Ja nu undrar nog en del av er vad den rubriken betyder. Jo det är så att bernern och några raser till ska prova ett nytt sätt att räkna ut avelsvärdet på hundar när det gäller leder.

Vi var en av de första raserna att införa ett hälsoprogram för att förbättra lederna i rasen. Detta för att ledproblemen var väldigt stora i vår ras. Sedan införandet att vi bara avlar på friröntgade individer har ledhälsan förbättrats, men under ett tag så har man inte sett någon större förbättring. Därför ska vi nu prova att omforma hälsoprogrammet för leder från att bara använda friröntgade individer till att införa avelsindex.

Vi fick indexet presenterat för oss på senaste RAS-konferensen 2010 och jag uppfattade det som att vi då skulle kunna bredda möjligheterna att använda fler djur i aveln. Tex skulle det kunna gå att använda individer med lättare belastning på höfterna (C) mot individer med starkare index. Summan ska bli 200 på mor+far. I indexet tar man inte bara hänsyn till själva ledstatusen utan även till graden, pålagringar, ålder vid röntgen, vilket sederingsmedel, kön.....ja en hel del annat som också påverkar resultatet, men allt är relaterat till ledhälsan. Man tar dock inte hänsyn till hull, motion och hormonell fas som jag faktiskt har tyckt mig märka inverkar en hel del på ledstatusen.... Observera att det jag skriver här i bloggen är vad jag tycker och tror. Har inte vetenskapliga belägg för allt som skrivs här alltså...

Agrias statistik visar att ledproblem ligger på plats nummer fem när det gäller (dödliga??? eller sjukdomar som bernern söker veterinärvård för??? minns inte...) sjukdomar bernern drabbas av. På plats ett ligger cancern och då är cancerformen malign histiocytos den vanligaste formen. Just för att bernern har, även jämfört med alla andra raser, högre antal som drabbas av just cancer (som är en dödlig sjukdom) så har bernern även den absolut lägsta medelåldern av alla hundraser. 30 % av alla berner passerar 10 år....inte ens i närheten av hälften...

Nedslående siffror. Även om vi alla på konferensen visste detta så blir siffror så definitiva...hoppet dör liksom....

Samtidigt så tycker jag att det är viktigt att inte glömma dessa siffror. Känns dessa siffror ok???? Är det ok att våra berner är en underbar och vacker hund och kär familjemedlem men att oddsen för att få ha denna hund ett rimligt långt hundliv är så låga....????

Jag läser och hör om bernerägare som faktiskt väljer bort bernern pga detta. Dom orkar inte känslomässigt när deras tredje berner inte blir mer än 5 år.... Sen finns det vi som känner en gång berner alltid berner.

Det är inte roligt att vara uppfödare när valpköparna ringer och berättar att deras hund blev så sjuk så sjuk så att döden var det enda alternativet och hunden är då tre år...kanske yngre...kanske så "gammal" som fem år...

Jag har tyvärr sett tydliga trender i min egen uppfödning som jag inte bara tror beror på tillfälligheter. Min D-kull. Nio stycken underbara berner, alla fria på lederna (alltså väldigt starka indexmässigt). Underbara individer mentalt. Sex stycken gjorde MH, väldigt fina sådana. Andra april 2011 blev min D-kull 5 år. Då var fyra av nio stycken döda pga sjukdom. Två pga cancer, en av okänd anledning men han blev så sjuk så sjuk och en (min Doris) pga njursvikt. Jag tror tyvärr att arvet har stor betydelse i denna siffra.

Min första kull, 13 stycken. Den första individen som dog var 5 år gammal, cancer. Andra individen 6 år pga olyckshändelse, tredje individen nästan 7 år pga akut livmoderinflammation. Vid 8 år var det nog fyra stycken.... Den kullen har sämre ledindex, iallafall på höfterna. Fem är belastade. Två lite allvarligare (D). Men ingen har haft ont av sin ledbelastning. Dom har kunnat leva fullgoda liv men vissa begränsningar pga höfterna, dock inte allvarliga, var det för dom med D-höfter och framförallt när dom blev lite äldre. Och när ägarna ringt och berättat att deras hund dött så har ett genomgående tema varit att dom varit underbara mentalt och friska tills dom blev dödligt sjuka.

Sen har jag lite mer positiva trender i andra kombinationer...framförallt med min Fjollan, men jag fördjupar mig inte mer i dom.

Nu är indexet inte färdigt än. Så jag ska väl inte bli upprörd i onödan. Men trenden just nu är att begränsningen av individer och kombinationer som uppfyller ledhälsokravet ökat...alltså avelsbasen har minskat...men jag ska inte måla upp fan på väggen då indexet inte är färdigt än.....

MEN jag tycker vi är i stort behov av ett hälsoprogram som ser till bernerns extremt korta medellivslängd. Jag har läst i Hundsport Special att det (i andra länder) visat att kombinationer med ökad inavelsgrad ökat med införandet av avelsindex. Vi svenska berneruppfödare är faktiskt ovanligt duktiga på att hålla nere "possenten" MEN när jag tittar runt på ev tilltänkta kavaljerer till mina egna flickor så ser jag mycket samma hundar bakom många av våra berner. Vilket inte är så positivt om man tänker sig en fortsättning med nästa generation....

Jag har även läst artiklar av framstående genetiker inom hundvärlden. Budskapet har då varit (som jag tolkat det) att DNA prover i all ära men dom mäter bara risken för en sjukdom. De flesta ärftliga sjukdomar är ressesiva (det krävs sjuka gener från både mor och far för att sjukdomen ska riskeras att bryta ut). Vissa sjukdomar har mer eller mindre komplicerad nedärvning. De friska generna är för det mesta dominanta. Vilket innebär att en frisk individ kan bära på en hel del sjuka anlag. DÄRFÖR är en blandning av så olik arvsmassa den säkraste metoden för att försöka undvika att de sjuka anlagen möts. Att dom möts kommer vi aldrig kunna undvika, men jag tror och hoppas att vi kan minska risken för att dom möts om vi är ännu mer konsekventa med att hålla nere inaveln i samtliga kombinationer. Jag tror definitivt INTE att vi har råd med att den ökar.

Med tanke på hur problemen ser ut hos bernern. Många relaterade till immunförsvaret och även fertilitet så tror jag att det är viktigt att blanda så mycket som möjligt. Och får vi en snävare avelsbas så bådar det inte gott...

Detta är ett ämne med många aspekter och jag skulle kunna skriva och vinkla detta mycket mer. Men nu pockade det på. Jag var tvungen att skriva detta....kanske är jag ute och cyklar....har undrat MÅNGA gånger men jag faller ändå tillbaka i detta tänkesätt hela tiden...

//Emelie

 

camilla

3 januari 2012 16:53

Nä !! inte sjutton ska vi väl nöja oss med att berner är en fantastiskt ras och dessutom väldigt vacker. Smärtan man känner då man måste ta bort en ung hund är egentligen bara för mycket, och man tror att man ska gå under av förtvivlan ... men ändå kan jag absolut inte tänka mig en annan ras, även då man står hos vetrinären med ett tomt koppel i handen.
Jag hoppas på att uppfödarna blir hjälpta nu med detta nya som kommer ... även om jag inte riktigt förstår hur man tyder det.
Hoppas hoppas att vi kommer få en friskare ras !!
Må så gott
Camilla

http://www.tuffa.bloggplatsen.se

 

Lisbeth Plant

4 januari 2012 22:43

Från mitt perspektiv här i Nordamerika, så är Sverige absolut det främsta landet när det gäller hundavel, decennier före oss här. Inga valpfabriker, till att börja med! De flesta valpköpare vet att köpa från seriösa uppfödare. Uppfödarna SKK-registrerar sina valpar. De flesta uppfödare röntgar alla valparna, inte bara utställnings- och avelshundar. Man diskuterar problemen jämförelsevis öppet. Håll diskussionerna vid liv!

http://www.cowichancanine.ca

 

Linda & Nova

5 januari 2012 18:55

Det är ju rent bedrövligt att en sån underbar ras som berner sennen inte kan förmå sig att leva ett starkare, friskare liv...Att så många unga hundar ska behöva möta regnsbågsbron alldeles för tidigt. Måtte forskning och rätta medel ordna detta inom en snar framtid. Berner är och förblir i mitt hjärta. Detta trots många många bekymmer... Kram!!

http://anovaadelle.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...