Nu är min hemsida uppdaterad. Denna gångens uppdatering känns lite mer angelägen.

Jag har knåpat ihop en artikel som publicerades i senaste numret av Sennenbladet. Den är nu även inlagd på min hemsida. Ni kan komma in på artikeln från nyheter-knappen.

I november 2007 deltog jag i RAS-konferensen för berner sennen. På denna konferens presenterades sjukdomsstatistik för alla hundraser som försäkringsbolaget Agria sammanställt. Visst får man alltid höra hur sjukdomsdrabbade våra berner sennenhundar är men det var onekligen tungt att få stapel på stapel presenterad på overheaden på konferensen. Inge kul information. Avslutningsvis ställde kvinnan från Agria (minns ej namnet) frågan till oss uppfödare: "Och vad ska ni göra åt detta?". Ja, tänkte jag. VAD SKA VI GÖRA SOM VI INTE REDAN GÖR?

Med en minst sagt tung och maktlös känsla så puttade jag undan informationen långt bak i hjärnan.

Under 2008 har min uppfödning varit extra drabbad. Det hela kulminerade när min älskade Bimbo blev sämre och sämre och till sist konstaterades en elak cancer som efter obduktion diagnostiserades som malign histiocytos. Hon fick somna in för gott på min och Stefans bröllopsdag den 14:e juli.

Informationen från RAS-konferensen gjorde sig påmind igen och jag ville göra något. Detta något blev att jag knåpade ihop en artikel för vår rastidning. När jag skrivit den så skickade jag den till Lisbeth Plant i Kanada och till Jane Ankarbäck i vårt avelsråd. Det blev några redigeringar, tillägg och omskrivningar fram och tillbaka innan jag kände att den var färdig. Sanna Westman fick sedan vara sista språkliga anhalt och den putsades lite till. Tack för er hjälp och ert engagemang.

När den så var helt färdig så skickades den till vårt avelsråds ordförande, Berndt Klingeborn för ett sista "godkännande". Jag blev väldigt glad när jag fick ett mycket positivt svar ifrån honom. Det känns ju viktigt för mig att artikeln fyller ett gott syfte för rasen.

Vi har mycket sjukdomar i rasen. Statistiken just nu säger att endast 30% av alla berner passerar 10 år. Svenska Sennenhundklubben driver ett projekt där man vill ta reda på hur gamla våra berner verkligen blir och vad dom dör av. När man tittar på delresultatet på Svenska Sennenhundklubbens hemsida så ser man att bara en bråkdel av Sveriges registrerade berner har registrerats där...ännu, min förhoppning är att fler registrerar sina berner där!

Trots allt så känner jag mig positivt inställd till att vi alla tillsammans kommer att kunna förbättra hälsostatistiken för bernern. Inget ont som inte för något gott med sig.

Jag avslutar dagens blogg med några färska bilder på en favorit här i bloggen, Fina Rossinas Fine Faust "Zero"! Han är en av de fyra berömda "Paddvalparna". Han har peppar, peppar, mått bra sen han tillfrisknade från AM (hjärnhinneinflammationen). Han har dessutom helt underbart goa ägare som jag kontinuerligt får dom härligaste mailen från med uppdateringar om Zeros liv och leverne. Han är inte alltid den lättaste att ha att göra med...men den underbaraste hund man kan tänka sig enligt husse och matte!

Och den vackraste!

Att hoppa upp på stenar är bland det roligaste som finns!

Zero och bästisen Bamse hoppas på att få nåt gott!?

Tittut i lingonriset!

Jag och min MATTE!

Allt gott!//Emelie