Som mamma så märker man att det är mycket jämförelser när det gäller barnen. Barnen ska ju kollas på BVC med jämna mellanrum. Både att dom växer och utvecklasi lagom takt. Sen finns det kurvor som fylls i. Som vuxen vet jag att det här med att jämföra sig själv med andra inte är hälsosamt för självkänslan. Det gynnar bara avundsjuka, vilket ingen människa mår bra av. Som mamma vill man ju INTE överföra detta på sina barn.

Henrik gick sent. Men han klarade 1½-års kontrollen på BVC med 1 veckas marginal! Han gick alltså först när han var 1½ år. Han är även sen med talet. Han klarar "normalgränsen" precis. Han brås nog mycket på mig. Jag gick också först när jag var 1½ år. Och denna debut gjorde jag mitt i natten. Jag vaknade och mamma gjorde välling men det var inte det utan jag skulle upp ur sängen. Och när dom tog upp mig så skulle jag alltså GÅ. Så jag tultade omkring på köksgolvet mitt i natten. Det var väl nån 5-öring (fanns ju såna då) som trillat ner i drömmen. Och jag kommer aldrig att glömma mitt första kvarts samtal i skolan! "Emelie gör ju allt rätt men HON ÄR JU SÅ LÅNGSAM!" . Jag som då var 7 år undrade varför det var ett problem??? Och 41 år gammal så undrar jag fortfarande.

Så min stackars Henrik har väl ärvt en och annan gen från sin mor. Men en sak har han koll på. Det första hundnamnet han lärde sig här hemma var "Tyja". I början kallades alla hundar Tyja, Tyja var hans ord för hund helt enkelt. Ganska direkt efter att Bimbo dött och Fritz flyttat så blev hundarna individer. Då hette dom Tyja, Dorsi och Foållan. Det som fascinerar mig är att han har full koll på vem som är vem. Både ute på promenaderna och på bild och han säger ALDRIG fel. Jag tycker också det är lätt att skilja dom åt men jag vet att för många så ser dom likadana ut. Och faktum är att Fjollan och Tyra är ju jätte lika, men som sagt det är inga problem för Henrik att se skillnaden. Mamma trodde ju att Tyra var Doris här hemma tills Henrik rättade henne (mamma var här med Henrik när vi var på BB och Tyra blev sjuk).

Nej nu ska jag ta hundarna på promenad i det gråa regniga novembervädret, suck. Snart är väl snön borta igen. Tänkte bara se om jag kunde få in bilderna jag tog igår...

En gick. En inte lika bra bild som den igår, men den visar Tyras sätt att flyga fram i tillvaron.

Allt gott!//Emelie