Jag går just nu en utbildning. Jag pluggar till webbkommunikatör. En utbildning som modig.academy driver genom komvux i Motala. Utbildningen är bara en termin. Vi är totalt 15 vetgiriga elever som vill lära oss så mycket som möjligt om webbens outgrundliga kommunikativa möjligheter på en termin....tempot är högt, då våra mentorer också vill att vi ska lära oss så mycket som möjligt. En termin är egentligen lite väl kort tid, men passar ändå mig ganska bra. Utbildningen är förankrad i det verkliga yrkeslivet, så vi alla kommer att tillbringa de 2 sista månaderna på en fallstudieplats. Vi har hela tiden tillgång till våra mentorer för att få hjälp att hjälpa de olika Motala-företagen vi är utplacerade på att nå ut över nätet, och på så vis attrahera fler kunder och omsättning i sina företag. Ett riktigt win-win koncept!

Just nu planerar vi för fullt inför vårt event dit flera spännande gästföreläsare som berättar om de digitala möjligheterna är inbjudna. Vår utbildning och vi som går utbildningen kommer också att presenteras.... Save the date...#23 april.... Platsen är Motala Convention Center.

Detta upptar en stor del av min tid. Familj och hundar hinns inte med som jag skulle önska....det ständiga livspusslet.

Tiden går fort....snart är det vårt första Arbetsprov för säsongen! Lördag 11 april och platsen kommer att vara Norrköping (närmare info om var kommer)!!

Jag måste komma igång med träningen!! Dina och jag är ju uppe i trean nu!!! Arbetsprovchampion är vårt mål denna säsong!! Detta innebär att vi måste köra två godkända Arbetsprov III... Oooops....då måste man kanske träna??? Som sagt...det eviga livspusslet med jakten på tiden...

Annars så gläds jag åt att flickorna mår bra. Jag har låtit plocka bort en liten förändring i Dinas hud på bogen, kände en liten uppbuktning som dessutom var mörk som ett födelsemärke. Allt ska ju bort när man har en så cancerdrabbad ras som berner...min veterinär trodde det var godartat (jag var med när han tog bort den), jag har ännu inte fått analys-svar, men känner mig ändå ganska lugn.

Båda mina flickor, mamma Dina och dotter Hulda fyller 5 respektive 2 år den 3:e maj. Just nu fäller båda för fullt och båda har precis kommit igång att löpa. Dina löper tätt, bara med ca 4,5 månaders mellanrum. Det återstår att se om Hulda har lika tätt mellan sina löp?? Tyra försökte hänga på Dina, men insåg sedan att hennes löpcykel var betydligt längre, 6-8 månader mellan löpen.

Tyra ja....saknaden är stor. Det är tungt att tänka på denna livskraftiga, friska Tyra. Fortfarande stark och ung i kroppen, inga krämpor som artros eller liknande....men så kommer den där jävla cancern...alldeles för tidigt. När kommer cancern för Dina? Jag vet ju att hon ligger i högriskgruppen anlagsmässigt eftersom att jag GIVETVIS har anammat vårt välkomna avelsverktyg, SH pre-testet, och testat mina tilltänkta avelsdjur. ÄNTLIGEN har vi ett verktyg att arbeta med för att sakta men säkert minska anlagen för bernerns vanligaste cancerform, histiocytärt sarkom och därmed även anlag för andra tumörsjukdomar i rasen. Jag förstår bara inte varför uppfödare och täckhundsägare inte inser hur viktigt detta verktyg är för vår ras??? Många avvaktar med att testa...men ju längre vi väntar med att ta detta verktyg i bruk och parar otestat, ju fler C-testade kommer vi att ha sen då detta test kommer att bli lika obligatoriskt som röntgen, för dit kommer vi att komma (förhoppningsvis mer förr än senare) det verkar alla vara överens om.

Det ser redan nu ut som om det är en ganska stor andel som ligger i C-gruppen (högriskgruppen) av de som hittills är testade med SH pre-testet (berner från hela Europa), drygt 30%. Vi måste givetvis komma ihåg att detta test är ett RISK-test som mäter mängden ANLAG (miljöfaktorer och tur spelar en stor roll när det gäller denna lömska sjukdom).

Att det är ganska grovt indelat i endast tre risk-grupper måste vi också vara väl medvetna om, men forskningen har ändå visat att denna indelning ger utslag; utdrag från SShK:s hemsida om SH pre-testet: "Av friska hundar (berner) 9 år och äldre så hamnar 32,7% i grupp A (lågrisk), 50% i grupp B (medelrisk) och 17,3% i grupp C (högrisk)". Det handlar inte om att utesluta någon ur avel utan det handlar om att testa för att undvika fördubblingar C-C när man parar. Om du testar din avelstik A eller B så behöver du inte para med testad hane, men om din tik har C så behöver hanen vara A- eller B-testad.

Svårare än så är det inte, men ändå har många fortfarande alla möjliga bortförklaringar att skjuta på testningen. Detta test är individuellt. I samma kull finns säkert individer som ligger i både A-, B- och C-riskgruppen...men givetvis minskar risken för högrisk-avkommor om du kombinerar testade i lägre riskgrupper och så obesläktade som möjligt. Det säger ju sig själv.

Hoppas på en friskare framtid för vår underbara ras! Det är inte bara SH pre-testet att ta hänsyn till, bernern har fler ärftliga sjukdomar att ta i beaktning. Det krävs krafttag om vi ska vända statistiken och arbeta för en friskare berner, ett långsiktigt arbete för uppfödare och täckhundsägare, ett arbete som måste präglas av helhetssyn, öppenhet och respekt.

Ovisst om jag kommer att ta en aktiv del i detta arbete...framtiden får visa...

Dina och Hulda

Hulda

//Emelie 

...har jag fått under denna julhelg...

Annars har vi verkligen passat på att ta det lugnt och vila upp oss hela familjen. Några spelningar har jag haft.

Lite snö kom. Hundarna njöt förstås.

Hulda

Men den försvann ganska snabbt.

Dina

Henrik följde med på promenad

2014s sista dag träffade vi fina Shibafamiljen.

Från vänster mamma Ikki, morfar Pujo och så den charmiga pussbombaren Samuraj som växer så det knakar. På bilderna 13 veckor.

Hulda

Och så det sorgliga beskedet....

Den sista i min D-kull har fått gå över regnbågsbron. Min D-kull är en kull som värker extra i mitt hjärta. Min D-kull är den främsta anledningen till att jag välkomnar SH pre-testet som genetiskt verktyg i avel av Berner. Min D-kull är en stor anledning till att SH pre-testet väger tyngst i mina prioriteringar när det gäller berneravel.

Min D-kull är efter min Bimbo som bara var 5 år när hon dog. Obduktion diagnosticerade histiocytärt sarkom, eller malign histiocytos som det hette på den tiden. Bimbo hann få två kullar med 9 stycken i vardera. Hennes första kull är min D-kull. Pappa till D-kullen dog kort efter Bimbo, även han i cancer, malignt lymfom. De försökte behandla honom med cellgifter. Han svarade inledningsvis positivt men sedan tog de inre organen för mycket stryk. Han blev 5½ år gammal.

Jag tror inte Grrrlie (Fina Rossinas Daisy Af Smejlycka) hade blivit så här "gammal" (8 år och 9 månader) om inte om hade varit. Hon hade tur... Grrrlie parades 3 år gammal. Ägaren gjorde ultraljud men där var inga valpar. Veterinären ville dock att dom skulle komma tillbaka efter två veckor för nytt ultraljud. Veterinären skyllde på att hen ville se om där kanske ändå gömde sig någon valp.... Anledningen var egentligen att dom på ultraljudet sett en prick på mjälten som dom ville se om den växte... Det visade sig att pricken hade växt när dom återvände efter två veckor. Veterinären berättade om sitt "fynd" för en chockad matte.  Grrrlie undersöktes noga så att ingen spridning kunde ses (blodprover, ordentlig koll av alla organ inklusive lungorna dit ju gärna cancertumörer sprider sig...det har jag allt för mycket erfarenhet av...) Allt såg bra ut och Grrrlies mjälte opererades bort. Tur i oturen så satt denna lilla tumör på ett organ som vi kan klara oss utan. Analys visade sedan att tumören var godartad!!! Jag vet inte vad formen heter MEN Grrrlies kullsyster dog några år senare pga en tumör i mjälten som växt sig så stor så att mjälten läckte vätska och den upptäcktes pga att hon blev akut dålig. Även hon opererades men hennes tumör var malign (elakartad), malignt histiocytom grad 3. Alltså en tumörform som graderas...den kan börja som godartad grad 1 men kan alltså utvecklas till mer elakartad om den får växa... Det ligger väldigt nära till hands att misstänka att om inte om varit för Grrrlie så hade hon kanske inte fått leva dessa extra år...

Det var INTE cancer som tog Grrrlies liv utan hon fick artros som blev så svår....och är inte detta ironiskt!!!??? Hon och alla hennes 8 kullsyskon var helt friröntgade men även en kullbror till Grrrlie hann utveckla artros, men i hans fall blev det en stor tumör som tog hans liv 7½ år gammal. När han dog så var han näst sist i kullen som alltså var 9 stycken från början.... Och nu gick den sista... Farväl finaste Grrrlie, du har haft ett härligt liv som gårdshund på en hästgård i Småland och jag skickar de varmaste och tacksammaste kramarna till din familj som jag vet sörjer dig djupt nu...

Så till det glädjande beskedet...

Jag fick ett mail från Selmas matte, Fina Rossinas Currifjoll. Min C-kull har tvärtemot min D-kull visat sig vara en relativt frisk och långlivad kull (första i kullen dog nästan 8 år gammal och alltså vid en ålder då 8 av 9 i D-kullen redan vandrat vidare, den andra av totalt 5 dog för bara några månader sedan 9 år och 3 månader gammal...tre av fem är fortfarande i livet 9½ år gamla).

Selmas matte ringde mig för några månader sedan. Selma har alltid vait en väldigt livlig och rörlig hund och är så fortfarande 9 ½ år trots sina D-höfter. Hon opererade däremot ena knät pga brustet korsband när hon var 7 år. Lång rehab och hon blev bra. Hon opererade bort livmodern förra året. När matte ringde mig för några månader sen så ville hon rådgöra. Selma hade fått problem med sitt andra knäs korsband. Vi diskuterade fram och tillbaka men både hon och jag tyckte att det bästa var att behandla Selma med antiinflammatoriskt (rimadyl) och parallellt ge henne kosttillskottet grönläppad mussla. Hon har även (på min stränga uppmaning) varit noga med dieten (men tydligen fuskat över jul...ajabaja...).

I mellandagarna fick jag mail från matte och hon var så glad för att hon inte lät operera och utsätta Selma för lång konvalecens såpass gammal. Selma var nu mycket bättre!!! Det enda problemet var väl att hålla Selma 9½ år gammal från att få glädjefnatt nu när hon mådde så bra... Jag håller fortsatt tummarna för er och hoppas att Selma och hennes två återstående kullsystrar också förstås, kan få bli gamla!!! Men var noga med dieten och jag hoppas ni hittar ett bra rehab så att Selma kan få stärka sina muskler!!

Selma har fått en kompis....av någon anledning så gav Selmas matte mig ett råd....eller snarare en avrådan från att byta ras och föda upp yorkshire terrier....hon tyckte nog att Berner var den enda rätta rasen....och så är det ju....

Ida (Yorkshire terrier) 11 år och Selma 9½ år

Här finns mer information om mina kullar

Allt gott önskar jag er alla 2015!

  //Emelie 

I år hade jag anmält båda mina flickor till Stockholms hundmässa. Einar Paulsen från Danmark var domare.

Tidigt, tidigt lördag morgon hämtade jag upp min goda vän Susie i Motala. Susie har hjälpt mig mycket med mina yrvädersflickor och hon är den bästa jag känner på att ställa hund. Hon ställde upp och skulle visa Hulda   

Bilen var välpackad. Dragvagnen var med. Vi lastade den full och Dina drog alla våra attiraljer in på Älvsjömässan fram till ringen. Många leenden mötte Dina som var så duktig och drog sin vagn genom trängseln. Omåttligt stolt blir jag givetvis när jag ser henne jobba så fint. Tyvärr tog jag ingen bild.

Först in i ringen av mina flickor var Hulda som gick i Unghundsklassen. Det var fyra flickor i Huldas klass. Susie visade Hulda med den äran!! Jag tog några få bilder. Ni får se alla oavsett kvalitet på bilderna.

Domaren hälsar på Susie...

Susie visar Huldas rörelser

Domaren kände noga och väl på hundarna

Susie och Hulda står så fint under domarens bedömning

Det gick strålande för Hulda! Hulda fick Excellent i kvalitet. Hon vann sin klass, Unghundsklassen, och tilldelades Certifikatkvalitet som innebär att hon har kvalitet (enligt denne domare) att erhålla Certifikat, tre erhållna Cert för minst två olika domare gör hunden till Champion. Alla tikar i alla klasser som fått Ck (som det förkortas) tävlar om bästa tik. Hulda placerade sig inte i bästa tik.

Hulda och Susie i bästa tik

Huldas kritik för domaren Einar Paulsen:

Mellanstor 19 månader. Vackert feminint huvud. Mörka ögon. Korrekt bett. Prima hals och överlinje. Välmarkerat förbröst. Benstomme i harmoni med storleken. Bra volym i bröstkorgen. Lite öppen i pälsen. Välburen svans. Sunda fria rörelser från alla håll. Välvisad. Bra temperament.

Tusen tack för hjälpen Susie!!!      

Sedan var det dags för mig och Dina att äntra ringen som enda ekipage i Bruksklassen. Dina visade sig jätte fint och jag har av förklarliga skäl inga bilder. Dina fick kvalitetspris Very good och hennes kritik för domaren Einar Paulsen lyder:

4,5 år. En tik jag vill se mera av över det hela. Aning tunn i sitt nosparti. Korrekt stop. Mörka, lite runda ögon. Välansatta öron. Tillräcklig hals. Bra skuldra och överarm. Tillräckligt förbröst. Lite för mycket löst skinn. Gör att hon rullar mycket i rörelse. För flackt kors och för högt buren svans. Acceptabelt vinklad i knä/has. Hasen något hög. Välvisad. Bra temperament.

Domaren sa till mig efteråt att han framförallt tyckte att Dina var för liten, hade lite smal näsa och att det lösa skinnet gjorde att det rullade för mycket över ryggen när hon rörde sig, men att hon är en sund tik. Gillar det sunda!

Mycket nöjd med mina flickor i ringen så packade vi ihop allt och Dina drog ut alla våra grejer till bilen genom rejäl trängsel. Grejerna packades in och flickorna fick vara en stund i bilen medan vi snabbt kollade igenom allt som erbjöds på mässan och jag passade på att köpa lite fällar och madrasser för flickorna att ligga på.

Draggänget hade en egen monter och gjorde fina och uppskattade uppvisningar av vårt sennendrag både lördag och söndag! Tyvärr så missade jag uppvisningen.

Rasmontern för våra fyra Sennenraser vann pris för bästa monter!! Snyggt jobbat!!!

Efter mässan så följde jag med Agnes hem. Agnes bor i Uppsala och var med och hejade vid ringside också  

God pizza hemma hos Agnes med familj där vi även fick träffa deras lille Dalmatinervalp Aragorn. En charmig liten kille med mycket bus i!!

Sedan fortsatte jag och mina flickor till min goda vän Kajsa. Kajsa och jag umgicks dagligen med våra hundar när jag bodde i Stockholm. Jag hade Rossina och hon hade Hovawarten Peppe. Sedan flyttade jag till Medevi och Kajsa bor nu i Östhammar tillsammans med sin syster.

Nu har Kajsa en 9 månader gammal Flatcoated retriver, Roy. Söndag förmiddag gick vi en härlig frostig och solig promenad.

Kajsa och Roy

Hulda och Roy hade hur kul som helst och rejsade loss ordentligt

Dina

Hulda

Sedan blev det en lång resa hem efter en god soppa efter promenaden. Passade på att göra en snabbvisit hos Anne-Greth och Gösta som har Dinas syster Milla på vägen hem.

En härlig helg med många goda vänner!!

Tack alla!!

My perfect girl

  //Emelie

Idag har vi gått Skönnarboleden. Det var vårt lilla draggäng som hade bestämt träff för promenad. Östgötadraget som vi kallar oss består av fyra mattar och 8 berner. Sanna med bernergrabbarna kunde inte vara med idag tyvärr.

Susanne som gillar gamla bruksmiljöer hade läst om ett hus byggt av slaggsten. Detta hus ligger precis i början av Skönnarboleden inte långt hemifrån oss!!! Perfekt för mig att vi ses nära mig för en gångs skull!! De andra i vårt draggäng bor i Norrköpingskrokarna så för det mesta ses vi i Norrköping.

Och mot alla odds så var vädret bra också!! Efter flera veckors gråväder och regn så prickar vi in en dag utan ett moln på himlen!!

Vacker promenad, goda vänner och härliga bernerflickor som verkligen njöt av att rejsa loss i skogen och bada!! Kan det bli bättre!!???

Godisutdelning...

Hulda har inga skrupler....ändå så fick jag faktiskt lite beröm idag för att vi har kommit en bit på uppfostringens stig... Kul att andra märker det! Vi jobbar på det! Hulda är min största utmaning...ever... Hon är mest på allt....ever!

Var så härligt att få prata berner med likasinnade och se dessa underbara lyckliga berner tillsammans! Precis vad jag behövde idag!! Tack!!

Och mina kära vänner kan....deras bernerflickor sitter kvar och poserar så fint inför gruppfotograferingen...mina flickor är inte där....än...vi jobbar vidare...

Ing-Maries två flickor, Milla (6½ år) och Chili (9 månader) sitter fint.

Från vänster: Milla, Chili, Hulda, Skorpan och Ronja....Dina ville inte vara med på bild...

Dina framför huset byggt av slaggsten.

Tack för idag kära vänner!

  //Emelie

Avelsrådet från vår rasklubb, SShK, rekommenderar att vi uppfödare ska använda ett nytt gentest som verktyg i utvärderingen av våra avelsdjur. Företaget Antagene i Frankrike har under 10 år forskat fram detta gentest (SH pre-test) som mäter risken anlagsmässigt för Bernern att utveckla/nedärva Bernerns vanligaste cancerform; Histiocytärt sarkom. Forskningen har både fastslagit att ärftlighet är inblandat när det gäller HS och att anlagen även har samband med andra former av tumörsjukdomar. SH pre-testet är väl utvärderat efter konstens alla regler när det gäller att få det vetenskapligt belagt. Det finns en hel uppsjö med gentester på marknaden för oss uppfödare, men långt ifrån alla har den höga prestanda som detta SH pre-test. Tumörsjukdomar är den största orsaken till Bernerns extremt låga medellivslängd.

Läs mer om detta SH pre-test och om du är medlem i SShK är du välkommen med dina synpunkter till vårt avelsråds ordförande Berndt Klingeborn, mailadress finns i dokumentet: Information om SH pre-test på valplistan.

Jag känner att det är angeläget att vi kommer igång med att testa våra avelsdjur inför parning. Rekommendationerna är att INTE utesluta någon ur avel, men att inte kombinera högrisk med annan högrisk. Riskgraderna indelas i A=lågrisk, B=medelrisk och C=högrisk. Det är mycket att väga in när vi kombinerar och det är väldigt viktigt att vi värnar om den genetiska variationen också. Alla våra berner bär anlag för att utveckla/nedärva Histiocytärt sarkom - men olika mycket. Med detta test har vi möjlighet att få kännedom om hur mycket anlag just min tilltänkta avleshund har och jag har då möjlighet att undvika en kombination mellan två högriskhundar, vilket är helt omöjligt utan att testa. Oavsett om vi testar våra Berner eller ej så bär de anlag...

En god vän till mig som också har SH pre-testat sin Berner tyckte att jag skulle starta en grupp på Facebook för oss som har SH pre-testat våra Berner hos företaget Antagene i Frankrike. Dels för att komma i kontakt med andra som har SH pre-testade Berner och dels för att diskutera hur vi ska använda detta test för optimalt resultat. Målet är ju att förbättra hälsan och öka livslängden för våra Berner. Det är inte helt lätt och många frågor kommer upp kring detta. Denna grupp är för oss som har passerat stadiet OM eller NÄR vi ska börja testa.

Gruppen är sluten och har funnits i en vecka. Vi är nu 17 medlemmar från 5 olika länder!!! Bland annat så är ordföranden från den Franska Bernerklubben med. Hon är en stor förespråkare av detta test och för ett register som än så länge inte är officiellt över SH pre-testade Berner. Vi har kompletterat detta register med våra SH pre-testade också. Tidigare hade hon bara franska testade Berner med i regsistret.

Jag har fått veta att hon känner flera C-testade hundar som är över 9 år... Hon känner även till flera Berner som är 12 år...A-testade. Så visst finns det äldre Berner. Detta test hjälper oss att kartlägga var de genetiska förutsättningarna för kloka kombinationer finns INNAN vi parar, så att fler Berner kan bli gamla Berner i framtiden!!!

//Emelie

Igår var det säsongens sista Arbetsprov...sista chansen för i år för mig och Dina att köra godkänt Arbetsprov II. Jag ville så gärna lämna tvåans moment. Dina och jag har kommit igång med träningen ordentligt nu mot slutet. Dina är en väldigt lättlärd hund. Hon är faktiskt mycket lättare att träna med än Tyra var.

Den här dragsäsongen har varit en riktig bergochdalbana. En sådan lycka när Tyra och jag lyckades....endast med några få ynka poäng passera över godkänd-strecket i Arbetsprov III två gånger i rad i början av maj och därmed lyckades vi erhålla Arbetsprovchampiontiteln!!

Sedan blev det en tuff sommar i cancerns tecken. Tyras tumör i urinblåsan återkom och hann sprida sig med metastaser till lungorna vilket omöjliggjorde en operation. Vi fick en sista sommar...

Samtidigt så har Bernern fått ett efterlängtat avelsverktyg för att kunna bekämpa Bernerns absolut största (men långt ifrån enda) anledning till att vi förlorar alldeles för många Berner i allt för unga år. Äntligen efter 10 års forskning så kan man erbjuda berneruppfödare och täckhundsägare i Europa ett tillförlitligt risktest för att nedärva/utveckla Bernerns vanligaste cancerform, histiocytärt sarkom!!! Vårt avelsråd i svenska sennenhundklubben uppmanar oss uppfödare att använda oss av företaget Antagene i Frankrikes SH pre-test i vår avelsplanering. Läs mer på SShK:s hemsida.

Jag har längtat efter detta avelsverktyg. Det var dock tufft att få svaret på Dina och Heros SH pre-test i somras. Både Dina och Hero ligger i högriskgrupp för att utveckla/nedärva histiocytärt sarkom. Även risken att få andra tumörsjukdomar är högre för en Berner som ligger i högriskgruppen. Risken att Dina och Hero kommer att dö allt för unga i cancer är överhängande....även om vi givetvis hoppas att dom ska passera nålsögat och bli gamla Berner, chansen finns...

Tyras död i cancer 7 år gammal och dessa besked har tyngt mig mycket...

Men det är så viktigt att leva och njuta av livet nu...vi vet inget om morgondagen. Den utmaningen får jag tillfälle att träna på!

Jag har gaskat upp mig och tagit tag i träningen med Dina på allvar. Hon lär sig snabbt och jag känner att vi nu har tränat färdigt på tvåans moment och jag vill ta tag i treans moment inför nästa säsong!!

Så döm om min lycka och lättnad när Dina körde ett så fint Arbetsprov II igår, trots en blöt bana och en märkbart spänd matte!!! Ibland har man tur också!!!

Vädret hade vi inte tur med...REGN REGN REGN...men för att det inte var någon som startade i klass I så körde vi tidigt, som nummer 2, och regnet tilltog under dagen, så de som tävlade i III:an hade ännu sämre förhållanden. Så på sätt och vis så hade vi lite tur med vädret ändå!!

Dinas farmor Humlan är Sveriges första Arbetsprovchampion och hon och hennes matte Marianne har varit en stor inspirationskälla till att jag började med draget på allvar!! Jag trodde verkligen ALDRIG att jag och Tyra ens skulle klara Arbetsprov I när jag på vår RAS-konferens 2010 hörde på när Marianne och Bengt föredrog och visade bilder på hur momenten i Arbetsproven gick till. Efter denna konferens skaffade jag utrustning och kopplade för skakelhjulen på Tyra och....ja jag är OMÅTTLIGT stolt över min och Tyras resa inom draget som jag nu fortsätter med Dina och även Hulda har inlett sin träning...

Humlan har hunnit fylla 11 år, men hon blir fortfarande alldeles lycklig när Marianne plockar fram dragselen. Och glädjen går inte att ta miste på när Humlan i ösregn fick på sig dragutrustningen igår!!

Sveriges första Arbetsprovchampion still going strong 11 år gammal...

Bernerkärlek

//Emelie

Igår var det dags för Heffisarna att mentalbeskrivas. Hulda är precis före löp vilket jag av erfarenhet vet är den känsligaste hormonella perioden för en ungtik. Men MH ska ju göras mellan 12-18 månader om det ska komma in i rullorna och det vill jag. Jag har MH på Heffisarnas alla anmödrar. G-kullen som Heffisarnas mamma Dina är ur är beskriven hela kullen.

Catrin som har Fina Rossinas Grace Kelly har även en norsk bernertik, Apoletanos Alana "Wilma" som är jämngammal med Heffisarna. Hon och Wilma var där och beskrev Wilma. Wilma genomförde ett bra MH med 1:a på skott!! GRATTIS!! Catrin filmade även några sekvenser från Huldas MH, väldigt tacksamt!! Jag gick med både Hero och Hulda eftersom att Heros matte inte kunde vara med pga dop av deras minsting Wilhelm. Tyvärr har jag bara film från Huldas MH då Catrin inte gick med på Heros. Jag har inte fått protokollen än, men tror att jag minns rätt vad beskrivaren sa på genomgången, med viss reservation för att jag minns lite fel på följande blogg alltså!

Första momentet är hälsning, samarbete och hantering. Både Hero och Hulda hälsade glatt. Båda tyckte att det var ok att gå iväg med testledaren en bit men var neutrala. Hero lät sig kännas och klämmas på, men han blir lite åmig vilket kan tyda på att han låter sig klämmas på, men att han avleder lite med åmighet, vilket beskrivaren tolkade hans åmighet som, jag håller med. Han fick därmed en 3:a på hantering, vilket betyder att han låter sig hanteras men är neutral. Hero kampade med testledaren. När Hulda skulle bli hanterad så gick hon undan. Hon ville inte bli hanterad denna dag. En 1:a på hantering alltså, vilket är lite tråkigt att få i protokollet, men så var det denna dag och jag känner mig säker på (har några generationers erfarenhet) att i annan hormonell fas och med åldern så kommer detta inte att vara ett problem. Hon var även helt ointresserad av lek och kamp med testledaren.

Nästa moment är jakt av kanin....nejdå ingen riktig kanin, men en trasa som går sicksack. Inte ett särskilt viktigt moment anser jag, så därför ingen film. Både Hero och Hulda gjorde som jag trodde, sprang lite halvengagerade efter och nosade på trasan. Sådär intressant alltså.

Sedan kommer ett moment som heter "Aktivitet". Siffrorna anger intensiteten av det momentet beskriver. Under detta moment står föraren stilla passivt i 3 minuter med hunden i koppel och man ser hundens förmåga alternativt oförmåga att koppla av. Hero var ganska rastlös vilket gav honom en 4:a av 5. Han gick omkring och nosade. Här visade Hulda en positiv egenskap. Hon kan koppla av!! Det var faktiskt lite överraskande för matte. Hulda satte sig ganska snart och satt där hon satt i 3 minuter samtidigt som hon var uppmärksam på ljud som skällande hundar och annat som hördes på avstånd, en 2:a. Ingen film här heller....av förklarliga skäl....inte särskilt spännande att se.

Avståndslek heter nästa moment. Här är det en figurant iklädd skynke som beter sig lite konstigt på avstånd och inbjuder till lek med trasa. Hero sprang fram första gången men bara för att kolla vad det var för en figur som verkade lite småmärklig tyckte han och sprang sen tillbaka till mig. När figuren varit passiv efter första lekinviten så började den tjoa och ropa att Hero skulle komma...ok då....figuren vill ju uppenbarligen leka, så då gör jag det, tänkte Hero som kampade med figuren andra gången. Hulda tyckte att figuren var konstig och lite otäck. Hon sprang en bit men vågade inte ända fram. Men hälsade glatt när hon upptäckte att det var en helt vanlig människa....dessutom av kvinnligt kön vilket funkar bättre för Hulda sådana här perioder.

Så kom vi till ett intressant moment. "Överraskning". En overall fälls upp framför hund och förare. Inte helt ovanligt att berner blir skitskraja och inte kan avreagera efter detta moment så att MH:t måste avbrytas. Hero visade sig totalt orädd för overallen. Alltså en 1:a på rädsla och kvarstående rädsla. Han var lika ointresserad av den vilket gav honom en 1:a i nyfikenhet också. Har nog aldrig upplevt en berner som är så totalt oberörd av att en overall fälls upp framför nosen!! Hulda blev lite räddare men då tog också nyfikenheten över mer så hon tog kontakt själv när jag gått halva avståndet till overallen. Hon laddade ur totalt och hade sedan inga kvarstående rädslor vid passagerna. Hulda och jag på filmen.

Efter overallen så kom skramlet. Hero blev inte särskilt rädd för skramlet heller och saknade därmed även nyfikenhet. Som beskrivaren säger i filmen så kommer nyfikenheten med rädslan....i bästa fall... Det gör inget om hunden blir rädd, men det är viktigt att den avreagerar och då är det bra om hunden är nyfiken så att nyfikenheten tar över och hunden undersöker det som den blir rädd för. Hulda blir lite rädd men är också så nyfiken så att hon direkt går fram och ser vad som låter. Jag lät henne nog inte undersöka färdigt så liiiite kvarstående rädsla sågs vid passagerna. Hulda behöver tiiiiid nu när hon har nerverna utanpå.

Näst sist kommer spökena!!! Då tyckte tom Hero att det var lite otäckt. Men han stod kvar och hade full koll på spökena som närmade sig och han försökte skrämma iväg dom. Han hälsade på spökena när jag tagit av deras huvudbonader och lockade på honom. På detta moment gjorde Hulda precis som mormor Tyra gjorde på sitt MH. Hon blev skiträdd!!! Man ser på filmen hur hon reser den lilla ragg hon har på kroppen och sen springer till skogs!

Därifrån hade hon full koll på spökena...

Efter spökmomentet så försöker man leka med hunden igen. Hero var trött och orkade inte med sådana övningar. Hulda var riktigt trött och ville givetvis inte leka nu heller.

Sedan kommer skott. Fyra skott avlossas. Två medan hunden är i aktivitet och två när hunden sitter passiv. Hero var helt oberörd av skotten och fick en 1:a. Hulda är också helt skottfast. Man ser hur trött hon är efter genomgånget MH och dessutom efter de läskiga spökena, men ändå har hon lyckats avreagera istället för att bygga på rädslor och får en 1:a på skotten!

Och när hela MH:t är över så har även Hulda byggt ett förtroende för testledaren Ulf.... Som sagt...hon behöver tiiiid när hon är i den här spattiga hormonella fasen....väldigt typiskt unga bernertikar enligt min erfarenhet.

Tusen tack Catrin för att du filmade!! Du filmade preciiiis det jag ville!! Tusen tack Ulf och MH-gänget i Karlskoga för ert arbete!! Det är mycket arbete både inför och under mentalbeskrivningar som görs mer eller mindre ideellt!! Trevlig och bra beskrivare var det också, har tyvärr inte kvar namnet i huvudet.

  //Emelie

Igår la SShK:s avelsråd in viktig information om SH pre-testet på hemsidan (SH är förkortning av det franska namnet på sjukdomen, Sarcome hisiocytaire, då testet har utvecklats i Frankrike)

Avelsrådet föreslår att det ska föras in på valplistan på SShK:s hemsida om föräldradjuren till de kommande valparna är SH pre-testade. Avelsrådet vill att alla medlemmar i klubben engagerar sig i detta förslag och tycker till, då detta SH pre-test sannolikt är det absolut viktigaste verktyget i avelsarbetet för en friskare Berner!!!

Läs mer på SShK:s hemsida

Dina

Dina och Rickard plockar blåbär

Vi besökte Dinas pappa Lacoste

Gick på en underbar promenad

Vi måste arbeta tillsammans för en friskare Berner!!

//Emelie