Här viner blåsten i knutarna och regnet piskar mot fönstren och mina två söner sover. Perfekt tid för att blogga. Men efter att ha skrivit en hel del så fick vi strömavbrott. Brukar bli så när det är busväder. Men jag försöker igen!

Jag var lite nostalgisk och mindes min första valpkull. Rossinas 13. Födda den 10:e oktober 2000.

Som spädbarnsmamma så får man inte sova en hel natt. Oftast så behöver jag inte vakna mer än 2 gånger per natt för amning och åtminstone ett blöjbyte.

Minns att jag var väldigt trött och sliten när jag hade min första valpkull. Detta mycket för att Rossina skulle skita 2-3 gånger per natt! Kom ihåg att jag tänkte då att spädbarnsmammor som klagar på att dom måste vakna och amma sina barn flera gånger per natt behöver inte klä på sig och gå ut med ungen iallafall! Och jag är beredd att hålla med mig själv fortfarande!

Rossina hade ju en väldigt hög omsättning i kroppen. Hon åt och drack massor för att producera mjölk till 13 hungriga valpar! Jo, jag hjälpte till. Morgon-middag-kväll så vägde jag och stödmatade de valpar som ev minskat några gram eller låg på samma vikt som förra vägningen (typ 3 timmar tidigare). Det var 4-6 stycken/gång och det var ett rullande schema. Förundras fortfarande över hur komplikationsfritt min första valpkull förlöpte. Rossina födde alla sina valpar naturligt och alla 13 levde. Efter valp 11 så åkte vi in till veterinären eftersom det verkade vara flera på väg. Rossina röntgades och där var två kvar. Hon fick en spruta med värkstimulerande medel och i bilen på väg hem kom nummer 12 och när vi precis kommit hem kom nummer 13. Rossinas mage funkade perfekt hela tiden (förutom att jag tyckte att det var jobbigt att rasta henne flera gånger per natt). Alla valpar mådde bra hela tiden, ingen var svag eller halkade efter. Rossina blödde fortfarande lite efter två veckor och låg fortfarande lite högt i temp (inget konstigt egentligen med tanke på storlek på kull). Beställde iallafall tid hos veterinären för koll av Rossina. Veterinären (som nog var nyfiken) tyckte att jag skulle ta med alla 13 valpar också. När veterinären såg Rossinas dignande spenar, de 13 välmående valparna och den utmärglade uppfödaren så skrattade han gott när jag berättade att jag vägde och stödmatade tre gånger om dagen. Sluta med det sa han. Du avlastar inte Rossina utan valparna äter bara mer.

Jag minskade vägning och stödmatandet, men fortsatte lite. Det plågar mig alltid lika mycket att se mina tikar bli utsugna av glupska valpar. Speciellt om det är en lite större kull vilket det oftast varit. Jag har aldrig stödmatat Bimbos kullar, trots att hon haft 9 stycken båda gångerna. Det är nog trots allt bäst för valparna att bara få mammans mjölk om det går. Och mina tikar har ju varit fantastiskt duktiga mammor alla tre. Det är Rossina (mamma), Fjollan (dotter) och Bimbo (dotterdotter) som haft valpar här på kenneln.

Just nu så vet jag inte när nästa kull kommer här på kenneln. D-kullen föddes ju när Henrik bara var lite drygt en månad gammal. Jag omväxlande ammade Henrik och förlöste Bimbos valpar. Det gick jätte bra att ha valpar och bäbis då. Men nu när jag har en snart 3-åring och bäbis så känns det som det räcker. Vill verkligen njuta av bäbistiden med Rickard och försöka hinna med att ge Henrik den uppmärksamhet som han så väl behöver. Speciellt  nu när han blivit storebror. En stor omställning för Henrik.

Men jag har ju några potentiella blivande mammor bland mina hundar så nån gång så kommer det nog en kull.

Vill passa på att gratta pappan till Fjollans sista kull, E-kullen, Tyras pappa, Edets Clapton "Bigge" som blev 7 år för några dagar sen! Grattis Bigge! Vill ni se och läsa mer om honom så spana in Edets kennels hemsida.

Allt gott!//Emelie

 

Pernilla, Curry & Sirpa

11 november 2008 19:22

Hej hej!
Kul att läsa om Rossinas stora kull. Vet inte om det finns en uppfödare till som du? Att lägga så mycket tid på stödmatning och nattrunder och ändå ta fler kullar (även när du var gravid). Det kallar jag ett brinnande hjärta! Förstår att du vill ligga lågt nu när du har Rickard också. Njut, tiden går såå fort!
Har satt in en ny bild på Curry i bloggen.
Ha det gott, vi hörs!
Kramis

http://sirpa,kreivis.com

 

Lena

11 november 2008 21:41

Kommer Ihåg!!!
Valp nr 12 i bilen nr 13 i hallen,sen var det tomt. Ja du Emelie vi är ett envist släkte vi uppfödare och jag undrar ibland hur man orkar, jo ett brinnande intresse och goa hundar som ger oss så mycket tillbaka.
Du gör rätt i att ta tillvara på bebis tiden.
Måste släppa bomben, vi har gjort det som jag har längtat efter länge nu. Hjärtat var redo för en ny liten krabat i familjen. Vi har tingat en Berner-valp !!!!! Yeeeees vad det ska bli spännande.
Vi lär väl höras nån dag så ska jag berätta mer. Ha det gott och ta hand om er, kram Lena!

http://www.heimarkenskennel.se

 

Johanna

12 november 2008 20:39

Vad du är duktig :) Tänk vad mycket jobb det är med en valpkull, speciellt med 13 valpar.. Kan ju inte uttala mig än om hur det är att ha en kull, men tycker att du gör helt rätt i att "bara" vara mamma till dina fina barn nu! Tiden kommer ju inte igen ;)
Ha det gott!
kram johanna

http://www.bernerochcairn.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...