Kära bloggläsare och framförallt kära valpköpare.

Jag vill balansera upp mitt förra inlägg lite grann.

Jag besökte ju RAS-konferensen i november förra året. Där presenterades statistik som försäkringsbolaget Agria sammanställt, det var inga roliga siffror för en bernerälskare och berneruppfödare att ta del av.

Vad kan man som uppfödare göra för att dessa siffror ska bli lite roligare? Min tanke är kunskap. Mycket forskning pågår. Men för att forskningen ska ha någon chans så behövs fakta. Därför uppmanar jag alla som har möjlighet att låta obducera sin Berner för att man ska få en säker diagnos, cancer tex finns ju i många former och vissa former har en större ärftlighet än andra. För att forskningen ska kunna gå vidare med bla cancern (som enligt statistiken är väldigt vanlig i vår ras) så behövs underlag i form av obduktionsresultat eller om man inte vill eller kan låta obducera sin hund så kan veterinären ta en biopsi på tumören som sedan kan skickas in för analys.

Som jag skrev i mitt förra inlägg så vet jag av egen erfarenhet att detta med obduktion och analys av tumörer eller annat på vår älskade familjemedlem som fått somna in efter en tids sjukdom, plågsam både för hunden och matte/husse, inte är det första man tänker på. Därför känner jag angelägenhet att ta upp detta ämne, för att sprida kunskap om hur vi kan utöka kunskapen om vår ras och som i förlängningen förhoppningsvis ger en friskare bernerstam i framtiden.

Min älskade Bimbo dog ju av en cancerform som det forskas en hel del på just för att den är så vanlig i vår ras. Därför blev denna fråga angelägen för mig personligen igen.

Min uppfödning består av totalt 48 födda valpar fördelade på 6 kullar. Detta är ett ganska stort antal valpar fördelade på relativt få kullar. Alla valpar är dessutom släkt, jag började ju med Rossina och Bimbos valpar är 4:e generationen rakt ner. Lite krasst så är det forskningsmässigt intressant. Just därför känner jag att kunskap i form av journaler och obduktioner av min uppfödning skulle kunna bidra till forskningen.

Jag vill nu peka på positiva saker, tänker på er som har en älskad Fina Rossinas därhemma och kanske blev uppskrämd av mitt förra inlägg.

Pappan till min första kull Dogwoods Sacred Spirit dog lite drygt 10 år gammal i cancer, ej obducerad. Han hade då levt ett friskt liv och var en underbar hund mentalt. Han fick ju 13 valpar med min Rossina som också dog i cancer nästan 9 år gammal, ej obducerad. Av dessa 13 valpar (som fyller 8 år 10:e oktober) har 1 individ dött i cancer lite drygt 5 år gammal. Hon är inte heller obducerad men hennes cancer började i mage/tarmar, hon fick problem med bajseriet. Detta är inte ett typiskt symptom för malign histiocytos som Bimbo dog av, samtidigt så kan man inte få något säkert svar då hon inte är obducerad. En annan individ ur första kullen dog 6½ år gammal i akut livmoderinflammation och en individ förolyckades 6 år gammal. Resten fyller alltså 8 år snart...hoppas jag iallafall!

Pappan till min andra kull (alltså pappan till Bimbo) Lad´s Dyan, passerade också 10-strecket och han dog INTE av cancer, han blev gammal och stel. Bidragande orsak var att han föll ner för ett stup i sin ungdom och klarade sig! Han fick då en nackskada.

Dom två kullsystrarna till Bimbo som också är döda 2 resp 3 år gamla behandlades båda med tex sprutor mot skabb. Den ena bodde dessutom i Afrika vilket innebar starka vacciner och då även behandling med spruta mot skabb och hela livssituationen med annan bakterieflora etc. Visst finns det hundar som klarar det, men det är något att ta i beaktning, hon blev alltså 3 år och är obducerad, har dock inte protokollet men enligt ägaren så var det inte cancer och veterinären i Afrika menade att de starka vaccinerna kunde ha varit en utlösande faktor. Den andra tiken behandlades med medlet ivomec mot rävskabb och sen blev det flera kortisonbehandlingar och frontline inom en kort tidsperiod, hennes njurar och sedan resten av de inre organen slogs ut, hon blev 2 år. Visst, det finns säkert hundar som klarar dessa medel men jag har helt tagit avstånd från fästingmedel i form av halsbandet scalibor vet, exspot och frontline. Även rävskabbsmedlet som man ger i sprutform ivomec skulle jag aldrig behandla mina hundar med. Har sett och hört för mycket.

Sen har vi papporna till C, D, E och F-kullarna. Alla lever! De är lite olika gamla men jag tänker inte lista deras åldrar här och nu. Det är ju en av Bimbos valpar ur F-kullen som dog bara 9 månader gammal. Fick bara ett kortfattat mail om hur han dött, inget veterinärutlåtande eller obduktionssvar så jag vet faktiskt inte dödsorsaken.

Så ni som har en Fina Rossinas hund hemma har även statistiskt sett goda chanser att få behålla er vän ett helt hundliv! Fast i slutändan är det trots allt naturens lag som härskar! Även om kunskap är jätte viktigt så styr vi inte över liv och död! Men kunskap är ändå människans möjlighet att bidra till något gott! Allt gott till er alla!//Emelie