Jag fick ett mail från Berras matte Elly. Berra (Fina Rossinas Guglielmo) är från min första kull och han är nu 9½ år. Berra mår bra men hon berättade lite intressant kring detta med borrelia.

2004 hade Berra borrelia. Symptomen var trötthet och lite hälta. Inga njurvärdesprover togs. Han behandlades med penicillin (ronaxan) och blev bra.

Sommaren 2008 tyckte Elly att Berra blev lite trött och hängig igen och han var lite dålig i magen och hade även blod i avföringen. Hon misstänkte återfall av borrelian. Veterinärerna trodde inte riktigt på borrelia så alla möjliga prover togs, bla njurvärdena. Njurvärdena var då lite förhöjda men var normala igen efter penicillinkur mot borrelia.

Nu i januari 2010 kollade Elly upp Berra hos veterinären igen eftersom att hon inte tyckte att han var sig riktigt lik, dessutom så hade han diarréer och till och från inkontinens. Alla prover var bra utom njurvärdena. Han fick specialfoder för njurarna (som Doris äter).

Senaste månaden så har Elly sett en mörk yta på Berras bajs. Hon mindes att det såg ut så 2008 i samband med borrelian. För 14 dagar sen var Berra till veterinären igen, avföringsprov visade blod i avföringen. Njurvärdena var nu bra men han äter nu penicillin mot borrelia igen och nu börjar avföringen se normal ut igen.

Hon skrev detta efter att ha läst mitt förra blogginlägg om Doris och hennes njurvärden och mina misstänkar om att det orsakats av borrelia.

Jag tycker denna information är väldigt intressant. Doris pappa var väldigt dålig i magen som valp och blev bra först efter penicillinbehandling mot borrelia...

Doris blev inte direkt hängig men tappade aptiten mer och mer och magrade av. Jag tror att hon hade haft påverkan på sina njurar ganska länge eftersom att hennes blodvärde hade blivit så dåligt.

Kanske vågar jag kolla Doris njurvärden och blodvärde igen...??? Än är jag iallafall inte redo. Jag köper hellre dyrt njurfoder. Skulle Doris visa sig ha dåliga värden så skulle jag oroa mig och må dåligt trots att Doris faktiskt mår bra.

Fästingsjukdomar är lömska. Jag använder inte nåt giftigt fästingmedel på mina hundar. Och jag kommer inte att göra det i sommar heller. Min teori är att hundarna ändå får enstaka fästingar på sig trots giftiga halsband (scalibor) eller giftiga droppar i nacken (exspot eller frontline). Dessa gifter tar ner hunden och får hunden då dessutom en smittad fästing på sig så blir hunden ändå sjuk, om inte sjukare. Vissa hundar reagerar dessutom väldigt starkt på dessa fästingmedel.

En frisk hund kan ha antikroppar mot både anaplasma och borrelia i blodet. Hundens immunförsvar tar hand om smittan som kommer av smittade fästingar som hunden haft på sig. Men ibland blir det för mycket och hunden blir sjuk. Det luriga med dessa sjukdomar är att det kan ta lång tid innan hunden visar att den är sjuk och då har det ofta gått väldigt långt.

Min filosofi är ändå att göra mitt bästa för att hundarna ska hålla sig så friska som möjligt. Jag ger dom bla immunförsvarsförstärkande medel som TerniCOL Colustrum och en omega-3 kapsel om dan.

Jag avslutar denna sjukdomsblogg med några semesterbilder. Det är Henrik och Rickards storebror (Stefans äldste son) Christoffer som är i Florida. Hur kul och skönt som helst verkar grabbgänget ha!

Christoffer har haft lite udda husdjur som boaorm och skorpioner...hoppas nu inte ett nytt husdjur följer med hem  

Allt gott!Emelie