Tiden rusar på fast när det gäller Tyras  dräktighet(???) så går tiden låååångsamt.

Idag är det två veckor efter första hängning. När det gäller aptiten så slog nog Tyra eget hastighetsrekord idag när det gäller att äta upp maten, frukosten slog hon tom Doris och till middagen låg dom lika  .

Doris skakar fortfarande sina öron. Jag klippte bort massa päls inne i öronen nu på kvällen som ev kliat. Sen dess har hon skakat ännu mer  . Men öronen ser verkligen rena och fina ut. Inte den minsta rodnad. Kanske är det pälsen i öronen som kliat och nu känns det lite konstigt när jag varit där och klippt??? För där var en hel del päls faktiskt. Hon äter som vanligt och verkar som vanligt i övrigt. Och löpet verkar också avta betydligt.

Sen turerna med Doris i höstas så går jag igång VÄLDIGT lätt kan jag säga. Doris konstaterades ju ha höga njurvärden i höstas. De dåliga njurvärdena orsakade anemi (för få röda blodkroppar). Jag har en teori om att en borrelia-infektion satte sig på Doris njurar eftersom att Doris svarade positivt på penicillinet ronaxan som man ger mot fästingsjukdomar. Doris hade dessutom både feber och lite svullna lymfknutor  och hennes slemhinnor var bleka och hon hade tappat flera kilo vikt... Trots detta så var Doris förvånansvärt pigg.

Ja, vi befarade verkligen den värsta diagnosen...malign lymfom, blodcancer. Men som sagt; Doris fick penicillin och foder som avlastar njurarna. Och nu äter hon med en glupande aptit, hon har ökat betydligt i vikt, och har mått bra i ett halvår. Penicillinet åt hon i 20 dagar och fodret kommer hon alltid att äta. För en gång skadade njurar alltid skadade njurar. Veterinären tror att Doris har en njursjukdom som kan hållas i hyfsat schack med foder. Han menar att njursjukdomar går i skov.

Iallafall så tänker jag inte ta nåt nytt blodprov bara för att se hur Doris blodstatus ser ut. Så länge hon är frisk så vill jag inte veta. Jag lever nu i en illusion(???) att Doris njurskada är åtgärdad med penicillin och att hon kommer att må bra med detta foder i många år.

Den dan Doris dör kommer jag att låta obducera henne. Oavsett dödsorsak. Då kan jag kanske få svar på vad som orsakat Doris njurskada. Då vill jag veta, inte nu. Nu vill jag njuta av en frisk Doris.

Jag berättade denna historia igen då jag fått lite frågor i kommentarerna om vad som är fel på Doris. Svaret är att jag inte vet vad som är fel och kommer inte att få veta eller försöka ta reda på felet förräns hon är död. Kanske är felet åtgärdat och hon kan fortsätta må bra länge med specialfoder??? Så vill jag tro iallafall  .

Allt gott!//Emelie

 

Camilla

16 mars 2010 11:01

Jag förstår så väl din känsla med att inte ta nya prover på Doris , jag känner precis likadant med Tuffa ....
Många råd har jag fått då det gäller att göra en ny röntgen på hennes armbågar om något år för att se hur det ser ut , men jag vet faktiskt inte om jag vill veta ... låter det konstigt ??
Jag vet ju hur orolig jag är nu då hon far fram som ett jehu över skog och mark , och har det förvvärats så är jag rädd för att jag kommer sätta henne i en glasbubbla , och det är ju det värsta som kan hända med henne , hon behöver ju röra på sig .
Jag känner mer att så länge hon mår bra och vi inte märker av något på henne så måste hon få leva som vilken hund som helst .
Den dan vi märker något på henne då får vi ta det då .
Haha , men va bra att Tyra visade sig från sin bästa sida , till valpspekulanterna ... berner är ju mästare på att ställa in sig hos folk om dom är på det humöret ;O) hoppas nu att det finns ett gäng bebbar .
Må så gott
Kram Camilla o Tuffa o Kliff

http://www.tuffa.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...