...gjorde vi även i år tillsammans med Lars, Marie och deras Zero (Fina Rossinas Fine Faust). Har blivit en tradition  , blev andra året vi firade sista promenaden på året tillsammans!

Marie och Lars har varit en stor hjälp flera gånger under det gångna året och även tidigare då dom tagit hand om mina flickor när vi behövt hundvakt! Ni förstår säkert hur värdefull denna hjälp är för oss! Inte minst för att flickorna STORTRIVS hos er! TACK!

Fantastisk skön promenad fick vi med sol och lagom temperatur och massor med snö. Hundarna trivdes och några bilder blev det av skiftande kvalité.

Alla fyra hundarna

Zero, Dina och Tyra

Doris fick ta sig en sväng idag...säg inget till husse! Snöig när hon kommer tillbaka

Zero och Doris har samma mamma. Zero är ingen äventyrare, han är som en berner ska va...där vi är!

Tyra som är hormonell till bristningsgränsen försökte sig på några våldtäktsförsök. Dina hänger alltid me fast fattar inget!

Zero och Tyra längst fram. Dina och Lars där bak.

Zero och sen Tyra

Tyra

Doris

Dina

Efter promenaden blev det gruppfotografering

Zero 

Doris, Dina, Tyra, Zero

Kaffe innan hemfärd. Zero i knät på husse Lars

Zero

GOTT NYTT ÅR  //Emelie 

Tänkte försöka mig på en liten årskrönika. Det är inte så lätt att hinna med längre inlägg nuförtiden men jag gör ett försök.

2009 slutade med att jag förlorade min lilla krut-Fjollan. Jag hade även innan dess trott att Doris sista dagar var komna. Så ingången på 2010 var lite sorgesam.

Iallafall så planerade jag att para Tyra våren 2010. Efter noga undersökningar och överväganden så bestämde jag mig för att Askimsvikens Lacoste nog skulle passa fint som pappa till Tyras första kull. Tyra visade sig vara sin mors dotter. Allt från parning till valpning och även att ta hand om sina små gjorde hon med glans. Dessvärre visade det sig att Tyras förstfödde hade ett medfött hjärtfel som inte diagnostiserades förrän han var 7 veckor. Så sorgligt att behöva låta en 7-veckorsvalp få somna för gott. Även Tyra sörjde men återhämtade sig snabbt.

Med facit i hand så märkte jag tidigt att allt inte var som det skulle med förste valpen. Tyra skrek när hon födde honom, även Tyras mor Fjollan skrek när hon födde, men detta skrik var annorlunda och Tyra tog inte till sig valpen direkt vilket jag aldrig varit med om. Och han hade svårt att börja dia när vi la till honom. Stor skillnad mot valp nummer två (som sedan blev min Dina) och de övriga. Efter några dagar såg jag med blotta ögat att alla valpar utom en hade vuxit mycket mer. Men 1:an hängde med, ökade i vikt om än långsamt... men som sagt; med facit i hand hade han inte behövt bli 7 veckor och borttingad...

Det är alltid mycket smärtsammare när en ung individ måste sluta sina dagar. Två stycken ur F-kullen har fått lämna sina ägare detta året endast drygt 3 år gamla. Fine Fabian och Fine Franz "Loke". Mina varmaste tankar till deras familjer. Från min första kull fick "Rally-Sally" "Salsa" Fina Rossinas Barbarina nästan 10 år flytta till de saligas ängder, tack världens bästa matte Anki för allt du givit Salsa. Och mitt hjärta gråter med Catrin som var tvungen att säga farväl till Disney af Smejlycka som bara blev 4½ år gammal... 

I våras åkte jag till Läckeby djursjukhus med Doris för att träffa en veterinär som intresserat sig extra för borrelia hos framförallt berner sennen. Jag tyckte nämligen att Doris symtom svarat positivt på penicillinet ronaxan som man ger mot fästingsjukdomarna borrelia och anaplasma, men Doris blodvärde fortsatte bara att sjunka... Nya blodprover togs och varenda blodkropp räknades och tittades på under mikroslop...IGEN och även ett ultraljud på Doris inre organ gjordes med avancerad ultraljudsapparat. Veterinären konstaterade att organen såg bra ut förutom en cysta på ena äggstocken som hon menade var ofarlig, den kunde på sin höjd rubba hormonbalansen. Hon tyckte dock att Doris blodvärden var lite för låga för att bara bero på Doris njurvärden som iofs var dåliga men inte så dåliga. Hon misstänkte parasiter i form av hakmask efter att ha räknat en viss sorts vita blodkroppar. Nu skickades avföringsprov in för analys av blod i avföring och parasitägg. Blod hittades men inga spår av hakmask. Doris avmaskades ändå i tre omgångar med axilur. Doris var hängig. När Tyras valpar besiktades precis efter midsommar så tog jag även nya blodprover på Doris... Dåliga nyheter. Doris blodvärden hade sjunkit ytterligare. Både jag och veterinären förstod att detta inte skulle hålla så länge till...

På kvällen ringde jag en djurhomeopat som en vän till mig hade god erfarenhet av. Doris och jag åkte dit. Irmeli (homeopaten) menade att Doris kropp inte kunde bryta ner gifter som alltid finns som biprodukter i vaccin, mediciner, avmaskningsmedel...som en helt frisk individ kan. Hon trodde också att en fästingsjukdom kunde vara del i sjukdomsbilden. Homeopatin letar dock inte efter diagnos utan homeopaten använder kunskap i samband med intuition för att hitta precis rätt medel för just den individen. Irmeli menade att jag skulle byta foder och ge Doris färskfodret Nordics som är ett nedfryst komplett färskfoder. Det innehåller inga tillsatser eller är preparerat som torrfoder är. Jag kände att jag inte hade något att förlora. Doris åt i princip inte sitt specialfoder som avlastade hennes njurar över huvud taget. Doris skulle få det så bra det gick så länge hon nu orkade vara med mig. Doris älskade färskfodret vilket kändes positivt. 

Irmeli menade att hunden skulle ta homeopatmedlet självmant och därmed dosera själv. Homeopatmedel är rent krasst energi förpackat i sockerpiller som upplöses i vatten. Doris var inte så pigg på att ta sitt homeopatmedel. 

En fredag i juli när jag kom hem efter att ha varit iväg några timmar så hade Doris ont. Hon pep och sprang ut till bilen och hoppade in och där satt hon. Hon ville inte lägga sig och hon ville inte hoppa ur bilen. Hon mådde inte bra och verkade ha ont men jag visste inte var. Jag gav henne mat i bilen och hon åt men ville inte ha vatten. Jag undrade om det var nu det var dags för Doris?? Skulle jag åka till veterinären så kunde dom ge henne rimadyl och sen avvakta, jag ville inte ge Doris rimadyl. Jag fick djurkommunikatören och healern Fatima Berggren rekommenderad. Jag ringde Fatima som genast tydligt fick kontakt med Doris när jag bara pratade med Fatima i telefon. Vi fick komma samma kväll så jag och Doris åkte till Stavsjö. Doris fick healing av Fatima som genast såg var Doris hade ont, det satt nu i bakdelen. Hon menade att Doris hade en kronisk infektion som hela tiden belastade Doris inre organ och muskler och gjorde att hon fick inflammation i musklerna och därmed ont. Fatima rensade Doris inre system med hjälp av healing och kinesologi och Doris fullkomligt sög i sig behandlingen i en timmas tid. Fatima hade aldrig behandlat en hund som så fullkomligt tog emot behandlingen under så lång tid, 10 min en kvart åt gången brukar räcka för hundar. Efter behandlingen känns det som träningsvärk i hela kroppen förklarade Fatima, så Doris skulle bli lite stel i några dagar men det skulle släppa och då skulle hon bli mycket bättre. Fatima sa även åt mig att förklara för Doris vad homeopatmedlet är bra för...så att hon vet varför hon ska ta det! Hade ju inte tänkt på det. Fatima gav även Doris ett homeopatiskt smärtstillande medel för de närmsta dagarna. Fatima förklarade för Doris att hon skulle ta det när hon hade ont och mycket riktigt! Nu tog Doris homeopatmedel! Jag förklarade bara vad det var bra för och då tog hon! Doris tar fortfarande sitt långtidsmedel. Just nu inte så mycket och bara varannan till var tredje dag. Jag erbjuder henne och hon tar när och det hon behöver.

Jag märkte tydligt redan följande dag att något positivt hade hänt med Doris. Och Doris har sen dess bara blivit bättre. I somras var Doris slemhinnor väldigt bleka. När man tittade på ögonens slemhinnor så var dom kritvita, hon blev aldrig rödögd. Idag ser Doris slemhinnor helt normala ut i mina ögon. Även Doris kan bli rödögd vilket för mig är ett smärre under! Doris har inte löpt än. Kanske beror det på cystan på äggstocken??? I vilket fall så har Doris tagits ner mycket i samband med löp så om cystan gör att hon löper mer sällan och mindre så tror jag det bara är av godo! Fatima menar att Doris inte kommer att löpa lika länge och mycket mer sällan fortsättningsvis och jag hoppas hon har rätt!?

För mig har Fatima och homeopatmedlen räddat livet på Doris. Jag tror inte Doris hade funnits idag om inte hon fått den hjälpen i somras. För just Doris har detta varit och är rätt behandling. Jag känner en stor tacksamhet och även trygghet i att ha lärt känna Fatima.

Av Tyras nu 5 valpar så har Dina stannat här på kenneln. Hon fyller snart 8 månader och är en pigg och glad bernertjej. Jag har börjat träna in lydnadsklass 1 momenten så smått och min ambition är att Dina och jag ska tävla i lydnad på rasspecialen i Karlskoga i början av juni. Ambitionen är också att försöka skrapa ihop tre förstapris så att Dina får en LP1 titel. Mellan 3½ och nästan 5½ månaders ålder hade hon en långkörare med magen som jag tror berodde på en parasit som heter giardia men avföringsprovet visade inga parasiter. Jag satte in ris och torsk och skolade sedan succesivt in henne på samma foder som jag ger Doris, Nordics färskfoder och gav henne homeopatmedel mot parasiter. Konstigaste magköraren jag varit med om. Speciellt som Dina med kullsyskon varit ovanligt stabila i magen. Vad som hjälpte och vad det var vet jag ju inte bara att hon nu funkar bra. Dina liksom Tyra får 50-50 färskfoder och alg-guttens torrfoder.

2010 är dessutom ett jubileumsår för kenneln. 10/10 -10 var det 10 år sen den första kullen såg dagens ljus här på kenneln. Och i år firade Berra (Guglielmo) och Elvira och vad jag tror Serlina (har inte hört från dom på flera år men tror att dom hade hört av sig om Serlina inte fanns) 10 år det datumet.

Tyra är just nu i sin värsta skendräktiga period och har en rad låtsasvalpar i soffan. Men nästa gång hon löper planerar jag att hon ska paras igen. Så förhoppningsvis blir det en kull valpar här på kenneln i sommar!

Jag känner idag en stor tacksamhet att kunna njuta av mina tre friska bernerflickor. Och har den senaste tiden kunnat släppa den gnagande oron som jag så länge haft, speciellt för Doris. Jag kan njuta idag utan att oroa mig för imorgon.

Så viktigt för allas välbefinnande! Jag önskar er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!!!//Emelie

Med risk för att bli tjatig här i bloggen...men jag var bara tvungen att ta med mig kameran på dagens promenad...IGEN. Solen lyste igenom ibland och samtidigt så snöade det och så all snö och tre vackra bernerflickor....som sagt jag var TVUNGEN.

Doris är inte med på bild nuförtiden för att det är koppeltvång på henne så hon befinner sig (för det mesta...) med mig bakom kameran. Men det är inte helt lätt att få till allt med kamera-ljus och hundar både framför OCH bakom kameran som är ivriga. Idag släppte jag min ände av Doris koppel för att kunna ta kort på henne också men hon passade på. Hon ÄLSKAR att springa på långtur SJÄLV vilket hon ju inte får... Hon var borta som sagt och helt plötsligt kom hon ut från skogsbrynet på andra sidan sjön. Det är Doris som syns på isen, hennes spår syns bakom henne. Hon njuter verkligen av att få springa på sina turer.

Dina sprang henne till mötes, här ser ni Dina vid strandkanten.

Så vackert ljus idag. Dina med vacker utsikt bakom.

Alla tre, Doris med kopplet fladdrande efter att Tyra och Dina lyckats hämta henne, hon var på väg på ännu en tur.

Verkligen synd att jag måste ha Doris kopplad...men har man inte pli på sin hund så.... Dom andra har jag ingen pli på heller, men dom är inte intresserade av äventyr på det viset utan vill vara där jag är...och dom hjälper mig faktiskt och försöker stoppa Doris, idag lyckades dom ju faktiskt, annars hade Doris dragit på ännu en repa. Tyra och Dina har kul nära sin matte.

Spanbilder.

Dina

Tyra

Dina

Allt gott!//Emelie

Jag tror ni vet vem som är vem vid det här laget...

Allt gott  //Emelie

Julafton blev mysig och lyckad här hemma. Även hundarna fick julklappar...men dessa stimulerade bara Tyras skendräktighet. Så fort hon får en chans kryper hon upp i soffan med sin "valp" och härsar som bara den... Nu har jag stängt henne ute från "valpen" vilket resulterar i ett olyckligt pipande...dessa hormoner!

Jag har fått så fina julkort som jag nämnde och tackade för i förra inlägget. Tyckte detta var så fint från Lotta och hennes två bernergrabbar!

Jag har inte skickat julkort med post eller mail men har en julhälsning i senaste sennenbladet till er alla mina bernervänner. Och så passar jag ju på att hälsa här i bloggen. Kennelhemsidan är som ni kanske märkt helt stillastående, men det är en ny på gång, men jag vet inte riktigt när den kommer. Tills dess får ni hålla er uppdaterade här i bloggen om vad som händer här på kenneln.

Jag (och även Tyra) hoppas ju på parning och valpar Tyras nästa löp. Jag skulle tippa att det blir parning i april, så det blir isåfall sommarvalpar med leverans framåt augusti. Ni som är intresserade får information här i bloggen och troligtvis är hemsidan igång då också.

Millas familj hälsar att julen avlöpt väl med familj och gäster och jag uppfattade det som att lilla yrvädret Milla skött sig...inte helt sällan så får jag höra att "mina" hundar är lite väl intensiva i sin hälsning och det ska jag erkänna att mina flickor här hemma också är. Dom är dessutom tre som eggar upp varandra och matten (=jag) har väl inte helt önskvärd pli på sina glada...men för det mesta är våra gäster förberedda på detta...

En bild på "mammas flicka" Milla följde med. Här väntar hon på sin Krille som hon har daglig date med.

Och ännu en hälsning kom idag med mailen. Det var från matte till Berra, Fina Rossinas Guglielmo från första kullen som fyllde 10 år i oktober. Han mår bra, sover lite mer. Han äter glukosamin vilket verkar göra gott då han fortfarande rör sig obehindrat och har inga problem med promenaderna. Givetvis värmer det hjärtat extra att få hälsningar från "de mina" som passerat 10 år och fortfarande mår bra, inte helt självklart för en berner, men givetvis strävar vi alla för att vi ska ha fler pigga gamlingar i vår ras i framtiden! Och Berra är ju Berra, livligast av 13 livliga...

Matte Elly söker fortfarande veterinär när Berra går på promenaderna, han brukar ju alltid springa!

En mysig fortsättning på julen önskar jag er alla!//Emelie

Tusen tack kära vänner för fina julkort både på mailen och i brevlådan! Jag önskar er alla en riktigt God Jul! Mina små tomtenissar sover nu sött och ser mycket fram emot att få träffa den riktiga Tomten imorgon!

Allt gott  

Emelie

Idag har vi haft KALLT och vackert. Jag var bara tvungen att ta med kameran på promenaden. Det är ju sååååå vackert med all snön.

Doris har förbrukat sitt förtroende att få vara lös mer än en gång...

Hon vill ju så gärna och så släpper jag henne och så  och så blir jag  ...varför kan inte hon ha kul med Dina och Tyra? Dom motionerar lika mycket som Doris...men inom synhåll!

Vad dom älskar snö och kyla! Tyra.

Dina snömonster.

Min hemsida för mitt företag börjar ta form nu!

Allt gott!//Emelie                                

Nedräkningen har börjat! Snart är det julafton. Jag ser fram emot julafton. Henrik och Rickards storasyskon kommer hit och vi ska traditionsenligt äta oxfilé med massa vitlökssmör och råstekt potatis. Smaskens! Jag gillar inte julmaten speciellt, kanske mycket för att jag fyller år på julafton och aldrig fått bestämma middagsmaten som annars varit tradition i vår familj på födelsedagar. Jag har överhuvudtaget varit lite emot alla måste-jultraditioner. Men tomten måste komma! Henrik och Rickard ÄLSKAR tomten, så det blir en högtidsstund. Sent på kvällen åker jag och spelar på midnattsmässa i S:t Lars kyrkan i Linköping vilket jag också tycker om.

Önskar er alla härliga dagar så här inför dopparedan och att ni alla får precis den julafton ni önskar!

Allt gott!//Emelie