Jag ägnar mycket tid just nu till att kika runt på vad det finns för hanar jag tror skulle kunna passa ihop med mina flickor. Som ni vet så tajmade jag ju parningen med Kliff uppe i Sundsvall dåligt med Tyra. Men jag och Tyra fick ju möjlighet att lära känna Kliff riktigt bra....och Kliff har även en utomordentligt trevlig matte som jag fick tillfälle att prata med en hel del.

Lite roligt med facebook. Jag har lärt känna flera för mig, nya och trevliga bernermänniskor, oberoende av var dom bor, via fejjan!!

Camilla (som Kliffs matte heter) lärde jag känna när jag hade problem med Dinas (annars så perfekt fungerande) mage när hon bara var ca 5 månader. När det gått några veckor utan att alla åtgärder som brukar hjälpa fungerade, så började jag misstänka att där var någon bakomliggande orsak som krävde medicinsk hjälp. Eftersom att man inte bara ska trycka i hundar avmaskningsmedel utan att kolla upp om och vilken sorts mask där finns, så gav jag bara Dina ett homeopatiskt medel mot mask (homeopatiska medel är helt biverkningsfria). Döm om min förvåning när jag såg små cm-korta maskar i Dinas slemmiga avföring.... Jag tittade och tittade och googlade och kunde inte annat än tolka dessa små maskar till att vara hakmask.

Jag fick då över facebook veta att det fanns en del berner som drabbats av en giardiaparasit som valpar. Denna parasit kom "som ett brev på posten" i samband med hakmask...jag började lägga ihop ett och ett... Camillas Kliff var infekterad av giardiaparasit som valp. Den är inte så lätt att bli av med, då den finns som naturlig del lite här och där i naturen. Och valpar har inte utvecklat en immunitet som friska vuxna hundar har mot parasiter. Så valpar kan alltså mycket lättare bli infekterade. Kliff fick sin parasit diagnostiserad med hjälp av avföringsprov inskickat till SLU för analys. Det är en ganska otrevlig antibiotika med en ganska hög biverkningsrisk, som man behandlar angrepp av denna parasit med. Problemet med att behandla med antibiotika över huvud taget, är just att när man tar ut behandlingen så är immunförsvaret ganska så utslaget, så risk för återinfektion är ganska hög innan hundens eget immunförsvar hunnit byggas upp...för Kliff blev det något återfall trots lång behandlingstid. Men till sist blev han av med parasiten helt.

Jag tog iallafall kontakt med Camilla och frågade henne hur Kliffs symtombild såg ut. När hon beskrev hur han hade haft det så kunde hon lika gärna ha beskrivit Dinas symtombild!! "Problemet" var att Dinas avföring visade negativt när vi skickade in för analys...där fanns inga parasiter.... Min veterinär skrev därför inte heller ut något antibiotika....jag var vid denna tid ganska förtvivlad, då Dinas bajsproblem huvudsakligen pågick nattetid och vad jag än gjorde så hjälpte INGENTING. Så jag var ganska desperat efter hjälp...men "min" veterinär var hårdnackad och idag är jag tacksam mot honom för det. På veterinärens inrådan så satte jag (växande) Dina på knapp diet bestående av ris och torsk i flera veckor. Jag behandlade henne även med homeopatiska maskmedel och skolade sedan in henne långsamt på färskfoder (Nordics special+ som jag gav Doris). Dina blev bra utan medicin vilket givetvis är mycket bättre!! Sedan dess har hon inte haft en endaste dålig-magedag, eller natt heller för den delen. Och det andra goda med denna historia var ju just att jag på köpet lärde känna Camilla lite bättre!!

Ja nu kom jag visst in på ett sidospår.... Min plan är att para Tyra när hon kommer i löp i höst och förhoppningsvis få en andra och därmed sista kull på henne. Sedan är planen att para Dina och förhoppningsvis få en första kull på henne till våren 2013....

Och det är många parametrar att väga in när man letar hane. Mina flickors eventuella hälsomässiga och exteriöra svagheter ska vägas upp och deras vad jag tror styrkor får väga upp hanens eventuella svagheter. Och det är sannerligen inte lätt att veta vad som ska vägas hit eller dit eller kanske överraskande poppar upp i en kombination. För det är en sak att hunden är frisk...vad hunden eventuellt bär för sjuka anlag som riskerar att möta min friska hunds sjuka anlag är mer eller mindre omöjligt att förutse...

Kunskap...kunskap...

Nu har jag beslutat att inte para om Tyra med Kliff. Inte för att jag tror att han är ett sämre val nu än jag trodde innan, utan för att jag (tack vare facebook) kommit i kontakt med en utländsk uppfödare som jag fått förtroende för, och som har fött upp en kull som hunnit bli 6 år och som verkar intressant både hälsomässigt och exteriört. Kliff är trots allt inte ens 3 år fyllda så kanske (om Camilla vill) så kan han bli aktuell i framtiden...dock inte ihop med Tyra som jag EGENTLIGEN tycker matchar Kliff så bra...men men...man kan inte få allt...

Då jag tror på att försöka hitta så obesläktade kombinationer som möjligt så är denne utländske hane intressant, då hans stamtavla inte innehåller de hundarna som är vanliga i våra svenska stamtavlor. Det finns några hundar som finns näääästan överallt i våra svenska stamtavlor som jag önskar att undvika just därför...inte för att dom behöver vara dåliga utan för att jag vill undvika att fördubbla dom i framtiden....ALLA hundar fördubblade tror jag innebär en ganska hög ohälsosam risk...

Däremot tror jag inte låg inavel är en lösning i sig....det ska ju kombineras med kunskap. För sjuka anlag finns hos alla våra berner över hela världen, hur frisk individen än är. Och dessvärre tror jag de svaga generna är väldigt likartade hur obesläktade våra berner än är... Och dessutom så tror jag inte gräset är grönare på andra sidan staketet heller....men nu känner jag att jag har fått förtroende för en uppfödare som har erfarenhet av sin linje i flera generationer, vilket jag också börjar få av min linje....har ju fått både goda och dåliga erfarenheter som jag försöker dra lärdom av. Så nu känns det som det bästa alternativet för mig.

Men än så länge tänker jag inte avslöja vilken hane jag nu planerar att åka med Tyra till. För jag har även erfarenhet av att saker och ting kan förändras. Jag hoppas dock att mina planer kommer att gå i lås.

Vi får se??

På söndag ska iallafall både Tyra och Dina på utställning i Köping!! Den planen känner jag mig ganska säker på att den går i lås.... Båda flickorna är pigga och krya. Dina börjar mer och mer komma in i fällningen och hennes päls börjar både lossna och skifta lite mer i brunt än vad som är önskvärt...samtidigt så har hon hållit fin pälskvalité väldigt länge då hon (om än inte fullpälsad) visades i Sala i mitten av mars och fortfarande har pälsen kvar! Tyra är fortfarande i toppkondition pälsmässigt och jag kommer att vara en stolt matte och uppfödare som har kvalificerat Tyra att visas i bruksklassen!!! Min fina AP-Tyra!!!

Allt gott!!!//Emelie