Jag är minst sagt låg just nu. Skriver av mig lite här. Doris värden var ju sämre. Hon mår fortfarande bra. Hon äter med god aptit och flyger och far i skogen. Men med hennes värden så kommer det nog inte att hålla så länge till.

Veterinären och jag har pratat om att söka vidare och vilka ytterligare prov som kan tas för att ställa diagnos. Det som kan göras är ett ultraljud, där kan man se eventuella förändringar på inre organ men inte varför dom isåfall är förändrade. Man kan ta benmärgsprov, men ett sånt plågsamt prov utsätter jag inte Doris för. Om Doris lider av leukemi så har jag bestämt att inte behandla. Behandlingen är en stor påfrestning för hunden och Doris redan dåliga njurvärden... Doris hade lite förstorade lymfknutor sist. Om dom fortsätter växa vilket vi befarar så tar veterinären här en biopsi på lymfknutan. Nu var lymfknutorna för små för att ta biopsi. En biopsi på lymfknutan kan diagnostisera leukemi.

Det jag fokuserar på nu är att Doris ska må så bra som möjligt. Så länge hon är så här pigg så är det fel att ta bort henne. Det är fruktansvärt plågsamt att vara i "dödens väntrum". Det är plågsamt för mig. Doris mår bra och flyger och far med svansen i topp. Jag tränar mig i att vara lite krass. Doris mår bra nu, den dan hon inte mår bra längre så är det min uppgift att låta henne få somna. Doris lider inte av att dö i förtid. Doris är en otroligt fin hund på alla vis. En underbar mentalitet som alla ni som träffat Doris erfarit. Det är tufft att vara matte sådana här stunder. Men än så mår inte Doris dåligt så jag försöker också att må bra så länge. En bra mental träning för mig i att fokusera positivt. Jag hjälper ingen, varken Doris, mina barn och allra minst mig själv med att ta ut sorg i förtid. Att leva nu är viktigt och hälsosamt för kropp och själ.

Angående Fjollans ben. Hon är fortfarande lite halt. Jag tror dock att det är en rejäl sträckning. Hon sträckte om sig vid ett tillfälle vilket jag tror gör att det tar lite längre tid för läkning. Hon mår precis som vanligt fö. Trots att Fjollan är 9 år (om 9 dagar) så är den svåraste biten att hålla henne i stillhet. Hon har dock inte farit fram så hårt så att hon sträckt till den onda muskeln en tredje gång. Givetvis kollar jag upp nogrannare om det inte går tillbaka helt snart.

Avslutningsvis en härlig bild på Doris som jag tog för snart ett år sen, närmare bestämt den 17 oktober 2008, två timmar innan vattnet gick. Vår son Rickard föddes den 18 oktober 2008.

Så här är Doris fortfarande! Full av liv och fart.

Allt gott!//Emelie