Idag tänkte jag på Rossina. Rossina var väldigt hormonell, framförallt så svängde hennes tempo med hormonerna. Upplevde henne aldrig nedstämd men från lugn till hur mycket energi som helst beroende på var hon befann sig i löpcykeln.

Rossina var väldigt skendräktig. Den dagen jag ska berätta om här i bloggen idag fick jag besök av min bror med några vänner (jag levde själv med Rossina när detta begav sig). Vi satte oss runt soffbordet och pratade. Rossina blev extra förtjust i en av min brors vänner. Min brors vän (som jag inte minns namnet på) blev lite överrumplad men även märkbart smickrad över Rossinas uppenbara uppvaktning. Han hade inte så mycket erfarenhet av hundar men tyckte det var ganska mysigt när Rossina, trots att det var fullt i soffan, lyckades tränga sig emellan och till hälften parkera i min brors väns knä. Där låg hon och njöt av att bli klappad och kliad. Helt plötsligt reste sig Rossina, hoppade ner från soffan och gick fram till bokhyllan och tittade upp mot ett av hyllplanen och pep. Där låg nämligen Rossinas valp = en liten grön latexkrokodil. Jag brukade lägga upp denna lilla latexkrokodil utom räckhåll för Rossina när hon var skendräktig för att inte överstimulera skendräktigheten. Rossina visste precis var hennes valp låg. Jag tog ner "valpen", var tvungen att se vad hon skulle göra med den. Hon tog den försiktigt i munnen och gick raka vägen till min brors vän och la sig och valpen i hans knä. Nu hade han blivit pappa till en grön latexkrokodil också! Detta blev en märklig upplevelse för min brors vän. Han som förut inte varit speciellt intresserad av hundar blev fullkomligt överöst av hundkärlek och han gillade det!

Nu till mina (riktiga) människovalpar! Först två bilder på min brunögde son, Henrik med sammetsblicken.

 

Fick bilder på Rickard med mailen igår. TACK! Den ena ser man mammas spetsiga näsa på också.

 

Jag har lagt till en länk till min hundkompis med frallornas blogg här bredvid. Har även lagt till länken till min hemsida och ändrat Maddox´ (Fina Rossinas Dacke af Smejlycka) länk. Och så har jag skrivit en liten beskrivning om ni klickar på presentationen av denna blogg.

Allt gott!//Emelie

 

Sanna

1 februari 2009 10:16

Underbara charmgossar!

Ha haa! Skrattar gott åt Rossina och latexkrokodilen. Det finns inget som slår en kärlekskrank Berner. :o)

Kramar från oss.

http://www.bernerbloggen.blogspot.com

 

Linda & Nova

1 februari 2009 13:59

Hihi ja de är för tokiga, hormoner som spökar emellanåt, vad som helst kan hända!

Ser att ni inte har så värst mycket snö hos er,här är det fortfarande mycket snö och mer lär det bli. Fina bilder på Tyra, Doris och dessa söta ungar!!

Skoj att se träsnideriet, imponerande!! Skulle aldrig kunna få till det så fint. Kan knappt få till en smörkniv :)

Spännande med Sala!!

Ha en skön söndag!
Kram från oss i vintersolen

http://runezzazanovaadelle.se

 

Marianne

1 februari 2009 14:32

Ibland så är hundarna bara för härliga. Rossina gjorde nog att det numer finns en hundälskare till.
Härliga foton på dina två pojkar.
Ha det gott. kram

http://www.ekoxenskennel.se

 

Carina

1 februari 2009 15:50

Hej, ja du är välkommen åter till min blogg. Fina bilder på människovalparna du har satt in, även härliga bilder på vovvarna. Lycka till i Sala

Kram Carina

http://www.eklovenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...