Idag på promenaden så tränade jag lite utställningsträning med flickorna. Jag tog dom en och en. Tänkte även för skoj skull träna lite med Fjollan även om hon inte ska ställas ut. Men det märks att jag i princip aldrig tränat stående med Fjollan. Hon står som en påse nötter OM hon står, hon är snabb som sjutton med att sätta sig. Fjollans trav är jätte fint när hon travar fritt men när jag ska trava med henne i koppel så studsar hon fram och undrar när hon ska få godis! Jag skulle nog kunna träna upp lilla Fjoll också men det känns inte så viktigt att ställa ut henne. Jag har två blåa band på Fjollan i öppen klass på rasspecial med fin kritik vilket jag är tacksam för, bättre än så kan inte Fjollan få. Det blev en liten fotosession med Fjollan istället för träning. Vädret var grått men det blir fina bilder ändå med min fantastiska kamera. Här är hon min lilla veteran!

Typiskt Fjollan när det är skare på snön, skööönt tycker Fjoll!

 Åååå vad jag önskar att Fjollan får vara den här friska pigga hunden läääänge, så som hon alltid har varit och fortfarande är!

Jag tränade trav, ståendet och även på att titta på tänder med Tyra. Tyra gillar inte att bli undersökt i munnen av någon. Hon gör allt hon kan för att åla sig ur greppet. Vi har gjort stora framsteg. Jag har lyckats ganska bra med att belöna i exakt rätt sekund. Hon börjar fatta att det inte blir godis om hon försöker kränga sig ur. Jag har försökt att förlänga tandinspektionen. Och som sagt, det funkar bra här hemma och när jag gör det (för det mesta ska tilläggas), men hur det blir i Sala??? Det får jag se då! Ståendet funkar riktigt bra också. Nackdelen med att träna själv är att jag har svårt att se om hon står perfekt, jag försöker ju även här belöna i rätt sekund när hon står helt perfekt. Jag försökte inspektera och medans jag gjorde det så tog Tyra några steg, så det skulle vara bra att ha ett tränat öga som tittar på när man tränar. Eftersom att jag vet att mina flickor är lite för nätta i typen så vill jag visa dom från sin absolut bästa sida, så att dom kan vinna poäng på sina fördelar som dom faktiskt också har.

Tränade även med Doris. Det märks att jag har börjat träna hyfsat tidigt och konsekvent med Doris och även med Tyra just med ståendet. Så chansen finns att det kan gå riktigt bra i Sala, både för Tyra och för Doris. Och då menar jag att jag nog kan visa upp dom bra, vad domaren tycker det kan jag inte styra över eller träna på. Jag är nöjd om domaren tycker som jag. Jag vet ju vilka brister/fördelar jag tycker att mina hundar har. Stämmer det med domarens åsikt så är jag nöjd. Och ännu gladare blir jag om domaren tycker att deras fördelar räcker för ett rött. Doris har ju lyckats charma till sig ett rött band tre gånger på rasspecial (bloggarens redigering: TVÅ rasspecialer ska det ju vara, först fick Doris rött i juniorklass i Karlskoga och sen förra året i Sala, unghundsklass. I år ställs Doris i öppen klass). Skulle nog bli lite förvånad om Tyra lyckas få ett rött, men jag är nöjd om hon får ett blått bara kritiken är rättvis.

Doris starka sida är ett vackert huvud, både på ut och insidan.

Vi får se vad domaren i Sala tycker??? Det får ni givetvis veta, men det blir nog många inlägg här i bloggen om annat innan dess.

Pappa busar med Rickard så att mamma lyckas fånga Rickards underbara skratt på bild!

Allt gott!//Emelie