Det har varit en intensiv sommar med mycket jobb för mig. Hundaktiviteter har fått stå tillbaka.

För ca två veckor sedan så sträckte Dina till sig. Troligtvis sträckte hon muskler i bröstpartiet. Det var när jag hämtade Dina och Tyra hos familjen Carlswärd på onsdagen efter att vi varit i Danmark i nästan en vecka. När jag kom så for Dina omkring som vanligt. Hon och Hulda busade en hel del, det blev ett kärt återseende då Hulda varit hos Christian när vi varit borta. Jag ville inte att Dina ska busa så hårt som hon gärna gör med Hulda då Hulda haft en envis sträckning (troligtvis av en sena) i vänster framben. I vilket fall märkte vi inget ovanligt medan jag blev bjuden på gofika och vi pratade om hundarna, hur tokgalen Dina är och hur lugn och mysig Tyra är. Hundarna låg och mös under bordet.

När vi sedan skulle åka hem så pep Dina till två gånger och hon såg riktigt eländig ut. När jag kom hem så visade det sig att Dina hade riktigt ont. Pep vid minsta rörelse, låg helst helt still. Men åt med god, dock inte väldigt god, aptit.

På fredagen undersökte jag Dina grundligt hos veterinär. Han trodde att det "bara" var en sträckning och att det skulle gå över. Det visade sig tack och lov stämma. Dina blev bättre och bättre och snart nog var mitt största problem att hålla Dina stilla från skutt och tokrejs.... Nu har jag även släppt den oron och Dina får fara som bara Dina gör...

En urfälld Dina härom dagen på promenad vid Vättern, Medevi.

Innan vi åkte till Danmark fick jag ett dödsbesked på mailen. Fina Rossinas Diamond af Smejlycka "Prinsen" är död 7 år och 4 månader gammal. Cancer... Mina varmaste tankar till Annika med familj.

Vi hade "Må bra med Bach på Medevi Brunn" förra helgen och jag börjar så sakteliga komma tillbaka till "det övriga" livet med allt vad det innebär.

Jag har anmält Tyra till Arbetsprov 3 i Lindome nu i september. Jag anmälde inte Dina då sista anmälningsdagen var precis när Dina sträckte sig så illa. Jag hade tänkt börja träna in 2:ans moment med henne men ligger ännu lite lågt med dragträning för Dinas del. Det känns som om jag skulle kunna börja träna men samtidigt så avvaktar jag hellre lite extra. Det var riktigt otäckt att se henne ha så ont. Men lika lycklig är jag över att se vanliga Dina tokrejsa loss.

Lilla Hulda växer och frodas....visst har jag haft hundar med god aptit, men Huldas glupskhet överträffar allt jag upplevt! Jag kan inte ge Hulda mat ihop med Dina då Hulda slukar sin mat innan jag ens hinner ge de andra deras mat och då hinner hon även sluka Dinas mat, Dina backar direkt och jag varken hinner eller har tillräcklig styrka att få undan Hulda... Tyra däremot tillåter inte några sådana fasoner....

Ja, men det ser jag bara som ett friskhetstecken. Och det är skönt att även Huldas hälta är helt över sedan några veckor...

Hulda 4 månader

Allt gott!//Emelie