Fine Franz "Loke" med lillmatte

Barn och hund hör ihop! Det finns ju vetenskapliga belägg för att barn som växer upp med hundar får en ökad social kompetens och blir lugnare och mer harmoniska. Denna inverkan har ju inte hunden, vår bästa vän, bara på barn utan oss alla! Men det är viktigt att inte glömma bort hundens behov! Det är inte alltid säkert att alla hundar i alla lägen vill umgås med barn och definitivt inte alltid på barnens villkor. Så det är viktigt att umgänget sker under uppsikt av en vuxen som känner hunden ifråga och kan se till att inte hundens gränser överskrids. Hundens gränser är individuella.

Min första hund Rossina var extremt barnkär. Trots att jag bara har hundar som härstammar från Rossina så är deras integritetsgränser när det gäller barn olika, alla är ju olika individer.

Men inget värmer mer än att se sitt barn tillsammans med hundar! Jag har måååånga bilder på Henrik och valparna i somras och många härliga minnen som inte fastnat på bild. Jag har också fått några härliga hund-barn-bilder från valpköpare. Se och njut!

Henrik och F-valp

Henrik och Fina Fia "Ida"

Fine Franz "Loke" med lillhusse

Henrik med Edetina "Barilla" och Edetoyota "Malva"

Fine Franz "Loke" med Henrik och lillmatte

Fine Fritz med kvarterets barn

Ha det gott!//Emelie

Idag var Doris, jag och Henrik och häsade på Malva (Edetoyota) med mattarna Malin och Agnes.

Malva är liksom Doris anmäld till rasspecialen i Sala. Detta blir premiär i utställningsringen för Malva! Så det var utställningsträning som stod på programmet!

Trav är väl inte riktigt Malvas grej, hoppsasteg blir bättre tycker Malva dotter till sin mor...ja, just det FJOLLAN! Fjollan gjorde även hon utställningsdebut i Sala, hon var då över 2 år och gick alltså i öppen klass (=vuxen klass). Ska inte gå in på några detaljer men i Fjollans kritik stod bla "...fortfarande mycket valpig!", om Malva får den kritiken så är det helt normalt då Malva går just i valp klassen.

Matte Malin fick föreviga Malva på dagens träning. Vädret var som det är nuförtiden, grått och disigt  och Malin höll samtidigt som hon tog kort vagnen med lillmatte Agnes igång för annars skulle Agnes vakna. Så oddsen för bra bilder var väl inte på topp men efter omständigheterna så...

Doberman-stilen...

Inte så tokigt...

Sala, here we come!!

Ha det gott!// Emelie

Nu är Fjollan hemma! Hon mår bra, stödjer bra på benet, nästan bättre än innan operationen! Den största utmaningen är att hålla henne hyfsat lugn på alla fyra.

Fjollan har alltid varit en hund som haft en osynlig propeller på ryggen, hon har farit omkring så att man ibland undrat om hon flugit fram. Som när hon var ca 4 månader och befann sig på matbordet med alla stolarna prydligt inskjutna runt om! Ja, jag vet...jag har mina begränsningar när det gäller uppfostran, men alla som har berner vet att dom har sina egenheter. I rasbeskrivningen står att det är en gårdshund som ska kunna hålla ställningarna själv när familjen är borta, detta förklarar ju deras självständighet och initiativförmåga, iallafall har det givit mig något att skylla på när jag inte har pli på mina hundar.

Jag fick utförliga hemgångsråd. Jag måste erkänna att vissa råd har jag...eller jag menar Fjollan redan brutit. "Hunden får på inga villkor hoppa i och ur bilen eller upp och ner i möbler..." hmmmm, jag öppnade bilen och hann inte mer än det så var Fjollan uppe. Och så har hon sovit i soffan... Men det rådet kan ju inte gälla hundar med inbyggd propeller, ellerhur!?

Ja, många historier finns om min lilla hoppetossa. Det är så mycket energi i Fjollan. I somras samlade ju Fjollan på sig massor med vätska när hon var dräktig. Jag befarade ju att hon hade en jättekull på gång då hon tidigt blev gigantisk. Men det visade ju sig "bara" vara 9 valpar i magen men massor av vatten, valpningen blev komplicerad och 4 var döda redan när dom kom ut. Det märkliga var att de 5 som levde var ovanligt pigga, dom ålade sig ut.

Iallafall så blev det jobbigt för Fjollan, valp nr 5 var död och stoppade upp och Fjollan hade det kämpigt. På väg till veterinären så lyckades iallafall Fjollan få ut valpen. Värkstimulerande dropp sattes in och nr 6 kom ut...eller rättare sagt ålade sig ut pigg som bara den! Nr 7 kom också ut lätt men var död. Nu mådde Fjollan bra men hon hade två valpar kvar och när hon inte kommit igång med värkar efter några timmar så gjordes ett ultraljud och valparna konstaterades döda. Så dom fick till sist plockas ut med kejsarsnitt.

Veterinären som gjorde kejsarsnittet kom och berättade läget efter snittet som inte lät så bra. Massor med missfärgad vätska i en uttänjd livmoder som jobbat. Veterinären hade sett vätska i livmoder och buk i samband med kejsarsnitt men inget som detta...fast det var en ung veterinär. jag blev ju orolig och uppskrämd och undrade hur Fjollan skulle klara detta. Men när Fjollan vaknat så kom hon farandes ut genom dörren med en skötare fladdrande i kopplet, hon skulle till sina valpar! Sen mådde Fjollan hur bra som helst, livmodern gick tillbaka jätte fint och snabbt och hon har nog aldrig skött sina valpar med ett så stort engagemang!

Sån är hon min lilla superfjoll! Nu hoppas jag rehabiliteringen fortlöper bra och att hennes energi består många år till!

Ha det gott!//Emelie

Veterinären ringde i förmiddags och Fjollans operation har gått bra! Om allt fortsätter bra så hämtar jag Fjollan på lördag. Längtar!

Med nyåret så kom vintern! Härligt med snö tycker ju våra berner! Har fått flera hälsningar från valpköpare som beskriver sina hundars lycka över snön! Fick ett härligt mail från F-valpen Zeros matte! Dom tyckte det var lika roligt som jag med valpträffen. Dom var smått chockade över pappa Zorros storlek...men kunde konstatera att deras Zero nog ärvt pappas lugn. Första dagen på 2008 var Zero på skogspromenad med husse och matte. Matte skickade en bild på Zero från årets första promenad!

Vi har också njutit av snön idag. Tyra balanserar på stock!

Bimbo sitter på stock.

Har fått en gosig bild på Tyras kullsyster Malva och Malvas "lillasyster" Agnes som får avsluta dagens blogg!

Ha det gott!//Emelie

Idag har jag skjutsat Fjollan till Strömsholm. Det togs några röntgenbilder inför operationen imorgon. Äntligen blir hon opererad! Det har minst sagt varit en lång väntan.

Hon skadade korsbandet i höger knä redan tidigt i höstas, då trodde jag det var en sträckning men när det inte blev bättre utan tvärtom bara sämre efter varje gång hon sprungit i skogen så misstänkte jag att det måste vara nåt annat. Och mycket riktigt, i början av november konstaterade veterinären här i Borensberg att Fjollans knä var väldigt instabilt pga skadat korsband. Efter att veterinär på Norsholms djursjukhus också tittat på Fjollans knä så blev hon remitterad till Strömsholms djursjukhus där hon fick tid IDAG!

Under väntetiden har det lilla som höll ihop Fjollans knä gått av och veterinären på Strömsholm kunde idag konstatera att Fjollans korsband var helt av. Imorgon opereras hon alltså och sen är det "bara" rehabiliteringen kvar. Det dröjer nog minst ett halvår innan jag vågar släppa Fjollan att röja helt fritt med de andra tre.

Nu rekonstruerar man inte korsband, iallafall inte på stora hundar, då detta inte är särskilt hållbart. Utan man ändrar vinkeln på knät så att lårbenet får stöd av skenbenet, skenbenet bär istället för att korsbandet bär upp som den naturliga konstruktionen är. Tydligen är det en stor procent som skadar det andra knät också men veterinären kunde iallafall konstatera att det var friskt idag... Det är viktigt att hålla Fjollan slank och succesivt träna upp henne så att hon blir i toppform!

Min fina lilla Fjoll! Jag passade på att hälsa på två av Fjollans sammanlagt 14 döttrar på vägen hem. Fjollan har verkligen varit en tikföderska! 14 tikar och 3 hanar fördelade på 3 kullar! Träffade som sagt två av Fjollans döttrar, Etta från Fjollans andra kull och Rea från hennes tredje. Rea som nu är drygt 6 månader väger precis lika mycket som Fjollan gör nu! Fjollan har ju tappat mycket muskler då hon inte kunnat röra sig i princip alls på två månader! Fjollan väger nu 29,5 kg och hennes matchvikt är ca 4 kg till. Ja, hon är ingen stor tjej men som sagt, de flesta, om inte alla (???) av hennes avkommor är större än henne.

Jag fick god mat som Ettas och Reas matte lagat och massor av kel av Etta och framförallt Rea! Tusen tack för det! Rea är ju halvfodertik och hon är riktigt lovande, både exteriört och mentalt. Så jag håller tummarna för att hon håller sig frisk på alla vis också för då kan det nog bli fina valpar efter henne, tror du inte det Sanna!? ;-)

Avslutningsvis en bild på min fina Fjoll tagen i höstas. På bilden har hon "bara" tappat hälften av sin päls efter valpkullen i somras!

Imorgon ringer veterinären när Fjollan är opererad, så sänd gärna en tanke till Fjollan att det blir en lyckad operation!

Jag håller er givetvis underrättade!!//Emelie