Det här med hundavel är ett ämne som är laddat. Det kan få tråkiga konsekvenser i samvaro med andra uppfödare fick jag erfara när jag inledde min bana som hunduppfödare...

Då trodde jag att jag bara skulle ta en kull valpar på min tik Rossina (Heimarkens Bonanza). Jag kände så starkt att Rossina var en MAMMA med stort M. Och jag fick från första början en så bra kontakt och hjälp av Rossinas uppfödare som jag fortfarande är god vän med och vi pratas vid titt som oftast.

Rossina kommer från en frisk stor kull och med facit i hand så här flera generationer senare så ser jag mycket gott i att min första kull, och sedermera med fortsättning med registrerat kennelnamn blev till. Det är tyvärr bara Rossina som fortfarande kan föra sin kull vidare i stamtavlorna. Och ur min första kull är det bara Fjollan som kan föras vidare. Rossinas uppfödare Lena tog fyra fina kullar på Rossinas underbara kullsyster Bella som nästan blev tolv år. Tyvärr har det fallit sig så att ingen av hennes avkommor fortfarande kan föras vidare i stamtavlorna.

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag är lite kluven till utställningar. Det jag tycker är bra och även väldigt viktigt är att utställningar är en måttstock på att vår ras följer rasstandarden och förhoppningsvis förbättrar den. I huvudsak är det ju exteriören som bedöms på utställning, men till viss del även mentaliteten. MEN en bättre, men absolut inte en heltäckande beskrivning av mentaliteten får du med mentalbeskrivning som företrädesvis görs på hunden mellan 1 och 1½ år.

Det jag har emot utställningar är att tyvärr så är det allt för få av våra hundar som ställs ut och ofta är det samma hundar på alla utställningar. Jag upplever att det eskalerar lite till en sysselsättning för några få intresserade. Och jag förstår. Det tar mycket tid i anspråk.

Dessutom så ser jag inte att det är så viktigt vem som vinner i konkurrensen som jag också upplever att många tycker är viktigt. Det är givetvis roligt för den som vinner och något jag givetvis både önskar för mina egna hundar att få göra någon gång och något jag med glädje unnar den som vinner. Och roligare tycker jag det är när det är en hund jag också tycker ska vinna. Men det är ju bara vad just den domaren tycker just den dagen. Det VIKTIGA med utställning ur avelsynpunkt är kvalitetsbedömningen. Det var väldigt roligt ur avelssynpunkt i förrgår när domaren säger om en stor öppenklass tikar att det ser fint ut och många också får excellent i kvalitetsbedömning! DET är ett gott betyg till oss uppfödare!!!

Jag hade dessutom (appropå rubriken) väldigt trevliga samtal med några uppfödare på utställningen i lördags. Det är så viktigt att kunna prata om hur man tänker om både gott och problematik i rasen med andra uppfödare utan att behöva känna att man sårar eller för den delen blir sårad själv. Vi har tyvärr ganska stora hälsoproblem i vår ras som vi tillsammans måste arbeta för att minska. För vi som håller på med berner VET ju att detta är en så underbar ras, för oss är den den underbaraste.

Igår söndag åkte jag upp till Stockholm tur och retur för att hämta Henrik som bott hos sina kusiner i några dagar. Jag passade då på att svänga förbi Katrine som har Alnöitens kennel. Annsofie som jag lärt känna genom att hon hade en kullbror till Fjollan från min första kull har nu en hane som Katrine fött upp. Annsofie kom också till Katrine med sin Alnöitens Nonstop Eastwood och kullsystern Nutella som bor hos Katrine fick busa och gosa rejält. Vilka goa hundar! Och vad man känner igen bernerns sätt! Några bilder på de härliga syskonen får avsluta dagens blogg! Och tack Katrine för gott fika och en trevlig pratstund!

Nutella som bara fäller...

  Eastwood, en välväxt kille. Syskonen blev ett år i april 2011.

Vackert bernerhuvud har han

Så goa dom var ihop. Brorsan Eastwood tv och syrran th.

  Ömt farväl...

Allt gott!//Emelie