Livet på Fina Rossinas kennel

Alla inlägg under december 2013

Av Emelie - 27 december 2013 19:06

Vart och vartannat inlägg heter operation eller ingen operation. Nu är iallafall Tyra opererad IGEN.


Vi åkte in till Jägarvallen idag för nytt ultraljud för att se hur det såg ut i Tyras urinblåsa. Urinet var mycket klarare efter penicillinkuren men den lilla "knölen" var fortfarande kvar. Den hade faktiskt krympt lite i diametern, med ca ½ cm, men den fanns tydligt kvar och veterinären och jag var helt överens om att den skulle bort. Tyra stannade för operation.


Det såg ut som väntat sa veterinären efter operationen. Slemhinnorna var fina, ingen förtjockning eller annan förändring där knölen satt. Den satt bara med en tunn tråd. Allt såg "lovande" ut. Nu är knölen inskickad för analys, säkert svar på om den är godartad eller ej får jag om några veckor...


Det blev ett missförstånd. Innan operationen bad jag att veterinären skulle skicka in en biopsi till SLU och "Tumörprojektet" utöver den hon skickade för analys....men hon trodde att jag menade att jag uppdaterar SLU och "Tumörprojektet" med PAD-svaret sedan, då jag berättade att jag redan skickat in blod från Tyra till projektet och på lappen till veterinären som jag skrivit ut från SShK:s hemsida och lämnade, så står det bara om hur dom vill ha rören med blod till "Tumörprojektet"!!!?? Inget om biopsier!!!??


Men visst vill väl "Tumörprojektet" även ha biopsier från tumörer i sin biobank??? Jag blir faktiskt osäker, då jag fått undranden från människor mer insatta i sånt här än jag....typ veterinären idag! Om det är så att dom vill ha biopsier från tumörer till "Tumörprojektet" så tycker jag att det ska förtydligas under "Provtagningsinformation" som står under Tumörprojektet på SShK:s hemsida. Sen bör det också tydligt stå vad som ersätts av SShK och inte när det gäller dessa prover. Jag vet att SShK:s resurser är väldigt begränsade. Men ska det kunna komma in tillräckligt med material som behövs för att kunna bedriva forskning, så behöver klubben bestämma sig för vad som ska skickas in och vilken information, vad klubben ersätter och vara tydliga med det!!!


Nu är ju förhoppningsvis och troligtvis även denna nybildning från Tyra godartad och kanske är det så att elakartade tumörer är mer värdefulla ur forskningssynpunkt....samtidigt så har vi ju fått lära oss att godartade tumörer kan utvecklas till elakartade och då vill man väl ha in ALLT???? Och vi vet ju inte huruvida tumören är godartad eller elakartad förrän analys är gjord och då är det för sent att skicka in vävnadsprover!!!!


Tyra ligger nu och sover gott vid mina fötter. Skönt att vara hemma tycker hon. Nu håller jag tummarna för ett godartat svar...


Allt gott!//Emelie



ANNONS
Av Emelie - 21 december 2013 12:44

Hälsa är viktigt i hundavel, både mental och fysisk hälsa. Hur uppnår man mer hälsa i en ras? Mitt avelsmål som uppfödare är att arbeta mot en friskare ras. Jag har verkligen valt en svår ras. Bernern lider av en hel del hälsoproblem. Tumörsjukdomar är det som dominerar stort som orsak till att många av våra berner möter en allt för tidig död. Ledproblem och även njurproblem är också stora hälsoproblem bernern har.


Mental hälsa är också viktigt. Reservation finns i rasen. Jag blev påmind om det när jag var hos en för mig ny veterinär med Tyra. Sköterskan kom in och satte sig på huk och pratade så mjukt och uppmuntrande med Tyra. Skötaren blev lite förvånad när inte ett spår av försiktighet gick att skönja från Tyras håll. Hon menade att berner ofta är lite reserverade hos veterinären.


Jag har genomfört MH (Mentalbeskrivning hund) på samtliga mina avelstikar. Tyra och Dina har även genomfört BPH (Beteende och personlighetsbeskrivning hund) som är en utveckling av MH och mer anpassat till alla raser, MH är mest fokuserat på bruksraser.


Mentaliteten och även de flesta sjukdomar är en kombination av arv och miljö. Arvet handlar ofta bara om en tredjedel-hälften. Detta gäller mentalitet, ledproblem och även cancer. Ibland kan arvet givetvis vara väldigt starkt hos en specifik individ så att ingenting går att påverka hur "rätt" man än gör. Men generellt så är det viktigt att förstå hur stor del man faktiskt kan påverka själv också. Rätt mat....tänker inte gå in på vad som är rätt mat....åsikter om detta varierar...jag har mina åsikter grundade på mina erfarenheter, men jag tänker inte fördjupa mig i dom här och nu. Men rätt mat i lagom mängd (anpassad till individ för att hålla lagom vikt) är viktigt! Rätt rörelse och motion är också viktigt! TRIVSEL!!!! Och givetvis är det bra att undvika giftiga preparat i största möjliga mån....speciellt när vi pratar om en så cancerdrabbad ras som berner.


När det gäller avel så har vi ett ledindex. Vi kan räkna ut inavelskoefficient fem led bakåt. Berner Garde räknar däremot ut inaveln ända bak till 70-talet och listar även hur många gånger hundarna förekommer i stamtavlan....en betydligt mer rättvisande inavelsuträkning!!!


Gentester finns. Jag vill hänvisa till Berndt Klingeborns artikel i Sennenbladet om den Internationella Hälsokonferensen i Genève. Jag är i första hand väldigt intresserad av att göra Pre-testet för Histiocytärt Sarkom på mina hundar. Det står närmare information om detta test på SShK:s hemsida. Som jag har längtat efter ett avelsverktyg för bernerns största hälsoproblem, cancern och då framförallt Histiocytärt Sarkom (tidigare Malign Histiocytos). Jag håller med Berndt om att vi måste vara försiktiga med att inte göra alla möjliga gentester. I en så hårt drabbad ras hälsomässigt som berner så måste vi också vara väldigt noga med att inte göra avelsbasen för snäv, vilket kan bli risken med att göra för många gentester. Alla hundar, hur friska dom än är bär på 200-400 sjuka anlag som ger sjuk avkomma om dom möts. Då är det viktigt att sprida generna så mycket man kan när man kombinerar. Nära släkt har lika genbas = större risk för att sjuka anlag möts och även större risk för nya mutationer och nya ärftliga sjukdomar....


Nej avel är inte lätt. Och det är inte rätt eller fel, svart eller vitt. En svår balansgång. Men jag tycker att vi arbetar på bra!! Avelskonferensen som hölls i slutet av november gav faktiskt mycket hopp för en friskare framtid för våra berner.


En riktigt God Jul och Gott Hoppfullt 2014 önskar jag alla bernervänner  //Emelie



ANNONS
Av Emelie - 13 december 2013 17:25

Inte idag iallafall. Tyra och jag åkte till Jägarvallens djursjukhus i morse. Där träffade vi en veterinär som är specialiserad på ultraljud och operationer av det slag som Tyra eventuellt behöver göra.


Igår ringde min veterinär och berättade att odlingen dom satt på Tyras urinprov visade på växt av bakterier. Men det var inte säkert att dom bakterierna växte inne i urinblåsan, eftersom att jag tagit urinprovet ute och det kan komma bakterier från utsidan.


Den lilla utväxten eller vad det är syntes på dagens ultraljud också. Det syntes även att urinet var grumligt av blod. Veterinären tog även ett urinprov direkt ur urinblåsan genom Tyras mage för att se hur det verkligen låg till med bakterieväxten inne i blåsan. Det visade att där växte bakterier, men urinet är satt på odling igen för att säkerställa vilka bakterier som växer. Tyra har fått vetrimoxin, veterinären kontaktar mig om jag måste byta penicillin pga annan bakterieflora.


Givetvis kan inte veterinären säkert uttala sig om huruvida det som syntes i Tyras urinblåsa var av godartad eller elakartad karaktär bara genom ultraljud. Men eftersom att urinväggarna var jämna och fina så var det ett gott tecken och utväxten verkade inte sitta så fast i väggen, även det ett gott tecken. Det kan röra sig om ett koagel som blivit av mycket blod i urinen orsakat av en bakterieinfektion. I så fall löses det upp av penicillinbehandling. Det kan även röra sig om en godartad polyp som kan växa pga urinvägsinfektion. Det finns givetvis en risk att det är en elakartad tumör men mycket pekar på att det inte är det.


Den 27 december har Tyra och jag fått återbesökstid. Då görs ett nytt ultraljud för att se hur det ser ut med det som synts i urinblåsan. Har vi riktigt tur så är det helt borta av penicillinkuren! Men finns det kvar så blir det operation då och det som finns där får plockas ut och skickas på analys.


Allt gott!//En betydligt lugnare matte


Av Emelie - 11 december 2013 15:16

I fredags när snön kom märkte jag att det kom blod ibland när Tyra kissade. Inga som helst andra symtom, jag upptäckte detta tack vare att vi fick snö. Först trodde jag att Tyra hade börjat löpa flera månader tidigare än väntat. Men i söndags förstod jag att så inte var fallet. Blodet kom inte ifrån livmodern utan från urinvägarna/urinblåsan.


Jag blev förstås orolig även om Tyra verkar helt frisk på alla andra möjliga vis; pigg, ingen feber, god aptit...


I måndags var jag till veterinären för att plocka bort stygnen. PAD-svaret från knölen Tyra hade på halsen hade kommit. Den var godartad. Skönt. Jag hade även med mig urinprov från Tyra. Urinprovet visade att hon hade en hel del blod i urinen (även om det inte syns alla gånger hon kissar), ingen växt av bakterier, inga kristaller. Veterinären gjorde ett ultraljud. På ultraljudet såg vi en liten utväxt från urinblåseväggen ca 2 cm i diameter. Min veterinär remitterade till en annan veterinär med erfarenhet av sådana här operationer. Min veterinär har plockat urinsten ur urinblåsor men aldrig opererat bort något, så han känner sig tryggare med att låta en mer specialiserad veterinär göra operationen.


Idag hade vi tid på Jägarvallens djursjukhus i Linköping där det finns en duktig veterinär för sådana här ingrepp. Tyra och jag var på väg tidigt i morse när telefonen ringde och dom meddelade att veterinären som skulle operera Tyra tyvärr blivit sjuk. Vi fick ny tid nu på fredag.


Visst lurar oron nära. Berner är en cancerdrabbad ras och alla knölar är ett stort orosmoment i en bernerägares liv. Samtidigt så är jag tacksam för att snön kom när den kom. Även om vi inte kan vara helt säkra, så är det troliga att det bara är denna enda lilla knöl vilket tyder på att den är upptäckt i god tid. Samtidigt så finns det goda chanser att knölen dessutom är en helt ofarlig godartad polyp.


Jag har än en gång skrivit ut hälsoprotokoll och medgivaravtal. En bit av knölen ska skickas till SVA för analys och en annan bit av denna knöl tillsammans med hälsoprotokoll ska skickas in till SLU och Tumörprojektet som går att läsa om på SShK:s hemsida.


Nu hoppas jag att veterinären är frisk på fredag och att Tyras operation går bra och att PAD-svaret från SVA blir godartat.


Allt gott//En lite orolig matte




Av Emelie - 7 december 2013 16:41

Sol, snö och tre glada bernerflickor = vinnande koncept! Kameran klickade på bra idag...


Tror bilderna får tala för sig själv i dagens blogg...

Dina och Hulda

                   

Mormor Tyra njuter hon med...

 

Dina

       

Hulda som nu hunnit bli 7 månader

             


Allt gott!//Emelie

Av Emelie - 6 december 2013 09:32

1:a januari 2014 så är det enligt jordbruksverkets regler inte tillåtet att klippa bakbenssporrarna på några dygn gamla valpar längre. "Från 1 januari är det förbjudet att operera bort bakbenssporrarna utan att en veterinär först undersökt hunden och konstaterat att bakbenssporrarna bör opereras bort av medicinska skäl".  Enligt rasstandarden på berner så ska de klippas bort utom i de länder där detta inte är tillåtet. Det har varit förbjudet i våra grannländer Finland och Norge ett tag redan vet jag.


Jag fick veta av Lena, som är uppfödare till min första berner Rossina, att man plockar bort dessa sporrar i förebyggande syfte på valparna när dom är små, högst 3 dygn gamla, för att undvika stora obehagliga skador med värre konsekvenser när hundarna är vuxna. Bernern kan födas med allt ifrån inga bakbenssporrar alls till dubbelsporrar.


Med denna övertygelse så har jag när valparna varit några dygn gamla låtit plocka bort sporrarna på mina första 7 kullar, t o m G-kullen.


Men de senaste åren har det blivit fler och fler röster både bland uppfödare och veterinärer som ifrågasatt detta ingrepp. Även jag började ifrågasätta, då det är ett obehagligt ingrepp, framförallt för tiken som blir stressad även om hon inte är med, hon vet ju. Och bara för att valparna är små och sporrarna därför är så små, så skulle det vara ett mindre ingrepp att klippa av dom när valparna bara är några dygn gamla endast med lokalbedövning än på en vuxen hund då det isåfall  görs under sövning...???


Vissa raser ska ha kvar bakbenssporrarna, lite märkligt i min värld att skaderisken av bakbenssporrarna är rasbunden??


SKK har kritiserat Jordbruksverkets regler angående detta. Argumentationen i SKK:s kritik är väldigt svag anser jag. SKK menar bl a att det inte finns någon direkt statistik på att skador av kvarvarande bakbenssporrar är så stora som SKK befarar att de blir nu när denna regel införs. Detta menar SKK beror på att skadorna inte varit av den omfattningen att veterinär behövt anlitas eller om veterinär anlitats så har kostnaden varit för låg för att försäkringsbolaget behövt anlitas....men då är det ju inget stort problem att låta sporrarna vara kvar tänker jag då!!!??? För det är skaderisken SKK använder som argument, inte att det är exteriört snyggare att ta bort sporrarna...


Jag beslutade iallafall att inte plocka bort bakbenssporrarna på min H-kull långt innan den föddes. Både Hulda och Hero har tjusiga dubbelsporrar på båda bakbenen. Heros sporrar är lika kraftiga, förbundna med kraftigt brosk och sticker ut och hänger lite löst. Hulda har en sporre som är lika kraftigt förbunden med ben som de övriga tårna på baktassarna. Den andra sporren består bara av en klo som sitter i skinnet. Jag tänkte stämma av med min veterinär om det inte finns medicinska skäl att skära bort den yttersta klon i skinnet i samband med att Hulda ändå sederas vid röntgen...??? Men att utsätta mina tre dygn gamla valpar för detta ingrepp kommer jag inte att göra igen.


Huldas högra baktass. Hennes högra och vänstra baktass ser ungefär lika ut, sporrarna sitter liiiiite högre upp på den vänstra.

 


Jag har hittills inte märkt några problem med Huldas bakbenssporrar trots att hon far som en toka. Senast igår hade Dina och Hulda tokrejs bland kvistar och snår i skogen så man kan bli rädd för både ögon och alla möjliga skador... Men min övertygelse är att låta mina hundar fara och flyga över stock och sten för att bygga muskler och skapa kroppskontroll just för att UNDVIKA skador. Hundar är hundar....


Allt gott!//Emelie



Av Emelie - 3 december 2013 20:24

På konferensen så berättade Bengt Mårtensson om våra fyra sennenrasers Arbetsprov. Ett godkänt Arbetsprov 1 ger titeln AP framför kennelnamnet på din sennenhund och den meriteras att ställas i Bruksklass på utställning!


Vi har tack vare Anita och Bengt Mårtensson tre officiella klasser i vårt Arbetsprov. Ett godkänt AP berättigar till uppflyttning till nästa klass. Tyra och jag har kört två godkända AP1, ett godkänt AP2 och vi jobbar fortfarande mot att köra godkänt AP3. Två godkända AP3 och din hund är Arbetsprovschampion SE(AP)CH (TROR jag det förkortas).


Bengt berättade glädjande siffror att antalet Arbetsprovstillfällen blivit fler 2013 än 2012, fler som startade, fler som kört godkänt och fler som blivit Arbetsprovschampions 2013 jämfört med 2012! Anita och Bengt gör verkligen en jätteinsats med vårt Sennendrag som f ö firar 25 år i år!!! Sådan entusiasm och glädje, och dom åker gladeligen till världens ände med sin husbil om någon där skulle vilja starta med sin sennenhund i Arbetsprovet!


Eftersom "champinjonerna" blivit så många och fortfarande är aktiva, så såg inte Anita någon annan råd än att klura ihop en championklass 4. Bengt presenterade momenten på konferensen. 2014 kommer man börja köra denna klass på tävling, inofficiellt till en början förstås.


Idag har vi träffats och tränat lite. Eftersom att mina dragkompisar bor i Norrköping så har vi kompromissat och brukar ses i Finspång och träna. Men fy så geggig planen var idag....Ing-Maries Milla tyckte det var äckligt att trampa omkring i geggan. Men glädjen över att arbeta med matte Ing-Marie tog ändå över! Ing-Marie och Milla är Arbetsprovschampions och har börjat träna in de nya momenten i championklassen! Skitkul tycker Milla som hade börjat tröttna så smått, framförallt på treans slalom.


Treans slalom är ett lååååångt moment. Det är inte helt lätt att hålla uppe hundens motivation att svänga och svänga och svänga....och det är inte enkel slalom vi pratar om, utan dubbel, konerna står i par, sju par, och hunden ska gå igenom varje par... Tyra kan treans slalom, men ibland har hon inte lust, ibland tycker hon att jag blir för hysterisk...det är onödigt många svängar tycker Tyra helt enkelt.

 

Idag var inte Tyra med på träningen. Hennes knöl satt precis där selen ligger emot så jag väntar tills såret är helt läkt och vi har plockat stygnen innan vi drar. Annars så mår Tyra finfint och såret läker fint. Hon har för säkerhets skull fortfarande sin fina kroppsstrumpa på sig för att skydda såret.


Dina och jag tränade tvåans slalom och dubbelgrindarna idag. Dom momenten är i AP2 som Dina och jag jobbar med.


Tvåans slalom: Jag går bakom vagnen f o m startkonen. Dirigerar hunden slalom mellan mittenkonerna. Hunden får inte komma utanför ytterkonerna eller köra på någon kon, varken med sig själv eller vagnen, då nollar jag hela momentet. Lite utanför eller lätt touch ger avdrag. Jag får dirigera hunden med hur många kommandon jag vill under momentet:

 



Dubbelgrinden: Jag går fram med hunden bredvid mig, stannar hunden, öppnar grinden mot hunden. Skickar igenom hunden, stannar hunden. Öppnar nästa grind, skickar igenom hunden och stannar den inom angivet område. Använder jag fler stanna-kommandon blir det avdrag. För många kommandon=0 på hela momentet.

 



Hulda har inte ens fått prova dragselen än... Däremot så är hon och brorsan Hero anmälda till My Dog i Göteborg 3 och 4 januari! Jag hade väldigt gärna visat Dina också. Jag har inte visat henne i Bruksklass än som hon ju kvalificerade sig till redan i oktober -12. Hon är i full päls och har dessutom breddat en hel del i kropp, front och huvud efter valparna. Känns riktigt gött att visa sin hund i Bruksklass, alla hundar är i grund och botten ämnade att arbeta! Kul att få visa att man har en arbetande hund på utställning!


Men jag känner att jag behöver fokusera på Hulda. Märks tydligt att Hulda är i den berömda "spökåldern" nu och en stor inomhusutställning är en krävande miljö, inte minst för mina lantlollor. Viktigt att inte jag är stressad....vilket jag tror jag blir ändå. Men det blir jätte kul att träffa Hero och Sandra....Hero har vuxit en hel del....blir spännande!


Dina och Huldas favoritsyssla - dragkamp med koppel...

 

Vackraste AP Fina Rossinas Glimmande Dina

 


Allt gott!//Emelie





Presentation

Fråga mig

13 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken

Följ bloggen

Följ Livet på Fina Rossinas kennel med Blogkeen
Följ Livet på Fina Rossinas kennel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se