Tack för alla fina kommentarer! Det värmer verkligen. Trots att Fjollan var 9 år så känns det konstigt att hon kunde bli dödligt sjuk. Men någonstans hade jag ändå förberett mig på detta. När jag slutligen var tvungen att styra kosan mot Strömsholm så visste jag att resan skulle bli enkel för Fjollans del. Så sorgligt men det kändes ändå skönt. Fjollan hade det riktigt jobbigt de sista dagarna så jag kände en sann lättnad å Fjollans vägnar att hon fick lämna jordelivet. Hon var verkligen speciell för mig, förstår det ännu mer nu. En fantastisk hund på så många vis.

Sorgen efter Fjollan har fått stå tillbaka denna första vecka.

Dagen efter att Fjollan fått somna så fick jag ännu ett dödsbesked.

Fina Rossinas Devil af Smejlycka "Ross" blev bara 3½ år. Han fick lämna jordelivet dagen efter sin mormor. Det är verkligen otröstligt tungt när våra underbara vänner lämnar oss så tidigt. Ross blev så sjuk så sjuk. Veterinären kunde inte förstå vad det var. Han gick inte att rädda.

Jag vill rikta mina varmaste och tacksammaste tankar till Maria och hennes föräldrar. Ross levde det bästa liv en berner kan önska sig. Han var även med på jakten med Marias pappa! Ross är döpt efter mormorsmor Rossina och tydligen hade han ärvt viss jakt talang efter henne också. Kullsyster Doris har också fått den ådran... Den är INTE från föräldrarna. Intressant hur talangerna kan dyka upp flera led senare. Jag är så ledsen att Ross inte fick bli äldre. Jag vet hur sörjd och saknad han är. Det är otröstligt tungt. Ni får tänka att ni gav honom det bästa livet, även om det blev för kort, alldeles för kort.

Sen jag kom hem från Strömsholm så har jag varit så orolig för Rickard. Rickards mage är minst sagt ur balans. Och det har blivit värre och värre under flera veckor. Trots snäll mat. Idag har jag och Rickard varit på grundlig undersökning på barnkliniken här i Motala (det var bara Rickard som undersöktes). Efter all oro och turer med hundarna den senaste tiden så har jag blivit sjuk av oro, jag tror bara det värsta. Jag har aldrig haft anledning att oroa mig för mina pojkar men denna gång har det varit segt. Rickard har tappat i vikt. Men läkarna var väldigt duktiga idag och jag känner mig lugnad. Att små magar kommer i olag är inte helt ovanligt. Och nu är Rickard väl undersökt och allt ser bra ut.

Just nu är min största önskan en fridefull jul. Och det önskar jag er alla också. Fast vi ses nog här i bloggen innan dess.

Allt gott!//Emelie