Idag visade ultraljudet att Dina är dräktig!! Förhoppningsvis så ser minst 4 valpar dagens ljus i början av maj. Kullen är beräknad till Dinas 3-årsdag den 3 maj...

Merry Mistel´s Sierra "Arttu", 6 år på bilden

AP Fina Rossinas Glimmande Dina, 2 år på bilden

Arttus mamma Beneco´s Qapri, 7 år på bilderna

Arttus mormor Beneco´s Mistel

Arttus mormorsmor Beneco´s Carmen

Dinas mamma Fina Rossinas Edetyra "Tyra", 4 år på bilden

  Dinas mormor "Fjollan" Fina Rossinas Fiordiligi 8 år på bilden

Dinas morfar Edets Clapton "Bigge"

Dinas mormorsmor Heimarkens Bonanza, finaste "Rossina", 7 år på bilden

Dinas mormorsfar Dogwoods Sacred Spirit "Bamse" 7 år och totalt urfälld på bilden

Dina i fredags, 3 veckor efter parning...

Här såg inte Dina dräktig ut alls. Men två dagar senare, i söndags, så började jag ana en breddning över ryggen... Vi får se hur många och vilket kön och framförallt att dom är pigga och krya när det är dags för dom att födas i början av maj. Veterinären tror inte att det är någon speciellt stor kull, han tyckte sig se fyra stycken...där kan vara fler, men jag tror inte så många fler isåfall...."min" veterinär brukar ha ganska bra koll...

Jag ser verkligen fram emot denna kull! Jag tror att det blir väldigt fartiga berner som behöver aktiva hem där man inbegriper sin hund i sina dagliga aktiviteter. Båda föräldrarna har väldigt gott lynne. Ett bra liv är det jag önskar mina valpar, utställning eller tävling av annat slag är inget tvång. Men jag tror att det blir ett gäng som framförallt passar till att träna någon rolig hundsport med. Men man kan ju träna och ha roligt med sin hund utan att tävla. Dina är lättlärd. Hon påminner mycket om min första berner, Dinas mormorsmor Rossina som var väldigt lätt att lära....förstod jag ännu mer när jag trodde att Rossinas dotter, Dinas mormor, Fjollan skulle lära sig lika lätt...men tji fick jag. Tyra är inte lika snabb i huvudet som Dina...så man vet aldrig, alla är individer och helt underbara på sitt speciella vis  

En typisk Dina får avsluta dagens blogg...

Nu längtar jag!! En riktigt GLAD PÅSK! Önskar jag er alla!

  //Emelie

Idag träffade vi bokhandlarn i Motala när vi promenerade vid OCH på Vättern. Han har tre Borzoi-killar. Väldigt harmoniska och vackra hundar!

Ååååååhhhhh vad jag saknade mitt objektiv idag.... Men jag var givetvis tvungen att ta med min kamera med tråkobjektivet. Vädret och ljuset och hundarna.....såååå vackert!!!! Tror bilderna får tala för sig själva....

  //Emelie

Igår var det rasspecial i Sala. Jag hade inte anmält någon hund i år. Annars så brukar jag gilla rasspecialen i Sala. Men i år passade det inte. Jag planerar att ställa Dina i bruksklass när hon är i päls....men jag hoppas att det först blir en kull valpar på Dina så det dröjer förhoppningsvis med utställningsplanerna...

Om Dina är dräktig vågar jag mig inte på att sia om. Men denna gång gick parningarna efter skolboken, både timingen och parningarna var helt perfekta... Men???? Och jag känner verkligen för denna kombinationen med Dina och Arttu... Jag är stormförtjust i Arttu 

Jag kommer att göra ultraljud och jag kommer att meddela resultatet...

Annars så mår flickorna bra. God aptit och full rulle på båda två!

Eftersom att jag var hemma i helgen och råkade ha tre 1700-talsdräkter här hemma  så lurade jag med mig Sara    och Andreas (cello) till Motala EXPO. Vi agerade musicerande spöken från Medevi Brunns 1700-tals salonger... Vi spelade i Smultronställens monter i en halvtimme under lördagen. Mycket uppskattat både av arrangörer och publik! Och att "Upptäck Smultronställen runt Motala" blev Årets monter på Motala EXPO var givetvis extra roligt! Samverkan ett vinnande koncept!

Gå gärna in på Medevi Brunns hemsida...kolla in "Må bra med Bach" lite extra    

Soligt men kallt har varit väderleken som dominerat. Perfekt ljus för fotografering....men utan mitt objektiv så är det inte lika kul... Jag har frågat och läst lite och det lutar nog åt att jag skaffar ett lika dant objektiv som jag hade till min nuvarande kamera. Jag tänkte först köpa både ny kamera och ett objektiv med ännu längre zoomning... Tipsen och råden från försäljarna har varierat... Men sammantaget av vad jag läst och hört mig till så gör jag detta val. Det blir dessutom det billigaste alternativet. Min kamera fungerar ju tillfredställande...jag byter den när den går sönder... Och när det gäller objektivet så vet jag hur jag ska göra för att förhoppningsvis förebygga att nästa objektiv får lite längre livslängd...

Tyra i vårvintersolen får avsluta dagens blogg!

Allt gott //Emelie

Jag saknar mitt objektiv. Mitt objektiv gick sönder för några veckor sen. Det var ett objektiv med lång zoomning. Det är väldigt känsligt för stötar. Inget speciellt hade hänt med det men det har ju i ca 1½ år följt med mer eller mindre dagligen på mina promenader i skogen. Jag har inte tänkt på hur viktigt det är att skjuta ihop objektivet när man går. Jag vill gärna ha ett liknande objektiv igen, men vill inte att det ska gå sönder efter så kort tid.... Jag får försöka bli försiktigare med nästa objektiv. Jag har iallafall fått ut ersättning för det trasiga objektivet genom vår hemförsäkring (drulle) minus självrisken. När jag får råd så skaffar jag både ny kamera och nytt objektiv....

Min kamera med mitt gamla objektiv fungerar. Men mitt gamla objektiv har ingen räckvidd alls....så kameran ligger ofta hemma nuförtiden. Men det blev några bilder på Dina i vårsolen idag.

Och en på Tyra som, liksom mamma Fjollan alltid gjorde så här på vårvintern, kliade ryggen på den hårda skaren!!! SKÖNT!

Idag hoppade Tyra över staketet där det är som högst i ett obevakat ögonblick. Det är nog ca 120 cm högt där och det finns risk att hon fastnar med någon tass mellan de spetsiga spjälorna...hemska tanke...men tack och lov så gick det bra...den här gången också...

Vi var ute och väntade på Christian och Rea. Vi skulle gå på en promenad. Och när flickorna känner på sig att nåt är på G...så är dom det också!

Pojkarna åkte och hälsade på sina kompisar....fulla av förväntan dom också!

Svårt att fånga flickorna på språng då dom måste vara nära...

Dina

Nu undrar jag förstås... Men eftersom allt gått så bra denna gång...både timingen och parningarna så borde det ju ta sig...men...???

Eftersom att Tyra inte blev dräktig denna gång så har jag tänkt att hon och jag ska satsa på Arbetsprov 3 i sommar. Första tävlingen är redan den 13 april. Än så länge är det kallt och jag har ingen bra snöfri plan här i Godegård att träna på. Jag började iallafall så smått igår att koppla vagnen på Tyra och träna lite kommandon. Idag åkte jag till vår träningsplan (De Geer vallen) för att konstatera att den var helt snötäckt med ca halvmetern hård skarsnö... Parkeringen var plogad men isig med en liten fläck grus. Jag ställde iallafall upp tre par koner för att träna lite treans slalom.

Jag kan efter gårdagen och idag konstatera att vi behöver träna en hel del... Det som är positivt med att det går dåligt är att jag fick analysera och inse mina ganska många och stora brister. En brist är att irritationen ligger näääära när Tyra inte förstår det jag förväntar mig att hon ska förstå och när jag blir irriterad så blir givetvis Tyra ännu mer osäker...när jag stillade mig så förstod jag att hon verkligen inte förstod och då får jag dåligt samvete...vilket inte heller är så konstruktivt...

Jag har idag beslutat att anmäla oss till AP 3 den 13 april så att jag får den nödvändiga sparken i baken och tar tag i träningen. Jag tänker inte ha ambitionen att vi ska ha tränat färdigt till den 13:e april utan ambitionen är att hitta ett sätt att träna. Eller snarare olika sätt. En annan av mina brister är att jag tränar Tyra alldeles för enformigt. Anmäler jag oss så måste jag se till att ta mig tid att träna... Och trots allt så tycker Tyra att det är roligt att träna....det gäller bara att jag inte förstör det utan förstärker det roliga! Vägen är målet...men utan målet går jag inte på vägen....så är det när man är född lat....vilket jag är!

Ett stort GRATTIS vill jag skicka till Ing-Marie Olsson och hennes Bluffa! Bluffa (från Björnligans kennel) har nämligen blivit Årets arbetande Sennenhund 2012  Det är så roligt att se detta ekipage "in action" på dragplan! Bluffa springer genom momenten och oftast gör hon dom dessutom helt perfekt. Ett inspirerande ekipage!

Ing-Marie och Bluffa i treans slalom i Gävle i maj förra året! Dom springer här mot Arbetsprovschampionatet!

Jag vill även gratulera Anita och Bengt Mårtensson som utnämnts till Hedersmedlemmar i Svenska Sennenhundklubben för sitt gedigna arbete för att få Arbetsproven till det dom är idag! Inspirerande glädjespridare!! Tack och jag ser fram emot att träffa Er kommande säsong!!!

Allt gott!//Emelie

Nu är Dina och jag hemma från vår resa till Finland där bernerhanen Arttu bor. Denna gång har jag lyckats pricka tiden...

För ganska länge sedan fick jag upp ögonen för den finska kenneln Merry Mistel´s och då framförallt Merry Mistel´s S-kull. Detta genom uppfödaren Leena Jatinens vackra bilder på vackra berner på facebook. Jag var inne på henne hemsida några vändor innan jag till sist slängde iväg ett meddelande där jag sa att jag var intresserad av en hane ur hennes S-kull till min Dina. Svaret jag fick var positivt och kontakten var tagen. Vi bollade lite vilken av hanarna i hennes S-kull som skulle passa....ganska snart skickade hon en bild på Arttu och berättade lite om honom...min spontana känsla var "JAAA HONOM VILL JAG HA!!!". Denna känsla har bara bekräftats mer och mer ju mer jag får träffa denne helt underbare, vackre bernerhane.

En annan positiv erfarenhet jag fått genom min kontakt med Leena är att vi har mycket lika värderingar och tankar när det gäller avel. Extra roligt när jag finner denna gemenskap utanför Sverige, samarbete över gränserna är alltid extra intressant! Leena är aktiv i Finska Sennenhundklubbens avelsråd. Och hon har berättat en del om deras arbete mot ett åldersindex för berner. Dom har under många år arbetat aktivt med detta, men har fortfarande en bit kvar innan dom kan få samma sorts avelsindex för ålder som dom har haft i 10 år när det gäller leder (HD/ED). I Sverige har vi haft HD/ED-index i ett år.

En av flera saker som är så bra med avelsindex som form, är att regler i princip blir överflödiga - siffrorna talar för sig själva helt enkelt. Samtidigt så måste man vara medveten om att indexet rymmer en ganska stor felmarginal, så kunskap utanför själva siffrorna är givetvis lika viktig och nödvändig!! HD/ED-indexet visar BARA avelsvärdet i förhållande till ledhälsan. Bernerns STÖRSTA hälsoproblem är en allt för kort livslängd pga av flera sjukdomar, där tumörsjukdomar dominerar stort. Ett HD/ED-index säger INGENTING om hur hälsostatusen på den blivande valpen kommer att bli i förhållande till andra sjukdomar än just lederna.

Det finns en hel del forskning och undersökningar som pekar på att ålder också är ärftligt. Därför arbetas det nu i Finland och även i Tyskland ganska aktivt med att utforma ett åldersindex för berner, som i framtiden ska kunna komplettera dagens ledindex. Diskussioner om detta finns även i vår rasklubb här i Sverige. Men det är inte så lätt att förverkliga. Och det ska även förverkligas på ett fungerande och rättvisande sätt. Att ha ett samarbete med Leena som jobbar aktivt i Finlands avelsråd känns riktigt inspirerande!!

Jag fick låna några finska sennenblad av Päivi, Arttus matte som jag bäddrade i på kvällarna...

Päivi och Arttu

Det jag noterade var att i varje nummer av det finska sennenbladet (deras sennenblad kommer ut som vårat, 4 ggr/år) så har dom en lista med berner "still going strong", där alla berner i Finland över 8 år finns listade, de äldsta står först och sedan i fallande åldersordning. Dessa listor har dom haft ganska länge förstod jag på Leena. När en berner gick bort så anmälde ägaren detta och listorna uppdaterades alltså fyra ggr om året. Detta förutsätter givetvis att samtliga ägare aktivt anmäler till klubben både att deras berner finns vid 8 års ålder och när den går bort. Vad jag förstod på Leena så fungerar detta ganska bra....uppenbarligen tillräckligt bra för att klubben ska ha dessa listor i varje sennenblad. Nu har dom börjat lista berner redan från 7 år. Den finska sennenhundklubben betalar (i efterskott) samtliga biopsier och vad jag förstod även hela obduktioner. Vår svenska klubb betalar biopsier och alla blodprovstagningar nu iom vårt tumörprojekt. Men bara en liten del av obduktionskostnaderna.

Intressant detta....och viktigt för bernerns framtida hälsa...

Nu till vårt besök hos Arttu, Merry Mistel´s Sierra. Arttu är ur en kull på 10 berner. Ett syskon dog ungt i cancer, malign histiocytos, men 9 lever och har hälsan. Dom fyller 7 år snart.

Jag kan inte skriva nog med superlativ om denne bernerhane. Temperamentet är helt underbart och han har nog faktiskt det vackraste bernerhuvudet jag sett.

Han är av den fartigare typen vilket tilltalar mig, men jag vet av erfarenhet att dessa kräver sin ägare! Berner är en självständig ras, en gårdshund avlad att arbeta självständigt. Och ibland kan påhittigheten hos en aktiv unghund driva vem som helst till vansinne... Dina är nog en av de mest energifyllda bernerflickor jag haft...så de väntade valparna förväntas bli berner med fart i, vilket jag kommer att vara väldig tydlig med!

Som jag berättat så var jag i rätt tid denna gång. Och det märktes på Arttu som var väldigt ivrig i torsdags då dom fick träffas första gången. Även Dina var förtjust men det märktes att det var lite tidigt ännu...

I fredags behövdes däremot inga närmare presentationer....det var pang på rödbetan och inom bara några sekunder så satt dom ihop och det blev en första parning. Sedan blev det parningar både lördag och söndag. Enligt progesteronprov och hur det hela gick till så verkade nog den första parningen vara den som var mest rätt i tiden. Nu kan jag inte tro annat än att det blir valpar...men klart...säker kan jag givetvis inte vara...naturens vägar är ibland outgrundliga...

Men nog är dom ganska söta ihop     kan inte bli annat än underbara, vackra...små odågor... Fotograf på bilderna nedan: Teemo Kulma (jag har felaktigt råkat skriva mitt namn på några av bilderna....gick av bara farten...  )

Dina får alltid en lite "sålt-smöret-tappat-pengarna"-uppsyn när hon ska posera bredvid en annan hund, även bredvid Tyra...men hon är söt ändå!

Nu hoppas jag....och väntar....

Allt gott!//Emelie

Idag har Dina och jag besökt Arttu med familj igen. Päivi, Arttus matte, ringde och kollade hur progesteronvärdet låg igår när jag tog provet på Dina snart efter Arttus och Dinas parning. Det visade sig att timingen var helt rätt. Enligt den finska skalan så är bästa tid för parning när värdet ligger mellan 5-10. Dina låg på 7,9... Det är svårt att helt säga när tiden är perfekt eftersom att stigningen går så olika fort från tik till tik och även från löp till löp. Men alla tecken...både siffror och de naturliga tecknen visar på att denna gång så har jag lyckats pricka tiden perfekt! Det blev hängning idag också. Jag har bokat hemresan till imorgon kväll. Enligt väderprognosen så såg det blåsigt ut i natt men betydligt lugnare imorgon natt. Så det blir en sista date för Dina och Arttu imorgon förmiddag innan jag och Dina beger oss mot Turku för båtfärd mot Stockholm och sedan vidare hemåt. Idag tittade solen fram och jag fick några fina bilder på Arttu men dom får ni se när jag kommit hem! Arttu är verkligen helt underbar! Allt har gått så bra som det kan...nu är det bara att vänta och se....Allt gott!//Emelie

Dina började löpa för två veckor sen. Tack vare att Tyra gick tom så kunde jag nu åka med Dina till Arttu, Merry Mistel's Sierra, i Finland. Arttu är en helt underbar bernerhane. Både han och Dina är Berner av den fartigare typen, vilket jag gillar! Men valparna...som jag verkligen tror blir denna gång....bör nog hamna hos familjer som vill vara aktiva med sin Berner. Man behöver inte tävla, men man bör nog vilja leva ett aktivt hundliv.Jag är väldigt förtjust i Arttu, både i hans mentalitet och han är väldigt vacker. Han är min typ av Berner helt enkelt.Och även Dina är förtjust. Och Arttu är stormförtjust i Dina! Vi kom igår. Arttu och Dina fick träffas. Det blev ingen parning igår men enligt progesteronproven jag denna gång tog innan jag åkte, första i måndags och andra i onsdags, visade att stigningen hade börjat men det var fortfarande lite tidigt. Idag fredag så blev det däremot hängning direkt! Första försöket och Arttu och Dina satt fast.... Jag har tagit ett progesteronprov här i Finland idag också för att vara helt säker på att parningarna blir under rätt tid. Men alla tecken inklusive tidigare progesteronprov pekar på att tiden är rätt. När jag fått svaret på progesteronprovet imorgon så bokar jag hemresan. Vi åker hem söndag kväll som tidigast, beroende på svaret och plats på båten.Jag tror verkligen på denna kombination. Nu hoppas jag på en fin kull valpar. Bernerflickan som ska stanna hos oss ska heta Hulda, Fina Rossinas Hulda af Sierra...längtar!Allt gott!//Emelie

Denna bild på grosserhanen Yann hittade jag på fb idag. Husse Stefan Fransson hade skrivit: "Här är kvällens hjälte! Yann hitta en gammal tant nedfrusen och blodig där man förmodligen inte hittat henne förrän imornbitti. Hon har nu fått hjälp, och kommer nog klara sig fint. Det får bli en körvabit i matskålen ;-)"

Jag träffade denne fine grosserhane med husse senast jag besiktade bilen. När jag såg Yann så gick jag givetvis fram och hälsade på husse och hund. Yann är en stor, pigg och glad gosserhane från Norge (dubbelsporrarna bak är kvar). Förhoppningsvis kommer jag att få träffa Yann med husse igen, då dom är intresserad av drag och jag hoppas vi får tillfälle att täna ihop fram i vår! Dom bor i Askersund och har ett sommarställe i Zinkgruvan som ligger nära där vi bor! Jag bor i Östergötland, men vi har nära till gränsen mot Närke så jag hoppas fånga upp fler sennenhundar här i krokarna, även på Närkesidan som är intresserade av drag!

När jag läste om Yanns bragd idag så blev jag både rörd och stolt över våra underbara hundar!! Ibland räddar dom liv...

  //Emelie