Idag har det varit  UNDERBART!!! Svensk sommar när den är som bäst. Blev två turer med flickorna till sjön idag. Först på lunchen efter att jag  

Dina hämtar gärna pinnar...

Men såna där små ynkliga besvärar hon sig inte att ta med sig hela vägen...

Dina hemma igen efter badet

Ikväll stämde vi träff med Mio med matte. Mio är jämngammal med Dina...ganska precis...1½ vecka yngre noga räknat. En jätte trevlig labradorhane full med spring i benen.

Dina och han har haft kul i vattnet förut en gång! Det var ett bra tag sen vi träffades senast, men det märktes direkt att dom tog vid där dom slutade förra gången! Tyra gick in och var polis när hastigheten blev för hög...men hon lät för det mesta ungdomarna hållas. Mio och Dina.

Märks att labradoren är skapt för att simma i vatten...men Dina njuter av att simma hon med!

Mio

Dina

Mio undrar vad jag håller på med...

Hur låter du egentligen???

Mio får tokryck lite nu och då....ska jag hänga på?

Och det gjorde hon!! Dom hade riktigt kul ihop!

Men så efter två timmars promenad med bad och bus så kunde han stå still! Fin kille!

Allt gott!!//Emelie

Jag har världens sämsta namn och sifferminne. Men av någon märklig anledning så pockade tankarna på min B-kull på... Hade bestämt för mig att den föddes i juli men så kollade jag....och dom fyllde ju 9 år igår!!!!!!

Och jag kan faktiskt skriva dom...men så vitt jag iallafall vet...så fyllde bara två av från början sju stycken 9 år igår. Det är fina Rossinas Bull och Fina Rossinas Berta (Molly) som jag hoppas fortfarande lever väl  

B-kullen är Fjollans (Fina Rossinas Fiordiligi) första kull. Och trots att pappan till den kullen var en frisk berner som blev över 10 år, så har det visat sig vara hennes mest drabbade kull. Fjollan fick tre kullar. Hennes andra kull blir 7 år nu i augusti. Vad jag vet så lever alla fem i den kullen. Fjollans tredje kull är min Tyra med kullsyskon. Dom blev ju fem år nyligen alla fem.

Min Bimbo var väldigt sjuk i cancer (malign histiocytos) när hon var fem år och levde bara knappt två veckor efter sin 5-årsdag. Hon var den tredje i sin kull att gå bort...

Att förlora sin hund så ung gör väldigt ont. Och jag tycker som uppfödare att det är viktigt att inte blunda när man drabbas av att flera individer i en kull blir sjuka och i värsta fall tom dör allt för unga. Fråga sig varför, finns det ett mönster som eventuellt har med ärftlighet att göra??? Ibland kan vi inte styra, men kunskap är ändå det viktigaste verktyg vi har.

Vi vet att bernern är en drabbad ras, framförallt av tumörsjukdomar. Därför har bernern fått ingå i ett forskningsprojekt just om framförallt tumörsjukdomar. Det går att läsa mer om detta forskningsprojekt på  Svenska Sennenhundklubbens hemsida. Alla berneägare kan bidra till att vi får mer kunskap om varför det är så här. Får vi kunskap om varför så ökar förutsättningarna att hitta rätt verktyg för att vända trenden. Vi behöver mer kunskap. 

Just nu har vi bara ett officiellt hälsoprogram för berner och det är för leder. Och när jag pratar med människor om vår ras så tror samtliga att det stora häloproblemet för vår ras är lederna. Träffade nyligen en familj midsommarafton. Dom kom fram till mig för att hälsa på mina hundar. Dom var så ledsna. Dom hade ganska nyligen förlorat sin berner 5 år gammal....tumör på lunga....

Dom menade att dom verkligen hade varit noga med att titta på att det såg friskt ut runt sin blivande berner...men det enda vi KAN titta på är hur det ser ut ledmässigt...

Och vi ska givetvis fortsätta för att arbeta mot en ännu bättre ledhälsa på våra berner. Men min, om än ringa, men dock erfarenhet av min uppfödning, så är det inte ledproblem som är min stora rädsla...det är cancer, njurar och autoimmuna sjukdomar...

Så här tråkigt skriver jag idag. Men det känns viktigt för mig att skriva sådant här. Någonstans så stämmer mina erfarenheter även med statistiken...

Men OM vi ska kunna förbättra hälsan på våra berner så måste vi ju fortsätta avla!! Och jag tror på en friskare berner i framtiden! Sjukdomar finns och vi måste leva med att vissa individer drabbas allt för unga...men var går smärtgränsen!!???

//Emelie

Gick vår långrunda här i skogen häromkvällen. Duggregnet gjorde att jag inte tog med kameran....det ångrade jag...lupiner i alla möjliga och omöjliga färger prydde vägkanten.

Igår spöregnade det hela dan. Men det lättade något på kvällen...kameran fick följa med ut.

Och några bilder blev det med hundarna...och lupiner...förstås...

Vid sjön var det ett hav med lupiner...

Idag fick kameran följa med igen....ut på lupinjakt....

Jag ser inga lupiner!? Dina

Tyra

Jag såg något springa emot oss...

Men så såg den oss...

DÄR ÄR DOM JU!!!

Det var ett himla fotande av lupiner....Tyra...

Solen glimtade stundtals fram. Dina

Allt gott!//Emelie

Facebook svämmar över av vackra bilder från mina vänners trädgårdar! Jag är verkligen ingen trädgårdsmänniska. Men nog njuter jag av vackra blommor...men jag är dålig på att vårda dom.

Här hemma är det Stefan som fixar med trädgård och blommor där. Vi har väl inte massor men Stefan pysslar lite... Tidigare i våras frågade han om han inte skulle gräva bort pionen!!! NEJ NEJ NEJ! Vad som helst, men inte pionen! Men den blommar ju så kort tid...och ja, men nu när den blommar så är den såååå vacker och den doftar helt underbart! Någon kunnig människa som vet vad denna pionsort kan heta??

Trappen bredvid pionen är just nu borta...var rutten (farlig), blir nog en ny snart om jag känner Stefan rätt. Han driver och fixar ALLA renoveringsprojekt här hemma.

Att få Dina att posera är omöjligt...men hon satt en stund framför den vackra pionen...och hon är riktigt vacker hon med!

Tyra med pionen i bakgrunden.

Och att få båda flickorna att sitta bredvid varandra fint samtidigt...nej då antingen busas det eller så naggas det...

Jag märker när fästingsäsongen är igång...då nosar framförallt mamma Tyra (men även Dina nosar av Tyra) av Dina och naggar där hon känner att fästingarna sitter...ett beteende som gått i arv från Rossina och ända ner till barnbarn och barnbarnsbarn...

Det är uppenbarligen väldigt skönt att bli ompysslad av mamma tycker Dina...

Henrik var i skogen en sväng med Stefans bror Mats. Dom hittade både kantareller och Henrik plockade några blommor till mig! Gäller att springa ifrån Dina så att hon inte stjäl blommorna...hon hann däremot knipa kepsen...

Stefan lurade flickorna att hoppa över staketet genom att öppna dörren till min bil... Tyra på väg över...

Dina är över...

Tyra tätt följd av Dina...

Vart ska vi åka? Tyra tv och Dina th.

Blev ingen tur för flickorna denna gång....ska va husse att luras så....

Allt gott!!//Emelie

  vilket väder vi hade igår på midsommarafton!!! Minns knappt den midsommarafton vi hade sol hela dan!!??? Jo....igår!!

Först ska jag bjuda på några bilder från dagarna innan midsommarafton...

Rickard var hemma från dagis i onsdags. Han fick plötsligt feber tisdag kväll men var bra igen hela onsdagen men fick förstås vara hemma från dagis. Mysig promenad med hundarna först...

Sedan åkte Rickard och jag med hundarna till vår distriktsveterinär. Jag ville ta en ordentlig vikt på hundarna. Tyra har (förstås) blivit skendräktig och pälsat på sig...men jag har lovat mig själv att INTE låta mig luras av en skendräktig tik och kosta på ultraljud denna gång... Dessutom har jag ju anmält Tyra till utställning i Köping 22 juli så ingen rakning av magen är aktuell... Men en vikt skadar ju inte....dessutom så ville jag väga dottern Dina som nästan sett mer dräktig ut än Tyra då hon breddat rejält efter senaste löpet! Men där är onödigt hull som rullar över revbenen....så en vikt skadade ju inte!!

Det visade sig att Dina ökat 3 kg...från 33 till 36 kg. Tyra väger också 36 kg (knappt) och hon vägde 35 kg förra gången. Dina har betydligt mer onödigt hull än Tyra men även Tyra ligger på plussidan hullmässigt. Samtidigt så känns det tydligt att Tyra är mycket mer musklad än Dina. Tyra är ju både fullvuxen och så jobbar hon ju... Nu är jag säker igen på att Tyra är HEEELT tom denna gång. Och lika bra det. Hoppas istället på en lagom stor kull efter nästa parning fram i november (skulle jag tippa...)

Men både Dina och Tyra är just nu i sin finaste päls. Pälsen gör halva bernern...iallafall när det gäller mina flickor! Lyckades fånga Dina ståendes på span på en skogspromenad häromdagen. Hon närmar sig min idealberner mer och mer, både i utseende och sätt....bara att hoppas att hon håller sig frisk också...

Och så igår blev det så midsommarafton. Flickorna fick först en tur till Årsjön för tvagning... Och idag hann jag med med kameran...lite suddigt men så här är det jämt när vi ska iväg på nåt, flickorna och jag....varför vänta på att matte öppnar grinden???

Dina

Tyra...

Matte kom då så åker vi!!!

Tvätt i sjön av hundar. Sedan blev det lite småstressigt här hemma. Lunch skulle lagas och ätas. Allt skulle packas....för färd till Medevi och kusinerna!!!!

Kusinerna Clara, Henrik, Axel och Ted dansade runt midsommarstången i Medevi!

Tyra fick arbeta. Hon drog packning och barn på Brunnsområdet...kul tyckte hon och många som såg henne!!! Här väntar hon tillsammans med dotter Dina på att barnen ska hoppa färdigt i hoppborgen...

Nog gjorde flickorna reklam för vår ras!! Hörde ett barn som passerade som sa till sina föräldrar "...en sån där skulle man gosa med" och många gjorde det också! Även Dina har sina brister...hon är en väldigt brutalgosande hund...vill liksom kasta sig på...lätt att bli omkullknuffad av en kärvänlig berner...och så vill hon ju inte riskera att mamma Tyra får gos...mamma Tyra kapitulerar...låt henne hållas...

Tyra hade ett uppdrag att utföra...massor med besökare i Medevi...som vanligt...men igår hade vi strålande väder vilket alltid förgyller midsommarafton lite extra!!!

Allt gott och en fortsatt härlig midsommar önskar jag er alla!!//Emelie

Jag har varit lite sämre än vanligt på uppdatering här på bloggen. En hel del pga att jag inte haft min kamera hemma och kunnat bjuda på färska bilder.

Och det skulle även vara roligt att få bilder att visa här från er andra Fina Rossinashundägare! Skicka gärna bilder till min hotmailadress ilarstorp@hotmail.com.

Ja lite planer har jag. Blev ju tyvärr inga sommarvalpar på Tyra som jag hoppades, men nu ska jag se till att åka upp i tid hennes nästa löp.

Men vi tar ju vara på tiden på bästa sätt Tyra och jag!! Planen är att tävla med Tyra i Arbetsprov 2 uppe i Byske 10 augusti. Vi tränar så smått, men jag är faktiskt riktigt nervös att vi ska hinna lära in alla moment. Vissa moment kan vi bara träna när vi träffar draggänget här i Östergötland. Det är bron och tunneln har vi inte heller men kanske kan Stefan fixa en sådan. Ingen dubbelgrind har vi heller... Det som går att träna här hemma är slalomet, spring, ligg och så kan vi ju träna framåt, stanna och framåt igen. Men vägkorsningen är också lite svår att bygga här hemma.

Roligt att träna drag med Tyra!!

Byskeresan ja. Den ser jag fram emot. Fick med mig hela familjen! Vi gör det som vår semester. Det fanns bara småstugor utan vatten kvar att hyra, men det finns ju servicebyggnader bredvid. Och jag har hört så mycket gott om campingen däruppe och även om rasspecialen där. Och dessutom så brukar vädret ALLTID vara bra...så vi hoppas på en mysig resa uppåt!!

Sen blir det kanske en utställning innan Byske...inte riktigt bestämt än...

Kameran har jag fått tillbaka så några bilder avslutar jag med!

Dina

Tyra som nyss fyllt 5 år!

Allt gott!//Emelie

Nu har jag stulit igen...

Fina Rossinas Fine Faust "Zero" ligger och slappar hemma på trappen...bilden är stulen från matte Maries facebooksida....men jag vet att det är ok...

Grattis Zero med kullsyskon som idag firar 5 år  

Mina tankar går till er som mist er F-kullare allt för tidigt. Det är tuffa bud att behöva säga farväl till sin fyrbenta vän...och än tuffare om det blir i förtid...

Men idag är det födelsedag! Allt gott till Zero med kullsyskon!

//Emelie

För fem år sen födde Fjollan sin tredje kull. Hon var rejält stor denna dräktighet men där var "bara" 9 valpar i magen men av okänd anledning hade hon samlat på sig kopiösa mängder vätska i buk och livmoder.

Det var lite jobbigt för Fjollan till en början. Hon som sina tidigare valpningar haft så lätt!? Hon hade krystvärkar men ingen valp kom... En sväng i RAV-4:an hjälpte...första valpen Edetoyota kom i bilen. Catrin körde på grusvägarna här omkring, jag satt i skuffen med Fjollan. Sedan när vi kom tillbaka så kom tre valpar i rask följd...Edeture (en hanvalp var efterlängtad i Norge så det var tur det kom en...), Edetrea och Edetyra. Men sen fick Fjollan det jobbigt. Inte ens en tur med RAV:en fick ut den femte valpen, Fjollan mådde inte bra, hade aldrig sett henne sån under någon valpning innan. Klockan var lite efter 4 på natten...typiskt.

Efter samtal med jourhavande distriktsveterinär så bestämde jag att åka dit med Fjollan även om där inte fanns någon jourhavande veterinär som kunde snitta... Men i bilen på väg dit kom nummer fem med rumpan först och utan blåsa, död och hade nog varit det ett tag även om den var stor och fullt utvecklad.

Värkstimulerande hos veterinären hjälpte två till att komma. Nummer sex Edetina pigg och glad men nummer sju var också död. Två valpar fanns nu enligt röntgen kvar långt upp. Fjollan och fem valpar mådde bra men värkstimulerande dropp fick inte igång antydan till krystvärkar. Troligen var de två som var kvar och fortfarande låg långt upp redan döda. Snitt gjordes frampå eftermiddagen på Valla. Ut plockades två döda men fina, fullt utvecklade valpar. Veterinären bannade mig och menade att jag borde ha kommit in tidigare och snittat. Hon hade sett vätska i buk och livmoder hos hundar men aldrig SÅÅÅ mycket som hos Fjollan och vätskan var väldigt missfärgad. Varför kunde hon inte svara på. Lätt att vara efterklok i sådana här situationer... Jag hade nog kunnat rädda åtminstone tre av de fyra döda valparna om jag snittat från början...men...???.

Fjollan hade än en gång bevisat sin styrka jag både medan hon levde och i efterhand förundrats över. När hon snittat ut de sista två valparna efter att själv ha fött fram 5 levande och två döda och detta med kopiösa vätskemängder i buk och livmoder som försvårar valpningen, så formligen flög hon ut ur behandlingsrummet, hon skulle till sina valpar! Vårdaren som höll henne i kopplet hade svårt att hänga med. Hon hoppade upp i bilen och la sig till ro och hennes fem valpar (som vi hade haft svårt att hålla kvar i lådan, dom försökte hela tiden klättra över kanten...märktes redan då vilken typ av berner Tyra med syskon var...) fick dia. Två dygn senare när vi var hos veterinären, så kunde han konstatera att Fjollans livmoder gått tillbaka, vad han sa ovanligt bra.

Och nu önskar jag dessa fem valpar allt gott och långa bernerliv!!

GRATTIS min älskade Tyra  

//Emelie