För fem år sen födde Fjollan sin tredje kull. Hon var rejält stor denna dräktighet men där var "bara" 9 valpar i magen men av okänd anledning hade hon samlat på sig kopiösa mängder vätska i buk och livmoder.

Det var lite jobbigt för Fjollan till en början. Hon som sina tidigare valpningar haft så lätt!? Hon hade krystvärkar men ingen valp kom... En sväng i RAV-4:an hjälpte...första valpen Edetoyota kom i bilen. Catrin körde på grusvägarna här omkring, jag satt i skuffen med Fjollan. Sedan när vi kom tillbaka så kom tre valpar i rask följd...Edeture (en hanvalp var efterlängtad i Norge så det var tur det kom en...), Edetrea och Edetyra. Men sen fick Fjollan det jobbigt. Inte ens en tur med RAV:en fick ut den femte valpen, Fjollan mådde inte bra, hade aldrig sett henne sån under någon valpning innan. Klockan var lite efter 4 på natten...typiskt.

Efter samtal med jourhavande distriktsveterinär så bestämde jag att åka dit med Fjollan även om där inte fanns någon jourhavande veterinär som kunde snitta... Men i bilen på väg dit kom nummer fem med rumpan först och utan blåsa, död och hade nog varit det ett tag även om den var stor och fullt utvecklad.

Värkstimulerande hos veterinären hjälpte två till att komma. Nummer sex Edetina pigg och glad men nummer sju var också död. Två valpar fanns nu enligt röntgen kvar långt upp. Fjollan och fem valpar mådde bra men värkstimulerande dropp fick inte igång antydan till krystvärkar. Troligen var de två som var kvar och fortfarande låg långt upp redan döda. Snitt gjordes frampå eftermiddagen på Valla. Ut plockades två döda men fina, fullt utvecklade valpar. Veterinären bannade mig och menade att jag borde ha kommit in tidigare och snittat. Hon hade sett vätska i buk och livmoder hos hundar men aldrig SÅÅÅ mycket som hos Fjollan och vätskan var väldigt missfärgad. Varför kunde hon inte svara på. Lätt att vara efterklok i sådana här situationer... Jag hade nog kunnat rädda åtminstone tre av de fyra döda valparna om jag snittat från början...men...???.

Fjollan hade än en gång bevisat sin styrka jag både medan hon levde och i efterhand förundrats över. När hon snittat ut de sista två valparna efter att själv ha fött fram 5 levande och två döda och detta med kopiösa vätskemängder i buk och livmoder som försvårar valpningen, så formligen flög hon ut ur behandlingsrummet, hon skulle till sina valpar! Vårdaren som höll henne i kopplet hade svårt att hänga med. Hon hoppade upp i bilen och la sig till ro och hennes fem valpar (som vi hade haft svårt att hålla kvar i lådan, dom försökte hela tiden klättra över kanten...märktes redan då vilken typ av berner Tyra med syskon var...) fick dia. Två dygn senare när vi var hos veterinären, så kunde han konstatera att Fjollans livmoder gått tillbaka, vad han sa ovanligt bra.

Och nu önskar jag dessa fem valpar allt gott och långa bernerliv!!

GRATTIS min älskade Tyra  

//Emelie