Igår träffade jag två riktigt goda vänner  !

Jag inledde morgonen-förmiddagen med att spela i himlen    . Sedan fortsatte jag med att tillsammans med mina två bernerflickor åka till vackra Omberg för att träffa Lotta och Susanne med sina respektive bernerkompisar. Bilderna i detta inlägg är tagna av mig och Lotta Fracke, det var för mörkt för att få riktigt fina bilder men...

Lottas fina bernerkillar Imexx och (min storfavorit ) Gazton bland de fallna boklöven på Omberg.

Susannes vackra bernerflickor Ronja och Quila bland boklöven.

Quila

Vackert är det, underbara promenadvägar. Susanne och jag med våra bernerflickor.

Innan jag kom så hade Lotta och Susanne lagt ut sex blodspår, ett till varje hund. En kort promenad med hundarna och sen var det dags att hundarna skulle få prova på att spåra. Alla sex berner idag var nybörjare, så det skulle bli riktigt spännande att se vad dom tyckte om detta! Jag provade blodspår med mina första två berner (Rossina och Fjollan). Båda dom gillade det skarpt. Det var definitivt något jag gärna skulle tränat mer, men allt har sin tid i livet och livet är fullt av bortprioriteringar känns det som allt för ofta...

Lotta har varit med när hennes och hennes syster Lisas hundkurser har provat spår av olika slag. Men för Lotta har det bara blivit att hon lagt spår till andras hundar...hennes egna har inte provat nån gång  ...ni vet skomakarns barn... Men idag skulle minsann även Gazton och Imexx få prova 

Först att prova blev Susannes Quila. Hon fattade direkt, var lugn och nogrann.

Och på slutet hittade hon en sån här fin älgklöv! Stolt efter avslutat arbete!

Även Ronja gillade detta med spår. Luktar spännande här på marken...

och lite längre fram var det visst en blodfläck till...  

Jag hittade en rådjursklöv jag!

Sen var det Tyras tur. Och hon fattade direkt! Hon var faktiskt lite lik sin mamma Fjollan...hon var på gränsen till för snabb. Men hon jobbade på bra och hade näsan i backen ända tills hon fick vittring på klöven i slutet av spåret, då började hon trava och lyfte nosen och vädrade, tom upp mot träden!!?? Men så kände hon snart var lukten kom ifrån och hittade älgklöven som hon faktiskt inte riktigt ville ta först men när jag busade lite med klöven så blev hon intresserad och bar klöven hela vägen tillbaka och när hon sen skulle släppa så satt den som i ett skruvstäd...MIN KLÖV! Har tyvärr ingen bild på Tyra som spårar...kanske har Susanne någon?? Denna gång hoppas jag att jag fortsätter med detta. Faktum är att husse är jägare så det kan vara bra med två eftersökshundar i familjen! Vi får se hur jag får till det...

Dina var lika duktig som Tyra. Hon var nog snäppet mer samlad, hennes tempo var nog väldigt lagom...skulle jag tro, har inte sett så mycket av detta och kan inte riktigt reglerna. Men jag har förstått att man vill att dom ska vara noga och ha näsan i backen så mycket som möjligt och tempot ska vara lagom. Inte för långsamt men inte heller för snabbt, för då är det risk att dom slarvar och missar en sväng eller så när spåren blir längre, med svängar och även har legat längre. Dina var väldigt lik Rossina när vi kom fram till klöven...hon ville helst tugga i sig den på fem röda. Hon fick av den anledningen inte ha den i munnen så länge...men Lotta fick till ett suddigt bildbevis på Dina med rådjursklöv.

När flickorna fått prova spår så gjorde vi en sökruta. Det går ut på att vi mattar trampar runt på ett område och släpper lite grejer här och där...

Men vad håller mattarna på med??

Ronja

När vi sen droppat sakerna lite här och där så var det dags att skicka ut hundarna en och en. Och visst fattade dom direkt vad dom skulle göra! Quila hittar en leksak!

Ronja

  Och så var det Tyras tur...hmmm...

Hon fattade inte alls varför hon skulle hämta en vante?? Det var ju vi som lagt dit den??? Nej, Tyra hade inte alls samma intresse för detta som de andra.  

Men så söt!

Dina var mer intresserad.

Sen var det dags för grabbarna att få prova på spår. Först var det Imexx (har tyvärr ingen bild på honom). Han var först inte så intresserad av att nosa på spåret. Men det var kul att hitta klöven i slutet...så nästa gång kanske han är mer på?? Vi får spåra snart igen och se!

Gazton var VÄLDIGT nogrann. Han nosade av varje fläck MED omkrets. Han jobbade sig i spiral fram till klöven.

Och vilken fin klöv jag hittade då, sa Gazton!

Jag hoppas vi träffas snart igen och provar! Blir spännande att se hur hundarna reagerar då! Alla verkade ha ett starkt intresse för klöven i slutet så jag tror att vi har sex motiverade viltspårare....fortsättning följer!

SLÄKTTRÄFF!!!

För alla Fina Rossinas-hundar och pappor till desamma med familjer eller ni som haft eller för den delen vill ha en berner härifrån i framtiden är HJÄRTLIGT VÄLKOMNA lördag den 19 november!!! Vi ses klockan 10.00-11.00 här hemma. Ta med korv att grilla och matsäck. Vi tar en promenad och för er som vill/behöver går det att åka bil till grillplatsen. Nåt kul hittar vi på men framförallt så har vi en härlig dag tillsammans! Meddela mig om ni kommer ilarstorp@telia.com eller mobil: 070 699 53 35!

Och tack för en härlig och trevlig dag på Omberg Lotta och Susanne!//Emelie

Jaha så är Dina anmäld till två inomhusutställningar framöver. Jag hade inte tänkt anmäla till nån av flera anledningar men så helt plötsligt vägde anledningarna att anmäla tyngre...

Det blir dock bara Dina som får visa upp sig. Det är roligt att se alla berner i ringen men oftast så tar det sociala livet utanför ringen och nervositeten inför ens egen hunds ringspring så mycket uppmärksamhet från mig, så när jag åkt hem och läser vilka hundar som var med, så ångrar jag alltid att jag inte spanade in den och den lite extra, eller pratade med den eller den ägaren, när jag nu hade möjlighet! Så det får räcka med en hund. Dina utvecklas fortfarande och jag trooooooor att hon kommer bli lite "bättre" exteriört än sin mamma Tyra. Och med det inte sagt att inte Tyra är världens vackraste!!! Man får skilja på vacker och vacker i dom här sammanhangen.

Tyra

Och för mig är inte utställningar så mycket tävling som jag påpekat tidigare här i bloggen. Jag vill gärna ha några kvalitetsbedömningar på mina hundar från lite olika domare. För som alla människor, så har även exteriördomare tycke och smak och värderar olika exteriöra för resp nackdelar lite olika.

Igår rullade Tyra sig i något ruttet...resultatet blev ordentlig tvätt, lite fiff och invigning av den nya turbohundfönen! Och oj va effektiv den va! Vattnet blåstes bort i ett huj och Tyra blev torr och fluffig på nolltid...iallafall väldigt snabbt. Nackdelen var ett himla oväsen...tyckte framförallt Tyra...men den som vill va fin...fast iofs så kanske den viljan var min...men rullar man sig i nåt ruttet så...

Tyra ren och nyfönad!

Dina ställde upp sig så fint igår! Så här får hon gärna stå när domarn ska bedöma henne...kanske ska träna lite på det...

Håller på att förhandla fram ett datum om släktträff! Det blir INTE i helgen men SNART. Meddelar datum så snart det är helt klart! Borde varit ute i bättre tid, men september gick åt till löp och sen var det G-kullens MH och Rickard skulle firas och...ja bortförklaringarna är många! Roligt om vi kan bli några släktingar iallafall! Håll koll här i bloggen!!!

Och appropå det...min nya hemsida är på gång! Snart blir det en lite ny form på den och framförallt kommer jag att kunna uppdatera den själv vilket blir smidigt!

 //Emelie

För tre år sen föddes vår yngste lille charmör! Rickard.

  Igår firade vi honom tillsammans med kusiner, både mina bröders barn och Stefans syskons barn. Vi firade på Medevi Brunn.

Jag tog med hundarna på en liten promenad ner till sjön (Vättern) innan kalaset. Här fotograferade på "ångbåtsbryggan".

Efter fika i Värdshuset så blev det lite happening för barnen. Dom fick åka hund och vagn till fiskdammen där det fiskades godispåsar. Uppskattat! Stockholmskusinerna tycker att mina ystra flickor är lite läskiga, men att åka efter Tyra i vagn var roligt! Här drar Tyra min yngste bror Carls söner; Ted och Axel.

Treåringen Rickard tillsammans med Stefans syster Veronicas yngste son, Lukas.

    Min bror Fredriks fru Jenny och deras äldsta dotter Clara.

  Det blev en lyckad eftermiddag tillsammans med släkten på Medevi!

Jag har tre bilder med i en fototävling som Agria har, Höstiga hundar. Det gäller att få så många röster som möjligt och man kan rösta en gång om dygnet! Tävlingen håller på fram till 1 november. Så vill ni så får ni gärna rösta! Det är viktigt att ni "validerar" rösten genom en länk ni får skickad till er via mailen ni uppger. Här länkar till mina bilder i tävlingen:

Dina och Henrik

Tyra och Henrik

Dina i vågorna

Och sen har Anne-Greth med en bild på Milla också!

Milla

Tack och allt gott!//Emelie

Nej, jag kan inte lämna söndagens mentalbeskrivningar riktigt än. Det var som känt hela min G-kull på fem glada berner som mentalbeskrevs i söndags. Där var tre hundar till som beskrevs. En schäfertik men även två bernergrabbar till!

Och det var roliga beskrivningar våra kära berner stod för! Mycket lekfullhet fick vi se! Inte minst när Alnöitens Nonstop Eastwood gjorde sitt MH! Tjoho va kul det här va då!

          Avsåndsfiguranten lattjar vi med, tjolahopp!

    På overallen så skojade Eastwood till det på en av passagerna, han gick MELLAN benen på overallen!

  Susanne, beskrivaren, sa sammanfattningsvis att det var ett gäng roliga och ovanligt nyfikna berner hon hade fått beskriva i söndags. Dom hittade helt plötsligt på lite saker utanför schemat. Kelly tex gjorde en liten avledningsmanöver när hon skulle passera overallen första vändan; hon hoppade upp på en sten. Som att "vi gör nåt kul istället för att passera den där lite otäcka grejen matte!". Och visst är jag partisk...men berner har faktiskt humor! Och med humor kommer man långt!

Kolla bara in Zingo (Zingo har inget kennelnamn, han heter Anton i stamtavlan). Han tyckte att leken gick ut på att "har man tagit grejen så är den min och då ska ni försöka ta den ifrån mig!"

      Det tog lite tid att försöka lura av Zingo kampstocken...men kul hade han...och vi i publiken me!

Zingo var en modig kille visade det sig. Både på overallen och här tar han kontakt med spökena helt på egen hand!

Nej söndagens MH var en riktig höjdare som jag kommer leva på länge!

Allt gott! //Emelie

Fina Rossinas Grace Kelly var inte i sin bästa mentala form hormonmässigt. Hon är nu i fällning och ska väl löpa om någon dryg månad. Oftast brukar "mina" flickor vara som mest harmoniska ett tag efter löp. Och innan löp är dom som "spattigast".

Vid kontakten var det ingen av söndagens sju berner som backade. Socialt stabila med främmande allihop! Bara treor och fyror delades ut! Positivt tycker jag!

Kelly är en väldigt fartig tjej.

  Hon var nog dagens intensivaste vid leken.

Hon såg inte "bytet" första gången. Men andra gången och då blev det full fart!

Vid "aktivitets"-momentet där man mäter hur bra en hund kan koppla av så fick Kelly en 4:a. Kelly blev lite rastlös när matte bara stod still.

Avståndsfiguranten hade Kelly ingen lust att springa fram till.

Overallen som dök upp mitt framför nosen var allt lite otäck tyckte Kelly. Matte fick sitta på huk och locka på Kelly för att hon skulle våga kolla in den ordentligt. Men hon avreagerade jätte bra och hade bara lite kvarstående rädsla vid första passagen, sen helt oberörd.

Lika med skramlet. Fast där avreagerade hon direkt och hade ingen kvarstående berördhet vid passagerna.

Sen kom spökena!

  och dom kom närmare hela tiden...

  Ju närmare dom kom ju läskigare blev det tyckte Kelly.

  Spökena blev så läskiga för Kelly så hon ville inte hälsa på dom så länge dom var spöken. Det tog ett bra tag för Kelly att släppa blockeringen efter spökena. Vi fick allihop sitta på huk i en ring och efter en stund så släppte Kelly rädslan och kunde hälsa och gosa med oss alla.

Susanne Ragnar som var beskrivare i söndags är verkligen super. Hon läser hundarna snabbt och rätt. De flesta av mina hundar är beskrivna av henne och jag har sett henne beskriva en hel del hundar. Jag ville ha just henne. Inte minst för att hon också hanterar dessa situationer när hundarna blir blockerade så rätt. Det får ta den tid det tar för hunden att släppa. Vi lämnar inte platsen förräns hunden är i mental balans. Och Susanne fortsätter inte ett MH om hon tror det kan göra skada för hunden, hon är väldigt säker i sina bedömningar.

Kelly däremot kunde fortsätta. Hon lekte lika aktivt efter spökena som i början.

Hon fick "godkänt" (om hon varit en brukshund) skott. 1 och 2 på skott är godkänt, Kelly fick 2.

Och så var det allas vår Millas tur! Fina Rossinas Greta Garbo!

"Jo, jag har ett sånt där överbett som vi lite extra vackra flickor har!"

  Milla var väldigt förtjust i hanteringen. Men leken var hon inte speciellt aktiv i. Lite kunde hon väl anstränga sig.

  Nej under första momenten så var hon lite brydd över att matte stod i publiken, skulle inte hon vara med henne och husse istället?

  Sagt och gjort. Susanne (beskrivaren) läste Millas önskan och matte fick snällt traska med Milla och husse istället för att fotografera.

Vid "bytet" sprang Milla efter första gången men andra gången visste hon ju vad det var...man är väl inte dum heller??

Milla är betydligt lugnare än Kelly. Det visade sig även under "aktivitets"-momentet. Milla var då i huvudsak lugn och fick en 2:a. Då ska även tilläggas att Milla är just nu i den hormonella fasen då "mina" flickor är i sin bästa mentala balans, efter löp.

Avståndsfiguranten fick snällt leka med sig själv. Milla satt så bra hos matte och husse!

Och så var det den där overallen igen. Milla bara hukar sig och stannar, ingen större fara med att det fälls upp overaller i skogen för Milla inte!

  Här undersöker Milla overallen.

Milla hade inga kvarstående rädslor vid passagerna. Det är minsann inte lätt att vara två som går med hunden. Det gäller att husse och matte synkar med tempo och allt. Medans husse och matte snubblade vid passagerna av overallen så tog Milla det hela med ro, hon väntade lugnt in tills husse och matte hade trasslat färdigt med kopplet!

Milla med husse och matte passerar skramlet.

Dom där spökena var nog det fulaste Milla sett! Så här stod hon mesta tiden. Finns det inge roligare att se på???

  Det man inte ser det finns inte... Iallafall så hade inte Milla några problem med att hälsa på spökena sen.

Sen var det lite lek igen. Hon var sådär lagom intresserad.

Även Milla fick godkänt skott, en 2:a.

Och så var det då min egen Glimmande Dinas mentalbeskrivning! Det bästa till sist.... Jo, så var det nog faktiskt....för MIG! Detta är verkligen en beskrivning. Ingen mätning. Vad är bäst för dig? Vad är mest rastypiskt? Vart vill vi sträva med rasen?? Ja, detta är viktiga frågor! Framförallt för oss uppfödare. Detta är frågor jag som uppfödare ställer mig både när det gäller exteriör (utseende på hunden) och mentalitet. Men sen har vi den svåraste biten....den fysiska hälsan. För det är inte bara ledstatus som mäter hälsan....där finns så mycket mer...

Och för mig som uppfödare så är det med stor tacksamhet jag kan få se en hel kull beskrivas samma dag. Ett MH kan du bara göra en gång med din hund (om du inte av någon anledning väljer att avbryta din hunds MH). Helst ska detta göras innan hunden är 1½ år men MÅSTE göras efter hunden fyllt 1 år. Det är inte lätt att få plats på en mentalbeskrivning. Så jag vill verkligen än en gång TACKA mina valpköpare till G-kullen för att ni gjorde detta möjligt! TACK! Och tack alla figuranter, testledare och beskrivare! Det ligger mycket arbete både inför och under dagen som mer eller mindre görs ideellt! Tack Motala brukshundklubb!

Och att min Dina nu var i sin mentala högform hormonellt var ju jätte kul! Hennes MH är faktiskt väldigt likt min första tiks MH. Heimarkens Bonanza, min älskade Rossina som är min stamtik och Dinas mormorsmor. Hon var min första berner. Och vad jag blev varse då, så var hon inte den typen av berner som många såg en berner. Hon sprängde nog lite fördomar hos hovawart-gänget när hon gjorde sitt MH... Kanske var hon inte rastypisk?? Inte enligt vissa förstod jag... Men otaliga hjärtan vann hon på sin väg genom livet. Inte minst mitt   . Och nog var hon en berner alltid! Ända ut i klospetsarna! Det har jag minsann officiellt dokumenterat.

Men nu var det alltså Dina jag skulle skriva om! Hela Dinas protokoll finns i bloggen från den 16 oktober 2011. Men här några bilder som Lotta Fracke tagit!

Vad vill du att vi ska göra?

  Leker aktivt.     Dina springer efter "bytet".   Och vad var det där då?   Andra gången visste hon att det inte var ett djur utan en trasa! Hon hämtade den glatt!   Dina hade full koll på spökena!  

Och Lotta filmade lite under avståndsleken, overallen och under skotten. Här finns dom filmerna!

Allt gott!  //Emelie

Det blev många intryck i söndags för mig! Vill skriva så mycket, men tänkte att jag får avvakta lite och tänka hur jag ska lägga upp bloggandet om söndagens MH. Idag ska jag visa bilder och berätta lite om G-kullens pojkars MH. Bilderna är blandat som jag tagit och som Lotta Fracke tagit.

Fina Rossinas Gorgeous Charlie.

  Charlie vid kontakten.

   Dragkamp? Njae, det hoppar jag.

  Men lite lekfull är jag allt!

   Charlie rusar efter "bytet" men nosar bara lite på det.

  Tjoho husse! Här kommer jag!   Nästa moment heter "aktivitet". Där står föraren passiv med hunden i koppel i 3 minuter. Man mäter hur lugn/rastlös hunden blir av passivitet. Charlie blev rastlös. Ju högre siffra, ju rastlösare är hunden och man mäter alla moment från 1-5. Så det är önskvärt med en 2:a eller kanske 3:a på detta moment, men Charlie fick en 4:a. Så han hade lite svårt att koppla av. Samtidigt så är dagsformen avgörande, en annan dag en annan siffra, men man gör bara ett MH en gång.

Avståndsleken var lite kul tyckte Charlie!

  Men vanu? Hon frös till is! Ska vi leka staty nu eller?

  Nästa moment mäter hundens rädsla för plötsligt uppdykande saker, i detta fall en overall som fälls upp framför nosen på hunden.

  Jaha och vad var det där!?

  Så värst farlig var den inte kom Charlie fram till.

    Inga problem att passera overallen.   Så var det dags för plötsligt skrammel. Inte så farligt det heller.

  Spökena är alltid intressanta att se hur hundarna hanterar. Charlie tyckte det var bäst att ha ordengtlig koll.

  Inga problem att ta kontakt med dom sen heller.

       Lite lek igen.

    Och Charlie var sen helt oberörd på skottet.

Fina Rossinas Great Zorro.

    Lite lekfull.

  Nej, jag tänker inte dra emot.

Bytet var helt ointressant tyckte Zorro. Och han var betydligt coolare än brorsan på "aktiviteten", han fick en 2:a.

Avståndsfiguranten kunde gott leka med sig själv, det verkade den göra så bra så.

Overallen:

  Nej fy, den var otäck! Jag drar nu husse!

  Det tog ett tag för Zorro att vilja kolla in overallen, han hamnade utanför tidsramen för vad det får ta. Men han laddade ändå ur bra och kunde passera utan berördhet efter några passager.

  För mig är det helt ok att hundarna blir rädda. Det som visar på mental styrka hos hunden är att inom rimlig tid kunna ladda ur, släppa blockeringen som kan bli när dom blir skrämda. Detta gjorde Zorro jätte bra och han hade sedan inga problem med att fortsätta mentalbeskrivningen. Detta moment brukar annars vara det hundar ibland får bryta sin mentalbeskrivning vid.

Nästa moment var skrammel som inte alls var så otäckt tyckte Zorro.

Spökena var inte så värst farliga dom heller...fast lite misstänkta var dom allt.

Skottet var inte heller några problem för Zorro, han var helt oberörd.

Det var G-kullens grabbar det!! Där var två bernergrabbar till som beskrevs. Båda dom genomförde sina MH:n utan problem!

Lotta Fracke var med och tittade och fotograferade alla hundarna under dagen och hon filmade även några korta snuttar under Dinas MH. Gå in här om ni vill se dom filmerna!

Jag återkommer med G-kullens flickor!

Allt gott!//Emelie

...skriva in Dinas protokoll från dagens MH här i bloggen.

Jag är så otrooooooligt tacksam för att alla med "valp" från min G-kull kunde och ville ställa upp och komma till Motala Brukshundklubb idag för att beskriva er hund! TUSEN TACK!!! Och tack till Katrin som kom med pappa Askimsvikens Lacoste och såg alla "barnbarns" MH! Ja, det finns massor att tacka för idag...och det kommer mer blogg om dagen...men nu bara MÅSTE jag skriva Dinas protokoll.

Alla syskonen gjorde väldigt fina MH:n. Det var fem olika individer med både lite olika och lika styrkor jag fick se. Dina som var först ut la ribban HÖGT för de övriga...

Fina Rossinas Glimmande Dinas mentalbeskrivning:

Beskrivare: Susanne Ragnar

Testledaren Mia Zetterberg och jag bollar med kampstocken. Foto: Lotta Fracke.

  Så här beskrivs alltså Dinas beteenden när hon möter de olika utmaningarna i en Mentalbeskrivning (finns beskrivet på Svenska Sennenhundklubbens hemsida hur en mentalbeskrivning går till)

• 1 a. Kontakt, hälsning: Tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök.
• 1 b. Kontakt, samarbete: Följer med villigt. Engagerar sig i testledaren.
• 1 c. Kontakt, hantering: Accepterar. Svarar med kontaktbeteende.
• 2 a. Lek 1, leklust: Startar snabbt. Leker aktivt.
• 2 b. Lek 1, gripande: Griper direkt med hela munnen.
• 2 c. Lek 1, gripande och dragkamp: Griper direkt med hela munnen och drar emot tills testledaren släpper.
• 3 a. Förföljande, momentet görs två gånger: 1: Startar med hög fart, målinriktad-bromsar in vid bytet. 2: samma som 1.
• 3 b. Gripande, momentet görs två gånger: 1:Griper inte, nosar på föremålet. 2: Griper direkt. Behåller föremålet i minst 3 sekunder.
• 4. Aktivitet: Är uppmärksam och lugn-står, sitter eller ligger.
• 5 a. Avståndslek, intresse: Intresserad, följer figuranten utan avbrott.
• 5 b. Avståndslek, hot/agg: Visar inga hotbeteenden.
• 5 c. Avståndslek, nyfikenhet: Går fram när figuranten är aktiv på linjen.
• 5 d.Avståndslek, leklust: Leker inte men visar intresse.
• 5 e. Avståndslek, samarbete: Visar inget intresse.
• 6 a. Överraskning, rädsla: Hukar sig och stannar.
• 6 b. Överraskning, hot/agg: Visar inga hotbeteenden.
• 6 c. Överraskning, nyfikenhet: Går fram till overallen när föraren gått halva avståndet.
• 6 d. Överraskning, kvarstående rädsla: Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
• 6 e. Överraskning, Kvarstående intresse: Visar inget intresse.
• 7 a. Ljudkänslighet, rädsla: Hukar sig och stannar.
• 7 b. Ljudkänslighet, nyfikenhet: Går fram när föraren sitter på huk och talar till skramlet och lockar på hunden.
• 7 c. Ljudkänslighet, kvarstående rädsla: Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
• 7 d. Ljudkänslighet, kvarstående intresse: Visar inget intresse.
• 8 a. Spöken, hot/agg: Visar enstaka hotbeteenden.
• 8 b. Spöken, kontroll: Kontrollerar och/eller handlar mot båda spökena under hela momentet.
• 8 c. Spöken, rädsla: Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Någon avståndsreglering.
• 8 d. Spöken, nyfikenhet: Går fram till figuranten när föraren gått halva avståndet.
• 8 e. Spöken, kontakttagande med figurant i spökdräkt: Tar själv kontakt med figuranten.
• 9 a. Lek 2, leklust: Startar snabbt, leker aktivt.
• 9 b. Lek 2, gripande: Griper direkt med hela munnen.
• 10. Skott: Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.

Den oinvigde i detta med mentalbeskrivning undrar kanske en och två gånger över min mentala hälsa som tycker detta är så kul!

Men även om detta inte är en värdering utan en beskrivning, så är detta in i det närmaste en idealbeskrivning av min idealberner!

Samtidigt så märks det ganska tydligt att dagens form av mentalbeskrivning är utformad för att läsa lite andra typer av hundars mentalitet. Såg bla en schäfer genomgå mentalbeskrivningen idag och det känns faktiskt som flera av dessa moment passar schäfern bättre än bernern.

Fast den passade G-kullen bra också, och även de två andra bernerna som beskrevs idag! Dagens beskrivning kunde inte ligga bättre till i Dinas hormonella cykel. Hon är just nu i sin bästa mentala balans...och det gav resultat, men ibland måste man ha tur också!

Och jag valde Askimsvikens Lacoste som pappa till G-kullen av flera skäl. Men ett var att alla utom en i hans kull har mentalbeskrivits och har starka (enligt min smak) sådana också. Och som sagt, alla i G-kullen har gjort starka MH:n idag och jag kommer att bjuda på bilder och berätta mer...men det blir en annan dag.

Gonatt!//En glad och nöjd Emelie

Har precis läst och tittat lite i senaste numret av Sennenbladet. Mina funderingar kring avel aktiveras...igen...

Det är intressant att läsa vad domarna på våra rasspecialer tycker generellt om våra hundar just nu. Det är många exteriöra för- och nackdelar man måste ta i beaktning när man kombinerar två individer för att behålla och förhoppningsvis förbättra exteriören i rasen. En god exteriör har inte bara med snygghet att göra utan det är viktigt att kroppen har en funktionell byggnad för att uppfylla det rasen är ämnad för. Vi har en rasbeskrivning med vissa mått, men där finns också ett ganska stort utrymme för tycke och smak.

Men viktigast av allt är hälsan. Både den menatala och den fysiska. Det som gladde mig var att alla domarna tydligt påpekade att dom tyckte att mentaliteten på våra hundar var god. Där fanns dock lite olika exteriöra saker dom önskade bättre. Lite olika beroende på vilken domare det var. Men några gemensamma exteriöra mindre önskvärda saker påtalades.

Den fysiska hälsan kan inte mätas på utställning. Inte mer än att hunden är frisk då den är där och om den rör sig mer eller mindre sunt. En hunds kroppsbyggnad, som också bedöms på utställning, kan även vittna om att den har bättre eller sämre förutsättningar att hålla ett helt hundliv.

Tyvärr så förkortas allt för många berners liv...inte av hur dom är byggda utan av framförallt cancer. Detta är våran största utmaning som uppfödare anser jag. Att arbeta för att fler berner får leva hela och friska hundliv i framtiden. Vi har individer som blir gamla och håller sig pigga i vår ras, tyvärr allt för få idag. Titta hur det ser ut runt dom. Hur länge lever/levde deras kullsyskon/föräldrar/mor och farföräldrar??

Men jag tror att det viktigaste verktyget vi har i arbetet för en friskare berner i framtiden är att KONSEKVENT, generation efter generation, hålla nere inavelsgraden. Och då tror jag såpass mycket som att konsekvent i alla kombinationer hålla procenten under 2,25%. Detta har förordats på våra RAS-konferenser och även av den framstående gentikern Per-Erik Sundgren.

Alla raser har sina svaga punkter hälsomässigt. Vi vet att bernern har ovanligt många sådana svaga punkter. Dessutom är bernerns svagaste punkt-cancern-dödlig. Detta påverkar förstås medellivslängden i vår ras som är bland dom absolut lägsta av alla rasers. Vi har idag inget hälsoprogram för att bekämpa cancern. Det enda renodlade hälsoprogrammet vi har är för lederna.

Det finns många aspekter att ta hänsyn till i en kombination...

Dina i eftermiddagssolen får avsluta dagens blogg...

Allt gott!//Emelie