Idag har jag rensat lite bland gamla papper som samlats på hög. Papper jag inte riktigt vågat slänga men som jag ändå inte behöver....har mycket sådana papper. Lyckades slänga en del...men högen finns fortfarande kvar om än lite mindre nu...

Man hittar mycket minnen. Ett minne som högg till lite extra i hjärtat var ett gammalt kvitto från Hemköp i Torshälla.....

Jag var på Strömsholms djursjukhus med Fjollan (Tyras mamma). Fjollan var lite drygt 9 år och hon plågades mer och mer av en hosta. Jag var väl mest på Strömsholm för att bekräfta det jag misstänkte...cancer....

Jag gick runt på Strömsholm med Fjollan från undersökning till undersökning. Veterinärerna kunde inte till 100% säga att det rörde sig om en tumör, även om dom misstänkte det. Jag ville veta så säkert som möjligt och en sista undersökning bestämdes till dagen efter. Då jag misstänkte att det skulle bli Fjollans och min sista natt tillsammans så ville jag på inga villkor lämna Fjollan på Strömsholm. Sanna och Mattias, som då hade två av Fjollans döttrar; Etta från C-kullen (som nu lever gott tillsammans med en annan familj) och Rea (E-kullen) som fortfarande bor kvar där, lät mig och Fjollan bo hos dom.

Vi gick till Hemköp och handlade på kvällen. Minnena har etsat sig fast. Jag minns min Fjollan. Min lilla, lilla men ack så starka både till kropp och själ....Fjollan.... Min sista bild av Fjollan när hon går iväg med vårdaren för att sövas inför en sista skiktröntgen gör ont.....väldigt ont....finns en massa skuldkänslor.... Jag var ganska säker på att jag inte skulle låta väcka henne från denna röntgen. Jag ville veta....jag fick inget säkert svar, men veterinären och jag beslutade att tro på tumör och jag ville inte väcka Fjollan bara för att ta avsked....hon fick somna för gott....2009-12-08. Jag var med henne, men kanske skulle jag ha struntat i den sista undersökningen tänker jag efteråt??? Men det är svårt att göra "rätt" i dessa lägen. Hur man än gör så lurar skuldkänslorna....jag skulle gjort bättre....

2009-12-07 handlade jag på Hemköp i Torshälla....nu har jag iallafall slängt det kvittot.

Tyra idag 5½ år, Fjollans dotter. Tyra är väldigt lik sin mamma i mycket.

Tyra pysslar om sin dotter...precis som Fjollan pysslade om de sina!

Jag försökte egentligen arrangera en bild på Tyra och Dina ihop....men på den där dom båda tittade hyfsat framåt såg dom ut som om dom sålt smöret och tappat pengarna....

Nej...spontanposering där matte får försöka finnas på rätt plats vid rätt tidpunkt är det bästa. Dina börjar bli riktigt fin i pälsen nu. Synd bara med de bångstyriga lockarna på rumpan....

Dina

Allt gott!//Emelie

 

Quila o Ronja

13 november 2012 18:33

Usch ja, Emelie........så sorgligt! Men vi har många fina minnen kvar, av våra fyrbenta vänner. Dom vårdar vi ömt. Att försöka fatta vettiga beslut, i jobbiga stunder, är inte lätt. Men jag är övertygad om, att du gjorde det som var bäst för Fjollan ❤
Kram

http://quilaoronja.bloggspot.se

 

Marie Carlsvärd

13 november 2012 18:45

Håller med ovanstående!
Fjollan var en härlig Berner-dam vilket även Doris var, bägge med härliga personligheter.
Att ta ett sånt beslut i den situationen är nog fruktansvärt (kan jag bara tänka mig eftersom jag inte varit där...än) och att helt bortse från sina egna känslor är ett kärleksbeslut <3.

/MARIE

 

Anette, Ninnie o Qing

13 november 2012 19:32

Usch så ledsen man blir när man läser. Det där sista beslutet är väldigt svårt att ta men tyvärr ett måste. Har ju själv varit i den situationen. Vill inte tänka på att det ska behövas tas igen men har man gjort ett val att leva med fyrbenta så......
Kram

http://www.afdragon.se

 

Junitjej

17 november 2012 18:19

Åh, så fina de är!

http://mittifokus.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...