Imorgon är det nio år sen min finaste Rossina födde sin första och enda kull valpar.

Rossina var jätte stor, förklaringen visade sig vara att hon hade tretton valpar i magen. Hon födde alla tretton naturligt och komplikationsfritt. En sån mamma!!!

Fjollan hade störst nackfläck och var därför lätt att känna igen bland de tretton. Dom var bara några dygn gamla när jag bestämde att jag ville behålla Fjollan.

Fjollan visade sig vara en av de piggaste i kullen. Den här kullen var väldigt speciell på många vis. Dels var dom ju så många. Men sen var det en himla fart på dom. Då hade jag ju inget att jämföra med men senare har jag förstått att dom var väldigt försigkomna...

En sak som fascinerade mig redan då var att dom hoppade så mycket. Dom var bara sex veckor när några av dom hoppade upp på handtaget på dörren till rummet där dom bodde och lärde sig hur dom öppnade dörrar! Fjollan hörde till dessa...senare har jag förstått att det är INTE normalt att bernervalpar är så spänstiga.

Det hoppiga sitter i. Hon har även nedärvt det hoppiga till en hel del av sina avkommor.

Jag hade inga planer på att starta kennel då utan trodde att denna kull var en engångsföreteelse. När det var dags att ge namn till de tretton så blev det därför inte någon A-kull. Jag hade träffat pappan till kullen vid Läckö slott. Jag var där några somrar i rad och spelade i en liten operaorkester. De tre första somrarna spelade vi tre olika Mozartoperor. Det blev karaktärer ur dessa operor som fick ge namn åt valparna i första kullen. Ett favortitnamn var Fiordiligi (uttalas: Fijårdilidji) så det fick min valp heta, jag tänkte kalla henne Fia...men det blev bara att jag började kalla henne Fjollan. I början tyckte jag att det var lite pinsamt när jag ropade på Fjollan bland folk, men jag vande mig ganska fort.

Det gick några år och så visade det sig att jag blev sugen på att ta en kull till. Jag försökte para Rossina igen men det blev aldrig någon mer parning med henne. Men Fjollan var desto mer lättparad! Fjollan har fött tre kullar här på kenneln. Hon har varit lätt att para och har haft komplikationsfria valpningar.

Utom den sista. Fjollan var gigantisk när hon väntade sin sista kull (E-kullen). Jag befarade minst 15 valpar. Det visade sig att där "bara" var nio i magen men MASSOR med vätska. Det var lite trögt för Fjollan att få ut den första valpen. Men när den första kommit så kom tre till snabbt. Sen hade Fjollan jobbigt och jag blev orolig för jag märkte på Fjollan att hon inte var helt ok. På väg till veterinären kom nummer fem ut död. Värkstimulerande dropp fick ut nummer sex pigg och glad men nummer sju var död. Fjollan mådde nu bra men röntgen hade visat att där var två valpar kvar. När inget hände så blev det kejsarsnitt och de två sista plockades ut döda.

Veterinären som snittat Fjollan kom in till mig när hon var färdig med en bekymrad min. Det var det värsta hon sett. Hon hade sett vätska i buk och livmoder men aldrig så här mycket och det hade varit infekterat och illaluktande. Orsak kunde hon inte säga. Jag blev ju väldigt orolig. Men när jag såg Fjollan komma ut ur operationsrummet med en vårdare som knappt kunde hålla i Fjollan som drog allt vad hon hade för att komma till sina valpar så kunde jag inte annat än skratta. Fjollan lugnade sig först när hon kommit in i bilen och fått sina fem pigga valpar till sig så att dom kunde få dia. Sen var det slut med dom komplikationerna. Fjollan hämtade sig snabbt. Hennes livmoder hade tom gått tillbaka ovanligt snabbt och bra sa veterinären som kollade Fjollan tre dygn senare då bakbenssporrarna på valparna togs.

Detta är så typiskt Fjollan. Hon har alltid visat att hon varit stark och frisk. Även om hon haft sina turer till veterinär hon med. Hon har ju bla gjort en stor korsbandsoperation för 1½ år sen som läkt bra. Och i somras tog hon bort en knöl på ena frambenet som visade sig vara cancer (grad 2 av 3 i elakhet). Den operationen gick också bra och veterinären tror att den knölen är borta för gott.

Jag är så tacksam att få skriva detta. Fjollans mamma Rossina dog en månad innan hon skulle fylla nio år. Men som Fjollan verkar idag så är inte detta hennes sista födelsedag. Men jag vet ju också att sjukdom kan drabba snabbt. Jag är stolt att få ha fött upp en sådan supertik som Fjollan visat att hon är. Fjollan har många starka mentala och fysiska egenskaper som jag tror och hoppas kan föra något gott till vår ras.

Det blir ju inga valpar på Doris som är barnbarn till Fjollan. Doris mår idag hur bra som helst. Hon äter med frisk aptit, har ökat några kilo i vikt och är hur pigg som helst. Jag hoppas innerligt att hon fortsätter så här. Så länge hon mår bra tänker jag inte kolla henne hos veterinär. Men valpar på Doris är givetvis helt uteslutet. Men det ser ut som att ett kullsyskon till Doris kommer att gå vidare....mer om det när det är säkert.

Jag hoppas att min lilla Fjollan-kloning Tyra från Fjollans sista kull kommer att få valpar här på kenneln i vår. 

Men idag vill jag hylla min lilla Fjollan som fyller 9 år den 10 oktober 2009! Grattis! Tack för allt du givit, jag älskar dig så!

Fjollan, feb -09.

Fjollan juli -09.

Fjollan till höger med dottern Tyra. Augusti -09.

Augusti -09.

Puss på dig!//Matte Emelie