Nu när jag har fått veta diagnosen så är jag lättad.

Det har varit några dagar med oro här hemma. Det började i söndags. Hulda la sig på promenaden och ville inte gå vidare. Först när jag vände hemåt igen så knatade hon på. Hmmm tänkte jag och tempade henne när vi kom hem. 39,2....det är allt lite högt. Det var varken speciellt varmt och Hulda hade inte gjort många knop på promenaden. Dina låg på 38,7 med samma termometer. Aptiten var det inget fel på. Hulda hoppade (som vanligt) upp på bänkar och snodde mat så fort hon kom åt... Jag tempade henne igen efter vila, fortfarande 39,2. På kvällspromenaden haltade hon!!! 39,4 i temp när vi kom in... Hade hon stukat höger framtass som hon markerade på? Ligger hon högt i normaltemp? Stefan tyckte att jag pjoskade, ser du väl att det inte är något fel på henne...

På måndagen ville hon inte ta morgonsvängen med Stefan men följde med mig. Hon studsade av glädje och åt frukost med sin vanliga glupska aptit. Efter vila tog jag tempen igen....39,9!!!! Nej nu var det färdigavvaktat. Jag ringde direkt till "min" veterinär Magnus. Han svarade och fastän han egentligen var fullbokad igår så tog han sig tid för Hulda och mig på eftermiddagen. Tiden gick långsamt...

När vi kom till veterinären så kändes Hulda lite piggare. Inget krumbuktande utan Magnus fick ta tempen, känna igenom och ta blodprov helt utan protester. Detta att hon är så medgörlig är ett symtom sa jag. Kändes verkligen som om Hulda förstod att hon fick hjälp av veterinären. Tempen vara nere på 39,2 igen. Magnus palperade Hulda grundligt. Allt kändes bra. Något förstorade lymfknutor var det enda. Han reagerade på att hon har så fina tänder...jo, jag ger ju henne färskfoder och märgben ibland. Blodprov analyserades. Organvärdena var normala så alla inre organ verkade fungera som dom skulle (skönt). Analys av infektionsbilden i blodet visade tydliga indikament på Anaplasma. Infektionsbilden var inte så hög som den brukar vara vid exempelvis livmoderinflammation så det uteslöts, hon hade ju varken flytningar och livmodern kändes bra när veterinären palperade henne. Men iom att hon precis har löpt....och är en berner....så fanns det med i diskussionen.

Blodbilden med kraftig minskning av trombocyter och något lågt med röda blodkroppar och symtomen med feber, ont i kroppen med hälta och ovilja att gå på promenad tydde på Anaplasma konstaterade Magnus. Blodprov skickades iväg för säker diagnos. Magnus och jag beslöt igår att avvakta med behandling med Ronaxan tills vi fått svaret som skulle komma följande dag, idag på eftermiddagen. Detta eftersom att man både ska vara restriktiv att behandla med antibiotika i onödan och för att Hulda trots allt inte var så akut sjuk. Jag fick med en dos omifallatt hennes tillstånd skulle försämras. Det gjorde det inte, nästan tvärtom faktiskt. Jag behandlar henne med healing och homeopatiskt för att stärka henne.

I eftermiddags ringde Magnus och bekräftade att smittämne av Anaplasma fanns i Huldas blod. Å vad skönt sa jag, då vet vi vad det är och det går att behandla! Ja det är relativt lättbehandlat och du kommer nog märka en snar förbättring med Ronaxan (antibiotika som man ger vid Anaplasma), sa Magnus. Hulda fick sin första dos Ronaxan tillsammans med maten direkt efter att jag lagt på. Maten slukades och Ronaxanet med den.

Vad jag är tacksam för att Hulda har så bra grundfysik!!! Vi kan inte skydda våra hundar från fästingar och med dom risken att komma i kontakt med smitta av fästingburen sjukdom. Men vi kan förebygga så gott vi kan för att våra hundar ska klara av smittan på bästa sätt. 

Dina nosar efter och naggar bort fästingar på Hulda. Skönt tycker Hulda. Hulda pysslar om Dina på samma sätt.

  //Emelie