Jag har ju skrivit här i bloggen om att bernern är en drabbad ras hälsomässigt. Vad kan vi göra avelsmässigt för att vända detta?? Det är frågor jag funderar över och diskuterar mycket med likasinnade.

Jag är lyckligt lottad med att ha en veterinär nära som jag känner mig trygg med att vända mig till. Jag känner mig alltid hjälpt av att konsultera honom. Ibland kan inte han eller kanske inte heller en mer specialiserad veterinär ställa diagnos eller ge behandling. Så är det helt enkelt. Min Doris var ett sådant fall. Vi kunde konstatera att hennes blodvärden sjönk (anemi) och att vissa njurvärden steg. Jag konsulterade även specialiserade veterinärer på Läckeby djursjukhus då jag trodde att en fästingsjukdom var inblandad eftersom att Doris svarade symtommässigt på ronaxan (penicillin mot borrelia och anaplasma), men hennes värden blev inte bättre. Det är ju så att en gång skadade njurar kan inte läka. Samtidigt så har njurarna en överkapacitet, så det är svårt att på värdena se hur njurarna är skadade. Både min veterinär och veterinären i Läckeby tyckte att Doris hade lite väl mycket anemi i förhållande till njurvärdena. Det gick inte att säkert diagnostisera att Doris hade eller hade haft någon fästingsjukdom heller. Doris blev sämre och sämre...och många och långa bloggar har jag skrivit om vår sjukdomsresa. Borde väl sortera in dom...men, men, vet inte hur jag gör.

Inget kunde veterinärerna göra annat än att ge henne en medicin som skulle avlasta hennes njurar och specialfoder med samma ändamål.

Doris slutade till sist äta sitt foder samtidigt som hon mådde sämre och även hennes värden blev sämre. I detta skede konsulterade jag...som jag många gånger berättat...en homeopat. Sedan även en djurkommunikatör och healer. Framförallt efter healingen så hände något med Doris. Jag märkte hur hon blev piggare och gladare och först efter healingen började hon ta sin homeopatmedicin ordentligt. Eftersom att hon inte ville äta sitt specialfoder så började jag på homeopatens inrådan ge Doris färskfodret Nordics. Många gånger har jag skrivit om den glädje jag kände över att se Doris leva upp och bete sig som en fullt frisk hund. Doris levde i ytterligare 10 månader och mådde bra och åt med frisk aptit tack vare alternativ hjälp. Jag tog även på eget initiativ ut medicinen jag gav som skulle avlasta hennes njurar. Hon fick under sina sista 10 månader endast homeopatmedel.

Med facit i hand så ångrar jag givetvis att jag inte sökte homeopatisk hjälp från början. För en hund med njurproblem så är all medicin, avmaskningsmedel, vaccinationer, tillsatser...en så stor belastning. Men jag vet också att jag gjorde så gott jag kunde och jag har lärt mig något på vägen som kan vara till glädje för mina framtida hundar eller om NI vill, era hundar.

Här i Sverige så får inte veterinärer eller läkare använda sig av alternativa vårdformer. Dom har heller ingen utbildning i detta. Ofta möter man tvärtom en stor skepsis och avståndstagande mot detta. Synd tycker jag. Jag har mött så skickliga utövare av alternativmedicin, både inom humanområdet för egen och min mans del och för djur. Givetvis är det viktigt att få tag i en seriös och duktig utövare. Men det gäller ju även "vanliga" läkare/veterinärer. Det ideala för mig vore att man kunde ha ett samarbete. Ibland är "vanlig" medicin bättre men ibland kan det faktiskt vara bättre med homeopati och healing, så var det för min Doris. Och ofta tror jag alternativa vårdformer kan komplettera "vanlig" medicin.

En annan viktig sak för hundar och hälsa är att hålla hunden i bra form. Lagom matintag i relation till motion. Det är så lätt att våra hundar lägger på sig onödiga kilon och det är en så onödig belastning.

Det är väldigt lätt att bli "hemmablind" och inte se hur tjock ens hund faktiskt är. Jag vet det själv och brukar alltid fråga när jag är hos veterinären eller träffar andra hundägare. Inte helt sällan, och då speciellt i vissa hormonella faser, som efter löp när hunden börjar pälsa på sig, så lägger tikar även lätt på sig extrahull, även om du inte ger mer mat. Och så tappar tiken pälsen, men faktiskt även en del hull, och man får öka maten igen.

Det är med sådan glädje jag nu får läsa mail från Anne-Greth och Gösta. Jag var riktigt hård mot dom i höstas då dom faktiskt inte såg hur överviktig Milla blivit. Men dom tog till sig mina råd och har nu sakta men säkert bantat ner Milla lite drygt 6½ kg...MEN...under denna tid har nog Milla byggt en hel del vikt i muskler också. Då dom varit väldigt noga både med kost OCH lagom och rätt motion! Och dom ser verkligen hur mycket bättre Milla mår nu och dom får även mycket beröm för hur fin dom håller Milla. Och detta peppar dom att vara riktigt vaksamma, för nu går Milla in i den kritiska hormonella fasen då tikarna (och speciellt Tyra med döttrar) lägger på sig så lätt.

Milla

Fina Rossinas Greta Garbo "Milla"

Inte ett dugg lik mamma Tyra.

Tyra (Fina Rossinas Edetyra)

Dessutom i samma tufsiga hormonella fas...

Igår snöade det här.

Idag låg snön kvar, fast solen smälte den på vissa ställen. Detta gjorde naturen och ljuset extra vackert idag.

Tyra och Dina på dagens promenad. Också extra vackra idag.

Allt gott önskar jag er alla //Emelie