Livet på Fina Rossinas kennel

Senaste inläggen

Av Emelie - 17 november 2012 18:37

Nästan så att jag börjar att fundera på att ta jägarexamen.... Inte för att jag vill jaga, men för att kunna ha ihjäl ett skadat djur om det skulle knipa....


Men känns inte som något jag kommer att ta tag i den närmsta tiden...troligtvis aldrig...


Idag fick hundarna följa med Stefan för att gå med i drev hos grannen. Men det hanns inte med.... Dom drevade första drevet utan hundar och stötte upp en älgko som en i jaktlaget sköt på...


Stefan ringde mig när dom spårat den första biten med Dina... Jag vill ju vara den som spårar med Dina!!! Men en annan granne hjälpte oss och tog hand om barnen och snart kunde jag få koppla spårlinan på Dina, Stefan gick med oss.


Älgen blödde rejält...vi såg mycket blod....men så avtog blodet...men Dina visste precis vart hon ville gå, men Stefan stoppade oss. Han befarade att det behövdes en ställande jakthund. Om älgen inte var tillräckligt skadad så skulle vi bara stöta den längre och längre bort...


Den bedömningen visade sig vara helt korrekt. Som tur var kunde en jägare med en av Östergötlands bästa ställande spårhundar komma...och han kom snabbt!


Dina fick ytterst motvilligt hoppa upp i bilen...hon ville ju jobba! Men jag fick gå med jägaren med hunden. Hans hund är en jakthund och jobbar bäst lös. Han hade sändare på hunden.


Vi hade markerat med snitslar i träd där vi senast sett blod och därmed avbröt spårningen med Dina. Hans hund spårade mer på vind så vi släppte den ganska snart. Den cirkulerade och kom tillbaka till oss. Men där vi avslutat spårningen med Dina så började hans hund jobba "på riktigt", då hans hund tidigare känt att där varit en hund och jobbat. Han hade både en sorts gps där vi kunde se var vi var och var hunden var på en liten skärm. Han kunde även med sin mobil ringa upp hunden och höra om den hade skall eller inte.


Efter en stund hörde vi skallet någon km bort vilket konstaterades på gps:en. Vi började gå mot skallet. Han förklarade att hunden skällde när den ställde älgen, om hunden var tvungen att springa så skällde den inte, men däremot om den gick långsamt. Han sa också att hunden aldrig kommer att släppa älgen förrän den var skjuten. Vi gick och gick....det är "ganska" blött i skogen nu...och jag hade redan några km i benen. Men detta ville jag inte missa!


Vi kom riktigt nära...men så var vi längre bort igen. Vi traskade på. Men så small det!! Nära! Hunden blev tyst....den skäller aldrig vid ett dött djur...så det bådade ju gott att den var tyst....eller riktigt illa.... Snart såg vi även två älgar passera nära oss...en tjur och en ko...var kon den skadade kon????


Hunden var tyst på samma ställe konstaterades på gps:en...


Vi hittade snart hunden som hade fullt upp med att rycka raggen av den dödade älgen som nu träffats rätt av den senaste skytten. Det började snabbt att skymma och vi kunde konstatera att älgen dödats i grevens tid...när mörkret faller blir det betydligt svårare....


När dom gjorde i ordning älgen kunde dom även konstatera att skottet som hade blött ymnigt till en början men sedan slutat blöda, tagit så att älgen troligtvis hade plågats till döds under natten...


Med Dina hade vi aldrig hittat älgen i tid. Det behövdes en ställande jakthund denna gång.


Duktiga hundar var dom båda två! Dina visade än en gång sin spårskicklighet, men tack och lov är hon ingen jakthund vilket behövdes idag.


Allt gott!//Emelie





Av Emelie - 16 november 2012 09:52

Hittade en bild på Dina nyfönad inför Salautställningen i mars 2012. Hon är här knappt 2 år, hon blev 2 år 3:e maj -12. Fin är hon min lilla Dina.

 

Här är hon inte lika välfixad...dessa bilder är också tagna i våras.

   


Just nu blir det inte så mycket träning med flickorna. Jag försöker lära in "backa" med Tyra vid matskålen ibland. Och det har jag gjort i flera månader....känns som att Tyra preciiiis börjar förstå vad detta ord kanske betyder....men vi har lång väg innan hon ska backa med vagn på och jag står bakom och kommenderar.... Men kanske nån gång....???

Här är jag lycklig.... Tyra och jag har precis kört godkänt arbetsprov 2 i Byske, augusti -12.

 

Vi nollade springmomentet...men kanske att vi kan lära oss det momentet också?? Men vi fokuserar just nu på 3:ans moment för att i framtiden klara arbetsprov 3 två gånger.... Men att vi kommit så här långt! Det trodde jag inte att vi skulle klara så snart! Bonus!


Hittade denna bild på Dina tagen i slutet av juli i somras...Dina har här preciiiiis börjat gilla läget med att dra vagn....

 

Knappt tre månader senare har även hon förvärvat AP-titeln och det med stor glädje att få dra och utföra uppgifter!!! Det trodde jag INTE!! Många bonus har det blivit för mig och mina flickor detta år!


Och det största bonuset är att få leva med två friska glada bernerflickor!

     

Efter de två åren med en sjuk (njursvikt och anemi pga ???) Doris och även Fjollan blev under dessa år drabbad av den fruktade cancern, malign histiocytos, och fick lämna mig. Fjollan blev dock lite över 9 år, vilket man ändå får vara tacksam för när man är bernerägare. Doris var sjuk sina två sista år, men fick ändå tack vare homeopatmedel och healing (min övertygelse) leva ett gott liv sina sista 10 månader innan hon dog 5 år gammal....


Jag njuter verkligen extra mycket av livet med dessa två just nu! Jag lever faktiskt inte i oro för när och om...utan jag är lycklig nu  

 


  //Emelie



Av Emelie - 13 november 2012 17:37

Idag har jag rensat lite bland gamla papper som samlats på hög. Papper jag inte riktigt vågat slänga men som jag ändå inte behöver....har mycket sådana papper. Lyckades slänga en del...men högen finns fortfarande kvar om än lite mindre nu...


Man hittar mycket minnen. Ett minne som högg till lite extra i hjärtat var ett gammalt kvitto från Hemköp i Torshälla.....


Jag var på Strömsholms djursjukhus med Fjollan (Tyras mamma). Fjollan var lite drygt 9 år och hon plågades mer och mer av en hosta. Jag var väl mest på Strömsholm för att bekräfta det jag misstänkte...cancer....


Jag gick runt på Strömsholm med Fjollan från undersökning till undersökning. Veterinärerna kunde inte till 100% säga att det rörde sig om en tumör, även om dom misstänkte det. Jag ville veta så säkert som möjligt och en sista undersökning bestämdes till dagen efter. Då jag misstänkte att det skulle bli Fjollans och min sista natt tillsammans så ville jag på inga villkor lämna Fjollan på Strömsholm. Sanna och Mattias, som då hade två av Fjollans döttrar; Etta från C-kullen (som nu lever gott tillsammans med en annan familj) och Rea (E-kullen) som fortfarande bor kvar där, lät mig och Fjollan bo hos dom.


Vi gick till Hemköp och handlade på kvällen. Minnena har etsat sig fast. Jag minns min Fjollan. Min lilla, lilla men ack så starka både till kropp och själ....Fjollan.... Min sista bild av Fjollan när hon går iväg med vårdaren för att sövas inför en sista skiktröntgen gör ont.....väldigt ont....finns en massa skuldkänslor.... Jag var ganska säker på att jag inte skulle låta väcka henne från denna röntgen. Jag ville veta....jag fick inget säkert svar, men veterinären och jag beslutade att tro på tumör och jag ville inte väcka Fjollan bara för att ta avsked....hon fick somna för gott....2009-12-08. Jag var med henne, men kanske skulle jag ha struntat i den sista undersökningen tänker jag efteråt??? Men det är svårt att göra "rätt" i dessa lägen. Hur man än gör så lurar skuldkänslorna....jag skulle gjort bättre....


2009-12-07 handlade jag på Hemköp i Torshälla....nu har jag iallafall slängt det kvittot.


Tyra idag 5½ år, Fjollans dotter. Tyra är väldigt lik sin mamma i mycket.

   

Tyra pysslar om sin dotter...precis som Fjollan pysslade om de sina!

     

Jag försökte egentligen arrangera en bild på Tyra och Dina ihop....men på den där dom båda tittade hyfsat framåt såg dom ut som om dom sålt smöret och tappat pengarna....

 

Nej...spontanposering där matte får försöka finnas på rätt plats vid rätt tidpunkt är det bästa. Dina börjar bli riktigt fin i pälsen nu. Synd bara med de bångstyriga lockarna på rumpan....

 

Dina

     


Allt gott!//Emelie

Av Emelie - 9 november 2012 19:38

Idag sken solen   Känns som det var längesen. Vi hade bestämt att träffas för lite dragträning idag och igår trodde jag inte att vi skulle träffas...då regnade det heeeela dan... Men i morse låg ett lätt snöpuder ute, solen sken och det var frysgrader. Perfekt för lite dragträning!


Vi gjorde en bana light....ingen bro, grindar eller tunnel. Vi satte upp 2:ans och 3:ans slalom och 3:ans vägkorsning och jag hade med en planka (3:an).


Jag måste säga att träningen kändes väldigt bra för min del, både med Tyra och med Dina. Jag flyttade ner Tyras och min träning flera snäpp och det kändes jätte bra. Jag har ju känt mig lite frustrerad över att Tyra inte kunnat det jag förväntat mig att hon ska kunna den senaste tiden och skyllt lite på hennes hormoner före löp. Men stressen inför arbetsproven har varit kruxet förstod jag idag. Jag har bara matat in nya moment hela tiden och krävt mer och mer. Självklart så blir träningen tråkig och förutsägbar för Tyra. Vi fick två korta och jätte bra pass idag  


Dina är verkligen duktig. Hon är som jag upplever det, snabbare i huvudet och smartare än sin mor. Men...??? Vi tränade ett lite längre pass idag.


Efter träningen så var det härligt att sträcka ut!!

       

Och jag njöt av ljuset...äntligen en chans att få lite skärpa i actionbilder  


Fick några härliga bilder på Ing-Maries Qurry idag också!!! En sådan glädje Qurry har med draget, full fart i banan   Lite roligt är att Qurry gillade INTE draget fram till sin 7-årsdag (och då menar jag exakt på sin födelsedag)...då helt plötsligt kom Qurry på hur kul det var!! Qurry har sedan dess (nu drygt 8½ år gammal) kört godkänt Allmändrag, AP 1 och AP 2  Så nu håller vi tummarna inför vårens arbetsprov!!!

Du och jag matte, vi kan  

 

Qurry, en helt underbar mjuk, god och glad berner  

     



Häromdagen tog vi en sväng runt Torpaudden jag och flickorna. Min barndoms älskade skog....

     

....borta....  


Så är det i livet....inget är för evigt....


Allt gott!//Emelie


Av Emelie - 7 november 2012 08:29

Nu var det längesen det hände nåt på min hemsida...väääääldigt längesen.....


Men Pia har designat en ny hemsida för ett bra tag sen men så har det av olika anledningar inte blivit att jag tagit tag i det sista för att få ut den på nätet. En anledning är ju denna blogg som jag så smidigt kan uppdatera med mer eller mindre intressant information om vad som händer här hemma och på kenneln.


Men igår var jag på Pias kontor och vi tittade igenom sidan ordentligt. Vi bestämde några sista ändringar och dessutom så har själva systemet som hemsidan är byggd i hunnit komma i en nyare version så även det blir uppdaterat innan vi lägger ut sidan på nätet. Sedan kommer jag lätt att kunna uppdatera sidan själv.


Så snaaart är ni välkomna att besöka Fina Rossinas nya hemsida!!! Denna gång kommer jag att följa upp hela vägen så att den verkligen blir helt färdig för publicering...den har varit på gång ett tag nu ;-)


Dina börjar få tillbaka sin fina päls mer och mer medan Tyra nu nått bottenmärket när det gäller sin päls....

Tyra Rugguggla

     

När det gäller Tyras löp så är läget oförändrat....vi väntar... Sedan hoppas jag att mina valpplaner går i lås hela vägen...många om som ska passeras innan valpkullen ligger i lådan. Och sedan vill man ju att valparna ska bli friska och trevliga hundar som ger sina ägare glädje i många långa år...och det är ett stort OM när det gäller berner, det blir man bara mer och mer varse när man föder upp denna ras...


Men hoppet är alltid det sista som överger heter det ju!!


Och jag hoppas!


Dina

     


Allt gott!//Emelie

Av Emelie - 31 oktober 2012 11:05

I våras inledde Svenska sennenhundklubben ett tumörprojekt tillsammans med SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och UU (Uppsala universitet).


Bernern är överrepresenterad jämfört med i princip alla raser när det gäller att drabbas av tumörsjukdomar och allt för ofta drabbas unga individer. Detta projekt har inletts för att öka kunskapen om varför och med hjälp av den kunskapen få verktyg, både när det gäller avel och när det gäller behandling, för att förebygga och förhoppningsvis få en friskare berner i framtiden.


För mig som både är matte och uppfödare till denna underbara ras, så känns detta projekt väldigt angeläget. Helst skulle jag ha velat ha resultaten igår....


För bästa möjliga resultat av detta projekt så behövs hjälp av alla bernerägare, ju fler prover dom får in ju bättre förutsättningar för ett säkert forskningsresultat!!


Jag har lämnat in blod och fyllt i hälsoformuläret för både Tyra och Dina. Det är väldigt viktigt att jag följer upp med ny information om mina hundar skulle bli sjuka.


Nu har SShK uppdaterat sin hemsida med en egen flik som heter "Tumörprojektet". Där finns information till er bernerägare om detta projekt och hur ni ska gå tillväga om ni vill bidra. Jag råder er som har en berner hemma att läsa denna information nu. Om ni förr eller förhoppningsvis senare drabbas av att er berner blir sjuk i en tumörsjukdom så vet ni vad ni vill göra. Det kan vara bra att vara förberedd om hur viktigt det känns för dig att bidra till ett sådant här projekt innan du står där med din sjuka hund, för då är det svårt att ta ställning. Sennenhundklubben bekostar alla prover från insjuknade hundar som skickas till detta tumörprojekt.


Vi uppfödare kan inte göra detta arbete själva, vi behöver hjälp från er alla. Ett sådant här projekt är avgörande för våra berners framtida hälsa. Jag hoppas innerligt på en friskare berner i framtiden, där fler individer får leva hela hundliv.


 




Allt gott!//Emelie

Av Emelie - 28 oktober 2012 13:28

Jag glömde kameran när jag begav mig till Ängelholm förra helgen. Men jag fick låna Ottos kamera och passade då på att ta några bilder på Dinas farmor. Jag fick nämligen träffa henne i Ängelholm och även se henne in action tillsammans med sin matte och förare Marianne. Humlan, AP DKUCH LP1 LP2 SE (AP)CH SE UCH Askimsvikens Humla har nyss fyllt 9 år.

 

Full fart genom tunneln! Glädje  

 

Och bron sprang Humlan över med samma glädje, fart och precision!

 



Otto tog några bilder på mig och Dina in action också... I Arpetsprov 1 drar bernertikarna 40 kg under hela provet.

Slalom; där ska föraren dirigera hunden höger och vänster mellan 5 koner med 6 meter mellan. Föraren ska vara bakom vagnen.

 

Jag, Dina och Bengt (som är domare men inte dömde denna dag, men han gick med) mellan två moment.

 

Ett moment i Arbetsprov 1 heter "Dubbel last", där drar bernertikarna 80 kg i 200 meter.

 

Under detta moment får föraren gå bredvid, men ingen av förarens kroppsdelar får vara framför hundens nos.


Bernerhanarna drar 60 kg resp 120 kg under Arbetsprov 1.


Dina nyss hemkommen från Ängelholm...

AP Fina Rossinas Glimmande Dina

 

...får Dina heta efter att ha kört ett godkänt Arbetsprov 1, det räcker alltså att köra godkänt en gång för att få AP-titeln. Det krävs 85 poäng av 120 möjliga för att bli godkänd. Dina och jag lyckades skrapa ihop 116,5 poäng  


För att bli Arbetsprovschampion (SE (AP)CH) så krävs att du kör godkänt Arbetsprov 1, 2 och 3:an måste du köra godkänt två gånger.


Detta Arbetsprov är utformat för våra fyra sennenraser och det är bara hundar från våra sennenraser som kan få officiell merit i detta prov. För dig som är nyfiken på draget...här står allt du behöver veta!


Vi är alla olika med olika intressen, men detta med draget är verkligen MIN grej. Jag tycker att utställning också är en viktig merit i min avel, att få ett, helst flera kvalitetspris som visar att min hund håller de exteriöra måtten. Men när jag plockar fram dragselen så märker jag på båda mina flickor att då blir det roligt på riktigt!! Och när mina flickor har roligt då har jag roligt! Och känslan att köra godkänt Arbetsprov....  

Tyra och jag i augusti i Byske efter att ha kört godkänt Arbetsprov 2....lycka  

 


Idag lyser solen från en klarblå himmel och Dina satt i solens glans och bara var sådär vacker som bara Dina kan vara! Liten men naggande god  

       


Mamma Tyra då...jo visst är hon en goding på alla de vis. Inget löp än....hon håller mig på halster denna gång! Pälsen är färdigfälld och jag tycker mig ana ett och annat blankt strå på hennes manke.... Söt rugguggla

 

Fullt ös är det ungefär hela tiden på båda flickorna!

 


Allt gott!//Emelie


Av Emelie - 26 oktober 2012 11:14

Som uppfödare så är det mycket funderingar kring avel eller inte avel för den delen. Är min tik lämplig för avel och isåfall ihop med vem är frågor som jag hela tiden funderar på och väger hit och dit.


Vad är det som gör en hund lämplig för avel...??? Finns inget rakt svar. Finns både anledningar att avla och att inte göra det på samtliga individer. Det intressanta är väl vad hunden nedärver...och på den frågan blir det olika svar beroende på vilken individ man kombinerar med så svaret får man oavsett inte förrän det är gjort...


När jag tittar på dom kullarna jag fött upp i olika kombinationer, men där mina tikar antingen varit eller härstammat från Fina Rossinas Fiordiligi från min första kull, så ser jag hur olika det har blivit.


Vi har idag ett hälsoprogram på leder med indexsiffror både på ED (armbågar) och på HD (höfter). Med dom erfarenheter jag haft så här långt med min egen uppfödning så ligger min oro i att mina berner ska drabbas av framförallt cancer i unga år. Trots att jag har flera individer i min uppfödning röntgade med D-höfter så känner jag ingen större oro för att dom ska få problem med detta...jag är mer orolig att dom ska drabbas av cancer eller andra sjukdomar där de inre organen drabbas.


Det finns forskning och undersökningar och jag tycker mig även själv se detta mönster, att ålder är ärftligt. I vår ras berner sennen så vet vi att den allra vanligaste orsaken till att våra hundar möter en allt för tidig död är tumörsjukdomar och ärftliga sådana. Jag ser och hör om berner som dör en för tidig död allt för ofta. Mellan 6-7 år har jag nu sett och hört flera som förlorat sin bernervän...och det är väl inte så konstigt med tanke på att det är en förväntad medellivslängd på en berner...


Är detta ok??? Inte för mig.


IDAG så är det ingen gåta för mig att det i min D-kull bara lever 3 stycken av 9 när kullen är 6½ år gammal. I min C-kull lever alla 5 (vad jag vet) och dom fyllde 7 år i augusti.


Jag skulle verkligen önska att vi kunde få ett åldersindex som komplement till vårt nuvarande ledindex för aveln. Jag är väl medveten om svårigheterna. Men jag tror att det är genomförbart.


Jag har inte läst det själv men jag hörde av någon annan som läst att bernerns medellivslängd tydligen har sjunkit de senaste åren...och jag tror INTE att det beror på ledproblem...


Som uppfödare så känner jag ett starkt behov av ett kompletterande hälsoprogram där bernerns största problem - låg livslängd synliggörs och då lättare kan bekämpas.


//Emelie

Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken


Skapa flashcards