Tack för alla lyckönskningar!! Blir alltid lika glad i hjärtat över alla er kära vänner som tänker på oss och bryr er om!  

Nu har jag fått vila och smälta de senaste dagarna.

Dina gick ner i temp och började det utdragna öppningsskedet på onsdag kväll vid 20-tiden. Marianne, en kompis i Motala som har bernertiken Donna, kom hit på kvällen. Hon hoppas på valpar på sin Donna och ville vara med om en valpning. Och tacksam är jag, då det oftast behövs hjälp och Stefan behöver ta hand om allt annat, barn och Tyra mm.

Öppningsskedet kan ta upp till 36 timmar. Men när 36 timmar hade gått och Dina fortfarande hade för svaga värkar så ringde jag "min" veterinär. Som tur var var detta 8 på fredag morgon så vi hade en hel vardag framför oss!! Dina mådde hela tiden bra och även om hon givetvis hade det jobbigt så kände jag ingen oro att något verkade fel med henne. Jag ringde veterinären igen vid 11-tiden. Jag märkte hela tiden framsteg, värkarna blev kraftigare och mer frekventa men det tog ju sådan tid! Eftersom att Dina mådde bra och det hela tiden gick framåt så bedömde vi att det bästa för Dina var att få vara hemma. Till sist såg jag bakbenen på första valpen. Jag såg på fostervattnet i påsen (som var hel) att valpen troligen var död  Jag ringde upp min veterinär och med honom på tråden så fick jag hjälpa valpen ut. Den var både ovanligt stor mot vad jag var van vid och som jag misstänkte död. Men den var fullgången och fin. Det dröjde bara en halvtimme till Dina började krysta igen och nästa valps bakben syntes. Jag höll försiktigt i baktassarna och ju mer som kom ut av valpen så höll jag om den och hjälpte den försiktigt ut i samband med Dinas krystningar. Denna valp var i högsta grad levande  . Det visade sig vara en förbannad tik på 616 gram som genast döptes till Hulda. Min typ av temperament på henne!

Fina Rossinas Hulda af Sierra

Det tog nu lite längre tid innan det var dags för Dina att krysta igen. 15.20 så var det dags för Fina Rossinas Hero att komma till världen. Han var också pigg redan från start och vägde även han 616 gram.

Fina Rossinas Hero af Sierra

Jag har aldrig fått valpar som vägt så mycket vid födseln. Jag har heller aldrig haft så få som 4 i magen på någon tik förut. Men vad jag förstod på Leena, Arttus uppfödare, så fick Arttus mamma stora valpar och att det finns lite i hennes linjer. I Arttus kull var dom mer normalstora (ca 500 gram) men då var dom 10 stycken. Egentligen så är det inte så önskvärt med för hög födslovikt på valpar då det givetvis blir jobbigare för tiken.

Det gick en stund och sedan började Dina att krysta igen. Denna gång så kämpade hon mer innan jag såg något komma, jag ringde min veterinär igen. Det visade sig att hennes fjärde valp också var död. Den vägde 618 gram, en stor och jätte fin hane. Hans påse var också hel och vattnet var fint så jag tror tyvärr att han dött ganska sent. Det blev väl för lång och utdragen förlossning för honom helt enkelt. Det var maximal otur att den första valpen var död, inte bara för att det är tråkigt när fullgångna, fina valpar är döda utan för att det försvårar hela förloppet för tiken. Jag bestämde nu att åka in med Dina direkt till veterinären och kolla så att där inte var någon mer kvar. Men tack och lov så var Dina tom nu. Det konstaterades med röntgen.

Dina hade extremt mycket mjölk och bara två levande valpar. Hennes juver var stenhårda när vi kom hem från veterinären, det märktes tydligt att det gjorde ont när Hulda och Hero försökte dia, Dina morrade och hade svårt att lägga sig tillrätta för att dom skulle komma åt. Annars har Dina liksom alla mina tikar direkt tagit hand om sina valpar och pysslat om dom. Som tur var så hade Irmeli "min" homeopat på eget initiativ skickat med ett medel mot mjölkstockning att sätta in i ett tidigt skede. Jag hade även beställt ett medel som skulle hjälpa Dina med värkarbetet som hon gärna ville ha och tog under hela förlossningen. Jag erbjuder medel i plastskål och hon tog när hon ville och behövde. Jag gav Dina medlet mot mjölkstockning och hon lät valparna dia och jag satt och berömde Dina och efter bara någon minut så släppte det onda och sedan dess har det inte varit några problem med mjölkstockning heller. Men nu vet jag vad jag ska göra om jag märker tendenser!

Dina och Hulda

Jag har funderat om jag kunde ha gjort annorlunda. Men jag känner att det blev det bästa efter omständigheterna. Jag är tacksam mot Lena Heimark, Rossinas uppfödare, som alltid är bra att ringa i samband med valpning! Tusen tack Lena för ditt stöd och hjälp med goda råd även denna valpning!!! Och även mitt i natten! Ovärderlig hjälp! Och tusen tack Marianne för att du var med mig och hjälpte mig denna valpning!

Nu blir det en härlig tid där jag riktigt får rå om...vad jag tror helt opartisk som jag är...de två finaste bernervalparna genom tiderna!!!!

Fina Rossinas Hulda och Hero af Sierra!

Ni får följa Hulda och Heros första 8 veckor här i bloggen!

Allt gott!//Emelie