Mycket funderingar kring rasens hälsa har aktiverats i och med Tyras cancer och att jag nu HS pre-testat mina framtida tilltänkta avelshundar Dina och hennes två avkommor Hulda och Hero.

Jag har länge känt en frustration att vi inte har haft någon hjälp i aveln att bekämpa framförallt cancer som så ofta tar våra berners liv allt för tidigt. Min vanligaste erfarenhet är friska rörliga berner som får cancer och dör. När min berner närmar sig 6 år så kryper oron fram mer och mer...när ska cancern komma??? Ska min berner kunna få bli 10 år??? Mina två äldsta blev 9 år +- några månader. Båda dog i cancer och båda var pigga och rörliga för övrigt. Min Rossina röntgade livmodern eftersom att hennes tumör satt där, och den veterinären konstaterade när han såg bilderna hur fint det såg ut mellan ryggkotorna, det var väldigt vanligt att hundar i Rossinas ålder började få sammanväxningar sa han...men vad hade Rossina för glädje av det när hon inte kunde bajsa pga växande cancertumör???

Jag vet ju allt för väl att det inte bara är jag och mina berner som har detta problem. Jag har tvärtom haft "tur". Tyra har ju t ex ändå passerat bernerns medellivslängd 7 år och hon är fortfarande frisk utan symtom av sin cancer....hur länge...????

Jag är ändå tacksam för att jag nu vet. Jag får tid att landa i detta. Jag vet vilka symtom jag kan vänta och vad dom beror på. Jag har de bästa förutsättningarna att göra hennes liv och avslut på hennes liv så bra som det bara går...älskade hund   

Jag har många funderingar kring detta HS pre-test som nu finns. Jag har mailat Berndt Klingeborn, vårt avelsråds ordförande, med lite frågor och funderingar kring detta. Rekommendationen är att inte utesluta C-hundar ur avel men att undvika C-C kombinaioner. Men när man läser oddsen att få leva ett fullt bernerliv för en C-hund så vill man ju till varje pris undvika C-avkommor. Givetvis så finns ingen anledning att testa din hund om du inte planerar att ha den i avel. Och ovissheten kan givetvis vara mer bekväm...men nu pratar jag ur ett avelsperspektiv, att som uppfödare arbeta mot en friskare ras.

Jag har testat Dina som alltså visade sig ha C. Hon är parad med Arttu som är en frisk berner som passerat 8 år, otestad. Jag fick väldigt god kontakt med Arttus uppfödare innan vi beslöt att para Dina med Arttu. Leena bor i Finland och hon kan mycket om berner och har god kännedom om Arttus stamtavla, där det finns en hel del äldre berner. Arttus kull är totalt 10 stycken där 7 fortfarande har hälsan 8 år fyllda, 2 av dessa har dött i cancer och en av annan orsak. Det är med bernermått mätt bra åldersstatistik.

Av Dinas och Arttus 2 avkommor så har alltså Hulda testats B vilket ger betydligt bättre odds än Heros C-resultat om man tyder siffrorna. Jag vet inte Arttus resultat, men troligt är att det är A eller B. Med dessa svar så väljer jag bort att göra om Arttu och Dina-kombinationen. Hade Hero fått A eller B så hade jag velat göra om denna kombination.

Enligt Berndt så är detta test väldigt tillförlitligt och färdigutvärderat att använda. Jag ifrågasätter då om det verkligen är etiskt att använda C-hundar i avel ens med B eller A relaterat till min erfarenhet?? Jag förstår att även B-B-kombinationer kan ge C-hundar, speciellt en närbesläktad B-B kombination.

Idag har vi bara regler och rekommendationer kring HD/ED-index i vår rasklubb. Vore det inte på sin plats att ha regler och rekommendationer om HS pre-testet om det nu är så tillförlitligt och färdigutvärderat som Berndt påstår??? Då har vi ju ÄNTLIGEN ett avelsverktyg för att motverka bernerns största problem!!

Men innan vi formar strategier så måste vi diskutera igenom hur vi ska forma dessa. Vi måste ju se till att ledhälsan som vi lyckats förbättra avsevärt inte försämras igen, eller att vi blundar för andra vanliga ärftliga sjukdomar som vi fortfarande inte har några test eller verktyg för.

Vi har en svår ras ur avelsynpunkt. Vi behöver verkligen hjälp!!!

//Emelie