Helgen som var blev vi påminda om livets skörhet. Jag spelade på en gudstjänst i Vadstena klosterkyrka. Dom räknade upp alla församlingsbor som gått bort det senaste året. En var bara 1 månad. En annan 17 år. En tredje 35 år... Tungt. Det är hårt när livet avslutas för tidigt. Det gör ont när livet tar slut. Det gör ont i oss/dom som är kvar.

Efter gudstjänsten åkte jag till min pappas grav. Klockan hann bli halv åtta. Det lyste på de flesta gravarna. Jag tände marschaller på min pappas grav. Jag är inte mycket för gravplatser. Dom kan se så övergivna ut, som min pappas grav gjorde innan jag tände. Jag är inte en flitig gravbesökare. Själv har jag tänkt att spridas för vinden. Så har jag gjort med mina hundar.

Bilden är tagen dan innan julafton förra året. Doris och Tyra står på stenen från vilken Rossina och Bimbo är spridda för vinden.

Allt gott!//Emelie

Nu har jag lärt mig att infoga text i bilder!! Har försökt förut men nu kom ja påt! Datorn är farligt rolig...

Annars så är vädret vackert. Löven har rasat och höstens vackra färger är ett minne blott.

Rickard sover och jag ska laga lunch är det meningen...hmmm, som sagt farligt rolig...

Jag fördjupar mig inte i nåt mer bloggeri just nu.

Allt gott!//Emelie