I söndags blev Tyra hastigt sämre. Hon hade kissat mer och mer levrat blod sedan fredagen. Hennes allmäntillstånd och aptit var inte märkbart påverkat. Söndag morgon åt hon frukost med frisk aptit men på förmiddagspromenaden så var hon inte pigg. Hon kissade levrat blod och hade trängningar, försökte kissa ofta samtidigt som hon var låg och inte alls mådde bra.

Stefan fortsatte promenaden med Hulda och Dina medan jag vände och gick hemåt igen med Tyra. Jag fick tag på "min" veterinär. Vi pratade och både han och jag var överens om att fokus var att hjälpa Tyra. Vi visste vad det var. Jag var förberedd på att detta kunde vara ett symtom som visade att det var slut. Det var söndag. Inga tider för att åka upp till Ultuna med Tyra fanns, då hennes tillstånd kan försämras i snabb takt när det väl börjat. Jag hade en tanke på att åka upp med Tyra till Ultuna för att hon skulle kunna obduceras. På en söndag kan dom inte plocka ut biopsier på veterinärstationen för att skicka till tumörprojekt. Tyras väl är GIVETVIS prio ett. "Min" veterinär var inte i tjänst....han ringde ändå upp när han såg att jag hade ringt, så tacksam över Magnus på Borensbergs veterinärstation som jag konsulterat sen jag flyttade hit 2000, han har följt alla mina bernerflickor... Han och jag var helt överens om att det absolut enda vi kunde göra för Tyra var att snarast få komma till veterinären så att hon skulle kunna få hjälp att somna för gott.

Det var en ung ny veterinär som jag aldrig träffat i tjänst. En jätte gullig, duktig och förtroendeingivande tjej. Hon svarade direkt när jag ringde och jag berättade läget. Hon frågade var jag bodde och när jag sa var, så sa hon att vi kunde komma om 45 minuter....vilket är tiden det tar för oss att åka till Borensberg.

När vi kom in var vi ensamma där, så skönt. Tyra valde nog en söndag med flit... Jag vägde Tyra, hon hade inte tappat i vikt vilket också kändes bra. Det var tumören i urinblåsan som vuxit sig för stor så att hon inte kunde kissa och då får hunden urinförgiftning och tillståndet blir livshotande. En återkommande tumör är oftast mer aggressiv än den första. Denna hade (troligen) både skickat metastaser till lungorna och växt snabbare än den förra.

Skönt att det fick gå så fort, men det är smärtsamt och sorgligt att säga farväl till sin hund som EGENTLIGEN har så mycket mer att ge, men som får cancer allt för ung...

Tufft med berner....allt för vanligt....

Farväl min Tyra. Du har överträffat alla förväntningar och visat dig vara en alldeles speciell hund. Jag hade kunnat skriva en låååång skrytblogg om dig...men den slipper ni....idag....

Min vackraste....

SE (AP) CH Fina Rossinas Edetyra

2007 06 12 - 2014 08 17

 

Anne-Greth och Göstaabsm

21 augusti 2014 20:42

Åhhhhhhhh! Så ont det gör i hjärtat Tårarna forsar och det beror bl.a på det du skrev att Tyra hade så mycket kvar att ge. Hon HADE ju det om inte den HEMSKA cancern slagit till. Det är mer än sorgligt. Tårarna gäller också dig, lilla vännen, eftersom vi vet hur speciell hon ALLTID varit för dig. Om du klarar att ändå vara tacksam mitt i sorgen, så finns det ju massor att plocka fram som du KOMMER att plocka fram varefter tiden går. Så har vi gjort.
Den viktigaste tacksamheten gäller för Tyra själv, för att hon var DIN hund. Du som så osjälviskt lät henne somna in innan det blev för svårt för henne. Du som älskat henne så mycket. Du som gjort ALLT för henne. Och för dig, käraste Emelie, SÅ tacksam du kan vara för att du hade privilegiet att älska henne, att fostra henne och att hjälpa henne när det blev som svårast! Du är en underbar matte och person - hon var en gudomlig "dotter" och hund .... OCH ... Ni båda förtjänade varandra.
Vi sörjer med dig, du lilla och delar dina tårar! Innerligt värmande, tröstande kramar från oss båda! <3<3

Emelie

22 augusti 2014 09:02

Ja det gör ju så ont i hjärtat... Att hon fick lämna för tidigt. Men glädjen och stoltheten över denna fantastiska hund kommer att ta över....med tiden.... Det får ta den tid det tar och värka ut. Tack igen Anne-Greth för att du alltid förstår precis. Kram till dig, Gösta, Milla, Moses och Mio

 

Quila o Ronja

21 augusti 2014 21:19

Smärtan är hemsk, man går sönder en bit...Går inte att sätta ord detta hemska. Alla fina, underbara minnen som vi samlat på oss, dom bevarar vi för evigt i våra hjärtan ❤️

http://quilaoronja.bloggplatsen.se

Emelie

22 augusti 2014 08:58

Ja...smärtan är svår....och det finns inga smärtlindrande mediciner mot hjärtesorg. Tiden och våra minnen är det som lindrar. Den första tiden är smärtsammast men jag vet att tiden läker, vetskapen hjälper. Kram

 

Mamma

21 augusti 2014 21:32

Så fint Du beskriver en svår stund för Dig och Din familj! Ibland kan en bild likt den ovan säga mer än ord! Kram mamma

Emelie

22 augusti 2014 08:55

Tack mamma!! Ja det är tungt. Bilden är så fin. Min vän Agnes tog denna bild på Tyra precis när jag fått besked om metastaserna i lungorna. Den fångade precis allt. Kram

 

Linda

22 augusti 2014 11:39

Beklagar sorgen. Det här är det svåraste när man har älskade fyrbenta familjemedlemmar. Hon fick gå alldeles för tidigt. Hälsningar Linda matte till Bernerdalens Evita "Kira"

Emelie

22 augusti 2014 13:51

Tack!

 

Eva, Henning & Ida

23 augusti 2014 16:18

Vad tråkigt att läsa om att Tyra inte finns längre! Men vi är övertygade om att hon får det bra där hon nu är. Vi är glada att vi hann träffa henne en sista gång i somras. Vi tänker på Er alla! Kramar fr Eva, Henning & Ida (Fina Rossinas Fina Fia)

http://www.finarossinas.se

Emelie

24 augusti 2014 10:43

Ja, nu har hon det bra. Men jag saknar henne så... Det var så mysigt när ni tittade förbi i somras, som alltid!! Massor med kramar till er och till Ida!

 

Berith Rånge Hägg

23 augusti 2014 23:03

Lider med dig. Men du får minnas alla fina stunderna. Jag saknar mina 2 bernenflickor ännu, men minns allt roligt vi hade ihop.

Emelie

24 augusti 2014 10:45

Tack. Ja man saknar dom alla. Den första tiden är värst men tiden och alla goda stunder läker. Kram Emelie

 

Siv

16 september 2014 12:36

Ibland brister hjärtat... Minns som igår (2 år sedan), när vår bernerflicka Mischa skulle på en extra undersökning - hon kom aldrig hem. Fick somna in... Vår älskade nalle. Tänker på er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I fredags följde jag med min vän Christian för att hämta hans bernervalp Bernerbandens Emerson hos uppfödaren Birgitte.   Christian har jag lärt känna genom att han mailade mig för länge sedan när han skulle flytta hit till trakterna och ville få...

Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.   Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och ...

Bernern är en fantastisk ras. Men när rasklubben tydligt går ut med att och varför SH pre-testet från Antagene är det viktigaste avelsverktyget för sund avel av berner sennen, men det bara visar sig vara ord utan innehåll så blir jag minst sagt trött...

Så är det med livet. Men jag är ändå tacksam så länge vi och våra berner får vara friska. Vi vet alla att det viktigaste är hälsan. Men visst får man vara lite besviken när man planerar och så går det inte riktigt som man hade hoppats...    Emma ...

Jag skriver mer och mer sällan här i bloggen. Anledningarna till det är flera. En anledning är att jag har så mycket funderingar kring allt med berner och mina berner så det stockar sig, det är svårt att skriva ner allt här utan att verka mer än lovl...