Nej. Ibland är det svårt att tänka positivt. Nu har jag varit orolig igen. Inte för Doris utan för Fjollan...som mår bra men har fått hosta!!!!

Bimbo hade ju hosta... Idag var vi till veterinären. Han kände och klämde, tittade och lyssnade. Kommentaren var; "Ja, hon verkar ju väldigt frisk för att vara sjuk." Jag ville röntga; "Tänk om där är en tumör i halsen???" Fjollan har hosta. Vi träffar ju inte så mycket hundar så jag tycker inte hon ska bli smittad. I nuläget har inga av mina andra två hundar hosta. Jag får snällt avvakta. Inget märks på Fjollans allmäntillstånd. Full fart och glupande aptit.

Jag är iallafall lite lugnare efter veterinärbesöket.

Annars är det full rulle. Lille Rickard fyllde bla 1 år i söndags! Mamma har varit dålig med kameran.

Så jag slutar här! Allt gott!//Emelie

Ni anar nog säkert hur otroligt glad jag är åt att Doris mår så bra. Det var verkligen bergochdalbana mellan hopp och förtvivlan i några veckor.

Cancer är ju så vanligt i vår underbara ras. Och jag vet flera som drabbats unga. Jag kunde inte tro att det inte var det värsta. Men dagarna går och Doris visar på alla vis att hon bara mår bättre och bättre. Aptiten blir om möjligt ännu bättre för var dag. Hon har under iallafall tre veckors tid lett tävlingen att äta upp sin mat snabbast både morgon och kväll. Och med Fjollan som motståndare vill inte det säga lite! Fjollan får dessutom mindre portioner än Doris. Och Fjollans matlust är som vanligt, konstant god. Den dan Fjollan tappar matlusten....den dan vill jag inte tänka på.

Några nya prover hos veterinären vill jag inte ta. Ju längre tiden går och Doris visar att hon mår så här bra ju bättre ser ju prognosen ut. Jag vill inte veta om blodvärdena skulle visa på något annat eller om hennes lymfknutor växer. Men bra är det att vi konstaterat Doris njurskada, för då har vi ju kunnat lindra den med fodret som Doris nu äter. Nu äter Doris detta foder men ingen annan medicin. Orsaken till njurskadan går inte att ta reda på om man inte tar biopsi på Doris njurar och det är jag definitivt inte intresserad av att göra nu. Givetvis kommer jag att låta obducera Doris, men den dagen känns faktiskt väldigt avlägsen just nu när jag ser Doris som under dessa veckor bara mått bättre och bättre och fått en aptit jag inte ens minns att Doris haft förut!

Jag kan inte annat än tro att alla era positiva tankar hjälpt. För mig är detta ett under och en bekräftelse på tankens kraft! Det visar även värdet av att vi tänker positivt! Inte minst om oss själva. Positiva affirmationer gör underverk. Och komihåg! INGA NEGATIONER! Man ska tex INTE tänka "jag är INTE rädd" utan tänk "jag är modig". Det är även viktigt att affirmera i presens. Affirmera som att det du önskar är nu. Om du affirmerar att det ska bli på nåt vis så skjuts det positiva på framtiden hela tiden. Om du ska affirmera hälsa till dig själv om du är sjuk, tänk "jag är frisk", inte "jag ska bli frisk".

Du kan lura dig till vadsomhelst med positiva affirmationer, ju mer det känns som du ljuger för dig själv ju bättre funkar det! Jag har provat, jag vet! Affirmera det du önskar. Jag affirmerade som ett mantra under mina hundpromenader en period i livet när jag hade det jobbigt. Det funkade...nu sitter jag här lyckligt gift med två fantastiska söner. Det trodde jag inte då kan jag säga. Så enkelt var det.

Tack för att ni hjälpt mig med era positiva tankar! Allt gott!//Emelie

Idag har jag mycket att glädjas åt! Tusen tack alla ni som sänt en grattishälsning till Fjollan med kullsyskon! Gladast att få ha en pigg nioårig berner är nog jag, så jag bugar och tackar och är en stolt matte och dessutom uppfödare!

Jag har missat en stor grej på min hemsida!!! FÖRLÅT!!! Det är sex av tretton i min första kull som firade sin nioårsdag i lördags, inte fem som man kan tro om man läser min grattishälsning...

Allt gott och fler friska år sänder jag till Fina Rossinas Bartolo "Eleach", Barbarina "Salsa", Elvira, Guglielmo "Berra", Serlina och Fiordiligi "Fjollan".

Något annat som glädjer mig och värmer mitt hjärta är att Doris mår jätte bra! Hon äter med en aptit som hon inte haft på länge. Detta har även resulterat i lite mer hull. Doris åt penicillinet Ronaxan i 20 dagar, hon slutade kuren i måndags för en vecka sen. Och hon har alltså bara fortsatt att må bra. Hon äter specialfoder anpassat för hundar med njurproblem.

Igår fick vi lite mer Bach inspelat. Nu har vi 2½ sonat inspelad.

Allt gott till er alla och tack för alla härliga hälsningar angående min första kulls 9-årsdag!//Emelie

Imorgon är det nio år sen min finaste Rossina födde sin första och enda kull valpar.

Rossina var jätte stor, förklaringen visade sig vara att hon hade tretton valpar i magen. Hon födde alla tretton naturligt och komplikationsfritt. En sån mamma!!!

Fjollan hade störst nackfläck och var därför lätt att känna igen bland de tretton. Dom var bara några dygn gamla när jag bestämde att jag ville behålla Fjollan.

Fjollan visade sig vara en av de piggaste i kullen. Den här kullen var väldigt speciell på många vis. Dels var dom ju så många. Men sen var det en himla fart på dom. Då hade jag ju inget att jämföra med men senare har jag förstått att dom var väldigt försigkomna...

En sak som fascinerade mig redan då var att dom hoppade så mycket. Dom var bara sex veckor när några av dom hoppade upp på handtaget på dörren till rummet där dom bodde och lärde sig hur dom öppnade dörrar! Fjollan hörde till dessa...senare har jag förstått att det är INTE normalt att bernervalpar är så spänstiga.

Det hoppiga sitter i. Hon har även nedärvt det hoppiga till en hel del av sina avkommor.

Jag hade inga planer på att starta kennel då utan trodde att denna kull var en engångsföreteelse. När det var dags att ge namn till de tretton så blev det därför inte någon A-kull. Jag hade träffat pappan till kullen vid Läckö slott. Jag var där några somrar i rad och spelade i en liten operaorkester. De tre första somrarna spelade vi tre olika Mozartoperor. Det blev karaktärer ur dessa operor som fick ge namn åt valparna i första kullen. Ett favortitnamn var Fiordiligi (uttalas: Fijårdilidji) så det fick min valp heta, jag tänkte kalla henne Fia...men det blev bara att jag började kalla henne Fjollan. I början tyckte jag att det var lite pinsamt när jag ropade på Fjollan bland folk, men jag vande mig ganska fort.

Det gick några år och så visade det sig att jag blev sugen på att ta en kull till. Jag försökte para Rossina igen men det blev aldrig någon mer parning med henne. Men Fjollan var desto mer lättparad! Fjollan har fött tre kullar här på kenneln. Hon har varit lätt att para och har haft komplikationsfria valpningar.

Utom den sista. Fjollan var gigantisk när hon väntade sin sista kull (E-kullen). Jag befarade minst 15 valpar. Det visade sig att där "bara" var nio i magen men MASSOR med vätska. Det var lite trögt för Fjollan att få ut den första valpen. Men när den första kommit så kom tre till snabbt. Sen hade Fjollan jobbigt och jag blev orolig för jag märkte på Fjollan att hon inte var helt ok. På väg till veterinären kom nummer fem ut död. Värkstimulerande dropp fick ut nummer sex pigg och glad men nummer sju var död. Fjollan mådde nu bra men röntgen hade visat att där var två valpar kvar. När inget hände så blev det kejsarsnitt och de två sista plockades ut döda.

Veterinären som snittat Fjollan kom in till mig när hon var färdig med en bekymrad min. Det var det värsta hon sett. Hon hade sett vätska i buk och livmoder men aldrig så här mycket och det hade varit infekterat och illaluktande. Orsak kunde hon inte säga. Jag blev ju väldigt orolig. Men när jag såg Fjollan komma ut ur operationsrummet med en vårdare som knappt kunde hålla i Fjollan som drog allt vad hon hade för att komma till sina valpar så kunde jag inte annat än skratta. Fjollan lugnade sig först när hon kommit in i bilen och fått sina fem pigga valpar till sig så att dom kunde få dia. Sen var det slut med dom komplikationerna. Fjollan hämtade sig snabbt. Hennes livmoder hade tom gått tillbaka ovanligt snabbt och bra sa veterinären som kollade Fjollan tre dygn senare då bakbenssporrarna på valparna togs.

Detta är så typiskt Fjollan. Hon har alltid visat att hon varit stark och frisk. Även om hon haft sina turer till veterinär hon med. Hon har ju bla gjort en stor korsbandsoperation för 1½ år sen som läkt bra. Och i somras tog hon bort en knöl på ena frambenet som visade sig vara cancer (grad 2 av 3 i elakhet). Den operationen gick också bra och veterinären tror att den knölen är borta för gott.

Jag är så tacksam att få skriva detta. Fjollans mamma Rossina dog en månad innan hon skulle fylla nio år. Men som Fjollan verkar idag så är inte detta hennes sista födelsedag. Men jag vet ju också att sjukdom kan drabba snabbt. Jag är stolt att få ha fött upp en sådan supertik som Fjollan visat att hon är. Fjollan har många starka mentala och fysiska egenskaper som jag tror och hoppas kan föra något gott till vår ras.

Det blir ju inga valpar på Doris som är barnbarn till Fjollan. Doris mår idag hur bra som helst. Hon äter med frisk aptit, har ökat några kilo i vikt och är hur pigg som helst. Jag hoppas innerligt att hon fortsätter så här. Så länge hon mår bra tänker jag inte kolla henne hos veterinär. Men valpar på Doris är givetvis helt uteslutet. Men det ser ut som att ett kullsyskon till Doris kommer att gå vidare....mer om det när det är säkert.

Jag hoppas att min lilla Fjollan-kloning Tyra från Fjollans sista kull kommer att få valpar här på kenneln i vår. 

Men idag vill jag hylla min lilla Fjollan som fyller 9 år den 10 oktober 2009! Grattis! Tack för allt du givit, jag älskar dig så!

Fjollan, feb -09.

Fjollan juli -09.

Fjollan till höger med dottern Tyra. Augusti -09.

Augusti -09.

Puss på dig!//Matte Emelie

Några härliga bilder från Fina Fia "Ida" och husses fjällvandring.

Vacker vy...

Ida spanar in nåt....

Renar!! Dom måste jag hälsa på!

Ida bär sin packning själv.

Det gäller att passa på att vila när man får.

Husses och mitt tält.

Mysigt.

Hummmmer va e de???

Visserligen gillar jag delikatesser men nånstans går gränsen även för en finsmakare som mig!

Puss på dig Ida! Hälsa din husse och matte att ni får ta vägen förbi här nån dag! Ni är hjärtligt välkomna!

Allt gott!//Emelie

Bimbodottern Fina Fia "Ida" har haft en höjdarsommar lät matte Eva hälsa i ett mail. Många härliga bilder var bifogade. Uppladdningen till bloggen var minst sagt seg ikväll så ni får njuta av denna dam i flera inlägg!

Familjen bor i skåne. Husse är pensionär men matte veckopendlar till Stockholm där hon arbetar i finanskrisens ekorrhjul.

Sist jag träffade Ida var på mentalbeskrivningen för ett år sen. Ida är en cooool brud. Ida är även en stoooor brud. Ida har dock fått banta lite i sommar . Det dagliga (!!!!) märgbenet har gröpts ur och portionerna har krympt och Ida har blivit piggare !

Ida och husse har varit på sin årliga fjällvandring. I år vandrade dom runt sjön Rogen som jag inte har en aning om var den ligger. Men många härliga bilder har jag fått därifrån. Dessa kommer ni att få se!

Ida lever som en prinsessa. Så älskad.

Så vacker. Väldigt lik sin mor Bimbo.

Allt gott!//Emelie

Fick två bilder på en kullsyster till Tyra med mailen som jag tänkte visa er idag. Det är syrran Rea som heter Edetrea i stamtavlan som blivit förevigad av matte Sanna. Rea bor i Torshälla tillsammans med husse Mattias, matte Sanna, halvsyrran Etta och katten Saga. Etta heter Curietta i stamtavlan. Etta och Rea är båda avkommor efter min lilla Fjollan (Fina Rossinas Fiordiligi) men dom har olika pappor. Matte Sanna har en egen blogg, länk till Etta och Reas blogg finns här bredvid.

Rea är nybadad och fluffig i pälsen.

Foto: Sanna Westman

För skoj skull så får ni även en bild på kullsyrran Edetyra "Tyra" tagen för två månader sen dagen innan utställning. Tyra är här nybadad hon med.

Tyra på promenaden för en vecka sen.

Och så en sitt-bild på kullsyrran Rea tagen igår.

Foto: Sanna Westman

Två härliga flickor. Egentligen så är Rea en halvfodertik, jag har alltså rätt till en kull valpar på Rea MEN hon har en C-höft. Kanske låter jag röntga om henne??? Min plan just nu är att para Tyra hennes nästa löp som jag gissar infaller i februari -10. Tyra är givetvis friröntgad, har genomfört mentalbeskrivning (MH) med 1:a på skott och hon har en 1:a i kvalité i öppenklassen på utställning.

Rea är utseendemässigt mer lik sin pappa Edets Clapton "Bigge" i huvudet och Tyra är väldigt lik sin mor Fjollan. Rea har riktigt mörka ögon och vacker gyllenbrun tanfärg. Rea älskar att ha en uppgift, på promenaderna bär hon gärna något, helst ett paraply. Även denna egenskap har hon efter pappa Bigge. Rea är en framåt tjej socialt. ÄLSKAR barn, detta intresse delar hon med Tyra. Rea ÄLSKAR nog alla vad jag förstår på matte Sanna. Tyra är också en framåt tjej som ÄLSKAR.

Karakteristiskt för en berner är att ju större familj ju bättre trivs dom. Det är ingen enmanshund utan en riktig familjehund.

En gång berner alltid berner...så är det bara!

Allt gott!//Emelie

Igår var jag, Henrik och Rickard på en dagstur till Stockholm. Tre av deras kusiner har fyllt år de senaste veckorna, Axel har fyllt 2 år, Clara har fyllt 3 år och Ted har fyllt 4 år. Vi var alltså på barnkalas. Hur kul och spännande som helst att åka till Stockholm tyckte Henrik. Nästa tur till Stockholm blir redan om några veckor. Henrik och jag ska på Walking with Dinosaurs i Globen! Blir spännande, inte minst tycker jag det! Jag hoppas Henrik törs och inte blir livrädd!? Man vet aldrig. Fast jag tror att han kommer att tycka om det....vi får se! Dinosaurier och Spiderman är det mest spännande som finns i Henriks värld just nu.

Pappa husse stannade hemma. Han var tvungen att såga en älg. Och så slapp vi ordna hundvakt.

Det här med Doris har ju gnagt en hel del i mitt sinne, i min mage och i mitt hjärta. Medans hennes värden blivit sämre så har ju Doris aptit blivit bättre och hon har lagt på sig lite välbehövligt hull och det är fortfarande full fart i skogen. Däremot har matte tappat lite välbehövligt hull...fast när jag tappar vikt pga oro så har jag hellre hullet kvar och slipper oron. Men, men sånt bestämmer ju inte jag. Så länge Doris bara visar på hälsa så tänker jag inte gå vidare med några undersökningar punkt. Carpe diem!

Nu ska jag öva!

Allt gott och hopp om bättring för Doris och andra hundar som är sjuka just nu, tänker på er!//Emelie