Tänkte skriva lite igår kväll men så höll Malva på att hosta och klöka. Hon ville ut och äta gräs. Till sist kräktes hon lite men inget speciellt kom upp. Hon fortsatte att svälja och harkla sig. Jag blev ju orolig. Samtidigt så var det inte första gången i världshistorien som en av mina hundar betedde sig så utan någon förklarlig anledning, som jag kände till iallafall. Till sist somnade både jag och Malva och i morse var allt som vanligt, Malva åt som vanligt med hysterisk aptit.

För några dagar sen fick Malva tag på ett rådjursben, detta slank snabbt som sjutton ner med hull och hår och klöv...berättade min man Stefan...som har pli på mina hundar till skillnad från mig ;-)... Han försökte nämligen att ta detta ben ifrån Malva vilket resulterade i att det slank ner ännu snabbare!! Känner jag igen detta??? JAJJAMÄN!

Två dagar gick och Malva mådde bra. På morgonen två dagar efter detta skrovmål hade en av de fyra damerna kräkts lite gul galla. Malva var misstänkt. När jag sedan skulle ge flickorna frukost så låg det något konstigt uppkräkt bland gul galla....och så mindes jag och såg! Det var ju en (lite väl svårsmält) rådjursklöv! Malva åt sen sin frukost med frisk aptit.

Ja, Malva ja. Hon har bott här i ungefär en och en halv vecka nu, hon åker hem på söndag. Det går hur bra som helst. Jag har inte tagit med Malva på något speciellt som jag hade tänkt göra... Men jag har haft tillf'älle att se hur hon är ändå. Vi har haft en hel del folk hemma som är okända för Malva.

Malva är ingen vek hund. Vilket hon fö visade på spökmomentet under sitt MH. Hon visade sig då vara en balanserad orädd vakthund (beskrivarens ord). Hon är dock skälligare än mina när det kommer folk, vilket inte är konstigt då hon uppenbarligen har lite mer vakt i sig. Hon springer fram till folk och skäller. Mina tre springer fram och hälsar utan att skälla, dom skäller tills dom får hälsa då dom tystnar.

Malvas kullsyster Tyra är helt reservationslös när det gäller människor MEN hon var livrädd för spöken visade det sig när hon gjorde sitt MH. Malva behöver lite mer tid än Tyra för att hälsa på nya människor, men när hennes tid gått gosar hon hämningslöst med sin nya bekantskap.

Jag har inga reservationer för att ta valpar på Malva pga hennes mentalitet, men jag vill att hon ska få sin utställningsmerit, minst ett blått band i öppenklassen officiellt. Hon fick ett gult senast pga att hon tyckte att det var obehagligt att hanteras, även om hon lät sig hanteras. Men eftersom hon är nätt i modellen så blev priset så dåligt för den domaren.

 

Malva behöver tid.

Malva känns igenom av domaren i Västerås.

Malva väntar på sin tur för granskning i ringen.

Malva har ett väldigt sött huvud tycker jag.

Dessa bilder från utställningen i Västerås har Terese Sporrong tagit.

Min tanke var att ta med Malva på lördag för miljöträning. Jag ska ju ställa Tyra i Askersund på lördag. Men jag tar inte med Malva. Jag ska ta med Doris (trots att jag inte ska ställa henne) för att jag vill visa henne för Doris´pappas uppfödare som är där. Dessutom så kommer nog vädret att vara varmt, så det får räcka med två glada helt enkelt.

Nej nu ska jag göra lite nytta!

Allt gott!//Emelie

 

Rosie & Harry

6 augusti 2009 23:21

Måste hålla med dig dessa karlar :)
Men vilken tur att det inte var något allvarligt som hade hänt.
Får önska dig lycka till på lördag.

Ha det så gott, kjamisar

http://bearclaw.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...