Fina Rossinas Grace Kelly var inte i sin bästa mentala form hormonmässigt. Hon är nu i fällning och ska väl löpa om någon dryg månad. Oftast brukar "mina" flickor vara som mest harmoniska ett tag efter löp. Och innan löp är dom som "spattigast".

Vid kontakten var det ingen av söndagens sju berner som backade. Socialt stabila med främmande allihop! Bara treor och fyror delades ut! Positivt tycker jag!

Kelly är en väldigt fartig tjej.

  Hon var nog dagens intensivaste vid leken.

Hon såg inte "bytet" första gången. Men andra gången och då blev det full fart!

Vid "aktivitets"-momentet där man mäter hur bra en hund kan koppla av så fick Kelly en 4:a. Kelly blev lite rastlös när matte bara stod still.

Avståndsfiguranten hade Kelly ingen lust att springa fram till.

Overallen som dök upp mitt framför nosen var allt lite otäck tyckte Kelly. Matte fick sitta på huk och locka på Kelly för att hon skulle våga kolla in den ordentligt. Men hon avreagerade jätte bra och hade bara lite kvarstående rädsla vid första passagen, sen helt oberörd.

Lika med skramlet. Fast där avreagerade hon direkt och hade ingen kvarstående berördhet vid passagerna.

Sen kom spökena!

  och dom kom närmare hela tiden...

  Ju närmare dom kom ju läskigare blev det tyckte Kelly.

  Spökena blev så läskiga för Kelly så hon ville inte hälsa på dom så länge dom var spöken. Det tog ett bra tag för Kelly att släppa blockeringen efter spökena. Vi fick allihop sitta på huk i en ring och efter en stund så släppte Kelly rädslan och kunde hälsa och gosa med oss alla.

Susanne Ragnar som var beskrivare i söndags är verkligen super. Hon läser hundarna snabbt och rätt. De flesta av mina hundar är beskrivna av henne och jag har sett henne beskriva en hel del hundar. Jag ville ha just henne. Inte minst för att hon också hanterar dessa situationer när hundarna blir blockerade så rätt. Det får ta den tid det tar för hunden att släppa. Vi lämnar inte platsen förräns hunden är i mental balans. Och Susanne fortsätter inte ett MH om hon tror det kan göra skada för hunden, hon är väldigt säker i sina bedömningar.

Kelly däremot kunde fortsätta. Hon lekte lika aktivt efter spökena som i början.

Hon fick "godkänt" (om hon varit en brukshund) skott. 1 och 2 på skott är godkänt, Kelly fick 2.

Och så var det allas vår Millas tur! Fina Rossinas Greta Garbo!

"Jo, jag har ett sånt där överbett som vi lite extra vackra flickor har!"

  Milla var väldigt förtjust i hanteringen. Men leken var hon inte speciellt aktiv i. Lite kunde hon väl anstränga sig.

  Nej under första momenten så var hon lite brydd över att matte stod i publiken, skulle inte hon vara med henne och husse istället?

  Sagt och gjort. Susanne (beskrivaren) läste Millas önskan och matte fick snällt traska med Milla och husse istället för att fotografera.

Vid "bytet" sprang Milla efter första gången men andra gången visste hon ju vad det var...man är väl inte dum heller??

Milla är betydligt lugnare än Kelly. Det visade sig även under "aktivitets"-momentet. Milla var då i huvudsak lugn och fick en 2:a. Då ska även tilläggas att Milla är just nu i den hormonella fasen då "mina" flickor är i sin bästa mentala balans, efter löp.

Avståndsfiguranten fick snällt leka med sig själv. Milla satt så bra hos matte och husse!

Och så var det den där overallen igen. Milla bara hukar sig och stannar, ingen större fara med att det fälls upp overaller i skogen för Milla inte!

  Här undersöker Milla overallen.

Milla hade inga kvarstående rädslor vid passagerna. Det är minsann inte lätt att vara två som går med hunden. Det gäller att husse och matte synkar med tempo och allt. Medans husse och matte snubblade vid passagerna av overallen så tog Milla det hela med ro, hon väntade lugnt in tills husse och matte hade trasslat färdigt med kopplet!

Milla med husse och matte passerar skramlet.

Dom där spökena var nog det fulaste Milla sett! Så här stod hon mesta tiden. Finns det inge roligare att se på???

  Det man inte ser det finns inte... Iallafall så hade inte Milla några problem med att hälsa på spökena sen.

Sen var det lite lek igen. Hon var sådär lagom intresserad.

Även Milla fick godkänt skott, en 2:a.

Och så var det då min egen Glimmande Dinas mentalbeskrivning! Det bästa till sist.... Jo, så var det nog faktiskt....för MIG! Detta är verkligen en beskrivning. Ingen mätning. Vad är bäst för dig? Vad är mest rastypiskt? Vart vill vi sträva med rasen?? Ja, detta är viktiga frågor! Framförallt för oss uppfödare. Detta är frågor jag som uppfödare ställer mig både när det gäller exteriör (utseende på hunden) och mentalitet. Men sen har vi den svåraste biten....den fysiska hälsan. För det är inte bara ledstatus som mäter hälsan....där finns så mycket mer...

Och för mig som uppfödare så är det med stor tacksamhet jag kan få se en hel kull beskrivas samma dag. Ett MH kan du bara göra en gång med din hund (om du inte av någon anledning väljer att avbryta din hunds MH). Helst ska detta göras innan hunden är 1½ år men MÅSTE göras efter hunden fyllt 1 år. Det är inte lätt att få plats på en mentalbeskrivning. Så jag vill verkligen än en gång TACKA mina valpköpare till G-kullen för att ni gjorde detta möjligt! TACK! Och tack alla figuranter, testledare och beskrivare! Det ligger mycket arbete både inför och under dagen som mer eller mindre görs ideellt! Tack Motala brukshundklubb!

Och att min Dina nu var i sin mentala högform hormonellt var ju jätte kul! Hennes MH är faktiskt väldigt likt min första tiks MH. Heimarkens Bonanza, min älskade Rossina som är min stamtik och Dinas mormorsmor. Hon var min första berner. Och vad jag blev varse då, så var hon inte den typen av berner som många såg en berner. Hon sprängde nog lite fördomar hos hovawart-gänget när hon gjorde sitt MH... Kanske var hon inte rastypisk?? Inte enligt vissa förstod jag... Men otaliga hjärtan vann hon på sin väg genom livet. Inte minst mitt   . Och nog var hon en berner alltid! Ända ut i klospetsarna! Det har jag minsann officiellt dokumenterat.

Men nu var det alltså Dina jag skulle skriva om! Hela Dinas protokoll finns i bloggen från den 16 oktober 2011. Men här några bilder som Lotta Fracke tagit!

Vad vill du att vi ska göra?

  Leker aktivt.     Dina springer efter "bytet".   Och vad var det där då?   Andra gången visste hon att det inte var ett djur utan en trasa! Hon hämtade den glatt!   Dina hade full koll på spökena!  

Och Lotta filmade lite under avståndsleken, overallen och under skotten. Här finns dom filmerna!

Allt gott!  //Emelie

 

Quila o Ronja

19 oktober 2011 23:21

Jaa, jag säger då det. Vilket MH! ;-) Det betyder så mycket också, att beskrivaren är bra. Som Susanne!
Kram på dig!

http://quilaoronja.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...