Jag fick ett sorgebesked på mailen idag. "Rally-Sally grävlingmördaren" har flyttat till de saligas ängder...hmmm...grävlingmördare känner jag flera...och dom är väldigt nära släkt med Rally-Sally och även dom busar nu med Sally på de saliga hundarnas ängder. Så det där grävlingdödandet räknar jag som preskriberat nu.

Rally-Sally heter Fina Rossinas Barbarina i stamtavlan och skulle fyllt 10 år 10 oktober 2010. Mitt varma tack vill jag rikta till Anki som är en underbar matte till sina hundar och en underbar vän jag lärt känna tack vare att Anki blev Rally-Sallys matte. I sorgen får vi tänka att våra vänner lever med oss om än inte fysiskt. Den största och omänskligt smärtsamma kärlekshandlingen mot våra hundar är att låta dom få somna när livet gör för ont för dom och ingen bot finns.

Nu är dom bara tre kvar ur min första kull. Så är det med berner. Rally-Sally fick med bernermått mätt ett ganska långt liv, drygt 9½ år blev hon. Och det var 9½ år med mycket fart som hennes smeknamn antyder.

Mycket fart är det i många Fina Rossinas-hundar. Tyra är också en hund med mycket fart i, men just nu ligger hon och sover vid mina fötter och FIIIISER, puh, hennes fisar luktar inte parfym.

Men det tar på krafterna att dia sex utsugare och dessutom hålla rent från kiss och bajs...där kommer nog fisarna in i bilden.

Tyra tar det lugnt men igår överraskade hon mig med att visa att spänsten minsann är kvar. Hon studsade över grinden när husse kom hem.

Och visst kommer den gamla fart-Tyra tillbaka, men nu går ju all hennes energi till hennes små. Men tiden går fort och efter midsommar flyttar valparna...utom en som ska stanna. Alla goda ting är tre. Och tre bernerflickor är en perfekt flock för mig.

Och vem som ska stanna har jag INTE bestämt. Det är tidigt ännu. Valparna är ju inte 3 veckor än. Jag upplever tikarna väldigt jämna än så länge vilket är positivt. Valp 3, tik har varit lite en favorit. Det ser ut som om hon kan få lite överbett. Det ser man säkert när valparna är 4 veckor. Här vaknar trean först.

Nu har valparna flyttat ner till valprummet bredvid köket. Både Henrik och Rickard sitter gärna och tittar och pratar med valparna. Henrik är så go när han pratar med dom; "tycker du om mig lilla vän?" frågar han och valparna tultar fram och slickar på hans hand. Rickard går fram och skrattar och ropar "TITTA" förtjust. Henrik sitter länge och sjunger gärna för valparna också. Härligt att se för mamma/matte.

Och än så länge är valparna ganska oförargliga, men när dom närmar sig leverans brukar man tycka att det känns ganska skönt att bli av med några stycken. Hur goa och charmiga dom än är så är det för mycket att behålla alla sex.

Och så blir det kul att få ha den som stannar för mig själv. Blir perfekt tid för valpkurs till hösten och kanske fortsätter vi att träna nåt kul oxå?? Har redan börjat titta på utställningar. Kanske hinner Tyra komma i päls till Växjö i början på november och då har valparna precis fyllt sex månader vilket innebär att dom kan debutera i valpklass! Vi får se???

Några bilder har jag att bjuda på.

Valp 6 hane tultar fram.

Valp 6 sitter så fint.

Brorsan valp 5.

5:an får en puss av mamma Tyra.

Valp 1 hane undersöker dammsugaren.

Två av tikarna. Valp 4 ligger och valp 2 sitter.

Valp 4 med en exakt lika dan strumpa som mamma Tyra fast på motsatt tass.

Som sagt omöjligt att välja...men behöver inte göra det än.

Allt gott!//Emelie