...fick Fina Rossinas Guglielmo "Berra" somna för gott. Detta efter ett med bernermått mätt långt liv. Berra skulle fylla 11 år om en vecka.

Mina tankar har de senaste veckorna varit hos Berra med matte. Matte Elly visste att en tumör växte i Berras lunga. Men det var bakdelen som inte ville hänga med och sista veckan har Berra tappat matlusten. Elly har hela tiden underrättat mig om allt som varit med Berra. Jag har under hela Berras liv fått träffa honom med jämna mellanrum.Tack Elly.

Visst är alla våra hundar speciella men vissa är ändock något alldeles särskilt speciella. Berra var det och jag har många roliga minnen av Berra. Både minnen som Elly delat med sig och egna minnen.

När jag berättar om Berra för vänner så frågar alla "är det han i liften?". Och visst är det Berra som är förevigad tillsammans med sin matte Elly sittandes i en korglift högt över marken. En bild jag letat efter på min dator länge nyss, men jag hittade den inte. Jag vet att den finns där någonstans, men det var visst inte meningen att den skulle komma in i dagens blogg.

Berra var så sent som för några veckor sen på fjällvandring tillsammans med Elly och Ellys väninnor och tillika Berras fanclub. Berra kunde trots att han blev så gammal leva ett aktivt hundliv in i det sista. Och jag är så tacksam för det liv som Elly givit Berra.

Minnena pockar på... Berra har onekligen en specielll plats i mitt hjärta också. Han utmärkte sig redan som 6-veckorsvalp genom att vara den livligaste av 13 livliga. Och så har han levt i alla sina 11 år.

I början på juni i år så bodde Berra här i några dagar. Denna bild är tagen då för 4 månader sen.

  Och här ska han åka hem igen med sin matte...

Jag har fått länken till inlägget (tack Susanne) med bilden på Berra och matte Elly i liften, bilden är verkligen helt underbar! Klicka här

 //Emelie