Idag hade jag och Rickard änglavakt. Inte första gången för min del när jag varit ute på vägarna...

Jag begav mig iväg mot Motala i förmiddags med Rickard i bilen. Vi simmar ju på onsdagar. Vår väg är smal och kurvig. Ganska snart fick vi möte av en låååångtradare med släp i en kurva, vilket i och för sig inte var några problem, jag är ju van vid de obefintliga marginalerna i kurvorna. Vi fortsatte och snart kom världens hagelskur, radion hördes inte och himlen blixtrade. Dramatiskt värre, Rickard sov.

Hagelskuren gick över men på vägen låg ett lager hagel kvar, jag har fortfarande sommardäck och dessutom så trodde jag att jag hade bråttom. Vår simning började förut 10.30 men börjar nu 11.00 och jag hade fått för mig att vi började 10.30 idag. Så jag körde alltså lite för fort för väglaget.... Helt plötsligt tappade jag greppet totalt och slirade över på andra sidan mot diket, men på väg ner i diket fick jag mirakulös styrning och sladdade tillbaka på min sida igen men hade fortfarande inget grepp, trodde att jag skulle åka ner i det diket istället men helt plötsligt hade jag fäste och kunde fortsätta mot stan i 50 km i timmen, vilket var en passande hastighet för väglaget. Rickard sov. Sen blev jag skakig. Inget möte eller bilar i närheten, katastrofen hade varit ett faktum...

Jag mindes när min pappa fick en likanande sladd i ett samhälle i ungefär 70 km/h. Där var plötsligt en isfläck i en kurva. Jag satt då i baksätet. Vi sladdade precis som jag gjorde idag, först över på fel sida, sen tillbaka och jag trodde pappa hade fixat det men då åkte vi ner i diket, krockade med en telefonstolpe och voltade. Efter en stund landade vi på taket. Bilen (volvo kombi) var totalkvaddad men vi var helt oskadda, jag och min bror hade inte bilbälte i baksätet! Jag minns att vår labbe Kerry satt och skakade och såg olycklig ut med en massa maränger runt sig. Vi var på väg till vår fjällstuga. Mamma var redan där så det var pappa och jag och mina bröder i bilen. Vi hade skidor på taket och bilen full med mat.

För några år sen åkte jag med Rossina i bak upp till Stockholm. Bilen var nyservad. Mitt på motorvägen låste sig hjulen på bilen och den snurrade på hjulen ett helt varv, jag studsade lite mot vägräcket och stannade mitt i motorvägen. Inget mer hände, ingen kom till skada. Det visade sig att en "liten" miss gjorts på servningen. Alla oljelådor i bilen skulle byta olja. Alla lådor tömdes men servaren missade att fylla på i en låda.... Tur för honom att jag hade änglavakt, annars hade det inte varit roligt att ha servat min bil den gången... Man behöver ju inte tänka länge för att förstå vad som kunnat hända.

Ibland har man änglavakt. Jag är ödmjuk och tacksam.

Allt gott!//Emelie

 

Sandra

18 november 2009 20:53

Vilken tur att du har änglavakt.. En olycka kan gå så snabbt så det gäller att man tar det försiktigt..

Tur att det inte hände något.. Kör försiktigt och jag säger som min mamma alltid sagt till mig att det är bättre att köra sakta och komma fram än att aldrig komma dit kan ska.

Kramar
Sandra

http://lanquist.bloggagratis.se

 

Marie Carlsvärd

19 november 2009 07:17

Ja det är bra att ha änglarna på sin sida.

Vi ses ju senare idag Emelie, Ni är välkomna. Zero ska få vila ordentligt idag så att han orkar med två dygn med sina tre släktingar:-).

Kram!

 

Malin & Kia

19 november 2009 09:02

Ujujuj... där kan man verkligen tala om änglavakt! Vilken läskig händelse.
Jaaa, jag tror du har rätt ang sprutan. Och bara vi blir friska ska vi nog ta den allihopa. Det jag kände va lite kymigt va väl att inte tillräcklig forskning gjorts på detta vaccin, att det är kvicksilver i mm. Men som du säger, man får kanske lita på de rekommendationer som man får ang massvaccinering osv.
Ha en härlig torsdag, och förhoppningsvis behöver du inte hjälp av änglarna igen på länge. men när man behöver är det ju skönt att de finns där ;)
Kramelikram

http://malinerngren.blogspot.com

 

Rosie & Harry

19 november 2009 11:02

Är verkligen glad för erans skull. Och är tacksam över er ängel som vakar er.
Att du bara klarade av att köra bilen själv hade jag nog suttit och skakat en stund.
Hoppas verkligen att dagen blev bra.

Va nu rädda om er och ha det så bra, kjamen

http://bearclaw.bloggplatsen.se

 

Lena

19 november 2009 17:55

Tur Ingen !!!

Du har änglarna på din sida Emelie. Och vet du det har jag också haft ett par gånger. När jag var 6 år så skulle mina föräldrar, min morbror och mormor åka till Linköping. Jag var vansinnig för jag fick inte åka med. Och tur var det, för på hemvägen frontalkrockar dom, smitningsolycka. Och hade jag varit med så hade jag med all sannolikhet suttit där bak obältad som man satt förr. Då hade jag inte levt idag. Sen har jag också blivit påkörd när jag cyklade till skolan. En gammal gubbe i keps körde på mej och jag slog en frivolt över hans motorhuv och slog i backen. De som såg det trodde att jag stendog.
Så ibland är det bra med änglar runt sej.
Håller tummarna att Fjollan också har det.
Idag har jag hämtat hem lilla Cha Cha, hon är underbar och en kopia av pappa Skorpan i sättet, så himla go.Har även hunnit med att vaccinera de små tvåbenta mot influensan.

Ha en fortsatt bra torsdagkväll, kram Lena !!!

http://www.heimarkenskennel.se

 

Marianne

19 november 2009 21:28

Inte utan att du har tullat lite på turen på vägarna, för änglavakt har du haft. Nu hoppas jag att vinterdäcken ligger på bilen, för vädret är ju ganska ombytligt så här års.
Ha det gott
kram

http://www.ekoxenskennel.se

 

Maria

21 november 2009 09:06

Du milde!!! Vilken tur att du klarade upp situationen med en sladdande bil.Se till att du får på vinterdäcken nu!!!
Ha en riktigt trevlig helg ni alla !

Kramen Maria & co

http://ellebacken.webs.com

 

Mariina

22 november 2009 19:20

Oj, vilken hemsk upplevelse.
´Men vilken tur du hade denna gång, att din skyddsängel vakar över dig.
Men ännu mer tur hade du faktigst, för du.... aa,du vet sjukhuset tja.... äsch.
Släpp det bara, det var ju iallafall ingen som kom till skada...
Kramiz Mariina!

http://www.freedreams.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...