Man får suga på karamellerna så länge man kan...som dom gamla grekerna sa...ha, ha.

Nu har jag fått hälsningar från två "Paddvalpar"! Igår fick jag mail från Fine Faust "Zero", vår egen favvo-blogg-kille! Härliga bilder medföljde, dom kommer snart. Och idag ringde Fine Filip "Roffes" matte. Båda dessa killar mår utmärkt...i skrivande stund får jag väl tillägga för att gardera mig.

Zero har ju mått bra sedan han avslutat den 2 månader långa kortisonkuren mot hjärnhinneinflammationen. Det enda problemet Zero har är att han påverkas så starkt när granntikarna löper. Han blir orolig, pipig och äter dåligt. Det blir nog kastrering snart för att åtgärda detta. Men just nu så finns inga löptikar i grannskapet och Zero mår strålande, äter och njuter av livet i allmänhet.

Telefonsamtalet från Roffes matte gladde mig väldigt. Har tänkt mycket på Roffe då allt inte varit riktigt bra med Roffe. Han var ju nummer tre i "Paddgänget" som insjuknade i AM (hjärnhinneinflammation). Han åt kortison (prednisolon) endast i 1 månad, tre veckor efter avslutad kur så fick han återfall och åt då prednisolon i 3 månader. När han avslutat den kuren så vaknade familjen en natt av att Roffe skrek och han kunde inte resa sig pga att han hade så ont i bakvagnen. Undersökningar av alla slag gjordes på Strömsholm. Blodprov visade att han hade för mycket kalk i blodet OCH att han hade Borrelia!!! Röntgen visade att han hade osteokondros i haslederna, övriga leder såg bra ut.

Roffe behandlades med penicillin mot Borrelia och äter fortfarande glucosamin för lederna. Han har efter avslutad penicillinbehandling varit på återbesök och blodvärderna såg mycket bättre ut, fortfarande en liten förhöjning av kalk vilket KAN bero på inflammationen han haft i kroppen, säkert vet man inte. Nu har Roffe mått bra ett bra tag. Pålagringarna i haslederna är inget som dom märkt av men han får ändå glucosamin för säkerhets skull.

Här får vi njuta av några härliga vinterbilder.

På promenad hemmavid. Zero med bästisen Bamse.

Zero och Bamse rejsar i 180 på fälten.

Snön yr och kameran har svårt att hänga med. 

På promenad med mattes syrras 6-åriga cockertik som styr grabbarna med järntass.

Världens vackraste och goaste Zero...om du frågar matte Marie! Tack än en gång för härliga bilder Marie!

Allt gott!//Emelie