Ja så flyttar mina små godingar till sina nya hem. Visst är det vemodigt, men jag känner nu att jag behöver mer tid till mina pojkar och mina hundar och till övning och...

Valptiden är förbi. Den har varit intensiv, speciellt nu mot slutet. Tufft med lille Zico som hade hjärtfel. Jag frågade veterinären om det inte var konstigt att han hängt med så länge, men det var det inte menade han. Och när jag nu var lite orolig för de övriga valparna så sa han att sånt här händer väldigt sällan och när det händer så drabbar det en individ, inte en hel kull.

Doris blodvärde som bara blir sämre sitter som en tagg i hjärtat. Jag har faktiskt tänkt på mjälten... När Doris var i Läckeby för undersökning kollades hon med ultraljud, och då inte bara njurarna. Ja, jag vet inte. Det blir som sagt en remiss till Strömsholm. Vill verkligen veta, vill veta vad jag har att förhålla mig till. Hoppas få veta. Det värsta är inte njurarna, utan det är nåt mer som påverkar blodvärdet och det är det som är illavarslande.

Min uppgift när det gäller hundarna är att göra livet så gott för dom som jag kan och när livet inte är värt för dom att leva så får jag hjälpa dom att dö. Det bästa för hunden i fokus.

Liv och död...

Liv är mina små valpar som en och en inte är mina längre. Jag önskar er så mycket gott!

Igår flyttade förste killen, valp 6 Gorgeos Charlie. Han flyttar till Therése med familj. Therése var även med vid besiktningen och till stor och oumbärlig hjälp, TUSEN TACK!

8-veckorsbilder var tvugna att tas innan flytten. Först ut ur boet:

Gorgeos Charlie, valp 6 hane 8 veckor.

En mönstervalp så här långt enligt rapport från matte Therése.

Idag var det så dags för Katrineholmsbrudarna att flytta, minst och störst.

Sen Zico försvann så är lilla 3:an Milla minst. Innan var jag bara glad att hon också var liten, men eftersom oro är mitt andra namn så blir jag ju lite orolig för henne nu. Oron är konstant, det är bara föremålen som växlar...

3:an är betydligt nättare i modellen än de andra valparna. Samtidigt så är inte de andra valparna några tungviktare heller. Huvudsaken är ju att dom är friska och veterinären tyckte att lilla Milla var lite tunn, men försäkrade för mig att det absolut inte var nåt annat med henne...förutom överbett och ett litet halvt(???) navelbråck förstås, men det oroar mig INTE...

Fart är det på henne iallafall. Eftersom att hon är så liten och nätt så har hon inga problem att klättra... Och hennes nätthet har ju gjort att hon kommit igenom hål där ingen annan av valparna kommit igenom, så hon var först att utforska världen utanför. Och vid fotograferingen så är hon bland de mest svårfångade, men hon fastnade till sist...

Greta Garbo "Milla", valp 3 tik 8 veckor.

Hennes underbara familj Anne-Greth och Gösta med barnbarn Wilma. Lilla Milla blir deras fjärde berner och jag vet att hon kommer att omhuldas som en prinsessa...minst.

Även Milla är en mönstervalp enligt rapport...so far. Här i bilen innan avfärd.

Störst i kullen är valp 4 tik, Gracie. Och det är inget fel på hennes fart heller, hon är dock för klumpig för klätterövningar. Men jaga moppar och bita hål på kläder är hon bra på. Efter lite möda så fastnade även Gracie på bild.

Grace Kelly "Gracie", valp 4 tik 8 veckor. 

Gracies matte Katrin har en kullsyster till Doris sen tidigare, Disney. Uppfyller Gracie måttet, så kommer hon både visas på utställning och få valpar i framtiden...om om om vill säga. Gracie är Katrins femte berner.

Gracie vid rosenbusken.

Katrins bror fick den äran att följa med och hämta Gracie...och Disney var också med förstås.

Imorgon så är det då dags för Zorro, valp 5 hane att flytta. Sen är det bara Dina kvar och det ska hon fortsätta med...vara kvar alltså.

Allt gott!//Emelie 

 

Camilla

29 juni 2010 21:37

Herregud ... jag kan inte fatta att det är dags för valparna att flytta till sina nya hem , gud så fort det har gått , kanske lätt för mig att säga som bara har följt dom via bloggen ;O) .. jag förstår att det är annat då man är uppfödare .
Men dom är vansinnigt söta allihop , hane 6 har hela tiden varit en favvo hos mig , gillar då dom är lite mörkare .
Gud så jag känner igen mig i då du beskriver saker runt omkring dina hundar och den oro du kan känna , jag är på pricken likadan !!!! det är nästan läskigt att läsa ibland .
Kommer ihåg då vi fick diagnosen på Fight , han hade ju Atopi , jag läste allt jag kom över träffade specialister flera gånger , och jag tror banne mig jag kan mer om allergi idag än många vetrinärer faktiskt , samma ska med Tuffa´s OCD ... lusläste allt .. men det är ju på både gott och ont att vara på det viset , ibland önskar jag att jag kunde leva i någon slags bubbla om att allt går att ordna och att det löser sig till slut , nu ser ju bara den bästa av världar ut så ... men jag hoppas så att ni kan finna något bot åt Doris , eller åtminstone komma på vad som felas henne , för just den där ovissheten att inte veta , skulle driva mig till vansinne .. håller tummarna allt vad jag någonsin kan för er och henne .
Till sist vill jag bara tacka för alla underbara bilder du haft i bloggen på valparna , det har varit ett nöje att få föja dom .
Må så gott
Camilla o Tuffa o Kliff

http://www.tuffa.bloggplatsen.se

 

sytanten

29 juni 2010 21:41

Alltså... otroliga personligheter ... kollar deras blickar, det "LYSER" berner om dom... oskyldighet med massor av bus. Ja vad kan man säga, det har varit jätteroligt att få följa din kull. Jag kommer naturligtvis att kolla in i din blogg även när de andra valparna är borta. Du har ju en kvar... ( min favorit, jag fastnade för hennen ganska tidigt, liknar min gamla Tilda). Kram sytanten

http://sytanten-bettan.blogspot.com

 

Annsofie

29 juni 2010 22:24

Så fort tiden har gått! Det känns som alldeles nyss de föddes. Min favorit är valp 6. Hoppas få följa honom och de andra små när de växer upp. Min egen Eastwood är redan 13 veckor på fredag och jag tror och hoppas vi snart kan ses!
Håller tummarna och att Doris får den hjälp hon behöver och mår lite bättre snart!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...