Nu är det hög tid att byta utseende på bloggen! I år kom våren tidigt! Idag var det riktigt varmt när jag tog promenad med hundarna och Rickard. Härligt när ljuset kommer och vi går mot varmare tider. Även om våra kära berner nog trivs bättre i snö och kyla!

Hulda och Hero fyller snart ett år! Det känns härligt att Hulda rör sig så fritt och ledigt, gott tecken även om det inte är någon garanti för att siffror och bokstäver är "fria". Men den verkliga hälsan är viktigast för mig! Hon älskar att tokrejsa på bernervis. "Mammorna" är i den berömda skendräktigheten vilket innebär att dom vill ta det lite lugnare än vad tonårsdottern vill...

Hulda "lurar i vassen...."

Inte på mig säger Tyra som sänder så många lugnande signaler hon kan för att undvika det oundvikliga....attack från Hulda...se hur Hulda gömmer sig till höger i bild!

Ja nog är hon helt underbart charmig...men Hulda gör ont....hennes attacker får både jag, Tyra och Dina smaka på lite väl mycket just nu...

Glädjen i denna hund går inte att ta miste på! Jag, Tyra och Dina blir alla väldigt arga när Hulda gör oss illa....men Hulda förstår inte ilska! Alla mina hundar har fattat när jag blir arg PÅ RIKTIGT....utom Hulda....det är som om hon inte kan relatera till ilska...

Ilska, vad är det?? Livet leker ju!!!

Hulda är den vackraste berner jag någonsin fött upp! Nu är hon ju inte färdig än....men när hon blir det...

Vårblommor är också vackert...

Och Rickard och Hulda ihop...

Våren innebär ju mindre trevliga saker för oss hundägare också. Först tänker vi väl alla på fästingar som bär farliga sjukdomar som både hund och människa kan drabbas av. Men jag är faktiskt mest rädd för huggormar som nu kryper upp ur sina gömslen och ligger slöa och solar någonstans....nu är deras gift som mest koncentrerat...

När det gäller fästingar och sjukdomarna de bär med sig så tror ju inte jag på att preparera hundarna med gifter som går att köpa på apoteken. Jag tror faktiskt att gifterna ÖKAR risken för att hunden ska drabbas av fästingburen sjukdom. Jag skulle tycka att det vore intressant om det fanns dokumentrat hur många av de hundar som insjuknat i fästingburen sjukdom som preparerats med fästingmedel från apoteket!?

Jag använder inte dessa medel på mina hundar och mina hundar har mycket fästingar på sig. Jag plockar en del och mina hundar biter sönder fästingar på varandra, men ändå missar jag fästingar som feta trillar av. Peppar, peppar så har jag aldrig haft någon hund som diagnosticerats med fästingburen sjukdom. Jag har alltid bott i områden där det förekommer mycket borrelia och anaplasma. Jag har haft berner, ofta flera samtidigt sedan -98.

Min erfarenhet gör att jag inte skulle våga att preparera mina hundar med fästinggifter! Jag fortsätter med mitt koncept...att göra det jag tror är bäst för att stärka hundens eget immunsystem.

27 december opererades Tyra. Det visade sig vara en elak cancertumör som orsakat blod i urinen. Jag är så oändligt tacksam för alla lyckliga omständigheter och snabbt och skickligt agerande från veterinärer, som gjorde att denna tumör upptäcktes och opererades bort i tid! Änglavakt! Min vackra, goda, milda Tyra som fyller 7 år i juni!

TACKSAM!//Emelie

...och inga livstecken i denna blogg! Men vi lever och mår bra tack. Jag har nu lyckats släppa den värsta oron över Tyra och känner glädjen över att vi hade mer än tur....vi hade änglavakt! Och som finaste Millas (Dinas kullsyster) finaste matte Anne-Greth skrev i en kommentar på fejjan....den ängeln heter Doris....och visst vakar Doris över oss! Doris sjukdomshistoria finns väl dokumenterad här i bloggen...men den fördjupar jag mig inte i idag.

För över en månad sedan så fick jag en kär hälsning på mailen! Det var från Tyras kullbrors lillmatte Marielle. Tyras kullbror heter Dino och bor med sin familj i Norge. Dino mår finfint och har ett härligt "gemytt" skriver Marielle.

Tidigare bodde en morbror till Dino hos Marielle med familj, han hette Bamse. När Bamses kullsyster Fjollan födde sin tredje och sista kull så ville denna familj ha en hane från den kullen då dom var så förtjusta i framförallt Bamses fina mentalitet. Bamse omkom tragiskt 6 år gammal då han blev påkörd av tåget.

Det blev en hane och fyra tikar i Fjollans sista kull och hanen fick heta Fina Rossinas Edeture i stamtavlan. Hemma hos familjen heter han alltså Dino.

Dinos kullsyster Tyra nere vid Medevi brygga idag! Tyra är helt urfälld.

Idag promenerade vi tillsammans med Lotta och hennes härliga bernerkillar, halvbröderna Imexx snart 8 år och Gazton som nyss fyllt 10 år.

Det är härligt att se en 10-årig berner som inte visar minsta antydan till ålderskrämpor. Både Tyra och Dina har precis löpt...men att uppvakta vuxna bernerdamer på "fel" tidpunkt är Gazton alldeles för gammal och klok för....den lilla hoppetossan Hulda fattade inget och trodde att gubben Gazton bara var leksugen...

Hulda flög fram över stranden....gubben Gazton följde efter...

Gazton blev 10 år i januari...

Lite bad kan väl vara skönt så här i februari tyckte Hulda...

Dina löpte färdigt för några veckor sedan och är nu hormonellt (inte på riktigt) mitt i dräktigheten...

Dina gör inte många knop nu på promenaderna...

Hulda däremot far fram som en virvelvind...

Hulda har nu passerat 9 månader...tiden går fort!

Allt gott!//Emelie

Oro är något jag fått tillfälle att konfrontera en hel del genom åren med mina älskade bernerflickor. Jag vill nog påstå att jag lärt mig hantera den bättre och bättre. Men ibland stöter man på prövningar...

Att knölen i Tyras urinblåsa visade sig vara elak har gjort att ett visst ältande satts igång... Men jag både äter och sover helt ok, så jag vill påstå att jag är värd en klapp på axeln...

Jag har fått PAD-svaret skriftligt. Och som dom kunnat se av sin analys (som jag har stor tilltro till) så är allt borta och prognosen god. Men dom garderar sig med ord som "förhoppningsvis", "till synes" och "inga tecken"....för tumören är ju av elak karaktär och cancer är en lömsk sjukdom. Givetvis finns där en risk att dom har missat något...

Men min första känsla var att detta kommer att bli bra. Så jag jobbar vidare med att landa i den känslan. Livet bjuder inga garantier. Tvärtom. Livet är fullt av överraskningar....vissa gör ont. Men att gå och ha ont pga oro för att det värsta ska hända är ju bara att förlänga det onda! Och att ha ont när allt är bra känns som ett slöseri som jag inte har råd med!

Glädje och kärlek...

Hulda

Dina

Tyra som nu är helt urfälld!

Ett sommarminne. Tyra och lilla Hulda...

Allt gott!//Emelie

I morse ringde jag till veterinären som opererade Tyra och som skickat in vävnad för analys.... Och det visade sig att provsvaret låg i opererande veterinärs fack, men hon var sjukskriven...hur länge det har legat där vet jag inte?? Sköterskan fick inte läsa upp svaret, måste vara en veterinär som gör det. Vid halv två ringde så äntligen en annan veterinär...

Det var inte riktigt det svaret jag önskade, men ändå positivt... Det var elak form av cancer som växte i Tyras urinblåsa. Namnet har jag glömt, men jag kommer att få PAD-svaret skickat till mig. Det goda i svaret var att "den kliniska prognosen är GOD då cancern var väl avgränsad". Jag tror verkligen att vi vann över cancern denna gång. Det är det jag fokuserar på. Och jag tackar alla lyckliga stjärnor och skyddsänglar som hjälpte till så att vi upptäckte denna lilla förändring i så god tid! Och tack till veterinärerna som hjälpte stjärnorna och änglarna att upptäcka och få bort knölen!

En del av vävnaden från knölen kommer att skickas till SLU:s biobank för Tumörprojektet! För det är nämligen så att dom vill ha vävnad från tumörer också, inte bara blod!!! Jag har även bett både Berndt Klingeborn, vårt avelsråds ordförande och Susanne Gustafsson som har hand om proverna på SLU att förtydliga informationen både på formulären på SLU:s hemsida men framförallt på SShK:s hemsida om hur vi kan bidra till Tumörprojektet. Jag uppdaterar nu både vårt Hälsoregister och hälsoformuläret på SLU:s hemsida med PAD-svaret.

Det känns minst sagt angeläget att vi får in ordentligt med underlag (blod och biopsier med bifogad hälsoinformation) till forskningen om Tumörsjukdomarna som förkortar så många av våra kära berners liv så snart som möjligt!

Tyra-cancer 1-0!!

Allt gott!//Emelie

Det blir inte så ofta uppdaterat här i bloggen. Detta för att jag har många järn i elden just nu. Hela tiden en balansgång så att jag hinner med allt jag vill. Jag känner också behov av att dra ner på tempot. Behöver ladda batterierna någon gång också.

Tyra mår bra sedan länge. Jag var dock lite snabb med att ta bort hennes skyddande kroppsstrumpa och tratt... Detta resulterade i att både hon och jag misstänker även de andra två, slickade på såret som då blev irriterat. Det såg rött och fult ut men det vätskade inte och Tyras allmäntillstånd har aldrig varit påverkat. Men jag fick backa bandet och har sedan dess varit stenhård med att även ha tratt på förutom kroppsstrumpan när jag inte haft henne under uppsikt.

Hennes provsvar på den lilla knölen i urinblåsan har jag inte fått än, men vad jag förstår så har veterinären fått det....jag får ringa på måndag... Lite nervöst är det, även om jag är ganska bra på att hålla oron stången....

Annars så har Dina kört igång att löpa. Jag kommer nog att para Dina igen, men det blir inte detta löp. Kanske nästa löp om allt klaffar....beräknar att hon löper i juni nästa gång. Märkte idag att även Tyra börjat löpa. Tyra är nu i sluttampen av fällningen och ser ganska skabbig ut.

Tyra (urfälld) och Dina (i full päls) på dagens promenad.

Hulda har inte börjat löpa. Dina löpte första gången vid 10 månader, men annars så brukar mina flickor passera året innan de löper första gången....vi får väl se?? Dom drar ju gärna igång varandra...

Full fart på "lilla" Hulda....jämfört med mor och mormor så ser Hulda stor ut....men på utställningen i Göteborg så tyckte domaren att hon var liten.... Allt är väl relativt, men jag tror hon kommer att landa på en medelhöjd på ca 62 cm i manken och hon ser väldigt proportionerlig ut i mina ögon. Betydligt grövre i stomme och huvud än sin mor och mormor...

Hulda 8½ månad

Hon hittar på saker denna dam. Igår när jag släppte ut flickorna för att klä på mig och Rickard för promenad, så visade det sig när vi kom ut att plasttunnan på bron var vält. Däri låg en full läskflaska och en full baginbox.... Båda dessa var sönderbitna och nu tomma... Det mesta hamnade nog i snön....men Hulda luktade allt lite vin och var lite odrägligare än vanligt på promenaden tyckte jag...och det tyckte nog både Dina och Tyra.... Inga större men iallafall...

Idag fick kameran följa med på promenaden för en gångs skull....var ett tag sen....

Vad bra att jägarna lagt ut morötter till oss stackars svältande bernerflickor...

Dina

Tyra

Hulda

Snö är härligt! Dina och Hulda

Mamma Dina och dotter Hulda

Mormor Tyra och Hulda

Hulda tv och Tyra th

Dina

Dina, Rickard och Henrik

Allt gott  //Emelie

har varit på stor tillställning i dagarna två i Göteborg. 8 månader gamla så har dom ställts på hundmässan My Dog. Jag är såååå stolt över dessa två. Det är en tuff miljö för hundar och inte minst för 8 månaders valpar. Dom hanterade miljön och utställningssituationen över förväntan båda dagarna. STOLT UPPFÖDARE!!!!

Hero är precis som en 8-månaders bernerkille ska vara enligt min uppfattning. Inte bara domaren log åt denne nyfikne glade kille  

Hero säger hej till domaren första dagen.

Heros kritik första dagen för den danska domaren Birgitte Gothen:

8 månader, bra ögon och bett, ganska lovande huvud, utmärkt hals och front, bra vinkling, bra benstomme, ganska bra rörelser men mycket valpig, behöver träning.

Hero placerade sig som 3:a av 4 hanvalpar.

Håll kvar glädjen Hero har i ringen Sandra! Det gör inget att han hoppar och skuttar, han kommer att trava tids nog. Viktigare att han inte tröttnar. Det ska vara kul!!!

Hero 8 månader

Heros kritik andra dagen för den irländske domaren John Muldoon:

Nice puppy, body size. Nice dark eyes, good teeth. Nice bone. Good pigment. White tips and good tail. Nice coat. Moves well.

Denna dag var det bara två hanvalpar. Hero kom som nummer två. Hero utvecklas perfekt i mina ögon. Hanar är ofta lite senare än tikar. Jag föredrar att dom växer långsamt. Sandra håller Hero i perfekt hull. Hero har ett helt underbart sätt. Han möter sin omvärld med nyfikenhet och glädje!

Hulda visade sig som ett proffs! Jag är så tacksam för Susies lektioner! Guld! Huldas kritik första dagen:

8 månader, liten, lovande huvud, bra ögon, öron och bett. Utmärkt vinkling, lovande kropp, bra rörelser och svans.

Hulda placerade sig som 3 av 6 tikvalpar. 

Hulda några dagar innan Göteborgsresan

Huldas kritik andra dagen är bitvis väldigt svårläst. Jag har fyllt i som jag tror på ett ställe, det är markerat med rött.

Nice head and body. Nice dark eyes, very close movements in back. Keep coat in lovely condition. Nice sized body.

Hulda placerade sig som 2 av 5 och fick HP.

Den irländske domaren var vänlig men det märktes att han var rädd att skrämma hundarna, han närmade sig med en viss tveksamhet. Det märktes på Hulda som jag märkt kommit in i den berömda spökåldern och kan visa misstänksamhet mot framförallt män i vissa situationer. Men hon avreagerar snabbt. Och tack vare att vi tränat utställningsmomentet och jag inte hade gett Hulda någon frukost, så stod hon som en staty och tittade på min hand där jag hade en köttbulle när domaren tittade på tänder och kände på henne! Så underbart!!!

Det var i princip omöjligt att hänga med i vad som hände i ringen, än mindre ta kort. Hulda och Hero höll sina mattar sysselsatta...minst sagt. Jag lämnade min stol en kort sekund...

Hulda kröp upp direkt...

Men jag kunde inte låta bli att ta kort på bästa hane-konkurrensen första dagen! Maffiga, stiliga killar!

Min personliga favorit Theo, Berningtons Widunder i stamtavla blev bästa hanhund på fredagen. GRATTIS!!

Han blev sedan BIM (Bäst i motsatt kön). BIR (Bästi rasen) blev Nökelbyåsens X-it.

Jag lärde känna en trevlig norska som ställde sin härliga veterantik Dale Gudbrands Dee dee. Hon blev 4 bästa tik och BIM veteran första dagen och 2 bästa tik och BIR veteran andra dagen. GRATTIS!! Kul att knyta nya kontakter! Suddig bild tagen med mobilen....kameran var i bilen...

Det var två trötta hundar med lika trötta mattar som kom hem efter första dagen på My Dog. Vi sov 2 timmar allihop och sedan tog Sandra ett skönt bad!

Vi bodde jätte trevligt med hundarna på Nääs folkskola Bed and Breakfast! Dom har även hundpensionat. Rekommenderas varmt!

Det var verkligen en lyckad helg! Mysigt att umgås med Sandra och Hero i två dagar, tusen tack för denna gång!

Allt gott!!//Emelie

Vart och vartannat inlägg heter operation eller ingen operation. Nu är iallafall Tyra opererad IGEN.

Vi åkte in till Jägarvallen idag för nytt ultraljud för att se hur det såg ut i Tyras urinblåsa. Urinet var mycket klarare efter penicillinkuren men den lilla "knölen" var fortfarande kvar. Den hade faktiskt krympt lite i diametern, med ca ½ cm, men den fanns tydligt kvar och veterinären och jag var helt överens om att den skulle bort. Tyra stannade för operation.

Det såg ut som väntat sa veterinären efter operationen. Slemhinnorna var fina, ingen förtjockning eller annan förändring där knölen satt. Den satt bara med en tunn tråd. Allt såg "lovande" ut. Nu är knölen inskickad för analys, säkert svar på om den är godartad eller ej får jag om några veckor...

Det blev ett missförstånd. Innan operationen bad jag att veterinären skulle skicka in en biopsi till SLU och "Tumörprojektet" utöver den hon skickade för analys....men hon trodde att jag menade att jag uppdaterar SLU och "Tumörprojektet" med PAD-svaret sedan, då jag berättade att jag redan skickat in blod från Tyra till projektet och på lappen till veterinären som jag skrivit ut från SShK:s hemsida och lämnade, så står det bara om hur dom vill ha rören med blod till "Tumörprojektet"!!!?? Inget om biopsier!!!??

Men visst vill väl "Tumörprojektet" även ha biopsier från tumörer i sin biobank??? Jag blir faktiskt osäker, då jag fått undranden från människor mer insatta i sånt här än jag....typ veterinären idag! Om det är så att dom vill ha biopsier från tumörer till "Tumörprojektet" så tycker jag att det ska förtydligas under "Provtagningsinformation" som står under Tumörprojektet på SShK:s hemsida. Sen bör det också tydligt stå vad som ersätts av SShK och inte när det gäller dessa prover. Jag vet att SShK:s resurser är väldigt begränsade. Men ska det kunna komma in tillräckligt med material som behövs för att kunna bedriva forskning, så behöver klubben bestämma sig för vad som ska skickas in och vilken information, vad klubben ersätter och vara tydliga med det!!!

Nu är ju förhoppningsvis och troligtvis även denna nybildning från Tyra godartad och kanske är det så att elakartade tumörer är mer värdefulla ur forskningssynpunkt....samtidigt så har vi ju fått lära oss att godartade tumörer kan utvecklas till elakartade och då vill man väl ha in ALLT???? Och vi vet ju inte huruvida tumören är godartad eller elakartad förrän analys är gjord och då är det för sent att skicka in vävnadsprover!!!!

Tyra ligger nu och sover gott vid mina fötter. Skönt att vara hemma tycker hon. Nu håller jag tummarna för ett godartat svar...

Allt gott!//Emelie

Hälsa är viktigt i hundavel, både mental och fysisk hälsa. Hur uppnår man mer hälsa i en ras? Mitt avelsmål som uppfödare är att arbeta mot en friskare ras. Jag har verkligen valt en svår ras. Bernern lider av en hel del hälsoproblem. Tumörsjukdomar är det som dominerar stort som orsak till att många av våra berner möter en allt för tidig död. Ledproblem och även njurproblem är också stora hälsoproblem bernern har.

Mental hälsa är också viktigt. Reservation finns i rasen. Jag blev påmind om det när jag var hos en för mig ny veterinär med Tyra. Sköterskan kom in och satte sig på huk och pratade så mjukt och uppmuntrande med Tyra. Skötaren blev lite förvånad när inte ett spår av försiktighet gick att skönja från Tyras håll. Hon menade att berner ofta är lite reserverade hos veterinären.

Jag har genomfört MH (Mentalbeskrivning hund) på samtliga mina avelstikar. Tyra och Dina har även genomfört BPH (Beteende och personlighetsbeskrivning hund) som är en utveckling av MH och mer anpassat till alla raser, MH är mest fokuserat på bruksraser.

Mentaliteten och även de flesta sjukdomar är en kombination av arv och miljö. Arvet handlar ofta bara om en tredjedel-hälften. Detta gäller mentalitet, ledproblem och även cancer. Ibland kan arvet givetvis vara väldigt starkt hos en specifik individ så att ingenting går att påverka hur "rätt" man än gör. Men generellt så är det viktigt att förstå hur stor del man faktiskt kan påverka själv också. Rätt mat....tänker inte gå in på vad som är rätt mat....åsikter om detta varierar...jag har mina åsikter grundade på mina erfarenheter, men jag tänker inte fördjupa mig i dom här och nu. Men rätt mat i lagom mängd (anpassad till individ för att hålla lagom vikt) är viktigt! Rätt rörelse och motion är också viktigt! TRIVSEL!!!! Och givetvis är det bra att undvika giftiga preparat i största möjliga mån....speciellt när vi pratar om en så cancerdrabbad ras som berner.

När det gäller avel så har vi ett ledindex. Vi kan räkna ut inavelskoefficient fem led bakåt. Berner Garde räknar däremot ut inaveln ända bak till 70-talet och listar även hur många gånger hundarna förekommer i stamtavlan....en betydligt mer rättvisande inavelsuträkning!!!

Gentester finns. Jag vill hänvisa till Berndt Klingeborns artikel i Sennenbladet om den Internationella Hälsokonferensen i Genève. Jag är i första hand väldigt intresserad av att göra Pre-testet för Histiocytärt Sarkom på mina hundar. Det står närmare information om detta test på SShK:s hemsida. Som jag har längtat efter ett avelsverktyg för bernerns största hälsoproblem, cancern och då framförallt Histiocytärt Sarkom (tidigare Malign Histiocytos). Jag håller med Berndt om att vi måste vara försiktiga med att inte göra alla möjliga gentester. I en så hårt drabbad ras hälsomässigt som berner så måste vi också vara väldigt noga med att inte göra avelsbasen för snäv, vilket kan bli risken med att göra för många gentester. Alla hundar, hur friska dom än är bär på 200-400 sjuka anlag som ger sjuk avkomma om dom möts. Då är det viktigt att sprida generna så mycket man kan när man kombinerar. Nära släkt har lika genbas = större risk för att sjuka anlag möts och även större risk för nya mutationer och nya ärftliga sjukdomar....

Nej avel är inte lätt. Och det är inte rätt eller fel, svart eller vitt. En svår balansgång. Men jag tycker att vi arbetar på bra!! Avelskonferensen som hölls i slutet av november gav faktiskt mycket hopp för en friskare framtid för våra berner.

En riktigt God Jul och Gott Hoppfullt 2014 önskar jag alla bernervänner  //Emelie