Som mamma så märker man att det är mycket jämförelser när det gäller barnen. Barnen ska ju kollas på BVC med jämna mellanrum. Både att dom växer och utvecklasi lagom takt. Sen finns det kurvor som fylls i. Som vuxen vet jag att det här med att jämföra sig själv med andra inte är hälsosamt för självkänslan. Det gynnar bara avundsjuka, vilket ingen människa mår bra av. Som mamma vill man ju INTE överföra detta på sina barn.

Henrik gick sent. Men han klarade 1½-års kontrollen på BVC med 1 veckas marginal! Han gick alltså först när han var 1½ år. Han är även sen med talet. Han klarar "normalgränsen" precis. Han brås nog mycket på mig. Jag gick också först när jag var 1½ år. Och denna debut gjorde jag mitt i natten. Jag vaknade och mamma gjorde välling men det var inte det utan jag skulle upp ur sängen. Och när dom tog upp mig så skulle jag alltså GÅ. Så jag tultade omkring på köksgolvet mitt i natten. Det var väl nån 5-öring (fanns ju såna då) som trillat ner i drömmen. Och jag kommer aldrig att glömma mitt första kvarts samtal i skolan! "Emelie gör ju allt rätt men HON ÄR JU SÅ LÅNGSAM!" . Jag som då var 7 år undrade varför det var ett problem??? Och 41 år gammal så undrar jag fortfarande.

Så min stackars Henrik har väl ärvt en och annan gen från sin mor. Men en sak har han koll på. Det första hundnamnet han lärde sig här hemma var "Tyja". I början kallades alla hundar Tyja, Tyja var hans ord för hund helt enkelt. Ganska direkt efter att Bimbo dött och Fritz flyttat så blev hundarna individer. Då hette dom Tyja, Dorsi och Foållan. Det som fascinerar mig är att han har full koll på vem som är vem. Både ute på promenaderna och på bild och han säger ALDRIG fel. Jag tycker också det är lätt att skilja dom åt men jag vet att för många så ser dom likadana ut. Och faktum är att Fjollan och Tyra är ju jätte lika, men som sagt det är inga problem för Henrik att se skillnaden. Mamma trodde ju att Tyra var Doris här hemma tills Henrik rättade henne (mamma var här med Henrik när vi var på BB och Tyra blev sjuk).

Nej nu ska jag ta hundarna på promenad i det gråa regniga novembervädret, suck. Snart är väl snön borta igen. Tänkte bara se om jag kunde få in bilderna jag tog igår...

En gick. En inte lika bra bild som den igår, men den visar Tyras sätt att flyga fram i tillvaron.

Allt gott!//Emelie

 

Lena

26 november 2008 12:52

Hej !

Barn är fantastiska och man slutar aldrig att förvånas över hur mycket dom snappar upp. Vår lilla två åring har idag lärt sej att när telefonen är i låst läge så trycker man först på en siffra och sedan på nyckeln. Inget vi lärt honom. Emma är hemma för att passa honom medans jag är hos Blossa som valpar när som helst. Och rätt som det var så ville han inte äta mer macka utan var mätt. Han stegar bort till tvättstuge dörren och öppnar den och säger hundarna hungriga. Ja ha nu vet vi hur det kommer att bli när han är mätt. Jo vovvarna får sej ett extra mål.
Nej nu måste jag gå till Blossa igen. Inget är som väntans tider.

Kram Lena

http://www.heimarkenskennel.se

 

Annelie

26 november 2008 21:47

Ja när det gäller barn kan allt hända. Det är tråkigt när man hör att mitt barn är så och mitt barn är si. Oftast är båda barnen lika välmående, dom har bara olika utvecklings stadier just då. Men det är så otroligt roligt att följa och "jämföra" sina egna barn. Jag har ju 9 år mellan mina 2. Och jag kan ju säga att det är ju enorm skillnad att få barn vid 19 alt 28. Nu utnyttjar jag tiden med den minsta (7år) till 100%.
Jättefint kort på Tyra.
Ha det gott

http://www.vitaalvan.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...