Vädret idag har varit lika härligt som igår. Och höstsolen bland höstfärgerna manar till fotografering av våra vackra berner...

Jag har mycket tankar och funderingar kring hunderiet...men känns lite drygt att skriva ner ALLT! Inte minst för er som läser min blogg.

Ni fick lite tips om selar i förra inlägget. Men nu får ni bara lite ögongodis. Även om jag inte fick till någon sån där riktigt bra höstljusbild idag.

Tyra

    Dina

      Och så fick jag en så fin bild skickad till mig på en favoritberner. Jag hoppas verkligen att det kommer bli valpar mellan Gazton och en tik från mig nån gång i framtiden. Det är ju inte hur mycket tid som helst att vinka på, då Gazton fyller 8 år i januari. Men Gazton är som en unghane vars  favoritsysselsättning är att hoppa...staket är till för att hoppa över är Gaztons...och faktiskt även Tyras motto. Planen var egentligen att para Tyra med Gazton detta löp eftersom att Malva gick tom (troligen pga för sen parning...Gazton har dugliga simmare, det har vi kollat)...men så bestämde jag att avstå att para Tyra. Och för säkerhets skull (från Tyras sida...) så fick hon lite men dock hosta som varade precis över höglöpet...

Vi får se vad som är meningen i framtiden...???

Gazton

Allt gott!//Emelie

Tack för din kommentar till mitt förra inlägg! Nu fick jag en idé till bloggämne!

Jag har köpt nya selar till mina flickor.

          Isabelle frågade om mina drar mindre med selarna jag köpt. Svaret är nej. Selarna jag köpt har däremot en perfekt passform. Är lätta att sätta på och har ett bra knäppe. Och sele är så mycket bättre anatomiskt för hunden om den skulle dra eller rycka i kopplet.

Mina flickor drar inte direkt när vi går men dom kan däremot titta på varandra och göra ett plötsligt ryck...något som lönat sig några gånger...MEN jag har faktiskt lite bättre styrka och kontroll när dom har selar jämfört med halsband och har stoppat dom flera gånger också...men det gäller att jag är beredd då...

Det finns däremot selar som jag vet är super om din hund antingen drar mycket eller ibland blir extremivrig och då drar och rycker som en tok. Catrin har köpt en sådan sele till Kelly (Fina Rossinas Grace Kelly). Dom finns i lite olika utformning. Dels med samma utformning som mina har som kallas Y-sele. Vilket är en utformning som jag personligen rekommenderar då det blir en bättre stabilitet i dom selarna. Kelly har den vanliga utformningen på sin sele.

    Grejen med dessa "antidrag"-selar är att man fäster kopplet i en ring mitt på bogen. Kelly kan bli tokivrig ibland och då drar och kastar hon sig som en tok i kopplet. Catrin höll bara emot men Kelly triggades nästan till hysteri av halsbandet, även om inte Catrin hade stryphalsband (som jag å det bestämdaste helt avråder ifrån). Sele är så mycket bättre avlastningsmässigt och när kopplet fästs på bogen så mister hunden helt sin kraft och resultatet är att hunden slutar försöka dra direkt.

Dina framförallt kan kasta sig framåt...bla om hon sitter fastbunden någonstans och jag kommer emot för att koppla loss henne. När hon kastar sig framåt i kopplet blir det ett väldigt hårt och obehagligt ryck i hals och nacke när hon hade halsband. Detta var en stark orsak att jag ville ha selar istället för halsband till mina hundar. Selen är anatomiskt och avlastningsmässigt så mycket bättre för hunden och samtidigt så får jag bättre kontroll även om jag inte har en antidragsele.

Men om du har en hund som drar och rycker mycket i kopplet och du vill ha en ultimat och för hunden skonsam kontroll på hunden så ska du skaffa en sele med ring frampå bogen.

Så jag slår ett slag för sele i denna blogg! Och mina flickors selar har jag köpt över nätet här och det är sk Y-selar av märket Hurta.

Allt gott!//Emelie

Lider av bloggtorka...

Allt bra med flickorna.

Dina i solen idag...

    Några bilder jag tog för ett tag sen som jag inte lagt in här förut.

Tyra

    Dina

Det som hägrar närmast på hundfronten är mentalbeskrivning för G-kullen söndagen den 16 oktober....såååå roligt det ska bli!

Allt gott kära vänner!//Emelie

Har väl inget speciellt av intresse att blogga om egentligen. Några bilder från idag...

En älg som Stefan gjorde när han sågade på Brunneby musteri i helgen...inte riktigt färdig än...

  En blommande lupin vid vägkanten...

  Tyra i motljus här ovanför

  Dina

    Rickard äter piggelin efter dagis

  Allt gott!//Emelie

Idag begav jag och Dina oss av till Vikbolandet utanför Norrköping. Vi hälsade på hos en "kennelkollega". Närmare bestämt hos Lena Rydgren som också föder upp berner under kennelnamnet Genein´s kennel.

Vår kära bernerkompis Susanne var också med med sina fina flickor Quila och Ronja.

Det var sammanlagt sju berner och tre mattar med varsin kamera i högsta hugg som gick ut på fältet (alltså det var mattarna som hade kameran i högsta hugg...)!

Berner måste vara världens vackraste och bildskönaste ras... ALLA bernerägare är totalt fotogalna...inklusive mig... Hur mycket bilder finns det inte på dessa vackra hundar på facebook!? Och tröttnar man på att se dom??? Nej, inte jag iallafall! Här ser ni Susanne in action. Prinsessan Quila på dinosaurieägget med sitt hov...

  Susanne med sitt hov.

  Jag hade en liten baktanke med dagens besök. Jag ville spana in en hane från Lenas första kull. Hans stamtavla är intressant, inte minst för att där finns en hel del äldre hundar. Dessutom är hans stamtavla så obesläktad som den kan bli med mina flickors stamtavla... Men sen är det en hel del annat som också ska passa ihop... Han bor i Uppsala i vanliga fall, men var "hemma" på besök idag. Jag hade ju bara Dina med mig idag. Och om du frågade Aragon så tyckte han att han passade utmärkt ihop med Dina... Där Dina var, var också Aragon för det mesta. Dina tv med Aragon till höger om sig. Alice bakom och Irma längst till höger.

  Dina med Aragon i rumpan. Alice skymtar också.

  Sen är det alltid intressant att utbyta lite tankar och kunskap, inte minst när man föder upp samma ras.

Blev några bilder på Aragon. En lugn och trevlig hane. Lena hade överlag väldigt trevliga hundar....men dom var väl mer eller mindre lugna... Alltid lika roligt att träffa berner som passerat 10 år...tyvärr allt för ovanligt. Aragons mamma Indra 10+ hänger fortfarande me!

Aragon

              Vi försökte oss på gruppfotografering. Dina och Lenas yngsta, Irma 9 månader, har nosarna envist i backen.

  Jag tjoar till...alla...utom Dina och Irma tittar upp på mig för en kort sekund innan...

  Från vänster: Indra (10+ år), Ronja (3 år), Quila (5½ år), Alice (1 år och 3 mån), Irma (9 mån) Dina (1 år och 5 mån) och Aragon som är 3½ år.

...dom reser sig och springer iväg! Jag ville ju bara få upp Dinas och Irmas näsor från backen! Fast Dina (som inte går på såna trick...längre) ligger ensam kvar! Synd att det inte var platsliggning på en lydnadstävling!

  Alice en glad bernertjej med fart i!

  Alice i mitten, Aragon till vänster och Dina till höger.

    Katten Doris som bor med Aragon i Uppsala tittar förskräckt ner från Lenas axel på alla berner. En per hushåll är fullt tillräckligt, tycks hon tänka!

  Appropå fotogalna bernerägare.... Spana in dessa coola grabbar!

  Lotta som har bernerkillarna Imexx och Gazton tyckte att dom behövde solglasögon idag! Och Gazton misstyckte inte! Han poserade villigt länge och väl med glasögonen på...han gjorde inte en ansats att försöka ta av sig dom! Gazton som fyller 8 år och därmed veteran i januari.

  Lotta skickade dessa underbara bilder till mig...var tvungen att lägga in dom här för att visa er!

Tack för trevlig samvaro idag Lena och Susanne! Och smarrigt fika fick vi också! Tack Lena för det!

Allt gott!//Emelie

Idag har jag gått långa rundan med flickorna. Strålande höstdag har vi haft så kameran fick följa med förstås.

Tyra hittade ett älgben...intressant tyckte Dina...

  Men det var Tyras ben. Dina la sig bredvid Tyra...Tyra bestämmer fortfarande över benet...

  Men va nu!? tänker Dina. Tyra går därifrån.

  Här ligger jag med ett älgben!

  Mitt älgben...

  Intresset för benet svalnade ganska snabbt, men det är alltid lika roligt att studera hundar.

Dina i solen

  Tyra med solen i ansiktet

          Dina...

        När vi kom hem så kopplade jag för vagnen på Tyra och tränade ett kort pass. Tror hon börjar förstå ordet framåt bättre nu. Tänk om jag kunde ta såna här korta pass lite ofta nu ett tag... Kan nog även skriva att Tyras hosta är helt borta nu.

Efter den korta dragträningen så fixade jag lite med Dinas tassar och öron...lite vardagsfiff. Och efter det så har det blivit tvätt av båda flickorna. Dom har löpt färdigt nu. Och den nya biabädden ska invigas tänkte jag. Dina brukar noppa av biabädden om vi tex som i morse tar sovmorgon till klockan 8 innan det blir frukost...vill helst INTE att hon gör det med den nya...

Imorgon ska Dina och jag hälsa på lite bernerkompisar. Det är en hane med i gänget så Tyra får stanna hemma...även om jag tror det är över för Tyras del, så är hon onödigt nära höglöp.

Allt gott!//Emelie

...var Dina dålig i magen...fy vilken körare det var. Länge höll hon på att skita knäck i spiraler...på nätterna. Suck. Jag har aldrig varit med om maken. Jag har varit med om valpar med känsliga magar men dit hörde INTE Dina...nej detta var nåt annat. Och även om inte proverna visade det, så kan jag sätta vad som helst på att hon hade en reaktion på giardiaparasit.

Men två veckor med ris och torsk, och sen långsam invänjning med färskfodret Nordics i kombination med homeopatmedel mot parasiter fick efter flera veckor Dinas mage på rätt köl. Och där har den varit sen dess. Nu äter hon och Tyra en blandning av färskfodret Nordics och torrfodret Alg Gutten. För som jag skrev; Dinas mage har både före (vad jag tror) parasitangreppet och efter, varit hur bra som helst. Och vad glad jag är att jag lyckades reda ut magbesvären, vad orsaken än var, helt utan någon form av medicin. För homeopatmedel verkar ju energetiskt och triggar på så vis kroppens eget immunförsvar. Men vad jag tiggde om det penicillinet man behandlar giardiaparasiten med...men veterinären var hårdnackad...här skrevs inget penicillin ut....ris och torsk i minst två veckor först. Jag gav däremot på veterinärens inrådan Dina avmaskningsmedel, både banminth och axilur...men Dina mådde så dåligt av dessa, så jag var tvungen att avbryta behandlingen. Idag är jag väldigt tacksam att jag inte lyckades övertala honom att skriva ut penicillinet. Han har dock ingen tilltro till homeopatmedel...men det spelar ju ingen roll. Jag har sett det jag har sett och det räcker för mig.

Är ju samma med Dinas knöl på insidan av låret. Den växte en del först men så trillade den av. Där är faktiskt fortfarande en liten knöl kvar men den håller sig konstant liten och Dina har inga problem med den, så jag låter den hållas. Det kan ju ta flera månader för ett histiocytom att försvinna, så än så länge avvaktar jag och ser om det eventuellt försvinner helt.

När jag ser bilder på Dina när hon var 4-5 månader och hade magbesvär så ser hon så mager och eländig ut även om hon egentligen mådde bra hela tiden. Men det är verkligen inge kul när en växande valp skiter knäck i spiraler vecka ut och vecka in...och dessutom förla hon i princip allt skitande till nätterna...

Dina börjar nu få tillbaka sin päls mer och mer. Men hon såg allt bra eländig ut i somras med...pälslösare hund får man leta efter! Som hon fällde ur! Hon har nu fin tjock päls men jag vet att den kommer bli betydligt längre innan den är färdig. Dina har mycket päls och den är inte alls så lockig som Tyras.

Dina

                        Och så är det Tyras hosta... Jag har faktiskt inte pratat med veterinären då jag tycker att hostan...som hela tiden varit väldigt lindrig...blivit bättre. Dina hostar inte. Idag har Tyra harklat sig en gång. Igår var det nog också en gång. Jag har pratat med ägarna till dom få hundar vi träffat och INGEN har hosta. Detta har ju gjort att jag varit orolig. Nu lurar jag faktiskt lite på noskvalster...ska ringa och prata med veterinären imorgon och fråga lite... Jag har tempat henne två gånger och hon har ingen feber, äter och är pigg som vanligt.

Tyra

  Dina och Tyra efter prommisen idag!

  Allt gott!//Emelie

Nej jag är betydligt mer förtjust i att stå bakom kameran. Men på konstnärens begäran så har jag nu bett min man att stå bakom kameran och fotografera mig med jackan på. Givetvis skulle mina bernerflickor Tyra och Dina också vara med på bilden... Ja det blev lite styr innan alla var på plats...och så skulle alla se hyfsat bra ut....samtidigt. Mina flickor älskar äpplen så ett äpple fick bli dressyrgodis...

            Och så baksidan...samma äpple... (ligger MASSOR överallt på gården men ibland är dom inte så smarta...)

      Men vilka fina flickor...synd med den där rumpan i mitten...men jackan är fin!   Dina med rumpa...och jacka.

  Tyra med stiff matte

  Sådärja nu ler matte...men vad gör Tyra då??

Är ni nyfikna på broderiet så är det Bettan som gjort det! Jag är så nöjd, tack!

Allt gott!//Emelie