Vi har faktiskt två katter här på Ilarstorp också! Jag skaffade dom precis innan jag träffade Stefan och innan jag visste att jag skulle bo precis vid en trafikerad väg.

Katterna var inte gamla när vi flyttade hit. Katterna fick först vara inne men dom kissade bara i sängarna och dom verkar dessutom inte trivas inne med hundarna. När dörrarna står öppna sommartid så är det bara den ena (den trefärgade) som vågar sig in.

Det är två kastrerade honor och dom är kusiner. Den gråspräckliga är skyggast men keligast , dock bara med mig. Hon är ingen äventyrskatt utan håller sig här på gården.

Den andra katten har dom rätta färgerna! Hon är en liten äventyrskatt. Går på lite upptäcktsfärder. När hon varit borta för länge så kommer den grå och pockar på uppmärksamhet, jamar och vill liksom tala om att nu har kusinen varit borta för länge och vi måste leta rätt på henne. Två gånger har hon sprungit upp i ett träd och inte vågat komma ner. Andra gången det skedde så var Stefan och jag på semester på Rhodos. Stefan ringde en kompis som kom hit och fick putta ner henne från trädet. Hon skulle aldrig låta en främmande människa få tag i henne, när han försökte så sprang hon bara längre upp i trädet... Men hon landade bland lite granris så det gick bra.

En gång satt hon i pannrummet och var så eländig med ena tassen svullen. Veterinären trodde att det var ett ormbett. Lite penicillin och hon blev frisk.

En annan gång när vi kom hem efter att ha varit borta, det var på vintern, så var båda mina katter borta. Det var bara Dalhemskattan som var här. Svärmor (som bor i huset nära oss, Dalhem) ger mina katter mat när vi är borta och den här gången hade deras katta som var ganska aggressiv och tråkig följt med och tagit över hemma hos oss. Jag ropade och ropade och till sist så hörde jag mina två jama...i RÄVFÄLLAN. Stackars mina små Misisar! Dalhemskattan fick sluta sina dagar efter detta. Dom hade haft problem med henne och hade en son till kattan som var betydligt trevligare.

För er som inte vet vad en rävfälla är så är det en stor låda med ruttet kött i som lockbete och när räven går in och äter av köttet så slår dörren till lådan igen. Vi har mycket räv här, blir det för mycket så begränsar naturen rävstammen själv med rävskabb. Detta är ju en väldigt plågsam död för rävarna och rävskabb kan ju även smitta våra hundar. Så istället så sätter man upp rävfällor och skjuter räven som gått i fällan. När man får ha rävfällor är givetvis reglerat, just nu är det inte lovligt.

Även min kära Rossina gick i fällan då ruttet kött är ett utmärkt lockbete för bernerflickor också, men hon tog ingen större skada av detta annat än ohälsosam förtäring, men den klarade hon också bra.

Ja, då har ni sett mina katter också, dom går under samlingsnamnet Miiiisisarna!

Imorgon kommer Edetoyota "Malva" hit så då ska det fotograferas! Allt gott!//Emelie

 

Sandra

7 april 2009 14:04

Vilka härlig katter du har.. undrar om vi inte träffat dem någon gång, hmm.. Söta är de iallafall.. Stackarna att hamna i en rävfälla, men vilken tur att de inte skadades eller något liknande..
kram kram

http://lanquist.bloggagratis.se

 

Marianne

7 april 2009 23:41

Vackra kattdamer du har. Och vilket skönt liv de får leva. Komma och gå som de vill. Vi har numer enbart en katt kvar. De andra har försvunnit genom åren. Och då pojkarna har vuxit upp och flyttat, så har de inte kommit hemdragandes med nya kattungar som ska räddas. Så har det inte blivit fler katter. Vår katta är omkring 13-14 år och gör som hon vill. Hon har sina vanor och ovanor. Kommer hem då hon har lust och är inte blyg för att väcka en mitt i natten om hon vill gå ut. Kattan älskar att ligga i valplådan tätt hopkurad med valparna. Konstigt nog har tikarna aldrig protesterat mot detta.
Så hund och katt kan fungera bra ihop i de flesta fall.
Ha det gott
kram

http://www.ekoxenskennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...