Livet är fantastiskt med ännu en son i huset. Nya rutiner för varje dag. Han äter , skiter och sover när det passar honom. Nätterna går utmärkt...so far. I natt sov han bredvid mig i sängen för första gången! Den första veckan sov han liggandes på mig, han vaknade direkt när jag försökte lägga ner honom, men i natt sov han så gott bredvid mig på en liten kudde. Skönt tyckte mamma.

Henrik tycker det är mysigt med Pojken. Och är snabb med Pojkens napp när Pojken gråter. Henrik har däremot väldigt tydligt kommit in i trotsåldern, det är NEJ som gäller. Men det är än så länge bara riktat mot oss. Här två bilder på två goa bröder.

Det är underbart att se hur Henrik och Rickard lär känna varandra.

Igår promenerade jag med Rickard i vagn och med bara Tyra av hundarna ner till jaktstugan. Stefan, Henrik, Fjoll och Doris åkte före med bilen. Märkligt hur annorlunda Tyra är när hon går ensam med mig. När jag går med alla tre hundarna så rejsar Tyra i 180 och provocerar bus med framförallt Doris. Men själv så är hon så lugn och går i mina fotspår. Jag blev nästan orolig att hon var sjuk, men när vi kom ner till de andra så var det fullt ös igen.

När jag var på BB och födde barn så var Tyra jätte sjuk. Jag märkte på promenaden på fredagen att Tyra var lite dämpad. Hon haltade inte, men hon tog det lite lugnare än hon brukar. Några timmar senare gick vattnet för mig och värkarna började så smått. Eftersom vattnet gått så ville dom att vi skulle åka in till BB inom en viss tid även om inte värkarna kommit igång ordentligt. Värkarna tilltog och vi valde att åka in på kvällen. Även om värkarna tilltog hela tiden så hade jag inte öppnat mig något så jag fick lite värktabletter för att försöka sova. Mamma var här hemma med Henrik och hundarna. Tyra var halt på ett framben. Mamma som trodde det var Doris blev rättad av Henrik som upplös henne om att det var Tyra som var eländig. På BB tilltog mina värkar på efternatten för att komma igång på allvar vid 6-snåret. Här hemma blev Tyra sämre och blev även halt på ett bakben. Mamma kände, bände och klämde på Tyra som inte ömmade någonstans. Men hon låg bara inne och ville inte gå ut och äta var inte att tänka på. Mamma var jätte orolig. 13.08 så föddes Rickard. Och Tyra blev bättre, hon åt middag och när Stefan kom hem på kvällen och tog ut hundarna så busade, hoppade och for Tyra precis som vanligt. Sen dess har jag också varit ute flera gånger med alla ihop och Tyra har inte tagit ett haltande steg, trots att hon har farit omkring som en tok. Peppar peppar ska jag väl tillägga. Har funderat på detta. Mamma beskrev ju för mig hur dålig Tyra var och så inget. Och när jag funderat lite till så började det ju precis innan vattnet gick och tilltog allteftersom värkar tilltog för mig och så blev hon bra när förlossningen var över. Ja, lite funderingar som sagt.

Idag har det ju regnat men igår var vädret bättre och vi var som jag nämnde nere vid jaktstugan och grillade korv tillsammans med en bror till Stefan och hans familj. Och lite bilder blev det.

Detta är Stefans brors sambos Rottweiler-tik Zita som stod och spanade.

Även Fjollan spanade...

Det var detta ekipage som var på ingång!

Nu är Rickard hungrig!//Emelie

 

Sandra

27 oktober 2008 17:42

Det är ju inte omöjligt att Tyra kände av dina känslor, man har ju hört att hundarna kan bli så ibland när det är något speciellt som är på gång. Så skönt att du därefter inte sett skymten av någon hälta.. Fina bilder på syskonen och dina fina vovsingar!

Kramar

http://molick-maddox.zoomin.se

 

Malin & Kia

30 oktober 2008 07:05

ujujuj.... här har man missat en glädjande nyhet!
STORT GRATTIS till lille Rickard, så söt han är!
Ta hand om er alla!
KRAM från oss

http://www.malinerngren.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...