Fina Rossinas Dacke af Smejlycka "Maddox"

2006 04 02 - 2012 09 07

I förrgår fick jag ett sådant där samtal som gör så ont. Ännu en allt för ung berner fick sluta sina dagar pga denna hemska cancer. Maddox är inte mindre än den 6:e i min D-kull som gått bort. Min D-kull är inte ens 6½ år... Nu är dom 3 stycken i livet...från början var dom 9 stycken...

Som uppfödare så kan jag inte annat än reflektera. Det är skillnad mellan kullarna. Varför? Självklart försöker jag hitta svaren. Jag är övertygad om att det inte bara är "otur" och att arv har ett stort finger med i spelet.

Men vad hjälper mina reflektioner så här i efterhand en sörjande familj? Sandra och Kristoffer är världens underbaraste människor och dom fick dela sina liv med världens underbaraste hund i lite drygt 6 år. Det är ett för kort hundliv...men allt för vanligt hos berner. Men jag är tacksam å Maddox´ vägnar. Jag fick glädjen att träffa Maddox med matte och husse flera gånger under hans liv. Och Maddox var alltid så harmonisk. Han mådde verkligen bra! Tack!

Jag pratade länge och väl med en förtvivlad matte Sandra i förrgår. Med facit i hand så hade allt börjat i början av sommaren. Maddox fick någon form av fluglarver som la ägg i rumpan. Dom var hos veterinär. Maddox åt dåligt. Sedan kom perioden med löptikarna runtomkring - Maddox åt dåligt. Men så slutade den värsta löpperioden men Maddox fortsatte att äta dåligt och dom tyckte att han hade magrat av väldigt mycket.

Hos veterinären var blodbilden helt uppåt väggarna. Dom fann även höga värden av antikroppar både mot borrelia och anaplasma. Maddox behandlades med både ronaxan och kortison. Familjen tyckte ändå att han svarade positivt på medicinen. Men veterinären ville följa upp med ett återbesök snart.

Det återbesöket var i fredags....dom trodde att han hade blivit bättre...men.... Blodproven var MYCKET värre...hans tandkött var kritvitt och blodet såg ut som svag hallonsaft...

Veterinären som var specialiserad på ultraljud och kliniken hade även köpt in en ny avancerad ultraljudsapparat, ville göra ett ultraljud på Maddox, då även hans mage var svullen. Röntgen hade gjorts men inget hade synts på röntgenbilder. Men denna veterinär såg tydliga förändringar på lever, mjälte och magsäck när hon gjorde ultraljudet.

Inget fanns att göra och chockade och förtvivlade fick Sandra och Kristoffer säga farväl till sin högt älskade vän, Maddox, som var känd i området där dom bor som "den där snälla lydiga hunden som låg ute på gräsmattan utan staket".

Jag sörjer med er   

//Emelie