Jag var ju på utställning i helgen, i Växjö närmare bestämt. Det är många som klagat på den utställningen både på face book och i bloggar...inklusive jag.

Jag tänker faktiskt fördjupa mig i mitt tyckande kring detta med utställningar i dagens blogg.

Personligen är jag inte så förtjust i detta med utställningar av flera skäl. Men utställningar finns för att mäta avelsresultatet på våra hundar. Och är ett nödvändigt verktyg i aveln tycker jag.

Men hur fungerar detta verktyg? Hur använder vi uppfödare detta verktyg?? Och hur tungt ska utställningsresultat väga i våra val av avelsdjur???

Viktiga frågor för oss uppfödare att reflektera över tycker jag!

Vi har idag även en mentalbeskrivning som om den ska genomföras måste genomföras efter att hunden fyllt 1 år, men helst innan hunden fyllt 1½ år. Det är svårt att få sin hund mentalbeskriven, speciellt inom ett halvår. En mentalbeskrivning på avelsdjuren räknas inte som merit när det gäller att få valphänvisning genom rasklubben. Mentalbeskrivningen är ingen mätning, utan fungerar bara som beskrivning utan värdering idag. Men jag som har sett en hel del mentalbeskrivningar (mestadels på mina egna hundar och avkommor) börjar se mer och mer vad jag ser som rastypiskt.

Personligen så använder jag exteriörutställningar på samma sätt. Jag vill ha en utförlig exteriörbeskrivning och tillgänglighetsbeskrivning av min hund när jag åker på utställning, oavsett om min hund tilltalar domaren eller ej. Oftast brukar jag hålla med domaren. Ibland håller jag mer med domaren i vad just den domaren anser vara viktigt, ibland mindre...ibland inte alls....ibland kanske jag tom tycker domaren dömer min hund för snällt (men det blir jag bara glad för förstås)....ibland tycker jag domaren bara fokuserar på det mindre bra och bortser från det som jag tycker är bra på min hund.

Jag vill därför ställa för lite olika domare. Men det är dyrt och tidskrävande att kajka omkring på utställningar. Speciellt om man som jag har mycket annat på helger, som familj och har jag jobb så infaller det på helger.

Därför tycker jag att man kan ställa vissa krav på utställningar och domare.

Domaren i Växjö hade givetvis kunskap om hundarnas exteriör men tyvärr så tror jag han både hade väldigt ont och var trött, han orkade inte med det hästjobb som det faktiskt innebär att döma drygt 70 hundar och dessutom tror jag inte han kunde engelska tillräckligt bra för att ge en tillfredställande kritik av hundarna. Han haltade fram. Han kunde inte böja sig ordentligt. Han kunde inte känna igenom hundarna så mycket som det faktiskt krävs av en domare för att få en uppfattning. Dessutom gav han inte hundarna en sekund att känna in vem han var innan han lutade sig över deras huvuden och hårdhänt började rota i munnarna på dom. Av högst förklarliga skäl så backade flera hundar. Detta var fö inget han tog hänsyn till i bedömningen... Så att dom som liksom Dina, uppförde sig exemplariskt och inte ens lyfte på ögonbrynet när han utan att hälsa eller låta hunden nosa började rota i munnen, hade ingen som helst fördel av detta i kritiken.

För mig så är Dinas kritik därifrån inte värd ett dugg. Då domaren knappt, om ens över huvud taget tittade på Dina, än mindre kände på henne. Som han uppförde sig så är jag faktiskt förvånad och även glad över att han gav Dina så bra kvalitetspris som Very Good!??

MEN han valde några vinnare och dessa är givetvis inte mindre vinnare!! Tvärtom så måste ju dessa hundar verkligen ha det där extra för att tränga igenom hos denne domare!!! Så alla Växjövinnare!!! GRATTIS!!!!!  

Allt gott!//Emelie