Fick ett mycket tungt besked häromdagen. Fina Rossinas Dingo af Smejlycka "Gibson" lever inte längre. Det var mentala problem som accelererade till det ohållbara som gjorde att familjen tvingades ta beslutet. Jag misstänker starkt att det var något som satte sig på hjärnan, jag tror borrelia. Han hade borrelia som mycket ung. Vi får aldrig svar på detta men jag vet att Gibson hade en kunnig och duktig familj som även sökte professionell hjälp för hans mentala problem. Mina varmaste tankar till familjen som tvingats gå igenom detta. Och även mina varmaste tankar till Gibson...han mådde nog verkligen dåligt   Han har en hel del nära familj uppe i himlen nu. Kan givetvis inte låta bli att tänka på min Doris (kullsyster) som hade ett temperament som gjorde att alla oavsett om man gillade hundar eller inte älskade henne. Och Doris som låg så lugnt hos veterinären och viftade på svansen tills sprutan verkade.... Jag misstänker även att borrelia hade ett finger med i spelet när det gäller Doris obotliga njurskada. Men även det kommer jag aldrig få svar på. Borrelia är väldigt svårt att säkert diagnostisera. Det är även en till kullbror som har en halv ansiktsförlamning...även den finns det misstankar om att borrelia satt sig på ansiktsnerven...men säkert svar får vi inte där heller. Han mår tack och lov bra trots sin halva ansiktsförlamning och har även han ett gudabenådat temperament.

Annars så går vi på halvfart här hemma. Influensan har slagit till. Barnen har haft hög feber men börjar pigga på sig. Då är det lite värre med mig och Stefan. Men med ipren i kroppen så var det riktigt skönt att gå på en lugn promenad med flickorna i det strålande vädret!

Tyra

Dina tog sig dock en långsväng idag, typiskt när det blivit lite mindre aktivitet de senaste dagarna...hon har dragit på detta ställe förut....brukar koppla upp båda här, men Dina hann dra innan jag hann koppla henne. Det luktade om henne när hon kom tillbaka så jag har mina starka misstankar om att något mycket äckligt förtärts...Stefan pratade om något jägarna lagt under en rotvälta...

Men hon kom tillbaka.

Båda flickorna

Tycker verkligen Tyra verkar bra i sin rygg nu. Jag har tryckt lite försiktigt men upplever inte att hon markerar nu. Hon rör sig obehindrat...äter obehindrat...mår helt enkelt prima. Så snart kan vi nog träna lite drag igen...nu har jag bokat in draglägret i Gävle Kristihimmelfärdshelgen! Planen är att vi ska tävla i det riktiga officiella Arbetsprovet där!! Så då måste vi kunna dom momenten bra! Kul morot!

Allt gott!//Emelie