Håller på att öva Bach...alltid segt så här i början innan man kommit i form. Jag tror att samma träningsmetod som jag har med Tyra funkar på mig också...korta pass...tar en liten bloggarpaus...

Som ni förstår av överskriften så ska denna blogg inte handla om övning eller Tyras dragträning heller...

I söndags förmiddag ringde Fritzsons matte. Fritzson heter Fina Rossinas Fine Fritz och hör till de sk "Paddvalparna". Det var ett tag sen jag skrev om dessa. Men sammanfattningsvis så kan jag berätta att fem stycken i min F-kull fick förgiftningssymtom (som när en hund slickar på en padda) vid 8 veckors ålder. Jag vet inte säkert om det var en padda dom varit på, men inte helt otroligt då det fanns väldigt mycket paddor ute just då och symtomen var sån tyckte även veterinären. Dom var pigga igen följande dag och dom levererades pga detta en vecka senare.

Det tråkiga och märkliga med dessa "Paddvalpar" var att när dom blev 7 månader så insjuknade fyra av dessa fem valpar i Aseptisk Meningit (hjärnhinneinflammation) med bara några dagars mellanrum!!! Den första valpen som både var först och fick värst förgiftningssymtom vid 8 veckor, insjuknade även först i AM vid sju månader. Han blev värst drabbad och fick tre återfall och vid sista återfallet så klarade han det inte längre utan han fick somna in endast 3 år gammal. I sommar fyller kullen 5 år.

Fritzson insjuknade som nummer två i AM vid 7 månader. Jag köpte även tillbaka honom 7 månader gammal, i samband med att han blev sjuk och behandlade honom här hemma och när han var lite drygt ett år så flyttade han till sitt nuvarande hem. Han har sedan varit pigg och frisk och lever det liv en berner ska leva...på en gård.

Men i söndags ringde alltså Fritzsons matte. Hon hade precis lämnat Fritzson på Valla djursjukhus. Hon var så orolig då Fritzson hade fått plötsligt jätte ont, han skrek. Hon kunde inte riktigt lokalisera var han hade ont. Men hos veterinären så konstaterade dom att han (kanske) var lite stel i nacken men det han verkligen reagerade på var när dom skulle ta tempen och han skrek i högan sky när dom lyfte på svansen.

Eftersom att Fritzson haft AM så höll dom kvar honom. Det är i princip omöjligt att diagnosticera ett återfall av AM. Jag kontaktade Lisbeth Plant som jag lärde känna i samband med att mina "Paddvalpar" insjuknade i AM. Hon är väldigt kunnig om detta. Hon menade att dom brukade få ont i nacken och framförallt när dom böjer nacken nedåt vid AM-återfall. Jag kände in Fritzson och fick en så stark känsla av att det inte var någon fara med honom och jag tänkte att det nog rör sig om en vattensvans som kan göra nog så ont, men inte är farligt utan går över av sig själv efter några dagar. Fjollan hade vattensvans några gånger under sitt liv och det behandlade jag inte över huvud taget utan det gick över. Sen är det säkert olika hur ont och hur hunden uppfattar smärta i svansen. Jag vet att just Fritzson är väldigt rädd om sin svans...om när han hoppar in i bilen tex så trycker han sig längst in. Jag tror nästan att hans svans kommit i kläm vid ett sådant tillfälle hos sin första ägare, verkar iallafall så.

Iallafall så fick Fritzson smärtstillande och veterinären på Valla beslutade att för säkerhets skull behandla mot AM med både höga doser kortison och även penicillin. Fästingsjukdomsprover är ivägskickade och vi väntar på svar. Men veterinären menade att hade Fritzson inte haft AM så skulle dom inte tro att det var det...men nu när han haft det så tog dom det säkra före det osäkra.

När matten föreslog vattensvans för veterinären så tyckte nog veterinären att det kunde stämma ganska bra symtommässigt...men samtidigt så verkade det för bra för att vara sant... Nu behandlas Fritzson iallafall för AM och jag tror och hoppas han får trappa ner kortisonet hyfsat snart...men är en svår balansgång detta, men jag känner mig ganska säker på att detta är en vattensvans och man vill ju inte att hunden ska äta massa kortison i onödan...

Lisbeth menade också att eftersom att det gått så lång tid och Fritzson över huvud taget inte visat att han haft känningar av sin AM så gör även det att det är mindre troligt att han nu skulle få ett anfall av AM. Och dessutom så hade han inte ont i nacken vilket är där det brukar sätta sig...det enda var att veterinären tyckte att han verkade lite stel i nacken när dom vred huvudet åt vänster...men ingen smärtreaktion...så....???

Huvudsaken att Fritzson får må bra!!! Så en extra tumme för det skadar ju inte att hållas!!!

Idag ringde en annan Fina Rossinas-ägare som jag pratade ofta med förr, för några år sen...men nu har vi fått barn och livet rullar på för oss båda, så det hinns inte med så ofta längre (tyvärr). Så när hon ringde så blev jag först lite orolig...har det hänt Rea (Fina Rossinas Edetrea, kullsyster till Tyra) något??? Men hon lät glad och när jag frågade så var allt bara bra både med Rea och med familjen. MEN....berättade Sanna...

I Förra veckan var Rea så konstig. Hon beskrev sen precis nästan ordagrant som Fritzsons matte beskrivit Fritszons symtom, hur Rea betett sig. Och svansen!!! Den hängde som förlamad och hon hade så ont i svansroten, gnydde och var eländig. Dom ringde Strömsholm som genast sa att det där är vattensvans och blev det för besvärligt för Rea så kunde dom komma in. Men efter några dagar med rimadyl så var hon bra igen!

Ja...märkligt sammanträffande!! För så vanligt är det ju inte med vattensvans. Och inte är det farligt heller.

Allt gott!//Emelie

 

Lena Heimark

17 april 2012 14:30

Så märkligt det kan bli ibland !!! Och säkert någon mening med det också!!! Kram !!!

http://www.heimarkenskennel.se

 

Quila o Ronja

17 april 2012 20:45

Konstigt!!!!! Usch, alldeles för många som fått besöka djursjukhus nu ett tag...........
Jag har ju verkligen känt av din "förmåga" :-)
Kram

http://quilaoronja.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...