Livet på Fina Rossinas kennel

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Emelie - 13 december 2013 17:25

Inte idag iallafall. Tyra och jag åkte till Jägarvallens djursjukhus i morse. Där träffade vi en veterinär som är specialiserad på ultraljud och operationer av det slag som Tyra eventuellt behöver göra.


Igår ringde min veterinär och berättade att odlingen dom satt på Tyras urinprov visade på växt av bakterier. Men det var inte säkert att dom bakterierna växte inne i urinblåsan, eftersom att jag tagit urinprovet ute och det kan komma bakterier från utsidan.


Den lilla utväxten eller vad det är syntes på dagens ultraljud också. Det syntes även att urinet var grumligt av blod. Veterinären tog även ett urinprov direkt ur urinblåsan genom Tyras mage för att se hur det verkligen låg till med bakterieväxten inne i blåsan. Det visade att där växte bakterier, men urinet är satt på odling igen för att säkerställa vilka bakterier som växer. Tyra har fått vetrimoxin, veterinären kontaktar mig om jag måste byta penicillin pga annan bakterieflora.


Givetvis kan inte veterinären säkert uttala sig om huruvida det som syntes i Tyras urinblåsa var av godartad eller elakartad karaktär bara genom ultraljud. Men eftersom att urinväggarna var jämna och fina så var det ett gott tecken och utväxten verkade inte sitta så fast i väggen, även det ett gott tecken. Det kan röra sig om ett koagel som blivit av mycket blod i urinen orsakat av en bakterieinfektion. I så fall löses det upp av penicillinbehandling. Det kan även röra sig om en godartad polyp som kan växa pga urinvägsinfektion. Det finns givetvis en risk att det är en elakartad tumör men mycket pekar på att det inte är det.


Den 27 december har Tyra och jag fått återbesökstid. Då görs ett nytt ultraljud för att se hur det ser ut med det som synts i urinblåsan. Har vi riktigt tur så är det helt borta av penicillinkuren! Men finns det kvar så blir det operation då och det som finns där får plockas ut och skickas på analys.


Allt gott!//En betydligt lugnare matte


ANNONS
Av Emelie - 11 december 2013 15:16

I fredags när snön kom märkte jag att det kom blod ibland när Tyra kissade. Inga som helst andra symtom, jag upptäckte detta tack vare att vi fick snö. Först trodde jag att Tyra hade börjat löpa flera månader tidigare än väntat. Men i söndags förstod jag att så inte var fallet. Blodet kom inte ifrån livmodern utan från urinvägarna/urinblåsan.


Jag blev förstås orolig även om Tyra verkar helt frisk på alla andra möjliga vis; pigg, ingen feber, god aptit...


I måndags var jag till veterinären för att plocka bort stygnen. PAD-svaret från knölen Tyra hade på halsen hade kommit. Den var godartad. Skönt. Jag hade även med mig urinprov från Tyra. Urinprovet visade att hon hade en hel del blod i urinen (även om det inte syns alla gånger hon kissar), ingen växt av bakterier, inga kristaller. Veterinären gjorde ett ultraljud. På ultraljudet såg vi en liten utväxt från urinblåseväggen ca 2 cm i diameter. Min veterinär remitterade till en annan veterinär med erfarenhet av sådana här operationer. Min veterinär har plockat urinsten ur urinblåsor men aldrig opererat bort något, så han känner sig tryggare med att låta en mer specialiserad veterinär göra operationen.


Idag hade vi tid på Jägarvallens djursjukhus i Linköping där det finns en duktig veterinär för sådana här ingrepp. Tyra och jag var på väg tidigt i morse när telefonen ringde och dom meddelade att veterinären som skulle operera Tyra tyvärr blivit sjuk. Vi fick ny tid nu på fredag.


Visst lurar oron nära. Berner är en cancerdrabbad ras och alla knölar är ett stort orosmoment i en bernerägares liv. Samtidigt så är jag tacksam för att snön kom när den kom. Även om vi inte kan vara helt säkra, så är det troliga att det bara är denna enda lilla knöl vilket tyder på att den är upptäckt i god tid. Samtidigt så finns det goda chanser att knölen dessutom är en helt ofarlig godartad polyp.


Jag har än en gång skrivit ut hälsoprotokoll och medgivaravtal. En bit av knölen ska skickas till SVA för analys och en annan bit av denna knöl tillsammans med hälsoprotokoll ska skickas in till SLU och Tumörprojektet som går att läsa om på SShK:s hemsida.


Nu hoppas jag att veterinären är frisk på fredag och att Tyras operation går bra och att PAD-svaret från SVA blir godartat.


Allt gott//En lite orolig matte




ANNONS
Av Emelie - 7 december 2013 16:41

Sol, snö och tre glada bernerflickor = vinnande koncept! Kameran klickade på bra idag...


Tror bilderna får tala för sig själv i dagens blogg...

Dina och Hulda

                   

Mormor Tyra njuter hon med...

 

Dina

       

Hulda som nu hunnit bli 7 månader

             


Allt gott!//Emelie

Av Emelie - 6 december 2013 09:32

1:a januari 2014 så är det enligt jordbruksverkets regler inte tillåtet att klippa bakbenssporrarna på några dygn gamla valpar längre. "Från 1 januari är det förbjudet att operera bort bakbenssporrarna utan att en veterinär först undersökt hunden och konstaterat att bakbenssporrarna bör opereras bort av medicinska skäl".  Enligt rasstandarden på berner så ska de klippas bort utom i de länder där detta inte är tillåtet. Det har varit förbjudet i våra grannländer Finland och Norge ett tag redan vet jag.


Jag fick veta av Lena, som är uppfödare till min första berner Rossina, att man plockar bort dessa sporrar i förebyggande syfte på valparna när dom är små, högst 3 dygn gamla, för att undvika stora obehagliga skador med värre konsekvenser när hundarna är vuxna. Bernern kan födas med allt ifrån inga bakbenssporrar alls till dubbelsporrar.


Med denna övertygelse så har jag när valparna varit några dygn gamla låtit plocka bort sporrarna på mina första 7 kullar, t o m G-kullen.


Men de senaste åren har det blivit fler och fler röster både bland uppfödare och veterinärer som ifrågasatt detta ingrepp. Även jag började ifrågasätta, då det är ett obehagligt ingrepp, framförallt för tiken som blir stressad även om hon inte är med, hon vet ju. Och bara för att valparna är små och sporrarna därför är så små, så skulle det vara ett mindre ingrepp att klippa av dom när valparna bara är några dygn gamla endast med lokalbedövning än på en vuxen hund då det isåfall  görs under sövning...???


Vissa raser ska ha kvar bakbenssporrarna, lite märkligt i min värld att skaderisken av bakbenssporrarna är rasbunden??


SKK har kritiserat Jordbruksverkets regler angående detta. Argumentationen i SKK:s kritik är väldigt svag anser jag. SKK menar bl a att det inte finns någon direkt statistik på att skador av kvarvarande bakbenssporrar är så stora som SKK befarar att de blir nu när denna regel införs. Detta menar SKK beror på att skadorna inte varit av den omfattningen att veterinär behövt anlitas eller om veterinär anlitats så har kostnaden varit för låg för att försäkringsbolaget behövt anlitas....men då är det ju inget stort problem att låta sporrarna vara kvar tänker jag då!!!??? För det är skaderisken SKK använder som argument, inte att det är exteriört snyggare att ta bort sporrarna...


Jag beslutade iallafall att inte plocka bort bakbenssporrarna på min H-kull långt innan den föddes. Både Hulda och Hero har tjusiga dubbelsporrar på båda bakbenen. Heros sporrar är lika kraftiga, förbundna med kraftigt brosk och sticker ut och hänger lite löst. Hulda har en sporre som är lika kraftigt förbunden med ben som de övriga tårna på baktassarna. Den andra sporren består bara av en klo som sitter i skinnet. Jag tänkte stämma av med min veterinär om det inte finns medicinska skäl att skära bort den yttersta klon i skinnet i samband med att Hulda ändå sederas vid röntgen...??? Men att utsätta mina tre dygn gamla valpar för detta ingrepp kommer jag inte att göra igen.


Huldas högra baktass. Hennes högra och vänstra baktass ser ungefär lika ut, sporrarna sitter liiiiite högre upp på den vänstra.

 


Jag har hittills inte märkt några problem med Huldas bakbenssporrar trots att hon far som en toka. Senast igår hade Dina och Hulda tokrejs bland kvistar och snår i skogen så man kan bli rädd för både ögon och alla möjliga skador... Men min övertygelse är att låta mina hundar fara och flyga över stock och sten för att bygga muskler och skapa kroppskontroll just för att UNDVIKA skador. Hundar är hundar....


Allt gott!//Emelie



Av Emelie - 3 december 2013 20:24

På konferensen så berättade Bengt Mårtensson om våra fyra sennenrasers Arbetsprov. Ett godkänt Arbetsprov 1 ger titeln AP framför kennelnamnet på din sennenhund och den meriteras att ställas i Bruksklass på utställning!


Vi har tack vare Anita och Bengt Mårtensson tre officiella klasser i vårt Arbetsprov. Ett godkänt AP berättigar till uppflyttning till nästa klass. Tyra och jag har kört två godkända AP1, ett godkänt AP2 och vi jobbar fortfarande mot att köra godkänt AP3. Två godkända AP3 och din hund är Arbetsprovschampion SE(AP)CH (TROR jag det förkortas).


Bengt berättade glädjande siffror att antalet Arbetsprovstillfällen blivit fler 2013 än 2012, fler som startade, fler som kört godkänt och fler som blivit Arbetsprovschampions 2013 jämfört med 2012! Anita och Bengt gör verkligen en jätteinsats med vårt Sennendrag som f ö firar 25 år i år!!! Sådan entusiasm och glädje, och dom åker gladeligen till världens ände med sin husbil om någon där skulle vilja starta med sin sennenhund i Arbetsprovet!


Eftersom "champinjonerna" blivit så många och fortfarande är aktiva, så såg inte Anita någon annan råd än att klura ihop en championklass 4. Bengt presenterade momenten på konferensen. 2014 kommer man börja köra denna klass på tävling, inofficiellt till en början förstås.


Idag har vi träffats och tränat lite. Eftersom att mina dragkompisar bor i Norrköping så har vi kompromissat och brukar ses i Finspång och träna. Men fy så geggig planen var idag....Ing-Maries Milla tyckte det var äckligt att trampa omkring i geggan. Men glädjen över att arbeta med matte Ing-Marie tog ändå över! Ing-Marie och Milla är Arbetsprovschampions och har börjat träna in de nya momenten i championklassen! Skitkul tycker Milla som hade börjat tröttna så smått, framförallt på treans slalom.


Treans slalom är ett lååååångt moment. Det är inte helt lätt att hålla uppe hundens motivation att svänga och svänga och svänga....och det är inte enkel slalom vi pratar om, utan dubbel, konerna står i par, sju par, och hunden ska gå igenom varje par... Tyra kan treans slalom, men ibland har hon inte lust, ibland tycker hon att jag blir för hysterisk...det är onödigt många svängar tycker Tyra helt enkelt.

 

Idag var inte Tyra med på träningen. Hennes knöl satt precis där selen ligger emot så jag väntar tills såret är helt läkt och vi har plockat stygnen innan vi drar. Annars så mår Tyra finfint och såret läker fint. Hon har för säkerhets skull fortfarande sin fina kroppsstrumpa på sig för att skydda såret.


Dina och jag tränade tvåans slalom och dubbelgrindarna idag. Dom momenten är i AP2 som Dina och jag jobbar med.


Tvåans slalom: Jag går bakom vagnen f o m startkonen. Dirigerar hunden slalom mellan mittenkonerna. Hunden får inte komma utanför ytterkonerna eller köra på någon kon, varken med sig själv eller vagnen, då nollar jag hela momentet. Lite utanför eller lätt touch ger avdrag. Jag får dirigera hunden med hur många kommandon jag vill under momentet:

 



Dubbelgrinden: Jag går fram med hunden bredvid mig, stannar hunden, öppnar grinden mot hunden. Skickar igenom hunden, stannar hunden. Öppnar nästa grind, skickar igenom hunden och stannar den inom angivet område. Använder jag fler stanna-kommandon blir det avdrag. För många kommandon=0 på hela momentet.

 



Hulda har inte ens fått prova dragselen än... Däremot så är hon och brorsan Hero anmälda till My Dog i Göteborg 3 och 4 januari! Jag hade väldigt gärna visat Dina också. Jag har inte visat henne i Bruksklass än som hon ju kvalificerade sig till redan i oktober -12. Hon är i full päls och har dessutom breddat en hel del i kropp, front och huvud efter valparna. Känns riktigt gött att visa sin hund i Bruksklass, alla hundar är i grund och botten ämnade att arbeta! Kul att få visa att man har en arbetande hund på utställning!


Men jag känner att jag behöver fokusera på Hulda. Märks tydligt att Hulda är i den berömda "spökåldern" nu och en stor inomhusutställning är en krävande miljö, inte minst för mina lantlollor. Viktigt att inte jag är stressad....vilket jag tror jag blir ändå. Men det blir jätte kul att träffa Hero och Sandra....Hero har vuxit en hel del....blir spännande!


Dina och Huldas favoritsyssla - dragkamp med koppel...

 

Vackraste AP Fina Rossinas Glimmande Dina

 


Allt gott!//Emelie





Av Emelie - 29 november 2013 20:49

Som sagt. Många intryck fick jag förra helgen på vår avelskonferens...


Jag är tacksam över att vi har ett så kompetent avelsråd med Berndt Klingeborn i spetsen. Det var verkligen kompetens bland föreläsarna avelsrådet bjudit in, det märktes. Men givetvis var föreläsarna olika duktiga just på att föreläsa. En av de skickligaste föreläsarna var just Henrik von Euler som både lyckades förmedla sitt budskap och locka fram flest skratt trots sitt ångestladdade ämne - behandling av cancer.


Cecilia Rohdin, veterinär specialiserad på neurologiska sjukdomar, främst epilepsi, fångade oss också. Jag tror vi alla som var där känner att vi har betydligt mer kunskap om denna sjukdom nu. Hon visade en film med en golden som hade ett ep-anfall...tror vi var många i rummet som hade nära till tårarna när vi såg hunden hjälplöst krampa... Epilepsi är en ärftlig sjukdom.


Lisbeth Plant som bor i Kanada var där! Jag lärde känna Lisbeth när fyra i min F-kull drabbades av aseptisk meningit (ärftlig hjärnhinneinflammation) och Lisbeth hade skrivit i vårt Sennenblad om denna sjukdom. Jag kontaktade Lisbeth och fick genom henne många goda råd. Lisbeth är väldigt kunnig om hund och många och långa mail har det blivit sedan dess. Hon visade och berättade om Berner Garde på avelskonferensen, världens första och största hälsoregister över Berner. Tack vare Lisbeth så ligger Sverige på tredje plats när det gäller antal hundar registrerade i Berner Garde. Berner Garde och vårt eget hälsoregister är livsnödvändiga redskap som jag hoppas vi uppfödare lär oss använda bättre! Mer information till hälsoregistret, framförallt verifierad av veterinär, är ytterst värdefull! 


Även för och nackdelar när det gäller gentester avhandlades en hel del....och mycket mer....


Fortsätter en annan dag...


Allt gott!//Emelie





Av Emelie - 28 november 2013 15:48

Idag har Tyra fått en liten knöl som satt i skinnet på hennes hals, precis i kanten av bogen bortopererad. Som jag nämnde i mitt förra inlägg så var jag på avelskonferens i helgen och fick då lyssna till många intressanta föredrag hållna av de ledande inom sitt respektive område.


Henrik von Euler är Sveriges ledande veterinär när det gäller behandling av cancer. Vad jag förstod på honom så vet man idag att tumörer kan börja som godartade men utvecklas till elakartade... Detta gjorde att jag genast beställde tid för Tyras lilla knöl som hon har (numera hade) på halsen. Knölen satt i huden och var med största sannolikhet en helt ofarlig knöl....men som sagt...efter helgens föredrag så omvärderade jag mitt beslut taget i samråd med min veterinär att inte låta operera bort den, och bokade tid för operation.


Min veterinär som är en väldigt förstående veterinär, visste att mitt beslut i detta var odiskutabelt.


I morse fick Tyra varken mat eller vatten enligt veterinärens inrådan. Men när jag satt och åt frukost så började Tyra att hulka...upp kom en strumpa.....ooops....!!! TUR!!!!  


Tyra lämnades in hos veterinären...jag åkte en sväng till tandhygienisten (fick en återbudstid), kom tillbaka till veterinären. Knölen var nu borta och halva låg i ett rör som ska till SVA för analys med återkommande PAD-svar. Den andra halvan skickas till SLU och Tumörprojektet jag berättade om i förra inlägget. Jag uppdaterar även Tyras Hälsoformulär som jag fyllde i när jag lämnade blodprov från Tyra till samma projekt. Tyra och Dina lämnade blodprov när insamling av prover gjordes på rasspecialen i Degernäs i början av juni -12.


Veterinären trodde att det rörde sig om en nybildning i form av en förstorad talgkörtel (typ finne) och att knölen med största sannolikhet är helt ofarlig. Tänk vad lättad jag känner mig....   Jag har väl inte oroat mig för Tyras knöl??? Eller??? Har man berner så ligger oro för cancer väldigt nära...


Lite småbökigt är det nu. Det gäller att inte Tyra kliar på såret. Därför köpte matte en kroppsstrumpa hos veterinären, och ett märgben fick hon lilla groggytjejen  

 

Säkert svar får jag från SVA när dom analyserat knölen färdigt. Och då uppdaterar jag givetvis Tyras hälsoformulär med det hos SLU och Tumörprojektet. Ringde och pratade med Susanne Gustafsson (kontaktperson på SLU angående Tumörprojektet). Hon gav mig länken till SLU:s hemsida där jag kan uppdatera hälsoformuläret direkt online.


Allt gott!//Emelie






Av Emelie - 27 november 2013 13:05

Mycket har hänt som jag vill dela med mig av här i min blogg om livet på Fina Rossinas kennel.

   Fina Rossinas Dumle af Smejlycka "Bums"

14 november fick jag besked att den näst siste ur min D-kull fått somna in. En tumör växte precis bakom hans framben och Bums hade blivit mer och mer hängig under sina sista veckor. Tack matte Elisabeth för det liv ni givit Bums, "Skapelsens krona bland hundar" som matte Elisabeth kärleksfullt beskrev sin Bums. Hunden i hennes liv blev 7½ år gammal. Sju av hans åtta syskon har redan gått före honom över regnbågsbron...


Min Doris från samma kull blev 5 år. Hon var sjuk med dåliga njurar och blodvärden i två år innan hjärtat och resten av organen sa stopp. Doris var en så lätt hund att ha. Mild och god. Hittade denna bild på Henrik och Doris nyss när jag bläddrade bland gamla bilder...

 

Doris skickades för obduktion men eftersom att vår Veterinärstation inte har möjlighet att kyla ner hundar och frakten tog ett dygn så hann det bli för stora förändringar efter döden på Doris organ för att ge ett obduktionssvar. Informellt så fick jag svar genom min veterinär att obducenterna inte trodde att där fanns några förändringar beroende av tumörer hos Doris. Njurarna såg också normala ut men föll sönder....varför Doris led av njursvikt och anemi får jag alltså inget svar på. Kan bara säga att de två åren med en sjuk Doris som jag visste skulle dö av sin sjukdom förr eller senare var mina värsta år med mina hundar. Att se Doris sakta tyna bort var plågsamt. Doris fick ändå leva upp sina sista 10 månader tack vare komplementär vård i form av homeopati och healing. Jag har upplevt det jag har upplevt och tänker fortsätta behandla mina hundar efter min övertygelse. Orkar dock varken försvara eller övertyga om vad som är rätt eller fel. I min värld är det som känns rätt för DIG rätt. Det som är rätt för MIG är lika rätt även om våra sanningar skiljer sig åt.


Det är plågsamt för en uppfödare att få uppleva att en hel kull drabbas så hårt av sjukdom i allt för tidig ålder. Jag är tacksam mot Bums matte Elisabeth som skrivit så fina ord om sin Bums genom åren, vi har även haft en mailkorrespondens nu sedan jag fick beskedet om att Bums inte finns längre. Tack Elisabeth och alla ni andra fina hussar och mattar till "mina" hundar!


Bums levde som en äkta gårdshund. Jag hälsade på hemma hos Bums en gång när jag hade vägarna förbi.

 

Helgen som var så var jag tillsammans med ett stort antal uppfödare och andra engagerade i våra sennenraser på en avelskonferens anordnad av vårt avelsråd med Berndt Klingeborn i spetsen. Jag skulle givetvis kunna skriva kilometervis om alla tankar jag fått sedan konferensen men jag orkar inte och ni orkar nog inte läsa heller. Jag vill bara rikta ett stort tack till vårt avelsråd. Vi har stor kompetens i vårt avelsråd och vi arbetar med framförallt bernerns stora problem med framförallt tumörsjukdomar. Men visst önskar man att forskningen kunde gå fortare. Men det förutsätter att det kommer in prover från fler hundar till bernerns Tumörprojekt som går att läsa om på SShK:s hemsida. Det räcker inte att vi uppfödare engagerar oss och lämnar in material från våra egna hundar, vi behöver våra valpköpares hjälp, men då måste valpköparna veta hur dom ska göra. Det är inte helt lätt. Men jag tror att det kommer att gå! Vi har ju fått till att nästan alla röntgar sina hundar kring året, det var inte helt självklart i början heller!


Idag minns jag Doris min Doris...

 


Allt gott!//Emelie


Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Följ bloggen

Följ Livet på Fina Rossinas kennel med Blogkeen
Följ Livet på Fina Rossinas kennel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se