Har en favoritrunda jag gått många gånger med hundarna. Började när jag flyttade till Medevi permanent för 11 år sen...först med Rossina sen med Rossina och Fjollan och sen mer sporadiskt då jag flyttade hit...till Godegårdsskogarna.

Den utgår från Medevi brygga. Igår låg en hel del snö på bryggan. Tyra.

I början-2000-var det inte ordentlig stig hela vägen runt udden...men under dessa 11 år har fler och fler hundägare upptäckt denna runda och stigen har blivit bredare för var år. Jag träffade en söt och trevlig amstafftik igår med sin husse och matte. Ingen bild tyvärr. Dom kom när jag gått färdigt annars hade vi slagit följe.

Försökte få en fin ståbild på Dina men blev aldrig perfekt vinkel när hon väl stod fint och underlaget var hyfsat jämnt. Dina är lite hög i bak...men nu när hon börjar fälla ur och lockarna på rumpan envist spretar uppåt så förstärks det.

En synkad bild på båda mina flickor!

Tyra

Idag var det lika vackert. Sol men snön var ett minne blott...

Flickorna var inte helt fotovänliga idag...nosen i backen heeeela tiden. Men luktar ju så spännande från alla hundar som gått där före oss! Tyra skvätte som den värsta hanhunden...lyfte tom på benet...kanske lockar man någon!?

Blev några bilder från stranden Torpa sand. Dina

Allt gott!//Emelie

Jag börjar med att lägga in några bilder från vår dag på Kolmården. Vi åkte dit i fredags efter att ha fått ett tips av Susanne att dom hade öppet och dessutom gratis inträde! Gissa om det var några fler där...

Pojkarna uppskattade dagen mycket. Vi tittade på tigrar...

...såg delfinshowen...

...aporna...gammal och ung...

...familjen...

...oj...nån har tappat sin kamera...

...glimten i ögat...

Vi såg noshörningar och elefanter. Och det känns verkligen att djuren har det så bra dom kan ha det i fångenskap på Kolmården. Henrik hann tyvärr inte rida på kamälerna (som han kallar dom ). Men vi såg även dom...

I lördags var Henrik med mig på långpromenaden med hundarna (några mer eller mindre suddiga bilder från den)

Igår söndag var det alltså spårning som gällde. Tyra helt ointresserad men Dina desto ivrigare...

Här en bild på min vurpa i större storlek. Bengt som fotade oss igår har lagt in fler bilder från dagen på sin hemsida under "spårning", bla på mig och Tyra som visar hur fullkomligt ointresserad Tyra är och hur rådvill jag då blir...

Och så gruppbilden Lotta Fracke tog på Dina och Tyra och hennes Imexx och Gazton.

Idag har vi varit hemma på går´n...men pojkarna och flickorna har nog så kul på hemmaplan! Henrik ville att jag skulle fotografera honom i elbilen...han föreslog att han kunde vara bredvid hundarna...

Henrik stolt elbilsförare

Rickard körde traktor...

Rickard hjälper Henrik som kört fast med traktorn

Jo visst gillar mamma att fota hundar...men det betyder inte att jag bryr mig mer om hundarna...bara att jag har en hobby...fota...och då helst berner och då helst mina... Tyra

Flickorna busade

Dina är allt bra sugen på det Tyra har...

Vackra

Allt gott!//Emelie

Ojojoj vilken dag vi haft! Tror Kolmården får vänta måste berätta om dagen...

Lisa och Lotta Fracke har idag haft spårdag uppe på Omberg. Igår eftermiddag la Lisa och Lotta två långa ganska krångliga spår till Tyra och Dina. Framförallt Dina har varit så ivrig när vi spårat och tipset är då att lägga spåret ett dygn innan....MEN spåren visade sig bli väldigt krångliga då det varit rejält med frysgrader och en hel del snö hade kommit under natten!!!

Vi kom iallafall dit...sena som vanligt....ett glatt gäng hade samlats för att gå spåren Lisa och Lotta lagt åt oss. Vissa skulle gå personspår...andra viltspår (vi hade alltså viltspår lagda åt oss). Förste killen jag fick se gå sitt spår var Tallsångens Crescendo "Crendo" som 8 månader provade på att spåra för första gången. Han fick ett kortare spår som lagts bara några timmar innan.

Han var nogrann och följde spåret duktigt!

Och han hittade sin älgskank i slutet! Stolt!

Tallsångens Crescendo "Crendo" 8 månader.

Vi var som sagt ett glatt gäng...Lotta och Lisas kompis Bengt kom med kameran och tog några roliga bilder när vi styrde med alla påsar...koppel...hundar...den här vurpan fick sina konsekvenser...men vi kommer till dom sen...

När det var dags för mina flickor att gå sina spår så tänkte jag börja med Tyra...men Tyra var TOTALT ointresserad. Hon började lovande men sen fattade hon inte alls...nej det här luktar inte tillräckligt för att jag ska försöka, verkade hon tänka. Jag släppte Dina på spåret istället och hon var betydligt mer intresserad. Men det märktes att det var klurigt för henne. Hon cirklade och gick zig zag hela tiden men hon gav inte upp utan jobbade på hela tiden. Jag fick jobba på en del jag med...jag höll nämligen i linan hela tiden...

Men hon kom till spårslutet och jag var imponerad över hennes ihärdighet.

Detta är verkligen Dinas grej. Jag provade att sätta Tyra på nästa spår men med samma ointresserade resultat. Fom nu tänker jag bara jobba spår med Dina...Tyra har ju draget. Blev att Dina fick gå nästa spår också, men ganska snart kom hon iväg för långt och jag kände att detta funkar inte...helt plötsligt var Dina och jag vilse! Upptäckte då att jag glömt mobilen i bilen...trodde jag ja...vi kom upp på en väg. Några fina bilder blev det på Dina.

Jag ropade på Lotta och hörde henne i början...men sen inget. Lotta blev orolig och trodde jag och Dina höll på att drunkna i ett träsk...men det var inte riktigt så illa...jag har bara noll lokalsinne.

Till sist kom jag på rätt spår och fram till en väg och där mötte jag Lisa och en annan spårare. Vi försökte ringa Lotta men täckningen var inte som den skulle...men så såg vi henne. Jag och Dina fortsatte spåret även om det blev lite för svårt och jobbigt...för mig...som nu var rejält trött i benen och trött på att Dina lindade linan runt varenda träd och sten....men Dina gav sig inte! Imponerad över hennes ihärdighet i detta! Trots att det var så svårt! Efter en del snurrande (minst sagt) så hittade Dina nästa skank. Men nästa gång blir det spår i plusgrader och utan snö...men däremot lagt ett dygn innan.

När vi kom tillbaka till bilen så skulle vi gå en tur med alla hundar (Lotta, Lisa och jag med våra hundar)...MEN....då upptäckte jag att jag tappat mobilen i SKOGEN!!! Som att leta en nål i en höstack!

Ja vi organiserade upp en letning...men den blev inte så välorganiserad...jag tänkte att telefonen nog kunde ligga på två ställen...där jag vurpat eller vid Dinas första spårslut. Lotta försökte ringa men hon var inte där jag misstänkte att telefonen var. Lotta gick åt ett håll och jag letade mig fram till vurpstället...ingen telefon...jag gick därifrån mot nästa ställe...då hörde jag den ringa! Jag sprang tillbaka och fick gräva fram telefonen ur löven! Sån TUR att Lotta ringde just då!! Vi var ganska trötta nu allihop. Lotta och Lisa hade ju både lagt spår och varit med hela dan!

Men vi gick en ganska lång avslutande promenad ändå...med gruppfotografering. Men den bilden har Lotta! Får se om den kommer in senare...

Tusen tack för en härlig dag!//Emelie

Ja ni kära vänner! Mina tankar kring bernerns framtida hälsa snurrar på. Jag har tidigare gjort reklam och kommer tjata vidare om Prinsen. Prinsen är son till Fina Rossinas Elvira som fortfarande lever och har hälsan 11 år och 3 månader gammal. Det finns fler äldre individer i hans stamtavla. Tror hans farmor Ekoxens Ztella Zandybell blev 13 år nåt...rätta mig om jag har fel Marianne! Hans farfar är ur en kull där jag tror de flesta om inte alla blev över 10 år, Honey Mix Baloo heter han. Morfar Dogwoods Sacred Spirit blev över 10 år. Mormor Heimarkens Bonanza blev 9 år.

Fakta om Prinsen:

Reg nr: S37368/2004

Namn i stamtavlan: Ananke

Mor: Fina Rossinas Elvira

Far: Säterhundens Georgia Preston

Ålder: blir 8 år 23 april 2012 (4 av 6 i kullen lever vad vi vet)

Spermieprov taget i nov -11: utmärkt kvalité

HD-index: 105

ED-index: 109

Är utställd två gånger officiellt, båda gångerna med VG som kvalitetsresultat.

Prinsen

Finns inga avkommor efter Prinsen eller något kullsyskon till Prinsen. Jag tycker det är synd med tanke på att han har så bra avelsvärde statistiskt och då menar jag sammantaget HD/ED-index, ålder i stamtavlan och på sig själv och i kullen med bernermått mätt och han uppfyller exteriörkvaliteten VERY GOOD. Finns inga siffror på hans mentalitet...men jag kan gå i god för att den är UTMÄRKT.

Så Lisbeth...nu har jag marknadsfört Prinsen IGEN och jag kommer fortsätta så länge han lever och har hälsan vilket jag givetvis hoppas han får fortsätta ha.

Igår var vi i Kolmården...uppdatering med bilder därifrån kommer senare. Nöjer mig med dagens reklamkampanj. Får se om någon fin bernerdam nappar???

Allt gott!//Emelie

Jag går verkligen igång på avelsfrågorna, hjärnan går på högvarv. Hälsan är ju så viktig, både den fysiska och den mentala. Givetvis ledhälsan också. Och jag har nog när jag begrundat det nya indexsystemet tyckt att det har sina fördelar. Men det kommer begränsa oss uppfödare lite mer när vi kombinerar. Men samtidigt så tror jag att det måste till om där ska bli en förbättring. Problemet är att jag befarar att det finns risk för att det går ut över andra hälsomässiga aspekter. Och där ligger min stora oro...för det har vi inte råd med på några som helst villkor.

Men vi får se hur det utvecklar sig som sagt...

Blev mest suddiga bilder i eftermiddagssolen idag...

Dina

Allt gott//Emelie

Ja nu undrar nog en del av er vad den rubriken betyder. Jo det är så att bernern och några raser till ska prova ett nytt sätt att räkna ut avelsvärdet på hundar när det gäller leder.

Vi var en av de första raserna att införa ett hälsoprogram för att förbättra lederna i rasen. Detta för att ledproblemen var väldigt stora i vår ras. Sedan införandet att vi bara avlar på friröntgade individer har ledhälsan förbättrats, men under ett tag så har man inte sett någon större förbättring. Därför ska vi nu prova att omforma hälsoprogrammet för leder från att bara använda friröntgade individer till att införa avelsindex.

Vi fick indexet presenterat för oss på senaste RAS-konferensen 2010 och jag uppfattade det som att vi då skulle kunna bredda möjligheterna att använda fler djur i aveln. Tex skulle det kunna gå att använda individer med lättare belastning på höfterna (C) mot individer med starkare index. Summan ska bli 200 på mor+far. I indexet tar man inte bara hänsyn till själva ledstatusen utan även till graden, pålagringar, ålder vid röntgen, vilket sederingsmedel, kön.....ja en hel del annat som också påverkar resultatet, men allt är relaterat till ledhälsan. Man tar dock inte hänsyn till hull, motion och hormonell fas som jag faktiskt har tyckt mig märka inverkar en hel del på ledstatusen.... Observera att det jag skriver här i bloggen är vad jag tycker och tror. Har inte vetenskapliga belägg för allt som skrivs här alltså...

Agrias statistik visar att ledproblem ligger på plats nummer fem när det gäller (dödliga??? eller sjukdomar som bernern söker veterinärvård för??? minns inte...) sjukdomar bernern drabbas av. På plats ett ligger cancern och då är cancerformen malign histiocytos den vanligaste formen. Just för att bernern har, även jämfört med alla andra raser, högre antal som drabbas av just cancer (som är en dödlig sjukdom) så har bernern även den absolut lägsta medelåldern av alla hundraser. 30 % av alla berner passerar 10 år....inte ens i närheten av hälften...

Nedslående siffror. Även om vi alla på konferensen visste detta så blir siffror så definitiva...hoppet dör liksom....

Samtidigt så tycker jag att det är viktigt att inte glömma dessa siffror. Känns dessa siffror ok???? Är det ok att våra berner är en underbar och vacker hund och kär familjemedlem men att oddsen för att få ha denna hund ett rimligt långt hundliv är så låga....????

Jag läser och hör om bernerägare som faktiskt väljer bort bernern pga detta. Dom orkar inte känslomässigt när deras tredje berner inte blir mer än 5 år.... Sen finns det vi som känner en gång berner alltid berner.

Det är inte roligt att vara uppfödare när valpköparna ringer och berättar att deras hund blev så sjuk så sjuk så att döden var det enda alternativet och hunden är då tre år...kanske yngre...kanske så "gammal" som fem år...

Jag har tyvärr sett tydliga trender i min egen uppfödning som jag inte bara tror beror på tillfälligheter. Min D-kull. Nio stycken underbara berner, alla fria på lederna (alltså väldigt starka indexmässigt). Underbara individer mentalt. Sex stycken gjorde MH, väldigt fina sådana. Andra april 2011 blev min D-kull 5 år. Då var fyra av nio stycken döda pga sjukdom. Två pga cancer, en av okänd anledning men han blev så sjuk så sjuk och en (min Doris) pga njursvikt. Jag tror tyvärr att arvet har stor betydelse i denna siffra.

Min första kull, 13 stycken. Den första individen som dog var 5 år gammal, cancer. Andra individen 6 år pga olyckshändelse, tredje individen nästan 7 år pga akut livmoderinflammation. Vid 8 år var det nog fyra stycken.... Den kullen har sämre ledindex, iallafall på höfterna. Fem är belastade. Två lite allvarligare (D). Men ingen har haft ont av sin ledbelastning. Dom har kunnat leva fullgoda liv men vissa begränsningar pga höfterna, dock inte allvarliga, var det för dom med D-höfter och framförallt när dom blev lite äldre. Och när ägarna ringt och berättat att deras hund dött så har ett genomgående tema varit att dom varit underbara mentalt och friska tills dom blev dödligt sjuka.

Sen har jag lite mer positiva trender i andra kombinationer...framförallt med min Fjollan, men jag fördjupar mig inte mer i dom.

Nu är indexet inte färdigt än. Så jag ska väl inte bli upprörd i onödan. Men trenden just nu är att begränsningen av individer och kombinationer som uppfyller ledhälsokravet ökat...alltså avelsbasen har minskat...men jag ska inte måla upp fan på väggen då indexet inte är färdigt än.....

MEN jag tycker vi är i stort behov av ett hälsoprogram som ser till bernerns extremt korta medellivslängd. Jag har läst i Hundsport Special att det (i andra länder) visat att kombinationer med ökad inavelsgrad ökat med införandet av avelsindex. Vi svenska berneruppfödare är faktiskt ovanligt duktiga på att hålla nere "possenten" MEN när jag tittar runt på ev tilltänkta kavaljerer till mina egna flickor så ser jag mycket samma hundar bakom många av våra berner. Vilket inte är så positivt om man tänker sig en fortsättning med nästa generation....

Jag har även läst artiklar av framstående genetiker inom hundvärlden. Budskapet har då varit (som jag tolkat det) att DNA prover i all ära men dom mäter bara risken för en sjukdom. De flesta ärftliga sjukdomar är ressesiva (det krävs sjuka gener från både mor och far för att sjukdomen ska riskeras att bryta ut). Vissa sjukdomar har mer eller mindre komplicerad nedärvning. De friska generna är för det mesta dominanta. Vilket innebär att en frisk individ kan bära på en hel del sjuka anlag. DÄRFÖR är en blandning av så olik arvsmassa den säkraste metoden för att försöka undvika att de sjuka anlagen möts. Att dom möts kommer vi aldrig kunna undvika, men jag tror och hoppas att vi kan minska risken för att dom möts om vi är ännu mer konsekventa med att hålla nere inaveln i samtliga kombinationer. Jag tror definitivt INTE att vi har råd med att den ökar.

Med tanke på hur problemen ser ut hos bernern. Många relaterade till immunförsvaret och även fertilitet så tror jag att det är viktigt att blanda så mycket som möjligt. Och får vi en snävare avelsbas så bådar det inte gott...

Detta är ett ämne med många aspekter och jag skulle kunna skriva och vinkla detta mycket mer. Men nu pockade det på. Jag var tvungen att skriva detta....kanske är jag ute och cyklar....har undrat MÅNGA gånger men jag faller ändå tillbaka i detta tänkesätt hela tiden...

//Emelie

...gjordes i sol tillsammans med kompisen Heléne och hennes greyhoundhane Design. Heléne har även franska bulldogmadamen Molly som hade problem med en skadad klo som blödde och gjorde ont när hon gick. Men hon trivdes gott hemma hos Stefan och barnen så det gick ingen nöd på henne.

Det passade väldigt bra med en långpromenad tillsammans med Design då Dina nu i och med att hon går ur den skendräktiga fasen, börjar fälla och blir mer och mer i farten och vill att det ska hända saker...fråga Tyra om hon tycker Dina börjar bli lite väl jobbig... Vi skulle nämligen fira de sista skälvande timmarna på Odensberg med kusin med familj och fastrar och några till. Flickorna fick koppla av här hemma. Vi är ju lyckligt lottade med att bo i skogen och helt befriade från blixtrar och dunder i form av fyrverkerier.

KUL!! En bil kommer till oss!!

Dina och Design fann varandra direkt...två på samma energinivå.

Vackert frostig skog. Vackert solljus

Idag årets första dag har jag spelat. Det blev en fin stund i kyrkan, så nu ska jag njuta av resten av kvällen.

Allt gott!//Emelie